Ska jag tolka det som att det är omoraliskt av mig att inte jobba extra utöver en heltidstjänst när jag inte upplever att det kompenseras?
Hur mycket extra utöver heltidstjänst jobbar du själv för samhällets välfärd? Skänker du pengarna från det till välgörenhet? För är väl enbart pengarna från sin heltidstjänst man kan behålla och ändå vara moralisk?
I så fall, grattis! Jag är personligen ett stort fan av Peter Singer och effektiv altruism, ger gärna tillbaka till samhället i form av skatt såväl som donationer till geeffektivt.
Men jag har inte vad som krävs för att viga varje vaken timme åt det syftet utan känslomässig belöning. Hjälper hellre syskonbarnen med matte, tar en roll i ideell idrottsförening, eller något annat som känns värdefullt i förhållande till arbetsinsats.
Är jag ett svin för att folk dör i malaria(vilket kan förebyggas med nät för 30k/dödsfall) men att jag istället för att donera hela min lön, leva på havregrynsgröt och jobba 80 h/vecka? Jag skulle nog säga nej, och snarare kalla det mänskligt.
Låter ärligt som ett klassiskt fall av att inte vara nöjd med vad du har. Förstår ungefär hur du känner. Var själv i en situation där pengarna bara rulla in och tankar på hus med pool och bubbel osv tänkte man ofta på.
Nu har jag varit sjuk i 6 år och tjänat minst 7 000 mindre per månad.
Men jag är ändå nöjd med tillvaron. Jag kan handla säng, tv, kyl osv vid behov. Äter gott och dricker gott. Visst livet är mycket mer enformigt. Men jag har lärt mig njuta av det jag ha.
Du måste lära dig att vara nöjd med det du har. Inse att du har det bättre än flera miljarder människor. Lära dig njuta av vad du ha. Och inte reta dig på att en kompis har tjäntebil och inte du. Finns alltid någon som har det " bättre " än du. Men det hänger på hur man ser på det.
Det påstod jag inte. Jag uppmanade heller inte till självutplåning i godhetens tjänst. Jag gör inte heller så
Jag har verkligen respekt för att inte jobba extra eftersom pengar till två extra Porschar, trippla spabad eller årets sjunde lyxresa inte ger dig mer äkta lycka på marginalen. Och att du som du skriver hellre hjälper syskonbarn med läxan eller engagerar dig ideellt
Det som stör mig är att den absolut främsta orsaken du anger för att inte jobba extra…är den högre skatten. Och just den inställningen skaver mig extra när samhället satsar just skattepengar på dig och behöver dig. Och du, liksom jag lever på skattekronor från andra.
Jag överälskar inte alltid heller när mina inkomster eller besparingar försvinner i skatt…men jag gnäller inte om det och låter inte det styra mitt beteende alls.
Men du ska hålla hela arbetslivet, så jobba lagom och avstå extraarbete om du vill, men av rätt anledning.
Som kollega och 25 år äldre så beskriver du ett behov av emotionell avkastning.
Låter lite som du saknar en mening med din specialisttjänst.
Tolkar dig som en av dom som ofta presterar max hela tiden, har en hög lägstanivå.
Men kommer du hålla hela yrkeslivet?
Jag gjorde steget för 10 år sedan i samband med att skapa ett AB, insatsen börjar ge avkastning efter ett år.
Tid är allt jag har och nu ett rejält pensionskapital, skippat Porschen. Satsat på att blivit tidsmiljonär med 4 dagars arbetsvecka, älskar mitt arbete.
Jag styr mig själv drar in duktigt med pengar som för många är en dröm, men det är inte det som ger mening.
Utan att jag värderar mig själv som en kvalitativ resurs, fri att göra det jag vill, får lön efter insats, värderar det enkla och slipper anpassa mig efter flocken.
Slutat att värdera ting och objekt!
Varför gjorde jag inte detta tidigare tänker jag ibland.
Tror du måste utmana dig själv med att hoppa av tåget?!
