Man kan väl bli “rik” utifrån ens egen förutsättningar och behov?
Vad någon annan sätter för någon absolut summa på att vara rik är inte så intressant tycker jag.
Jag är redan “rik”.
Kan åka vart jag vill i världen, har hus, fin bil, äter gott och är inte orolig över min ekonomi.
Kan jag till exempel köpa en Bugatti för 12M? Nej, men jag behöver inte det för att känna mig rik.
Om man sparar halva lönen är man ekonomiskt oberoende efter 17 år (givet 4% SWR och 5% avkastning). Fullt möjligt för en medelinkomsttagare.
Så känner jag med, resten av de ekonomiska målen bygger mest på att kunna fortsätta ha det så.
Håller helt med. Handlingsfrihet och trygghet är för mig en form av rikedom och att kunna leva som jag gör nu utan inkomst och avkastning under 10-15 år gör att jag känner en form av rikedom. Skulle däremot inte kalla mig särskilt förmögen.
Jag ser ett potentiellt och lagom provocerande t-shirttryck här! ![]()
Tycker timingaspekten av sparandet är en viktig poäng som du tar upp. Det är olyckligt att tillfället när man borde spara som mest tenderar att vara när marginalerna är som tightast. Lyckas man hålla uppe sparkvoten och gärna maxa inkomsterna under de åren är det å andra sidan otroligt mycket vunnet.
Har själv samma tanke. Rik blir en aldrig. Jag började spara och ta tag i min ekonomi på riktigt i år, (32 år gammal)… Men med ett minimum på 10k sparande i månaden planerar jag att jobba 50%, helst mindre vid 50. Sen kanske inte saker blir som man tänkt…
“Dra åt helvete-pengar” eller Ann Wibbles årslön på banken.
Måste det vara just hennes, eller går det bra med ens egen?
Beror ju helt på vilka mål du har… men använd en ränta-på-ränta-kalkylator (ex. den här på Rikatillsammans) och titta på grafen.
Låt säga att du ex (du får ju justera siffrorna efter dina egna mål) sparar 5000kr/mån i 30 år. Då har du i slutet av perioden 5,8 miljoner. Efter de första 10 åren har du 850k. Kan du komma till de där första 850k på ex halva den tiden genom hävstång, arbeta som en gnu etc så kommer du antingen kunna nå ditt mål fem år tidigare eller bli 47% rikare i slutet av perioden. Det gäller alltså att få ihop så mycket kapital det bara går i början av perioden, även om det innebär blod, svett och tårar.
Den här aspekten missar många eftersom ränta-på-ränta-effekten är så inkompatibel med hur vår hjärna resonerar kring saker. Som när folk rekommenderar att man ska ”ta det lugnt” med investeringsbeslut gällande ett arv etc man fått, trots att det kan kosta en hela det ursprungliga arvet i slutet!
Det här va en intressant tanke! Dags att spara lite mer nu då så det går snabbare ![]()
Det är väl lite upp till var och en att bestämma. För mig känns 5-10 miljoner mycket men bör gå att uppnå enligt ränta-på-ränta-beräkningarna ovan.
Hur mycket räknar du som rik?
Tänker att det är olika för alla.
Men ofta får man ju offra något för att nå dit, tex mer sparande eller längre tid. Eller mindre pengar mm.
Man kan ju inte äta kakan och ha den kvar. ( Så ofta 
För mig handlar rikedom att bygga en trygghet att jag vet att jag klarar mig om jag blir av med jobbet. Även möjlighet att unna mig sånt som är viktigt. Veta att jag kan ta ut pengar och åka på den resan imorgon om jag vill.
Och den rikedom kan man ju nå utan att offra jättemycket
Det du beskriver stämmer delvis med mitt synsätt och vårt val att prioritera. Jag har belånat via CSN under studietider och försökt spara mycket tidigt i livet när lönen ökar och vi inte har några barn. Nu minskar vi amortering tack vare omvärdering till 1 % och investerar istället den summan i passiva hinken. En stor påse med pengar kan sedan växa bra utan lika stora insättningar tack vare en bra grund.
Det kan vara enklare att spara större summor senare i livet med högre inkomster och andra familjeförutsättningar men jag ser ett par nackdelar med det bla att man inte är van att sätta undan pengar vilket ökar risken för att det inte blir av och att man missar många år med ränta på ränta.
Risk att bli globalt insnöad men välmående i kvarteret.
Känns som att det är väldigt få som lyckas spara och bygga förmögenhet med sin månadslön. De som lyckas baserar ju alltid hela ekvationen på en stor kompromiss, antagligen nu eller i framtiden genom att uppoffra sin livskvalitet. Jobba väldigt mycket, leva väldigt snålt osv.
För att blir riktigt rik verkar det som att de flesta av världens rikaste har byggt upp ett bolag och först när det säljs kommer man över mycket kapital. Inte genom att samla på månadslöner.
Finns så klart undantag men för mig är det inte värt att leva på existens minimum i nuet för att spara ihop till en framtid som jag kanske ändå inte lever för att se.
Ändå tar prat om lön och hur man ökar den väldigt stort utrymme här, tycker jag. Men visst går det. Problemet är väl att kostnaderna ökar parallellt med lönen. Den kopplingen kan man bryta utan att behöva leva ett torftigt liv. Fast många verkar inte vilja ta det steget.
Jag skulle kunna gå FIRE redan nu.
Har byggt upp en “förmögenhet” via lön och investeringar. Inte drivit bolag, ärvt eller vunnit på lotto.
Är 48 och har haft “akademikerlön” i 23 år.
Aldrig haft gemensam ekonomi med någon annan utan alltid kört separat ekonomi.
