Hej!
Jag har de senaste veckorna tänkt och resonerat mig fram till en strategi för min familjs ekonomi som jag jag landade i och var nöjd med. Men sen när jag skulle sjösätta det hela fick jag kalla fötter, det var när jag skulle köpa fonder för en klumpsumma på 260 tusen som jag fegade ur. Så peppa mig att genomföra det hela eller hojta till om nu tycker jag tänkt fel!
Lite om vår situation. Vi är två vuxna i 35 års ålder, två barn på 6 och 8 år. Bor i en bostadsrätt med 80% belåningsgrad. Vi jobbar båda heltid. Anledningen till att vi behövde kolla noggrannare på det här nu var att vi fick en klumpsumma från försäkringsbolaget pga ena barnets adhd och autism diagnos.
Såhär ser planen ut:
100 tusen i buffert på sparkonto.
30 tusen för periodiserade utgifter som får fluktuera upp och ner.
70 tusen i en 60/40 portfölj på LYSA, med 400 kr månadsspar, för framtida livsupplevelser, kanske bröllop, kanske nån resa.
50 tusen på LYSA med 100% aktier med 300 kr månadsspar och 10 tusen med 1000 kr månadsspar i Swedbank Robur Access Global för starten på ett privat pensionssparande.
30 tusen i fonder som är barnens som vi inte kan röra.
260 tusen i Swedbank Robur Access Global till barnen, som har en sparhorisont på runt 15 år, så den får omfördelas med räntor om några år.
Det som gör mig lite nervig tror jag är att så stor del av våra totala besparingar ligger med hög risk, även fast det går i linje med att vi vill att de pengarna har en lång sparhorisont.
Använd barnens pengar för amortering och betala tillbaka när de blivit äldre. Garanterad avkastning på runt fyra procent för amortering. Det du inte behöver lägga på räntor och tvångsamortering skapar finansiellt utrymme.
Skippa Lysa och kör direkt i indexfonder för att hålla kostnaderna nere.
Jag tycker det ser jättebra ut. Bra jobbat. Fortsätt som du gör.
Klumpsumman kan ni ju investera i fonder, det är vettigt. Jag hade dock fyllt mellanriskhinken så den är lika stor som bufferten, 100 k.
Sen har ni 230 k att investera i en 100% portfölj. Men för att reducera risken för att köpa när marknaden är ”osäker”, så hade jag lagt dem på ett sparkonto med ränta och fria uttag, sen kopplat ett månadssparande till en 100% portfölj. Och sen månadssparat kanske 5000 kr i mån i typ 4 år.
Då sprider ni ut pengarna över en längre tid och köper både när börsen är högt och lågt. På det viset ligger även pengarna på ett sparkonto det kommande året, om något oväntat händer. Se det som en extra buffert. Om den inte används så månadssparas den sakta men säkert in i fonder
Mitt råd blir det motsatta Att anpassa strategin så att det känns rätt. Det är inte kul att vara nervös, då är det nog bättre att köra med lägre eller låg risk. Jag tar rätt höga risker, men bara om jag är lagom säker på att det är rätt. Aldrig om jag är osäker, inte värt det då blir det det försiktigare alternativet. Eller en ny lösning jag inte tänkt på innan.
Det är väl ovanstående 2 punkter som jag hade funderat på. Är det nödvändigt att sätta av så pass mycket åt barnen redan nu? Samtidigt vara ”tvingad” att amortera 2% på lånet vilket minskar er handlingsfrihet en del om ni behöver mer cash en månad.
Nu har vi inte barn, och jag förstår att det kan vara lite emotionellt eftersom pengar kom pga diagnos för ett av barnen, men jag hade nog i första hand försökt beta av lånet till under 70% belåning - sänker krav på amortering som ni istället kan investera för att senare lösa mer av lånet + lägre räntekostnad vilket också ökar månadssparandet. Ger mer handlingsfrihet i vardagen. Ni skulle tex kunna månadsspara in barnbidraget vilket ger än mycket bra slant ändå. Ni kan ju också senare i livet göra extra insättningar då.
När det gäller att gå in med större summor på börsen så är statistiken såklart att det är bästa att lägga in allt på en gång, men emotionellt ska man också klara av det och inte få panik vid fel läge. Jag fegar och har alltid månadssparat in. Funkar för mig
Känner du dig nervös redan före så kan det vara så för er att det är bättre att månadsspara in det under 1-4 år (vilken summa som nu känns bra) och ha resten på sparkonto med ränta tills de gått in. Om börsen skulle krascha så kan du tex dubbla månadssparandet då eller sätta in klumpsummor.
Kolla även in avsnittet nedan om du inte gjort det redan och Lycka till!
