Kollar man utgifter så skulle det för oss vara svårt att nå 200 ksek/år i shoppingutgifter samt 50 ksek/år på hälsa. Nu vet jag inte er situation men skulle iaf kolla igenom de siffrorna då de låter väldigt högt.
Även över 20 ksek i fast utgifter låter väldigt högt men beror väl på vilken vardagslyx man vill ha .
Förresten har ni inget friskvårdsbidrag på era jobb som täcker gymkostnaden?
Vi har också köpte en andra bostad men vi använde hyran för att betala av bolånet på 10 år istället för att sätta pengarna på börsen, funderar på att köpa en till bostad i fjällen och göra om samma övning
Förresten som referens kring utgifter,
Vi har ungefär samma livssituation (villa, 2 bilar, 2 småbarn) samt liknande inkomster efter skatt.
2020 var vi delvis föräldralediga men sparade ändå 180 ksek på hel år + 72 ksek amortering villa + amortering uthyrningsbostad.
2021 jobbade vi båda heltid och sparade 380 ksek + 72 ksek amortering villa + amortering uthyrningsbostad.
Nu bor vi i en billigare stad men det förklarar inte hela skillnaden.
Kul att höra om bostadsinvesteringen - är ni nöjda med beslutet? Mina tankar är också att antingen amortera med beloppet man får från uthyrningen eller investera det på börsen.
Intressant att jämföra våra kostnader med en annan familj i liknande situation. Vi skulle säkert kunna spara mer. Jag tycker att det det beror lite på hur man vill balansera sparandet vs livskvalitet. Det är en fråga om beteende också och är väldigt individuellt. Jag har ju bett om feedback och flera har kommenterat på sparandet/kostnaderna så jag kommer ta det till mig. Samtidigt så kommer jag säkert överväga vad som är viktigt för mig och min familj.
Nu ligger vår bostad utanför Europa men det är mer jobb än man kan tro med hyresgäster, skulle tro att vi kommer skippa uthyrningen och bara ha som sommarbostad när lånet är betalt.
Men i vilket fall så har vår ”förmögenhet” ökat med ca 6 msek på 10 år så är nöjd med beslutet i efterhand .
Det gjorde vi för typ tio år sedan och i samband med det bestämde den livsstilen som vi långsiktigt ville ha. Detta har gjort oss relativt immuna mot livstilscreep som verkar vara större problem än jag trodde.
Grattis till er! Intressant att det ligger utanför Europa - får jag fråga om ni tog bolån för det från en svensk bank? Nu förutsätter jag att ni tog lån men det kanske inte var så.
Smart att ni är så bestämda och medvetna om livsstilen. Lifestyle creep is definitely a thing
Det finns alltså hopp? Har annars hört från säkra källor att barn slutar aldrig kosta pengar…
Som on-topic-kommentar till er @lemon - så tycker jag det ser superbra ut med tanke på er ålder. Det som jag nog skulle fundera på är en fråga från sidan:
Hur vill ni att livet ska kännas?
Hur kan ni njuta mer av livet?
Känns livet lika bra som det är?
Det är lite mer @MoaD -typ av frågor. För jag tänker att ni har / kommer att vinna det ekonomiska spelet oavsett. Då handlar nästa nivå snarare om att kalibrera kompassen i andra områden i livet.
Jag tänker att 16 000 kr/mån=192 000 per år i shopping är mycket. Ger detta er livskvalitet eller kan ni plocka bort nåt? Det skulle säkert finnas utrymme att spara mer om ni vill det.
Hur kommer det sig att ni vill amortera 10 % av lönen?
Tack för feedback @janbolmeson! Väldigt bra och relevanta frågor som du har ställt. Lyssnar precis på avsnitt #139 som gör att jag reflekterar mycket kring liknande frågor nu - väldigt intressant!
Ja det är säkert det En del ger livskvalitet men en del kan vi säkert ta bort utan att livskvalitet blir betydligt sämre. Amorteringen är 2% av lånet (det har inte gått 5 år än för att man ska kunna sänka amorteringen med tanke på belåningsgrad).
Jag fattar inte riktigt. Ni är 33 år med två barn och har, i min värld, ruskigt höga inkomster (bra jobbat, inget snack om det!). Du skriver att en framtidsplan är att tjäna ännu mer. Med de inkomsterna ni redan har skulle ni gott och väl kunna gå ner i arbetstid istället och njuta av livet och göra roliga saker istället för att bygga ett stort ekorrhjul som kretsar om att jobba mer, mer, mer och tjäna mer pengar… Är väl bara att inse att vi har helt olika drivkrafter för vad som är viktigt i livet.
