Emotionellt oberörd

Ja! I det stora hela är jag jättenöjd med livet. Bor bra, två friska barn är ju bara det en vinstlott. Sen vet vi ju alla att med barn tillkommer utmaningar av olika slag…

En fru jag känner mig trygg med, föräldrarna som fortfarande finns kvar i livet, pigga trots sin ålder. Jobbet suger, men börjar ett nytt på vårkanten. Så ja, summerar jag livet som det ser ut nu är jag nöjd.

Sen finns ju alltid oron där, vad händer om jag förlorar jobbet, blir sjukskriven eller på annat sätt förändrar livssituationen negativt. Ja då faller korthuset, den ekonomiska tryggheten som finns nu är som bortblåst.

3 gillningar

Då skulle hobbypsykologen i mig säga att det är okej att vara emotionellt oberörd över innehavens storlek och att du ska logga ut och leva livet istället. :smiley:

5 gillningar

Det är precis det jag behöver höra och anamma! Önskar att det fanns en frivillig spärr på avanza. Att man inte kan logga in på ett antal år, skulle kännas som en befrielse på något sätt.

2 gillningar

Det här känner jag så väl igen. Så har man haft jobb varje dag i 20 år och sparat och gnetat. Men viss oro kvarstår. Desto mer man sparar desto mer har man att förlora. Gör man av med pengar så försämrar man sin ränta på ränta. Som att det vore allt.

I slutändan kommer det till att öva upp sin tolerans för osäkerhet. Att testa att inte spara något på 2-3 månader för att köpa en resa med sin familj eller något annat man tycker är riktigt kul. Att säga till sig själv att man har förberett sig riktigt väl på vad som än kommer. Man får acceptera att man inte har kontroll fullt ut och njuta av nuet. För livet går under tiden man sparar och oroar sig.

Kanonbra tråd! Jag tror många på forumet känner igen sig i just det du beskriver. Lycka till!

5 gillningar

Exakt! Som om det vore allt.

Ja precis, inte en dag har man varit arbetslös. Ändå finns den oron, fast sannolikheten kanske inte är jättestor att det inträffar.

Det där har jag funderat över, avstå sparandet ett par månader och göra något kul. Har dock aldrig kommit till skott riktigt. Skulle behöva någon som pickar en på axeln och säger skärp dig. Du behöver spendera mer på saker som ger tillfredsställelse i livet.

Det är detta du måste fokusera på att lösa istället för att vara slav under sparandet.

2 gillningar

Du blir inte lycklig av att ha siffror på ett konto. Däremot kan siffrorna möjliggöra livet, lycka eller underlätta livet på andra sätt så att lycka kan finnas.

Någon självuppfyllning av lycka finns inte i pengar i sig, generellt, finns säkert undantag.

1 gillning

Jag har kommit till den insikten. Det är precis som du säger, jag är en slav där spardjävulen har mig i ett stadigt grepp. Att pausa sparandet i ett par månader ger mig dåligt samvete. Inget rationellt tankesätt, men ändå är det där jag hamnar.

Jag kan känna igen mig ganska mycket. Man sparar idogt i 10+ år och blir väldigt bra på det, men sen när man ska använda pengarna tar det emot. Inte så konstigt när man har indoktrinerat sig själv i över ett decennium att motstå frestelser och njuta av sparade kronor.

För ungefär tre år sedan började jag medvetet dra på spenderbyxorna. Det går inte över en natt och det är en process. Viktiga steg för mig var att:

  1. Ordentligt redogöra för mig själv varför fortsatt aktivt sparande rationellt sett helt enkelt inte behövs.
  2. Pensionera mitt excelblad där jag hade följt mitt sparande, sparkvot osv minutiöst månad för månad i femton år. Eftersom jag gillar excel ersattes det av ett nytt växande kalkylblad, men med annat fokus än sparande (främst nettovärdeutveckling istället).
  3. Välja några dyra men väl valda saker att slå till på att köpa. Just do it! Psyket måste vänja sig vid att inköp inte är farliga och kan vara ganska kul.
1 gillning

Jo, jag känner igen det. Har man blivit lite luttrad? Alltså inser baksidorna med konsumtion och njuter istället av att slippa?

För ett tag sedan diskuterades i podden stora belopp som en “positiv kris”. Man ser ju mc-olyckor där folk agerar helt lugnt pga allt adrenalin.

Sedan kommer olika reaktioner i etappet långt efteråt. Jag har pratat med en änka som går in och ut ur chock/ sorg nästan ett år efter bortgången.

Återkommande overklighetskänsla.

Tips, går att spärra specifika sidor själv, i Iphone i alla fall.

En annan variant på att både ha pengarna kvar och njuta av dem är ju att sätta in dem på ett ISK för livsnjutning och sen göra roliga saker för avkastningen. Miljonen kommer va kvar men allt utöver det kan du ta till allt det där som dyker upp. Nu hade det varit bra med… Hade det inte varit kul att åka till… Man kanske skulle gå en kurs i…

Vissa år går den back och andra genererar den mer pengar än du kan komma på saker att lägg dem på. Då får de ligga kvar tll de sämre åren så det finns avkastning över miljonen att ta även då.

3 gillningar

Kom igen nu Britt-Marie, kör för fa-an

Känner igen mig i övrigt. Fick in 40 på kontot som i ett trollslag, kände precis ingenting. Total likgiltighet.

