Här kommer en summering av vår FIRE/pensionsplan så som det ser ut idag.
Trots all osäkerhet som råder detta år har vi kastat oss in i någon slags testfas av fiRE (betoning på RE) där jag är tjänstledig och min fru har sagt upp sig.
Familjestatus:
Vi är ett gift par som börjar närma oss 60.
Våra barn är utflugna och står på egna ben med fasta jobb och egna bostäder.
Tillgångar:
Pensionskapital enligt minPension.se 23 årsutgifter (före skatt).
Sparande 19 årsutgifter.
Tillgångar i vilande respektive passiv näringsverksamhet 2 årsutgifter.
Obelånad villa baserat på taxeringsvärde och senaste k/t 15 årsutgifter.
Summa tillgångar = 59 årsutgifter före skatt (49 efter skatt)
Historik:
Innan jag hade hört talas om FIRE hade jag satt upp ett antal möjliga milstolpar för möjlig pensionstidpunkt.
55 år då tjänstepension och privat pensionsförsäkring blir tillgänglig
360 intjänade månader i ITP2
61 år tidigaste ålder för statlig pension (är numer 64 för oss)
62 år + 1 månad slutbetalning av ITP2
Vid 55 gick det inte riktigt ihop ekonomiskt eller praktiskt, och senare när det såg ut att vara dags kom pandemin med hemarbete och restriktioner.
2022 var pandemin någorlunda över, 360 månaders ITP2 intjänad, och nu har vi inte arbetat sedan ett halvår tillbaka.
Så länge har jag inte varit “icke-schemalagd” sedan lekskolan.
Kalkyler:
Enligt uttagsplaneraren på minPension.se kommer vi, om vi tar ut all pension från 64 års ålder, aldrig komma under den planerade månadsutgiften efter skatt om vi så lever till 100, baserat på att vi slutar arbeta idag.
Vi behöver då cirka 5 årsutgifter fram till 64, och den summan finns redan nu på sparkonton.
Vi borde därför vara någorlunda oberoende av börsens svängningar vad gäller normala utgifter, och kunna sätta guldkant på pensionärslivet.
Vi lär nog ändå ta ut någon tjänstepension (ITP2) tidsbegränsat till 20 år, med start om något år, men det återstår att fundera över.
Skattemässigt är det lönsamt att vänta till 67 med pension, men då måste vi bränna mer eget kapital tidigare.
2020 och 2021 låg våra kostnader på 80% av planerad årsutgift och hittills 2022 ligger vi på 90% i snitt per månad.
Risker:
Politisk risk med återinförande av tidigare förmögenhetsskatt och fastighetsskatt torde vara låg de närmaste 4 åren.
Inflation, tillgångar på ffa sparkonto urholkas, men t.ex. ITP2 räknas upp baserat på KPI.
Börscrash, pensionsdelen har relativt låg exponering mot aktiemarknaden, och vi har idag endast 40% av egna sparkapitalet i aktier.
Frågor:
Har vi missat något uppenbart som skulle välta vår FIRE över ända?
Är vi tokiga om vi tar det här steget nu i ekonomiskt osäkra tider?
Jag följer (ju) nyfiket tankarna och just saker som ändrade skatteregler är något av det som skrämmer mig mest. Är det inte förmögenhets- eller fastighetsskatt så är det osäkerhet kring ISK och liknande. Men det låter ju som att ni ändå har bra luft i kalkylen.
Är ni tokiga? Nej! Av allt du skriver om din/er situation och syn på arbete kan jag fasen inte se nå’n galenskap i det alls. Du verkar väldigt osugen på fortsatt arbete och utan att värdera åldern i övrigt så är det ju stor skillnad att vara närmare 60 än närmare 30 när man pratar FIRE. Dels är de statistiska åren pengarna ska räcka färre men framförallt är de av samhället planerade arbetsåren kvar till pensionen färre. Att pensionera sig 5-10 år innan alla tycker man ska är ändå en mindre risk. Njut av ledigheten, säger jag.
Nej, inte i min mening, ser heltäckande och väldigt väldigt bra ut. Grattis!
Inflationen och dess sneda effekt på inkomster och utgifter (alltså risken att ökningen av de förra inte kompenserar för ökningen i de senare) är väl det som jag oroar mig mest för.
