Jag undrar lite på hur jag ska ta nästa nivå med privatekonomin nu när jag känner att allt grundläggande är på plats.
Mina förutsättningar ser ut så här:
Medelålders, gift samt två yngre barn.
Hushållsbudget med stabila inkomster och bra koll på utgifter.
Bostadsrätt med 70 % belåning med amortering enligt amorteringskravet.
Nyligen köpt bil (beg) utan billån.
Inga kreditlån.
CSN-lån.
Buffert på 110 000 kr, varav 60 000 kr sparkonto och 50 000 kr i mellanriskportfölj.
Månadssparande på sparkonto (målspar kort sikt), mellanriskportfölj (målspar lång sikt) och högriskportfölj (pension) samt barnspar. Kapital idag på dessa konton cirka 100 000 kr.
Nu funderar jag på vad jag skulle kunna göra för att ta vår privatekonomi till nästa nivå. Vilken av dessa saker tror ni skulle ge mest effekt på sikt…
Extraamortera ner bolånet till 50 procent belåningsgrad. Ger lägre risk för boprisfall, lägre räntekostnader och slipper amorteringskravet.
Bospara och sälja bostadsrätten för att finansiera köp av en fastighet (villa). Fastigheter innebär mindre risk än bostadsrätter. Och eventuellt högre livskvalitet. Men högre lån.
Maxa det långsiktiga målsparandet (mellanriskportföljen). Ger ekonomiska möjligheter utan att innebär så hög risk för börskrasch.
Maxa pensionssparandet (högriskportföljen). Bäst för att bygga en pengamaskin på sikt, men väldigt utsatt vid en börskrasch.
Jag påstår att buffertpengar i mellanriskportfölj kanske inte är buffertpengar.
Ni kanske inte behöver amortera ner till 50%, utan det kanske händer saker på vägen, t.ex. vid 65% resp. 60%, som känns gynnsamma och värda att genomföra. Amortering är bra ur ett perspektiv, samtidigt låser man in pengarna och det är kanske inte så lätt att omallokera dem senare om man skulle vilja. Jag tolkar det som att ni kanske borde ha lite mer i mellanriskhink och långsiktiga hinken innan ni amorterar större summor, men det är bara min tanke.
Jag skulle säga att ni först ska se över stor er buffert ska vara. Sätt sedan rätt risknivå på det kortsiktiga målsparandet. Därefter är det dags att hitta en mix utöver det som ska till mellanrisk och mer långsiktigt. Ni är i en familjesituation där det kan dyka upp saker ni vill göra inom 5 år där man kan bygga ett sparande utan konkret mål än, men ni ska samtidigt inte tappa bort det långsiktiga helt.
I min mening är riskfördelningen helt skev, ni har även alldeles för lite kapital i aktier.
Skippa bufferten och investera pengarna istället. Titta på “överkurs”-delen av detta avsnitt:
Amortera inte ned bolånet, låna istället upp till 85% igen och investera pengarna. Att amortering (egentligen binda upp kapital i något improduktivt) skulle skydda mot boprisfall är något av en tankevurpa, ni behöver istället få mer exponering mot andra tillgångsklasser än ert egna boende.
Skippa barnsparandet tills ni har en schyst storlek på ert egna kapital.
Spännande med två olika syn på buffert. Just när det gäller den känner vi oss ganska nöjda. Den delen av bufferten som är placerad har ganska låg aktieandel (40 procent i defensiva bolag och fastigheter) så den känner jag mig trygg med. Fungerar som inflationsskydd.
Tyvärr går det inte att låna upp mer på bostaden med nuvarande bank. De lånar bara upp för renovering.
Vi amorterar enligt kravet, vilket jag tänker borde räcka. Boprisernas sjuka uppgång sänker också belåningsgraden. Så det går att värdera om i framtiden.
Intressant perspektiv på barnspar. Kanske ska dra ner det till ett minimum innan familjens spar kommit igång på allvar.
Tittar man i backspegeln så skulle ni maxa lånelöftet med 85% belåningsgrad och ösa in allt annat på börsen, men det är ju inte säkert att framtiden ser ut som historien
Följer ni 4 hinkars principen så ska ju buffert hinken först fyllas på (jag hade inte haft aktier i denna) - därefter ska mellanrisk hinken fyllas på. Mellanrisk hinken är först fylld, om jag kommer ihåg rätt, när den är 3-7 gånger större än bufferthinken och innehåller minst 1-2 års utgifter av likvida medel. Det är då egentligen först därefter som ni ska fylla passiva hinken. Men visst kan man göra ett avsteg och köra barnsparandet (passiv portfölj) parallellt med att man fyller de andra hinkarna.
Sen måsta ju alla hitta sin egen mix vad som passar en bäst utifrån ens egna förutsättningar.
När det gäller boende så hade jag mest funderat på vad för boende och var ni vill bo. Jag hade inte sett det som ett alternativ till att investera i hinkar. Bo gör man för att trivas med livet typ.
Jag tycker ni bör ta reda på er riskprofil - hur mycket tolererar ni att ert totala kapital skulle minska i en krasch utan att ni freakar ut, -20%, -30%, -40% osv.
En genomsnittlig börskrasch är -40 till -50% som ni kan applicera på aktiefonds innehaven. Bostäder har jag svårt att se mer än -30% utan att staten tvingas in och rädda folk.
När ni har en sådan risknivå så kan ni lättare bestämma var ni ska lägga ert sparande - à la 4 hinkars principen eller mer aggressivt.