1 gillning

Jag har också varit extremt snål i många avseende under åren och speciellt de tre senaste, men i år så gjorde jag faktiskt något jag drömt, bokade en vecka i Alperna. Hela min kropp ville säga att nej guuud vad onödigt. Men vet du vad jag sket i vad mina tankar ville säga och bokade resan och nöjt av det fullt ut, om något så kände jag mest att jag ville stanna ännu längre. Sedan om du tänker på det från perspektivet av ditt framtida själv? Tror du att du kommer ångra att du inte sparade mer i hälsosam ålder eller gjorde de där du alltid drömt om när du är säg 80 år? Har pengarna ens någon betydelse då? (Från en som sparar 55% av en 23k lön)

3 gillningar

40 kronor är ju ändå en ansenlig summa. Kanske inte som för 20 år sen då man kunde köpa 80 Jenka för 40kr, det var tider det.

2 gillningar

Nej så klart man vill uppleva när hälsan tillåter. Skulle inte klassa mig som extremt snål, snarare ekonomisk. När det ska spenderas på saker som ger värde i livet öppnar jag gärna plånboken, inom rimliga gränser. Lägger gärna pengar på finare restauranger emellanåt. Gjorde också en resa till Alperna för ett år sen, magiskt! och värt varje krona. Det är inte så att jag inte unnar mig saker. Men man blir ofta uppslukad av vardagen med alla bestyr. Något som jag/vi borde bli bättre på är att lyxa till det i vardagen. Kanske fira milstolpar lite extra, för varje 100k i värdeökning ta 10% och lägg på något tillfredsställande.

1 gillning

Är i en liknande situation som trådskaparen, och har beställt en ny bil för 680 000 kr, den andra gamlingen ska nog bytas också i sommar, men det kanske blir en lite billigare bil, eller att jag privatleasar, bara för att det är en bättre affär, och att det händer så mycket med elbilarna nu att alla gamla kommer vara värdelösa när de är 5 år.

Skulle kunna köpa grannhuset också som är till salu för 800 000 kr, inte så mycket om huset, men 3000 m2 tomt som man kanske skulle kunna ha nytta av.

MEN, det drar med sig mer som ska skötas, mer kostnader, mer ansvar, och så kanske man kommer på att man skulle ha en maskinhall där, och jag har ju redan hus i Sverige och Spanien, så jag vill inte ta på mig mer jobb med fastigheter och sånt som kostar utan att man har någon nytta av det.

Har alltid varit bilintresserad, så jag ser det som en ren lyx att kunna slänga iväg typ 1 miljon sammanlagt på det, och så slipper jag ju med lite tur både reparationer och besiktningar i 4 år framöver.

En annan tanke som slagit mig är att köpa nåt finare i Spanien, men även det kommer ju med en hel del jobb som måste göras, sminka grisen, titta på andra hus, och sedan gå genom hela processen med det, inte heller det känns värt besväret.

Det där med att unna mig något för 1000 kr om dagen, eller 10 000 i månaden är inget som egentligen lockar mig, det känns bara slösaktigt att slänga bort pengar bara för att man har råd.

Skänker hellre några tusen åt idrottsföreningen, eller som jag gjorde för några veckor sedan, köpte två nya fina träningsbänkar till idrottsföreningens gym, det glädjer både mig och fler ändå.

Jag är i alla fall 60 år, och har så jag klarar mig om inte börsen kraschar totalt, så det som kommer in från och med nu kan jag sätta sprätt på, även om det inte är rationella saker sett i allmänhetens ögon.

Något jag nog aldrig kommer sluta tycka är jobbigt är att köpa dyraste köttbiten när man går ut och äter, även om man har god råd känns det otroligt slösaktigt och direkt dumt, men där kanske man har en tröskel till att kliva över, vi får väl se hur det går under vårens resa till värmen.

VI har en krånglande AC på vår bil i Spanien, bilen är gammal, men jag kommer nog lägga ut vad det kostar att få den fixad, än en gång för att spara tid och energi jämfört med att byta bil, kanske blir lika dyrt att repa den gamla, men förhoppningsvis går det åt färre dagar av semestern jämfört med om man skulle byta bil.

Det är den där typen av lätt irrationella saker som jag tycker mig bli bättre på att “slänga bort” pengar på, sånt som gör att saker som jag nyttjar också fungerar och inte stjäl för mycket tid.

1 gillning

Helt riktigt, det kändes som en Swish på 40 SEK. Kanske lite mindre.

Tor inte det här egentligen handlar om pengar.

Tänk om någon i ett annat forum hade skrivit: “Jag tycker inte bio är lika kul längre” eller “Att leka med barnen känns inte som det brukade” eller “Vårens första blomma väcker ingenting i mig”. Vi hade direkt känt igen det som något värt att ta på allvar.

Det du beskriver är samma sak – fast pengarna råkar vara den linjal o enhet du för tillfället mäter ditt liv med. Avtrubbningen är inte ekonomisk, den är generell. Och då hjälper varken ett tydligare sparmål eller en spontanresa till Thailand, för de når inte ner till det som faktiskt har förändrats.

Min slutsats av att se äldre människor som fortfarande har gnistan är att det fortfarande är möjligt.

Om jag skulle sammanfatta min analys i ett ord blir det: “skärmskadad”.

Pengar är en fundamental ingrediens i tillvaron, det tror jag gäller för de allra flesta. Med pengar kommer också trygghet, frihet och balans. Att jämföra det med att gå på bio förstår jag inte alls.

@Pikachu har väldigt kloka tankar och sätter ord på något jag inte reflekterat över tidigare. Vem jag är skapar mer trygghet än vad jag har, pengar har mindre påverkan på mig än vad jag kanske tidigare trott, så i viss mån har du rätt.

1 gillning