Jag är i mitten av 20-årsåldern och sparar ganska aggressivt mot FIRE. Just nu sparar jag ungefär 23 000 kr/mån och har runt 750 000 kr i eget kapital investerat.
Jag lever sparsamt utan att försöka vara dumsnål och spenderar ungefär 12 000 kr/mån just nu.
En tanke som börjat dyka upp mer och mer är att jag kanske inte behöver tänka på FIRE som att jag ska ha råd att bo på samma plats året runt resten av livet.
Om jag fortfarande är singel när jag når FIRE skulle jag kunna tänka mig att vara ganska flexibel. Typ Sverige under sommaren och något varmare land under vintern, exempelvis Spanien eller Portugal. Kanske hyra en lägenhet några månader, kanske köra campervan vissa perioder och kanske flytta runt lite beroende på klimat, priser och vad man känner för.
Det är både en ekonomisk och en livsstilsgrej. Om man inte behöver ha ett dyrt permanent boende och kan spendera vintrarna i billigare länder kanske man kan få ganska mycket frihet på ett relativt litet kapital. Samtidigt kanske det blir roligare än att bara sitta kvar på samma ställe hela året.
Jag har funderat lite på om typ 4,5-5 Mkr skulle kunna räcka ganska långt med 4 % uttag och ett sådant upplägg. Men det är mest spekulation från min sida, så jag är nyfiken på om någon faktiskt har testat något liknande.
Framför allt är jag nyfiken på:
Hur mycket påverkar det faktiskt kostnaderna?
Blir det billigare i praktiken eller äts det upp av flyg, resor och tillfälliga boenden?
Hur löser man det praktiskt med bostad i Sverige om man är borta flera månader?
Finns det andra länder än Spanien/Portugal som är bra under vintern?
Någon som testat campervan som en del av FIRE-livet?
Hur är det sociala? Är det kul med variationen eller börjar man längta efter en fast bas?
Jag skulle nog kalla mig själv en ganska enkel person som inte behöver särskilt mycket för att vara lycklig. Jag skulle därför kunna vara väldigt flexibel med hur och var jag bor om det innebär att jag kan leva på avkastningen med lite större marginal och självförtroende.
Någon här som lever eller har levt ungefär så? Även ni som inte har testat får gärna komma med tankar och idéer.
Den största kostnaden är i regel skatten, så det gäller att ha sin skattehemvist någonstans där detta är billigt (ingen kapitalskatt) och att undvika att betraktas som obegränsat skattskyldig av Sverige.
Själv skulle jag säga att Medelhavet är den enda delen av Europa med okej vintrar – inte Portugal. Men annars finns ju Sydostasien.
Jag skulle säga att det största problemet är bostaden i Sverige. Att hoppa in i och ut ur bostadsmarknaden (hyra eller köpa) varje år är liksom inte görbart. Antar att du kan hyra ut, men det känns ju lite meckigt när man själv är långt borta. Jag jobbar själv mot ett liknande liv och har kommit fram till att det kommer att bli betydligt dyrare än att bara bo i Sverige hela året.
Jag leker regelbundet med tanken att leva vanlife på heltid. Jag har flera kompisar i alla åldrar som gör så, allt från yngre digitala nomader till pensionärer, till folk som valt att bo i bil på heltid som del i sin FIRE-plan i syfte att hålla nere kostnaderna, till FIRE-folk. Precis som med andra communities, exempelvis FIRE, upptäcker man att det finns andra som gör samma sak först när man själv engagerar sig, när man ramlar ner i kaninhålet. Facebookgruppen Vanlife Sweden har trots allt 85000+ medlemmar, där en handfull är hyfsat stora på Instagram, kända för i huvudsak heltidsboende i bil med i övrigt varierande innehåll. Jag har ett eget Instakonto för mitt vanlife, utöver sparkraft.blog, som heter van.bigfoot. Via det hittar du 500 andra konton som kan inspirera, exempelvis ontheroadsweden och livetpaglid som bor halvårsvis/helårsvis och spenderar vintrarna i södra Europa. I år blir min första vinter i Spanien med min bil Bigfoot, och det finns givetvis en Facebookgrupp för oss som är på rull i Europa så vi kan möta upp med andra. Det firas gemensam jul och nyår på någon strand, och arrangeras diverse träffar regelbundet. Jag svarar dig i huvudsak utifrån dina funderingar kring Vanlife.