Vilken del av nettoskattebetalare är svår att förstå? Om något investerar samhället skattekronor i detta fall, för att få mer tillbaks. Om det skaver att människor väljer bort extraarbete (eller t o m går ner i arbetstid hellre än straffskatt) så är det lämpligt att börja försöka uppmärksamma politikerna på att statlig inkomstskatt och tak i välfärdssystem leder till en reell kostnad i minskad produktion. På varje arbetsplats jag varit har statlig inkomstskatt varit en faktor i avvägningar kring merarbete och arbetstid kontra ledighet när det diskuterats i lunchrummen.
Om det svider så mycket att betala skatt, så kan du alltid löneväxla så att mer avsätts till pension. Personligen så är jag mer mån om att pensionsavsättningarna blir bra vid val av arbetsgivare än att lönen maxas.
Det där blir ju en ideologisk fråga. De flesta, inklusive jag, är sig själv närmast.
Men degen ska in om vi ska kunna/vill skattefinansiera något alls. Sedan är jag nog böjd att hålla med om att skatt på arbete, speciellt progressiv, kanske är den mest skadliga skatten.
Men som skatte-avlönad tycker åtminstone jag att man behöver kunna skela lite och se båda sidor av myntet.
Näe, det där med svin var nog en strawman där jag projicerade tidigare komplex jag brottats med.
Men om jag omformulerar mig:
Jag har inga problem med att betala skatt. Jag gillar att arbeta, jag gillar att hjälpa och jag gillar att tjäna pengar. Känner nu att jag har en arbetskapacitet för mer än 40 h/vecka i snitt. När min ersättning för varje extra arbetad timme sjunker från 233 kr/h netto till 166,5 kr/h netto(med andra ord 30%) så sjunker min motivation till att ta extra timmar när så erbjuds och jag ser mig istället om efter alternativa investeringar av min tid, oavsett om min lön kommer från skatt eller ej. Är alltså den lägre ersättningen per timme när jag kommit över brytpunkt som gör mig omotiverad och inte att jag betalar skatt i sig.
Resonerar du likadant kring investeringar? Bör man låta bli att fundera på om ISK, AF eller KF är mest skattemässigt lönsamt om man råkar vara skatteavlönad och istället investera i den form där man betalar mest skatt på bekostnad av egen avkastning? Och samtidigt försöka jobba extra för att dra in så mycket som möjligt även om skatten är högre än avkastningen för att det vore omoraliskt att inte jobba extra för att undvika skatt?
Jag tycker det känns konstigt att jag kallas omoralisk när jag letar efter sett att maximera min avkastning på den tid jag investerar trots att jag gör det inom spelreglerna som finns i Sverige, medans de flesta andra trådar där man jämför sparformer, löneväxling, finansiering av bil eller bostad inte blandar in moral när folk följer lagen och letar efter sätt att inte betala skatt i onödan.
Har inte sett någon klausul varken kring mitt yrkesval eller då jag tog anställning i offentlig sektor om att jag blir livegen eller har moralisk skyldighet att jobba extra oavsett ersättning. Hade det ingått en sån klausul i samhällskontraktet hade jag utan tvekan blivit civilingenjör i privat sektor istället för läkare.
Detta börjar dock kännas väldigt off topic om jag ska vara helt ärlig…
Är något man själv få komma fram till. Själv när jag känner att man är i samma situation som en fattig. Så tänker jag efter vad jag har och vad man kan köpa om man behöver något. Jag tex kunde köpa en 70 tums 4k tv för ett par år sedan. Det är lyx.
Jag bor bara i en tvåa. Men jag har en bostad. Jag är inte hemlösa, jag har fri tillgång till friskt vatten. Jag flyr inte från kulor och bomber. Jag äter riktig mat och inte tex gräs som i Nordkorea.
Även som lågklass i Sverige lever vi i lyx. Jag kör ingen Ferrari utan en honda civic från 2007. Men jag kör ändå en bil i bra kvalitet. Till skillnad från länder där folk knappt har råd till bil och det de kör är gammalt skräp osv.
Om man slutar hacka upp sig på att andra har dyrare saker så inser man att man egentligen har allt man behöver
Det kan upplevas som meningslöst att anstränga sig mer för att skicka bidrag till slukhålet offentlig sektor och bidragstagare. Iaf när mer än halva ansträngningen hamnar i fickorna på slösare. Som redan har för mycket pengar och mer bara leder till ännu sämre effektivitet.
