När jag var liten hade vi ett sparande. Det handlade om ett ärvt kapital som växte till sig under åren. Eftersom det fanns var det liksom givet att vi skulle köpa lägenhet. Någon poäng med att ställa sig i bostadsköer tänkte vi då inte skulle finnas. Den analysen var nog korrekt just där och då men när vi väl hade kommit till vuxen ålder hade det varit smartare att ha valet att ansöka om en hyresrätt också.
Som jag tänker kring barnsparandet så är det sannolikt inte på 18-årsdagen som det kommer att behövas. Det är mer sannolikt att det kommer att dröja ytterligare, tills studierna är avklarade. Om man ska ha råd med en lägenhet behöver man sannolikt jobba 1-2 år och lägga undan pengar, utöver det man fått med sig. Det låter kanske inte så kul med det är ju så som verkligheten ser ut idag.
Jag har haft det här med boende för “äldre ungdomar” som en parameter vid val av bostad. Jag menar att vi bor tillräckligt smidigt till för att det ska gå att enkelt pendla till en lång rad högskolor och universitet på flera orter och även att pendla till jobb efteråt. Många hus ligger ju så till ungdomen annars skulle behöva en egen bil för att inte bli beroende av jobbiga bussar som går sällan och långa pendlingstider totalt sett.
Sedan är det ju inte bara den geografiska dimensionen som styr om man vill bo hemma eller inte. Jag flyttade själv hemifrån så fort jag kunde för att frigöra mig från den dåliga ekonomin och låga materiella standarden som vi hade hemma på den tiden.