Att bo heltid i bil är billigare än fast boende, givet att bilen är betald. Drivmedel och eventuella reparationer är de största kostnaderna, ovanpå det färjor, broar och vägavgifter. Jag har en budget för bilen exkl drivmedel på 3500/månad. Att hyra en studio på Gran Canaria på helårsbasis kostar som en 2-3-rummare på hemmaplan, jag har kompisar som gör så också.
Vanlife är ett kostnadseffektivt sätt att leva. Jag har vänner med garantipension som lever gott på heltid i bilen, som då köpts kontant med pengar från vinst från såld bostad.
Jag kommer lägga min lägenhet i träda denna vintern. Inför nästa vinter kommer jag antingen hyra ut den, helt eller delvis, eller sälja den. En av mina kompisar delar en lägenhet med en väninna. På vintern bor hon på Gran Canaria, på sommaren i lägenheten. Hennes väninna har lägenheten på vintern och bor i sin kolonistuga på sommaren.
Italien (Sicilien) och Grekland, utöver nämnda Kanarieöarna. Flera av mina vanlifekompisar har varit på dessa destinationer vintertid.
Jag har min campervan som min rullande sommarstuga, som kostar ungefär 1/4 att resa med jämfört med charter. Två veckors charter för två personer betalade jag och min särbo senast kring 50k för, fyra veckors vanlife kostade oss hälften. Vi har gjort båda dessa regelbundet, Kanarieöarna på vintern och Nordnorge på sommaren, så kalkylen håller.
I Södra Spanien och på Kanarieöarna finns stora svenskkolonier, dock främst pensionärer. Vanlifers av alla nationaliteter hänger i huvudsak längs stränderna i Spanien, och Facebook gör det enkelt att hitta sociala sammanhang. Jag känner ingen som helst oro för det sociala, som jag också delvis får digitalt.
Lycka till med dina funderingar, och välkommen i vanlifecommunityn om du skulle landa i att det är vad du vill göra. Vanlifers är som grupp lika frihetstörstande som FIRE-folket, har knäckt sina “vad” och “varför” men har sina utmaningar med det ekonomiska. FIRE-folket har formeln för ekonomin på plats, men kämpar mer med de mentala bitarna, vad de ska göra med tiden, är min uppfattning… Att ha ett ben i varje är både intressant och berikande!
Var parkerar dessa vanlife:are? Jag tycker det brukar vara helt knökfullt på varenda parkeringsficka längs vägar i södra Europa med dessa nomader. Misstänker att det börjar bli ett allt större problem i södra Europa.
Finns det verkligen de som lever år ut och år in i sina bilar? Pallar man verkligen det eller är det bara enstaka speciella entusiaster som orkar med det i längden? Visst, några månader kan jag nog också tänka mig men att hela tiden bo under campingmässiga förhållanden känns inte så kul.
Annars är jag också nyfiken på en mer nomadlik livsstil. Finns ju trevliga billiga länder man får vistas i hyfsat länge även utanför Europa. Vietnam tycker jag tex är väldigt trevligt. För att inte tala om billigt.
Det här bygger nog på att du bor heltid i din campervan. Hyra en billig bostad i Spanien och Portugal är inte enkelt. Bristen på hyreslägenheter med “rimlig” hyra är en av de största politiska frågorna i Spanien sedan några år. Jag tror det är ungefär samma i Portugal.
Mycket handlar förstås om rätten att vara i landet en längre period. Sen är ingenstans i Europa (med undantag av Kanarieöarna) varmt året runt (varmt=20+), även om den svalare säsongen är kortare så är jan och feb mer kyliga, regniga och blåsiga. Cypern och Malta skulle jag gissa är varmaste alternativen.
Skulle rekommendera att man inte bara tar en godtycklig ort om man ska vara där i flera månader utan gör lite research. Det är stor skillnad på stämningen i olika byar och orter. En bra ort är en ort som tas väl om hand, där det känns tryggt och som inte är alltför liten. Gärna med bra kommunikationer buss/tåg, bra matvaruaffärer och bra restauranger.
Jo, när jag kollar på ditt exempel så ser jag AirBnB med boenden i Spanien är 1 månad för 700 € och uppåt för en månad (november). Det är inte speciellt billigt och dessutom bara giltigt för en månad. Vad jag syftade på med “Bristen på hyreslägenheter med “rimlig” hyra” var inte en månads turisthyra utan längre kontrakt.