Tack för bra synpunkter. Min riskprofil är ganska låg. Det är enbart i pensionssparandet som jag har 100 procent aktier (dvs aktieindexfonder). Det handlar både om att jag inte gillar volatilitet på pengar jag kanske behöver inom 5 år och att jag tror att aktiemarknaden just nu är lite uppblåst.
I det långsiktiga målsparandet har jag en hel del räntor för att ha friheten att kunna använda pengarna om något kul dyker upp i livet eller något oväntat skulle hända. Sedan har vi ganska mycket kortsiktigt på sparkonto för att ha friheten att renovera, åka på semester eller gå en kurs.
Spontant låter det som att ni kan följa 4 hinkars principen som är relativt konservativ + hög risk på barnspar och pensioner.
Min riskprofil är också låg, kanske lägre än din, men det kan också bero på ålder (50+) när det skulle vara svårt att ta igen en riktigt tuff björnmarknad.
Boendet är nog det ni behöver fundera på mest, hur ni trivs med det ni har och vad ni skulle vilja ha i framtiden. Själva har vi valt att inte lägga för mycket på att bo men det är ju också väldigt individuellt:)
Byt bank? Om ni är medelålders och enbart har 100k totalt inkl. fondering (målspar kort sikt), som av de flesta inte ens räknas som sparkapital, behöver ni se till att varenda krona arbetar så att svetten lackar.
Det låter som att du förespråkar alternativ 4. Dvs spara med hög risk till pension. Vi har möjlighet att sätta av en hel del per månad, så med rätt prioritering kan det växa ganska snabbt.
Mitt förslag kanske främst är en spegling av mina preferenser men tänker att det kan vara kul med en motvikt till vissa andra rekommendationer. Jag tycker överlag att det är för mycket fokus på risk/avkastning vid låga belopp, hör det hos bekanta hela tiden som tjänar stora pengar och sparar och placerar belopp som inte gör väsentlig skillnad för deras ekonomi - i såna fall är ett par procent mer eller mindre avkastning enligt mig lite fel fokus. Så i din situation skulle jag fokusera mindre på risk/avkastning och lägga mer tid på annat såsom:
Var vill vi bo om x år, hur mycket kostar det. Om ni inte ska flytta inom 10 år så skulle jag inte överväga vare sig extraamortering eller ökad buffert
Se över löpande kostnader, sätt en tight budget och nå 1 mkr (om ni är två som heltidsarbetar så är den avgörande faktorn sparkvot, inte avkastning) och oroa sig för portföljens exponering, risknivå etc först därefter. På vägen dit förespråkar jag något enkelt som typ allt på Lysa 70/30 + en buffert som gör att man sover gott (kanske komplettera med ett par ytterligare indexfonder men du fattar, sparandet är det väsentliga)
Ni har ju alla förutsättningar för att ha en kanonekonomi. Låt er inte luras av riktlinjer om att spara 10% av lönen etc - det går att spara MYCKET mer än så → 50% i många fall (vi gör det med två bra jobb och två små barn + hus)
Alternativ 2. är nog att ta er ekonomi tillbaka rätt många steg… Men bara ni kan ju avgöra om det är värt pengarna det kostar att bo i hus jmf. BR.
Annars håller jag med ovanstående. Det som sticker ut hos er är att ni knappt har något sparkapital. Bufferten är nog rätt lagom, men långsiktiga sparandet är lågt.
Ingen idé att amortera mer än nödvändigt. När ni kommer ner till 50% kan ni ta en ny utvärdering. Då kanske barnen dessutom flyttat hemifrån.
Jag funderar på om du borde tänka baklänges i stället. Vad vill/behöver du uppnå med ditt sparande? Då blir det lättare att se vad du borde gasa med. Det som nämns är lite mellan raderna om villa och barnspar det blir enklare om du tänker lite mer konkreta målbilder. Två förslag på mer konkreta mål:
Pension med guldkant. Om ni vill dryga ut pensionen med en summa tex 60000-100000 om året i eget kapital, hur mycket pengar behöver ni isf spara?
Vad krävs i grundplåt för att era barn ska ha en bra start? Pengar till körkort eller pengar till handpenning på lägenhet i dyr stad? Personligen tycker jag inte att detta ska bortprioriteras. Anser att har man råd så är det vettigt att barnet har minst 200 000 i startkapital.
Att låna upp till 85 % utlöser högre amorteringskrav. Varje bank har dessutom krav på att ”veta” vad pengarna går till och det är inte säkert att investering godkänns som låneskäl.
Spelar ingen jätteroll om du ändå återgår till 85% igen med jämna mellanrum. Beror helt på vilken bank och framförallt enskild individ på banken du pratar med, ”inte binda upp onödigt mycket pengar i boendet” verkar dock vara en helt legitim anledning i min erfarenhet.
Man får inte glömma att banken tjänar pengar på att låna ut pengar, inte på folks amorteringar.
Alternativkostnaden för att inte låna upp igen blir ganska snabbt rätt extrem, så att amortera är egentligen inget alternativ rent ekonomiskt.
Den där strategin är helt klart möjlig och lönsam. Men lite väl riskabel för min smak. Jag tror räntan är på väg upp inom några år. Då blir det inte kul att sitta med stora lån. Om bopriserna faller samtidigt som du måste sälja blir det väldigt tråkigt.
Om ni är medelålders och enbart har 100k totalt inkl. fondering (målspar kort sikt), som av de flesta inte ens räknas som sparkapital, behöver ni se till att varenda krona arbetar så att svetten lackar.