Om jag förstod dig rätt har du nu fått ett jobb med en bättre lön än tidigare. Du kan lyckas nu även om det var svårt tidigare!
Jag tycker att du ska försöka betala så mycket du kan på skulderna men unna dig också att göra något du och din 11-åring vill göra som ni tidigare inte har kunnat göra.
Lycka till!
CSN-lån är den billigaste skuldformen i Sverige så jag skulle inte stressa över den i närtid. Jag hade lagt 20k i buffert och sen lagt allt extra på privatlånet, sen kanske ökat bufferten till 40k, betalat av bilen och sen sparat till 100k i buffert samt alla närliggande större kostnader som väntas komma.
Då är du i ett bra läge att planera vad som är nästa steg för dig.
Blev förälder i tonåren och hade extremt små marginaler i många år. Sparande blev vår nyckel till frihet i många etapper. Vi kunde åtgärda våra utbildningar. Vi kunde flytta för jobb. Vi kunde köpa billig bostadsrätt när inga hyresrätter fanns. Vi kunde byta jobb när vi vantrivdes. Vi kunde köpa hus när rätt läge dök upp.
Du har fått en massa bra och handfasta tips här och jag vill egentligen mest gratulera till ditt nya jobb och önska dig lycka till! Med din nya inkomst och (vad jag läser in som) en nyfunnen framtidstro har du tagit inte bara ett utan många viktiga steg för att ta dig ur din situation. Trappsteg 2 är inte långt borta och i takt med att kniven på strupen-känslan försvinner så tror även jag att du har alla möjligheter till en framtida bekväm tillvaro på trappsteg 3 utan att några mirakel behöver inträffa.
Om jag ändå ska komma med något tips så är det att se till att behålla jobbet. Det är din livlina ut ur din situation och framförallt innan du jobbat upp en buffert och betalat av lånen är du oerhört beroende av det. Det är viktigare att behålla jobbet ett par år än att jaga nya jobb med lite högre lön. Det kan du göra senare när du arbetat upp självförtroende och lite kapital på banken. Och glöm inte gå med i a-kassan och teckna inkomstförsäkring, om du inte redan har gjort det. Det kan du göra både genom facket eller privat.
Håller med i princip allt här ovan. Inget att tillägga förutom att säga bra jobbat hittills på resan, bra reflektioner och fint att se människor börja ta kliv på sin nya väg. Det är inspirerande och jag önskar dig lycka till.
Posta här igen om du behöver uppmuntran för vägen kommer vara tuff men den är rent teoretiskt inte svårare än de tips som finns här i tråden så gör det inte för svårt.
Love the grind 
Hej. Jag har levt som ensamstående pappa med två barn varannan vecka i många år, är nu 45 år, så jag vill bara peppa lite och säga att det går. Jag har dock turen att ha en efterfrågad utbildning som gör att jag inte oroar mig för att inte ha ett arbete. Lönemässigt tror jag ändå att vi ligger rätt lika, “över medianlön i Sverige”.
Det är naturligtvis olika från person till person och beroende på omständigheterna där man bor men det var runt 10års-åldern jag tyckte det blev betydligt enklare med barnen. De kunde då ta sig hem från skolan själv och kunde värma mat i micron om jag hade förberett något som stod i kylskåpet. Det var betydligt tuffare när de var mindre med sjukdom och lämna/hämta från förskola/skola.
I ditt läge hade jag dragit ner kostnaderna så mycket som det går(utan att det drabbar barnet). Bygg upp en buffert på en månads utgifter, sedan betala av privatlånet så fort som det går. Tänk på att nästa år försvinner avdragsrätten helt för privatlån så där får du inte något ränteavdrag alls. När det är borta hade jag lagt 50/50 på billånet/buffert tills du når 3 månaders utgifter. Det räcker som buffert och du kan sedan fortsätta med 50/50 billån/globalfond på ISK.
Själv jobbar jag inte med någon buffert alls men det är kombinationen låga kostnader/stort månadssparande/anställningstrygghet/stort aktiesparande på ISK som gör att jag känner att i mitt läge är det onödigt. Det viktiga ekonomiskt är att du inte hamnar i samma läge på nytt att du tvingas ta lån.
Tänk på att det finns en stor fördel med att vara ensamstående, det är helt upp till dig själv att bestämma över ekonomin och du kan hålla dig till att enbart göra kloka val. Det är inte nån annan där som helt plötsligt vill köpa en husbil eller nåt annat galet. Ekonomiskt har du en resa framför dig som kommer ta många år men det blir lättare och lättare. Visst har det hänt en del på vägen, men i stort är det så att min resa har tagit 12 år sedan jag separerade och åter började bygga upp ekonomin. Känslan nu är som att sitta vid ett självspelande piano ovanpå en snöboll som bara växer medan den dundrar ner för backen. Eeeeh, ja du fattar 
Tänkte bara passa på att nämna angående tipset kring Dave Ramsey’s “Baby Steps” ovan 
att Avanza-podden tog upp dessa i senaste avsnittet och pratade lite kort runt hur man som svensk kan se på stegen jämfört med en Amerikan som de är initialt anpassade för. Det börjar 40:56 in i avsnittet:
Tanken med avsnittet är bra, men jag är inte helt nöjd med programledarna. Amerikanarna har ju 32T USD i statsskuld. Kopplat till TS som många redan har skrivit är att ha en akut-buffert så du slipper ta nya lån. Sen finns det två sätt att attackera skulderna. Om du är mer känslostyrd, satsa på minsta skulden och betala av den först oavsett ränta. Är du mer logiskt så är det matematiskt korrekt att betala av skulden som har högst ränta för att på så sätt minska på totalbeloppet som betalas tillbaka.
Jag hänger inte riktigt med hur är det relevant för svenska privatpersoner?
Gissar att du inte har sett avsnittet. För då hade du förstått när programledarna säger att amerikanarna vill vara skuldfria….
Touche …
Det här var det bästa jag sett på länge, välformulerat och mitt i prick 