Ja, speciellt om din svärfar är medlåntagare, som jag misstänker är något banken är intresserade av då?
Svårt att jämföra, då det var 2003. Men vi var två vuxna med normallöner och inga konsumtionslån samt en bil. Vi lånade 1,6 då ungefär, vilket motsvarar ungefär det dubbla idag, sett till våra löner tror jag.
Min erfarenhet efter att ha hjälpt sonen få lån så kan de sin lokala marknad bra och brukar gå att resonera med. Men, att ha handpenning och att göra av med blancolånet så fort det går, lär ändå vara prio ett.
Sedan har @Jojja rätt i att hus är ett stort åtagande, så räkna med att det potentiella sparandet de första åren går rakt in i underhåll och eventuella renoveringar av kåken.
Tack!
Ja, håller på att beta av blancolånet. Dom pengarna ligger i våra bilar, som vi tyvärr är och kommer vara i behov av. Annars hade jag sålt dom igår typ
Bara för att vara väldigt tydlig, pantbrevet behöver belånas för att få pengar till kontantinsatsen.
Säljaren av bostaden vill knappast ha betalt i form av ett pantbrev.
Ponera att vi vill köpa en bostad för 1.5. Vi använder svärfars pantbrev som säkerhet. Det innebär att vi kommer få en skuld på 1.5 miljoner och inte 1275000kr som det hade blivit om vi hade haft “riktiga” pengar.
Kan inte tänka mig en bank godtar att ta emot pantbrevet på en annan fastighet så som du beskriver. Så du kan inte använda pantbrevet som säkerhet utan din svärfar måste ta ut ett lån på fastigheten och där efter ge/låna ut pengarna till er.
Så eran skuld kommer vid köp på 1 500 000kr vara:
1 275 000Kr bolån
225 000Kr privatlån från svärfar
Borde? Jag ser faktiskt inte att ni borde. Högre lån och ett ”beteende” i bankens ögon då ni lånat blanco är inget superläge. Att ha kostnader/buffert för ett hus och två bilar är mastigt och då förstår jag helt att de lagt taket på 1 mille. Inget otrevligt menat men kalkylen är väl tajt.
Jag började spara till bostadsköp direkt när jag fick första riktiga lönen. Tog 3-4 år att få ihop så att det räckte till kontantinsats. Sen fortsatte jag att spara ytterligare 3-4 år innan det var dags att verkligen köpa. Så jag sparade totalt i 7-8 år innan jag köpte, vilket gav mig en rejäl summa. Under dessa år hade vi ingen bil och bodde i sliten hyresrätt.
Tycker det är toppenbra att ni börjar fundera på att ta bolån och hoppa in i bostadsmarknaden - men det känns som ni missförstått några steg på vägen.
om ni har så bra löner, varför har ni inte högre kontantinsats än 70tkr? Från bankens perspektiv blir detta verkligenheten som ni vill kasta er in i. Om ni inte kan spara pengar idag när ni är nästan obelånade, hur ska ni kunna spara/leva/betala när ni har ett hus med bolån och driftskostnader?
ett pantbrev som du beskriver är inget värdepapper som har ett nominellt värde…om din svärfar har ett pantbrev på 250tkr betyder det att han kan ta ut ett lån på sin bostad och sedan låna ut sagda pengar till er. Då har ni en skuld till honom och han har en ny skuld till sin bank.
Mitt tips: Gör inte allt ni vill på en gång. Gör viktiga saker först, bygg buffert, fixa efterhand. Ett fult, men tätt, badrum är bättre än ett utrivet. Pajjar diskmaskinen kan man faktiskt handdiska en månad etc.
