Var det bara jag som tolkade kommentaren som att det var just fonderna som var ifrågasatta så att de skulle vara sämre än utdelningsaktier?
Han skrev inget om utdelningaktier, så kan han ha menat räntefonder (så tolkade nog jag det först), guld, bitcoin eller t o m pokémonkort. Det kan ha handlat om volatiliteten i fonder eller att han inte förstått hur avkastning funkar. Oavsett vilket var kommentaren för diffus för att kunna tolkas säkert. Den avslutades iaf med en “XD” vilket väl är 
i textform och det tolkade jag åtminstone som superironiskt. Speciellt från en som har lollol i sitt alias.
Januari: Kyla, ångest över nyårslöften, räkningarna för de dyra julklapparna kommer och tröstgodiset i skafferiet är slut. Dags att se över den där budgeten och summera de där utgifterna…
Här kommer hårda siffror som nog får en del med stora spenderbyxor att sätta sitt Kopi luwak i vrångstrupen. 
5 gillningar
Wiie, tack @angaudlinn 
Du gör mitt 2026 
1 gillning
Eller så blir du omnämnd och ihågkommen i Allt för Sverige om hundra år där de som emigrerat då kommer tillbaka för att vara med i nonsenstävlingen i svt för att söka sina rötter 
1 gillning
Hej alla som lyckats med FIRE!
Jag tycker konceptet är väldigt fascinerande, men jag är nyfiken på en sak och skulle gärna vilja höra era tankar. Finns det någon här som nått FIRE utan att behöva dra ner nämnvärt på sin levnadsstandard?
Jag är själv helt ointresserad av att sluta resa, sluta äta på bra restauranger, sluta köpa bilar eller göra stora uppoffringar i vardagen. Jag vill inte flytta från stadskärnan och har inga planer på att sälja sommarstugan.
Min fråga är egentligen: går det att kombinera FIRE med en hög och ”dyr” livsstil, eller är det i grunden en motsägelse? Är FIRE alltid kopplat till ett liv med lägre konsumtion, eller finns det exempel på motsatsen?
Din fråga är dock två frågor i en.
Jag är i FIRE och jag har inte dragit ner på min levnadsstandard alls. Men jag har under många år levt med en kostnadsnivå som är lägre än många andras. Helt frivilligt. Jag gjorde allt jag ville under många år, lade mycket pengar på bilar, resor och kapitalvaror. Så pass att jag tröttnade och kände att annat i livet var viktigare. Nu känns det mer som att äga prylar är ett ok att bära. Alltså inte alls vad du hade i åtanke med din fråga.
Självklart går det. Sök på Fat FIRE. Du behöver helt enkelt mer pengar som ger mer avkastning. Upp till den nivå av kostnader du vill täcka. Det är ju det fina med investeringar, det finns inget tak. Fråga Elon Musk. 
5 gillningar
Bra där, slänger iväg frågan till Elon
2 gillningar
Nu utgår du, som folk ofta gör, ifrån att man drar ner på levnadsstandard för att nå FIRE. Det är inte min bild. Att andra upplever att man gör det må så vara, men det är inte detsamma som att så sker. 
Så bra. Då är du lycklig som du är. 
Ja det gör det, men då behöver man ju bygga upp ett tillräckligt kapital och det gör man bäst genom hög lön och/eller arv.
FIRE förknippas ofta med medveten konsumtion, skulle jag säga. Men det finns ju s k fat-FIRE som är precis det där livet utan spärrar som jag får känslan av att du menar i frågan.
Med levnadsstandard menar jag ur ett rent ekonomiskt perspektiv 
Ja det är precis det jag menar. För egen del är detta den enda vägen. Många nämner snittlöner i Sverige etc. men detta blir enligt mig helt irrelevant då det skiljer så otroligt mycket mellan individer, både i form av vad man värderar i livet och faktiska kronor och ören. Själv bor jag i Stockholm, har både lägenhet i city, sommarställe, två bilar etc. Det skulle vara fullständigt omöjligt att dra runt detta på “snittlön” i Sverige. Har även dyra intressen i form av syntar etc. som ska underhållas…
Fast det har ju inte med ekonomi att göra, inte primärt iaf. Du pratar mer om “splurge money”, faktiskt.
Det är helt rätt och jag vänder mig också mot begreppet “snittlöner”, för det säger ingenting om det egna spenderandet och behovet. Däremot så säger det något för en som är nyfiken på hur det funkar och uppgivet suckar att det inte går om man inte tjänar sexsiffrigt i månaden.
Att bo i Tjockhult, ha sommarhus och två bilar är ett val och ett intresse. Det är helt okej och det ska ju då finansieras. Sedan finns det de som har det där utan extrema utgifter också, det får inte heller glömmas.
Syntar ja, det “oket” är vi fler som dras med. 
Utan att det ska bli en jämförelsetävling så misstänker jag skarpt att jag har fler. Men kan man inte löda själv eller har bra vänner som kan chippa in kunskap och ska varje maskin lämnas in på årlig service hos Blomman så är det klart att det blir både dyrt och tar ett tag innan man ser synten igen.