Sådana hittas inte på Airbnb utan på Idealista.com och liknande sajter. Du får gärna länka till en artikel i spansk press som beskriver det stora utbudet av billiga hyresrätter i Spanien i orter som inte är rena avfolkningsbygder. Madrid och Barcelona (men även Malaga) är orter som har stor brist på hyresrätter, det stämmer. Men även andra mindre småstäder har samma problem. Bristen har accelererat de senaste åren pga obefintligt nybyggande och lagstiftning som väger över till hyresgästens rätt snarare än ägarens. Men det här känner du säkert också till.
I mina ögon är det extremt viktigt att kunna det lokala språket för att på riktigt kunna njuta av livet utomlands. Och när det gäller språket är portugisiska svårt och det är inte många i Europa som kan det. Spanska å andra sidan är extremt lätt, det finns massor av studiematerial, väldigt många bra filmer och serier samt riktigt bra poddar från 20 spansktalande länder. Och om man kan spanska får man automatiskt förståelse för italienska som en gratis bonus så man kan prata italienska inom några få månader.
Min FIRE-plan är:
15/9–31/10: Italien
1/11–30/4: Spanien (för att fortsätta vara skattepliktig i Sverige)
1/5–31/5: Italien
Mina primära val är vackra städer där det INTE finns många expats. Jag tror att det är en nackdel, inte en fördel, att ha engelska/svenska/tyska omkring sig. Man får en mer autentisk upplevelse samt lägre hyra och billigare restauranger och tjänster.
Jo, pratar vi om korttidshyra under lågsäsong så är utbudet inte så dåligt. Men som jag har skrivit tidigare, det var inte det utbudet jag avsåg. Jag menade hyreskontrakt på längre tid, sådana som ofta omfattas av besittningsrätt.
100 % medhåll. Plus att det är rakt av respektlöst att leva en längre tid i ett land utan att lära sig språket. Det är som att bjuda hem sig själv till en vän och sedan säga att deras mat är äcklig.
Sanning med modifikation. Portugusiska är lite svårare än spanska, visst. Kanske framförallt i uttalet (öppna och stängda vokaler är meckigt). Men så stor skillnad är det inte. Grammatiken är nästan identisk. Och det talas av halva Sydamerika, om än i något annan tappning. Om någon velar mellan Spanien och Portugal så tycker jag inte att språket borde vara en avgörande faktor. Båda är romanska språk som går relativt lätt att lära sig. En annan femma om man vill åka till Georgien!
Att kunna förstå och att kunna prata är de avgörande faktorerna, så det är inte så viktigt att språken på pappret är liknande.
Portugisiska lär man sig inte i europeiska skolor och väldigt få i Europa kan portugisiska som andraspråk. Däremot är spanska ganska vanligt i europeiska skolor och många känner till det som ett andraspråk. Och det är mycket närmare till italienska från spanska än från portugisiska.
Dessutom är det varmt vid de spanska och italienska havskusterna, medan det inte är lika fint vid Portugals Atlantkust.
Bara en tanke på hur JAG skulle lägga upp det om jag var i din ålder och hade dina siffror.
Du skriver att du är ca 25-år. Om du sparar 23.000 i kr i 15år med 750k i startkapital så har du 10 miljoner när du är 40år om börsen avkastar 7% och du investerar i global index.
Sen bör du om du inte kör lifestyle creep kunna öka sparandet när du får mer i lön och nå till 10miljoner snabbare och framförallt leva ett bekvämare liv med fler valmöjligheter än om du försöker klara dig på 5miljoner.
har själv funderat på nåt liknande, mest för att det är intressant. har intefunderat på att göra det. Bara funderat
Man kommer långt i exvis Thailand på 10000 SEK i månaden om man inte åker på cancer eller liknande och om man inte är så fäst vid platser och saker kan ett kringflackande liv kanske vara det man vill ha men jag ser 2 utmaningar:
1 “Jag vill ha detta livet nu vid 35” men vill jag vid 45 55 65 75?
2 Jag tror det blir hög osäkerhet i budget = i FIRE kapital (dessutom blir det valutarisk i kostnaderna med)
Jag hoppas verkligen att TS unnar sig lite lifestyle creep mellan 25-40 och inte bara fastnar i fokuset att spara pengar. Det låter som ett oerhört trist liv. Ovärt.
