Om man bor stadigvarande i utlandet och inte har någon koppling kvar till Sverige kan det bli det landets skatteregler som gäller vid försäljning. Detta är dock mycket svårt att uppfylla i praktiken vad jag förstår. Det räcker inte att skriva sig på t ex Malta. Steg ett här är i vilket fall som helst att leta upp en lista på länder med generösare regler för kapitalbeskattning än Sverige.
Om ditt arv är stort kan det kanske löna sig att betala för några timmars rådgivning av en skattejurist med expertis inom internationell beskattning av kapital.
Ränta-på-ränta-effekten blir större om du bara behåller aktierna så länge eftersom den orealiserade skatten blir del av kapitalet som arbetar, så om du inte behöver pengarna i närtid (de närmaste 10 åren brukar folk dra till med som tumregel) är det nog en bra deal att inte göra någonting.
Om du tänker sälja är det viktigt att känna till vad aktierna köptes för ursprungligen. Denna info finns, om du har tur, i någon gammal dammig pärm som tursamt nog inte slängts under dödsbostädningen eller vid någon flytt. Man kan dock alltid välja att använda schablonregeln, som ibland kan vara mer fördelaktig än att räkna med det verkliga inköpspriset.
Sist men inte minst: Det är häftigt att betala skatt, sa Mona Sahlin. Kanske ska man bara se det så, och acceptera att vi alla måste vara med och betala för att säkra ett välfungerande samhälle. 