Som sagt, FIRE är ett val och det bygger i all enkelhet på att på valfritt sätt dra ihop 25 gånger ens årsutgifter som då ligger på en nivå man trivs med. Svårare är det faktiskt inte. Det svåra därefter är att våga säga upp sig eller sluta jobba.
3 gillningar
Haha, ja vi ska väl inte göra det till en tävling, men har hållit på med syntar sen 1984, och köpt sålt hundratals sedan dess. I skrivandes stund ligger en 808 och CR78 på lödbänken hos Gaunitz. Blomman hade min Odyssey ett par år sedan men nu behöver den kärlek igen, tar aldrig slut…
1 gillning
Rätt typ av grejer - det gillar jag! 
Min whiteface mår prima och i veckan fick min OSCar nya potentiometrar och har flyttat in i studion igen.
Så, poängen kvarstår. Man behöver 25 gånger sina årsutgifter och hur man når dit får man lösa på bästa sätt. Det är ju ingen hemlighet att de flesta ändå jobbar fram till pensionen.
Det jag vänder mig mot är det här med vi alla upplevs snåla in på saker. I dagens avsnitt kan det nog upplevas så, men det är ju inte en medveten jakt, det är en konsekvens av det liv jag valt.
1 gillning
Vi har samma utgiftsnivå nu som när vi arbetade.
3 gillningar
Det beror väl lite hur man ser på det.
Jag har uppnått FI men har inte slutat arbeta. Jag har aldrig haft en fast summa eller procentsats jag måste spara varje månad. Jag har köpt allt jag vill ha eller behöver inom rimliga gränser. Jag hade till exempel inte haft något emot att köra en Lamborghini, men jag tycker inte det är värt pengarna. Även om jag hade fått 10-15 miljoner i handen idag hade jag inte gått och köpt en sådan bil. Jag hade även gärna åkt business class på alla flyg, men tycker inte heller det är värt det när jag kollar på vad jag får ut av det. Jag har rest till alla länder jag velat åka till fram till nu. Har dock några nya på listan jag behöver planera in framöver. Har fint hus, fin bil, bra jobb, bra lön och ett bra liv jämfört med 99% av planetens befolkning.
Genom att spara något överhuvudtaget och inte spendera 100% av disponibel inkomst så kan man tekniskt säga att man gjort avkall på något. Men jag känner inte att jag saknar något materiellt eller några upplevelser.
Så mitt svar till din fråga är då: Ja, jag har uppnått FI utan att dra ner på min levnadsstandard.
Då kan man fråga sig vad det kostar mig på annat sätt? Jobbat sen jag var 15, långa studier, jobbat övertid på alla jobb och roller jag haft. Slitit och gnetat och avancerat inom mitt yrke och uppnått “höga positioner”. Men det i sin tur kostar i form av stress och kvällar och helger som det arbetats på. Men inget av det har varit drivet av att tjäna mer pengar utan är pga min personlighet. Jag vill åstadkomma saker, vill lyckas, vill göra bra ifrån mig etc.
Dessa bitar har i sin tur påverkat livskvaliteten negativt. Men jag vet ju inte hur mitt liv hade varit totalt sett om jag inte hade studerat och kämpat hårt. Jag tror att jag antagligen haft sämre levnadsstandard.
Så, hur ska man tolka detta?
7 gillningar
Inte här, jag köper hus och höjer den!
1 gillning
En lyckad FIRE-period följt av pensionsuttag borde automatiskt ge högre levnadsstandard eller mer fyllda lador.
Grattis, hoppas att kunna göra detsamma!
1 gillning
Intressant, min resa är väldigt lik din. Har jobbat som högre chef inom finans i Stockholm 15+ år och har jämförelsevis väldigt bra lön. Har dock gjort mycket avkall på kvalitetstid med barnen och har exempelvis bara varit hemma med dem totalt 2 mån (för 2 barn). Många sena kvällar, helger etc. Var det värt det? Svårt att säga. Mina barn har haft förmånen att kunna åka utomlands och kunnat läsa på finare skolor delar som del av utbildningen, vi har rest väldigt mycket tillsammans för att nämna några saker.
Sen håller jag helt med dig. Vissa saker är inte värda pengarna även om man haft råd. Min gräns går vid att åka business som du själv nämner, eller köpa en helt ny lambo eller liknande.
Kontentan är väl att jag har liten lust att nedgradera standarden även om många inte ser det som en nedgradering, utan mer förändring av livssyn.
Förändring av livssyn kommer med åren. Har genomlevt en del tragedier i livet och en del sjukdomar och lite annat. Man får ett annat perspektiv.
Då sker en reflektion av livet man levt och en fundering kring vad som är viktigt nu och framöver. Man får väga det mot att jobba ihjäl sig och leva extravagant….
Gäller att man kommer till insikt innan det är för sent.
5 gillningar