Jag kan hålla med dig om att meningen med livet är inte att jobba mer och tjäna mer utan att njuta av livet. Vi har kunnat byta från jobb (som vi hade tidigt i vår karriär) där vi jobbade mycket övertid till jobb där vi (i snitt) jobbar mindre än 8 timmar och har ändå högre löner, förmåner och flexibla arbetsstider. Detta har gjort att vi kan spendera mer tid med våra barn och kan vara t.ex. föräldralediga tillsammans i flera månader. Vi har också tackat nej till flera jobberbjudanden som innebar mer pengar men sämre work-life balance/tid med familjen.
Men vi båda gillar våra jobb och tycker att det är kul med utmaningar och stimulans. Vi är också två personer som har svårt att ta det lugnt (verkligen!). Jag kan t.ex. inte ha det som ett mål att sluta jobba om 10 år eftersom jag tycker att det skulle vara för tråkigt (trots att jag har många idéer om fritidsaktiviteter som jag skulle kunna göra om jag inte jobbade)
Jag tror att detta beror mycket på vad man har för personlighet och även bakgrund. Vi är båda invandrare, en som kom hit som 10-åring och en som kom hit som 25-åring. En av oss flydde från ett land där man lämnade allt som familjen hade byggt upp och behövde bygga om helt från början. Det tog många år att skapa det vi har tillsammans (vi har varit ihop i över 10 år). Jag tror inte att vi någonsin kommer kunna slappna av helt och inte “jaga” mer trygghet och mer “resurser”. Men vi båda försöker lägga tid på självutveckling också (såsom att minska stress och öka tålamod), hälsa, träning och kvalitetstid tillsammans. Dessa saker är såklart viktigare än karriär och pengar. Livet är absolut en resa som man ska njuta av under tiden för vi vet verkligen inte hur länge den varar.
Det låter verkligen som en fantastisk resa som ni har gjort! Med innehåll av mörka och svåra perioder givetvis. Imponerande. Balansen du nämner är ju viktig och jag kan ändå förstå det du skriver om att inte sluta helt jobba, det skulle inte jag heller göra. Trivs också med det jag gör. Vilken/vilka bransch/er jobbar ni inom? Men blir ju lite nyfiken
Tack! Håller med dig helt om balansen. Det är lätt att glömma det dock i vardagen, så bra att man blir påmind Kul att du trvis med vad du gör. Upplever du fortfarande det som ekorrhjul eller hur tänker du kring det långsiktigt? Jag jobbar inom finans i privatsektorn och min man är ingenjör men har bytt från privata till offentliga sektorn (nu när barnen är små iaf). Vad jobbar du med?
Jag hade kunnat skriva ovanstående själv.
Men jag har i många avseenden en annorlunda approach som för mina behov kommer leda till en högre grad av trygghet oavsett om jag väljer att sluta jobba eller ej.
Jag tjänar bra (>100K/mån), men har ingen hemstäd, sparar aggressivt och väljer att måla mitt eget hus istället för att leja bort till målare för 600:-/h.
Jag kör en svennebananbil istället för att ryckas med alla grannars kapprustning i Audi och Tesla.
Jag lär mina barn att fiska, paddla kanot och vara ute i naturen istället för att åka till Leos Lekland eller gå på bio när solen skiner.
Jag jobbar inom kollektivtrafiken i offentlig sektor (en Region) som fordonsspecialist, med avtalsuppföljning, upphandlingsfrågor mm. Tjänar (i mitt tycke) bra men ändå nästan hälften så mycket som ni. För tillfället lever jag på existensminimum pga skuldsanering efter dumma beslut tidigare i livet men har det trots detta bättre än på många år, med små utgifter och guldkant i tillvaron ändå. När jag kommer ut på andra sidan om några år kommer jag att kunna bygga en helt ny ekonomi på relativt kort tid och prognosen see riktigt lovande ut Om jag får leva och vara frisk. Fick barn sent (som 49-åring). Som svar på ekorrhjulsfrågan så känner jag både och. Jag älskar mitt jobb men har nästan nosat på “väggen” flera gånger. Har dock lyckats bromsa varje gång innan det gått alldeles för långt. Jobbar aktivt med mig själv för att hålla balansen och för att orka med såväl krävande jobb, barn & hund och för att kunna vara en hyfsad man för min sambo. Skulle vilja gå ner i tid 20% men det får vänta…
Ang ekonomin - bra jobbat ni verkar var på rätt spår!
Men reflektera mer runt Jans frågor - vad vill ni med era liv?
Om ni exempelvis vill jobba utomlands- vad är er plan för det?
Betydligt enklare om ni exempelvis kan få ett expat-kontrakt med betald skolgång och boende etc.
Ang att resa mer med barnen. Beror detta på brist på tid eller brist på pengar? Kan ni skaffa ett arbete som innebär resande med barnen på något sätt?
Osv
Pengar är bara ett verktyg för vad man egentligen vill uppnå.
.
Ja men då stämmer det. Det är definitivt värt att fundera över.
Har annars hört från säkra källor att barn slutar aldrig kosta pengar… 