Jag har räknat på att amortera lånet istället. Vi har bott här i tre år, så det är två år kvar tills vi kan göra en omvärdering. Om vi amorterar av 260 tusen nu och sen fortsätter amortera i samma takt kommer vi ner till 70 % ungefär samtidigt som vi kan göra en omvärdering, då kommer vi också ner till 70 % med bara värdeökningen. Visserligen om vi amorterar mer nu så betalar vi ju aningens mindre ränta men det känns så marginellt när det ha delar om ett lån på antingen 3 miljoner eller 2,75 miljoner.
Men vet inte om jag gör nån tankevurpa i det resonemanget.
Nej, ingen vurpa. Bra tänkt tycker jag. Den lägre räntan blir väl efter avdrag knappt 22 kkr antagande 4% ränta över 3 år. Så det är väl bara att köra förrutom ev fundering på att lägga in pengarna över en period. Det får du försöka utläsa hur du skulle reagera i en säg 50% krasch om du har eller inte har problem att sitta kvar i investeringen. Det är så olika att där måste man utgå från sin egen risktolerans och kyla
Det barnet som fått ersättning för sin diagnos ska väl ha pengarna? Är inte pengarna spärrade tills barnet blir myndigt?
Jag skulle ha satt in ersättningen i en klumpsumma på en billig indexfond om det är möjligt.
Som någon tyckte att ni ska amortera på erat hus för barnets pengar ruskar jag bara på huvudet åt! Det är barnets pengar och barnet har inte köpt ett boende.
Det kan vara som du säger att pengarna är låsta till barnet.
Men egentligt, vad hjälper det barnet att pengarna står på ett konto tills det är myndigt om pengarna istället kan användas för att förbättra familjeekonomin så att föräldrarna kan bättre tillgodose barnets behov under uppväxten?
Visst fint att få pengar när man är 18 men det ska ju inte gå ut över perioden fram tills dess tänker jag.
Tänker att i första hand så är det barnets pengar och de ska barnet ha själv, antingen på ett konto med ränta eller i en billig global indexfond.
Att ta pengarna och amortera på sitt boende har jag noll förståelse för. När ska pengarna betalas tillbaka? Och till vilken ränta? Tänk om det händer föräldrarna något som gör att det inte går att betala tillbaka?
Visst, om barnet har/får svårigheter under sin uppväxt så är det bra om pengarna kan användas till hjälpmedel eller dylikt.
Kan även tipsa TS om ”min stora dag”, där går det att söka stöd för upplevelser eller eventuellt få presentkort på Netonnet bla om man har barn med diagnos.
Självklart ska barnet ha ett boende, förstår inte frågan riktigt? Är du sarkastisk eller nåt?
Jag vet inte om du har barn själv eller så men inte skulle jag kräva min omyndiga barn på 260000kr om det var möjligt, för att få ner boendekostnaden för familjen.
Vårt försäkringsbolag betalar ut pengarna till föräldrarna och inte barnet. Man förfogar fritt över dom men tanken är såklart att de ska vara till för att stötta barnet. För vissa kanske det innebär en möjlighet att gå ner i tid för att ens barn behöver det. Vi har inte det behovet nu men vi vet ju inte vad som händer i framtiden.
Vi tänkt att genom att sätta in allt i fonder nu gör det möjligt att pengarna kommer kunna hjälpa båda barnen när de blir vuxna och att om vi har behov av pengar för barnet med diagnoser så kan vi ta det av andra pengar. Att peta in allt nu skulle antagligen göra att vi inte kommer höja månadssparandet till barnen lika mycket som vi gjort annars.
Ok. Det kanske är lite olika, har hört att en del får en överförmyndarspärr på pengar som betalas ut vid diagnoser.
Får jag fråga vilket försäkringsbolag ni har?
Själv har vi inte fått ett öre av vårat försäkringsbolag, ”vi kollar upp igen vid 18-årsdagen om problemen finns kvar” var svaret jag fick två gånger av Folksam. ADHD växer liksom inte bort… Men premien för försäkringen har vi betalat långt innan barnet föddes och gör fortfarande.
Nu har du inte skrivit några detaljer kring diagnoserna eller ersättningen som betalades ut, men jag hade oavsett sett till att hålla den separerad från andra tillgångar genom att ex. öppna en kapitalförsäkring. Jag kan inte alla regler och paragrafer samt har inte alla detaljer även om jag kunde dem, men hålls pengarna separerade kan det skydda dem från utmätning i framtiden. ”Det kommer aldrig hända” säger många, hur kan man vara så tvärsäker på det? Särskilt när tjejen bara är 6-8 år gammal i dagsläget. Ett riktigt guldläge att kanske kunna få utmätningsfria tillgångar.
Så jag hade hållit pengarna helt separerade från min övriga ekonomi (låtsats att de inte fanns) och investerat dem i 100% aktier i en klumpsumma så fort som möjligt.
Att anpassa strategin så att det känns rätt. Det är inte kul att vara nervös, då är det nog bättre att köra med lägre eller låg risk. Jag tar rätt höga risker, men bara om jag är lagom säker på att det är rätt. Aldrig om jag är osäker, inte värt det 