Ekonomin är som sämst när man är typ i 45-årsåldern för att de flesta kommer aldrig ha så mycket utgifter eller ha så lite egen tid för sig själva som just då sa @janbolmeson i en video förra veckan och tydligen verkar folk hålla med. Videon har på ett fåtal dagar fått över 284 000 visningar
Jag vet att Jan trycktestat idén mot några finansiella rådgivare på sistone som instämmer med tesen. Några kommenterar till videon:
Men JA !! Är 45 år med fyra barn varav två är tonåringar och vi har verkligen inte bra ekonomi , pengarna bara försvinner varje månad så tack för inlägget - Maria
Så skönt att vara 52 för en gångs skull - Jessica
Blir lite provocerad för mig är det självklart att man är som fattigast när man är ung. Själv kände jag mig stenrik när jag var 23 och fick studielån och sen dess har det bara gått uppåt. En 45-åring har möjligtvis fler självförvållade utgifter. - Optimeramig
Eftersom idén verkar gå hem/skapa debatt hos så många tänker jag att det kanske finns mer att säga om ämnet i ett poddavsnitt. Har du några tankar eller åsikter om ämnet som bör lyftas i ett eventuellt poddavsnitt?
Visa transkribering av videon
Det finns faktiskt en ålder då ekonomin är som sämst och det är faktiskt inte när man är student utan det är faktiskt nu när man är typ i 45-årsåldern för att de flesta kommer aldrig ha så mycket utgifter eller ha så lite egen tid för sig själva som när man är typ runt 45 eftersom man har typ barn är hemma.
Man har kanske till och med tonårsbarn som ska man iväg någonstans så betalar man för dem som vuxna.
Men de bidrar ingenting.
Man bor kanske i hus- eller bostadsrätt som man inte har amorterat ner så man betalar massa ränta för det där man har liksom inte tid för sig själv för att man är ett logistikteam och lägger massor pengar på barnens aktiviteter och jag tror till och med det finns en sån här Blanchflower en forskare som visar sån här lyckokurva sån här happiness som ser ut som ett U att man är typ som lyckligast vid studenten och sen typ när man är liksom i äldre medan nu så är man liksom som är på botten av den där så jag tänker att är du också i 45-årsåldern det känns som att shit,
jag hinner inte med mig själv jag har inga pengar på kontot eller jag sparar inte så mycket som jag hade velat så är det så här, ha empati för sig själv det är belagt i forskningen att det ska vara så du är på rätt spår och det kommer bara bli bättre eller så är det vad jag intalar mig själv. Ja, det var det för idag. Vi ses!
Jag och min fru fick barn tidigt så det gjorde ju att den där perioden kom tidigare än 45. Jag upplever nu vid 35 att vi har bättre pengar än någonsin. Våra barn är 14 och 10.
Det var ganska kärvt där vid 27 när vi hade en 7 åring och en treåring. Så vid 35 så har vi utflyttade barn och ekonomin kan spurta uppåt
En varm och härlig påminnelse att vara snäll mot sig själv - tack, jag gillar det. Är inte 45, dock 38 och har hunnit skaffa 3 barn. Även om ekonomin är rätt bra pga att jag är högavlönad, så är den långt ifrån så bra den kunnat vara och vi har genomgått många år av föräldraledighet senaste åren. Det är inte så att jag går runt och känner mig rik i vardagen. Har blivit väldigt ödmjuk inför vad det kostar att ha familj och allt som kommer med det såsom: föräldraledigheter, att frugan behövt gå ner i arbetstid, barnens aktiviteter, förskoleavgift, fritidsavgift, kläder, mat, resor, egna kalas, presenter till alla kompisars kalas… Listan kan verkligen göras lång. I övrigt känner vi oss väldigt tidsfattiga just nu. Finns ingen tid över till något känns det som och det är otroligt mycket logistik. Lägg till husägande på det, som kräver sitt
Håller inte med i resonemanget. Har man spelat sina kort rätt borde man ha hyfsad lön, boende, transport osv och en del sparat vid 45 om man började som 20-25 åring. Nu är inte mina småbarn tonåringar men tänker att man har mer egentid när dom är äldre? Just nu ligger ju barnen bokstavligt på mig när vi sover t ex. Varje sekund hemma ska någonting visas och göras, kan ju inte ens få skita ifred för det mesta.
Ja, men det hjälper ju inte ekonomiskt direkt.
Annars håller jag nog med ditt resonemang, rent ekonomiskt borde man ligga rätt bra till vid 45-årsåldern, om man spelat sina kort någorlunda rätt. Och det är även i den här åldern ungefär man peakar lönemässigt.
Jag tror att skon nog mest klämmer kassaflödesmässigt, att ha tonåringar bränner pengar på ett annat sätt än barn i andra åldrar, så det blir synligt på ett annat sätt att pengarna far iväg.
…för att man valt att skaffa barn som slukar som mest utgifter då? Tänker att det handlar mera om barnaskaffandet än om åldern då?
Finns en uppenbar risk med denna typen av avsnitt, dvs att det blir normbekräftande, på samma sätt som man säger ”man är aldrig så fattig som när man är student” och alla som valt att inte studera skruvar lite obekvämt på sig.
Jag håller inte med, jag tyckte att det var värre vid 30-ish med småbarn, föräldraledighet och nyss köpt villa. Om man har det tungt vid 45 så beror det inte på barnen utan på att man dragit på sig diverse slukande ägodelar som exempelvis en villa som kostar multum i renovering och drift plus flera bilar. Resor med stora barn är förvisso mycket dyrare men dessa går ju att styra rätt bra.
Gör er av med villan, är mitt råd. Köp en centralt belägen br. Barnen kommer dessutom vara supertacksamma när de har gångavstånd till allt i city. Sen ska barnen extrajobba när de kommer upp på gymnasiet. Det är toppen av många skäl, inte minst att de har egna pengar att göra tex resor med kompisar för.
Har man barn, så har man gjort ett val, och jag tror inte många föräldrar ångrar sitt val om man ser till helheten.
Att inte ha barn däremot behöver inte betyda att man inte vill ha barn.
Vill man byta med 45 åringen som sitter själv hemma med egentid i sin köpa lägenhet utan lån, med pengar som rullar in och läggs på investeringar och ingen att dela sin tid med? Inte jag. Jag har varit där men vill inte dit igen.
Förstår inte riktigt hur detta kan stämma? När man e 45 har man ju kommit till toppen av sin karriär och tjänar också som mest? Dessutom har man förmodligen jobbat ungefär 20 år sen universitetet så man bör ha kunnat spara ihop mycket pengar och fått avkastning på börsen??
Håller med om att det nog mera handlar om att ha barn, med alla de kostnader det för med sig (både i tid och i pengar), vid en viss ålder än åldern i sig. Jag har heller inga barn och 45-årsåldern var nog den bästa tiden i mitt liv, om man ser till ekonomin.
så tack för inlägget
- Maria
- Jessica