Med en stor del/beroende av i ITP2 så hade jag väl haft extra koll på den. Kanske kolla om det finns rapporter från tidigare perioder med högre inflation (70tal, 90tal) för att se om/hur bra ITP2 kompenserade. En idé om man vill lugna den nerven
Nej det tycker jag inte eftersom ni är så pass skyddade med relativt liten risk i totala portföljen. Det finns ju inget som är noll risk heller. Alternativet är att jobba på med risken att man är för gammal för att njuta av kapitalet, vilket känns helt fel
Själva drar vi pluggen helt (partiellt just nu) i andra halvåret 2024. Hoppas väl att världen är lite stabilare då men hopp är en dålig strategi. Tror det var Patton som sa ”plan for the worst, hope for the best” och det är väl lite så vi tänker
Jag går i pension om ett år vid 61 och tänker lite annorlunda.
De första åren kommer jag att leva på en del av kapitalet och skjuta på pensionen. Min pension ökar med cirka 5% (inflationsjusterat) för varje år jag väntar med uttaget och dessutom får jag behålla cirka 10% mer efter skatt om jag väntar till efter pensionskattesänkningen (vid 67 eller kanske 68 i mitt fall). Det verkar osannolikt att avkastningen blir bättre än så. En lägre pension får jag ju dessutom leva med livet ut. Att vänta med pensionsuttaget är därför en försäkring om jag skulle misslyckas med att dö i tid.
Den delen av kapitalet som ska räcka fram till pensionen har jag utanför aktiemarknaden. Om skattereglerna ändras så går det att anpassa strategin, men om börsen drabbas av en långvarig svacka blir det svårt att parera (sequence of return risk). Därför kommer jag troligen också att vänta med att ta ut premiepensionen ytterligare några år.
Det finns nog fler faktorer att ta hänsyn till.
Nu vet jag inte om du är gift/sambo och heller inte din hälsostatus men inte skulle jag tära på det egna kapitalet onödigt länge fram till pensionsuttaget.
Det egna kapitalet är ju en del av den ”försäkring” jag och min hustru ger varandra om någon av oss avlider.
Den efterlevande kan ju bara tillgodogöra sig 55% av den avlidnes framtida pension via tolv månaders omställningspension (12!!), mer än så är ju inte den allmänna pensionen skyddad.
Är du ogift är detta givetvis en ickefråga.
När det gäller dina 5% uppräkning/år av den allmänna pensionen så är det inte så mycket att yvas över - det är ju mestadels dina egna pengar som du valt att skjuta upp utbetalningen på som istället fördelas och läggs på toppen av de resterande årens utbetalning (Livsvarigt givetvis).
Det tar c:a 15 år från utbetalningsstarten innan du är en vinnare och kan klappa dig själv på axeln till ett bra beslut - då är du sannolikt lite över 80 år gammal och kan resten av livet glädjas åt en högre pension. Ingen hänsyn tagen till skattekonsekvens.
Man kan säkert vrida och vända på siffror fram och tillbaka men det ”råd” som Pensionsmyndigheten och ekonomijournalister ger väldigt lättvindigt numera gällande uppskjutande av pensionsstart för en högre pension är i många fall missvisande, speciellt om du väljer att göra en RE vilket denna tråd handlar om…
Utöver efterlevandeskyddet beror beslutet också på hur stora de olika posterna är. Jag har ingen annan att försörja och ingen arvtagare att ta hänsyn till. Jag kommer att använda ungefär 1/3 av kapitalet fram till pensionen. Därefter täcker pensionen mina utgifter. De resterande två tredjedelarna är till för krissituationer, gåvor och för att sätta guldkant på tillvaron.
Välkommen till FIRE klubben!
Det där ser bra ut, inget att oroa sig för. Jag tog steget in i FIRE världen vid ungefär samma ålder och kapitalet fortsätter att växa trots att jag har levt gott på aktieutdelningar och ränteinkomster i några år. Pensionen tar jag lite senare, när kronans växelkurs förbättrats.
Låter som att det finns marginaler även för det oväntade. Enda osäkerheten är om ni inte har koll på hur stora utgifter ni har per månad/år. Har själv gjort en uppföljning nyligen under 1 år och blivit förvånad
Denna hänsyn tycker jag är bra. Jag har tänkt likadant då det finns lite sjukdomsbilder i familjen. En lite lägre “livslång” del måste vägas mot att lämna efter sig ett mycket mindre arv om man skulle lämna tidigt. Jag tänker alltid defensivt vid osäkerhet dock
