En VD på ett företag jag jobbat på ville inte köpa nya kaffemaskiner. Men han gick motvilligt med på det efter en omröstning bland oss anställda. Jag tycker det var klumpigt och funderade på vilka lärdomar jag kan dra av det.
Tänk 2x2 rutor;
Vänster: Köpa ny kaffebryggre.
Höger: Inte köpa ny kaffebryggare.
Uppe: Få de anställda att känna sig uppskattade.
Nere: Inte visa uppskattning.
Han lade sig i värsta rutan: Nedre vänstra. Lade pengar på kaffebryggare och fick de anställda att inse hur motvilligt han gjorde det.
Smartare vore ju att säga typ; Jag vet att mina anställda är högst kompetenta. Ingen som inte kan fixa eget kaffe har anställts här. Övre högra hörnet.
Ett annat exempel är coronapandemin när alla var oroliga för om vaccinet eller smittan var farligast. En massa människor gjorde en stor grej av att inte ta vaccinet. Att öppet protestera och uppmana andra att inte vaccinera sig.
Även det går att beskriva i en 2x2;
Vänster: Uppmana andra att vaccinera sig
Höger: Uppmana andra att vägra vaccinera sig.
Uppe: Ta vaccinet
Nere: Inte ta vaccinet
Smartast måste vara nere till vänster. Inte ta vaccinet, men uppmana andra att ta det.
Ett tredje exempel är om man ska ta ut sina pengar vid en bankrun. Även där 2x2 rutor:
Vänster: Säg åt andra att ta ut pengarna
Höger: Säg åt andra att inte ta ut pengarna
Uppe: Ta ut de egna pengarna
Nere: Låt de egna pengarna ligga kvar
Bäst: Uppe höger
Sämst: Nere vänster
Det här är något spelteoretiskt dilemma. Fångarnas dilemma? Jag tror att det här klippet fångar ganska bra vad jag menar. Kraften i ord:
Nu funderar jag på hur det går att applicera på att ha mycket pengar.
Vänster: Spendera pengar med vänner
Höger: Spendera inte pengar med vänner
Uppe: Berätta att du har mycket pengar
Nere: Berätta inte
Bäst: Nere, vänster
Sämst: Uppe, höger (du framstår skrytsam och snål)
Vad du beskriver är inte fångarnas dilemma utan det så kallade free-rider problem.
Edit: Jag skrev detta meddelande i all hast utan att utveckla mer. Ditt första exempel med kaffekokaren är inget free-rider-problem. Det handlar bara om att man kan ljuga beträffande varför man gör något, men det handlar inte om att välja att göra någonting annorlunda. Samma sak med exemplet att berätta för sina vänner om hur mycket pengar man har. Detta skulle jag inte säga är spelteoretiskt på något sätt.
Klippet från tv-programmet är dock ett skolboksexempel på Fångarnas dilemma; oavsett vad den andra väljer att göra så kommer man alltid att tjäna mer genom att stjäla, men om båda skulle välja att dela så skulle de få mer än om båda skulle välja att stjäla.
Exemplen med att ta ut sina pengar från banken och att vaccinera sig är dock skolboksexempel på Free-rider-problemet; det är bäst om dig om alla andra gör någonting speciellt medan du själv inte gör det. Anledningen till att dessa är free rider-problem och inte Fångarnas dilemma är för att den enskilda personens handlingar inte har någon egentlig påverkan på det storskaliga utfallet; vad den väljer påverkar inte utgången men det blir samtidigt problematiskt om det finns allt för många free riders.
Så du blandar helt enkelt olika typer av spelteoreriska problem och koncept.
Jag tänker också så. Men ibland undrar jag om man borde tänka mer strukturerat på konsekvenserna av vad man säger.
Okej. Fångarnas dilemma har ju en ganska deppig kortsiktig lösning. Ljug, lura och utnyttja dina vänner. Men sedan vänder det. Långsiktigt är det bättre att vara ärlig, men att retaliera dåligt beteende.
Det är väl inget free-rider problem att till exempel inte delge en säljare om hur mycket man är villig att betala?
Det är en god grundsyn.
Agerar du likadant i alla situationer?
När du spelar för att vinna?
Om man är i en spelsituation för att vinna så är det att föredra att agera taktiskt.
