Om du äger 100% av bolaget så borde du väl räkna med tillgångarna i bolaget? Jag tänker att på högre nivåer är det nog ovanligt att man äger allt privat. Själv har jag en hel del av mitt kapital i ett helägt holdingbolag vilket jag absolut räknar in när det gäller trappnivå.
2 gillningar
Ja, absolut. Jag räknar också med företagets pengar.
Garanterat! Hade Sergei på matten, Ebbe på mekanik och han som skrivit fler-dim-boken också i matten. Sedan minns jag inte så många fler. Var ändå 20 år sedan. 
Ja det var ett tag sen. Hade Lars Vretare i matte men har också glömt flera namn. Vet att de flesta har gått i pension eller är döda (G Mossberg) och då känner man sig lite lätt gammal…
1 gillning
Det kan även vara så att det (företagande eller annat intensivt jobb) som tagit dem dit har bitit sig fast och väl på nivå 5 har de mer jobbidéer än någonsin.
Vanorna som tagit många dit försvinner inte bara för att man kommit dit.
2 gillningar
Tror du ja. När du börjar närma dig 20 har du flyttat fram målet till 30. 
Du underskattar tillfredställelsen av siffror på en skärm.
5 gillningar
Ja så måste det nog vara. Därmed gick jag upp en nivå på trappan. 
1 gillning
Har precis köpt en nästintill fabriksny Toyota Yaris (hade gått 35 mil)-och det var dessutom “snikvarianten”- men vi hade inte råd att välja en annan bil med mer komfort. Och då är vi ändå (nätt och jämnt vi också) nivå 4. Vi är belånade ca 50% på huset, men våra pensioner är väl det som påverkar mest vilken nivå vi ligger på. Trots att min pensionsprognos (i mina ögon) är urusel, så ligger min allmänna pension något över de andra i min åldersgrupp (från några staplar jag såg någonstans), medan min tjänstepension ligger långt under. Jag har haft låglöneyrken hela mitt liv, men jobbat hårt och mycket övertid i perioder. Aldrig varit arbetslös eller haft någon frånvaro på arbetsmarknaden. Men jag misstänker att min tjänstepension är låg pga jag var på en arbetsplats i några år där jag vet att facket stred för att arbetsgivaren skulle betala in tjänstepension för de anställda, vilket de var skyldiga att göra eftersom där fanns kollektivavtal. Vet aldrig hur det gick med den striden, för jag slutade innan det avgjordes. Och då vet jag inte om jag borde gjort något för att få tjänstepensionen insatt, eller om den kanske blev insatt oavsett. Eller inte. Och på den tiden var jag inte lika insatt i det här med pensioner. Nu har jag iaf lite hum. Sen har jag varit dum och inte gjort några medvetna val förrän fram tills för något år sedan, så jag har haft “traditionell” eller vad det heter- istället för fonder i tjänstepensionen 
Men det är också bytt nu.
Att vi trots det är belånade endast 50% är för att jag haft “tur” att göra bostadskarriär, medans min man inte haft lika tur med bostadsaffärer- men istället sparat tack vare att han haft hög inkomst. Att han haft hög inkomst har gjort att hans framtida pension är bra- vilket skjutsade upp oss till nivå 4. Jag blev mycket förvånad, då vi är en bra bit ifrån en “avanza-miljon”, dvs vi har rätt blygsamma likvida medel. Och vi är inte direkt några spenderare heller, så det är inte för att vi är dåliga på att lägga undan. Men vi började spara med lysa för ca 18 månader sedan. Innan dess har det bara varit amorteringar på huset, och en buffert på sparkontot. Nu amorterar vi inte längre, och nästa månad tänkte vi att vi skulle våga oss på att gå över till ytterligare ett isk, fast med indexfonder istället för en robot. Blir kul att jämföra utvecklingen med det vi har via lysa, och dessutom skaffa en “lekhink” vid sidan av. Jag har stenkoll på ekonomin, men eftersom jag varit låginkomsttagare har jag varit så extremt rädd om pengarna att jag inte vågat investera utan jag har haft pengar på räntekonton istället (förutom det jag haft bundet i tidigare bostadsrätter innan jag träffade min man), ibland med 0% i vissa perioder när vi hade minusränta.
Hade vi inte varit så “lågt” belånade så hade jag aldrig vågat investera, trots att jag egentligen vet att det hade varit smartare att investera pengarna istället för att låta de ligga i huset. Men man känner sig så jäkla sårbar med (i mina ögon) höga bolån. Jag föredrar känslan att inte få panik när de pratar potentiella ränteökningar. Vi har tom bundet bolån nu när jag börjat studera, för att kunna sova gott om natten och veta att jag inte behöver avbryta studierna pga ekonomin. Men jag känner mig inte som nivå 4 kan jag tala om Vi har definitivt inte “resfrihet”. Men jag tittar inte på priserna när vi är på restaurang. De få gånger vi är på restaurang dvs 
Jag ser fortfarande min “tenta-kebab” som lyx (jag unnar mig en kebabrulle efter varje avklarad tenta 
).
4 gillningar
Skulle föreslå att man räknar in företagets värde vid försäljning eller vad man kan få ut efter skatt om man avvecklar.
Ha, hittade staplarna igen. Jag låg visst under vad gäller allmänna pensionen också. Hade glömt räkna med ppm som var en egen separat stapel… Då stämde min allmänna känsla (om urusel prognos och vetskap att jag haft låglöneyrken) bättre överens med verkligheten…
2 gillningar
Ja, det låter rimligt. Sen är det förstås en hel vetenskap hur man värderar företag. Har man ett holdingbolag med enbart likvider och placeringar på börsen så är det enkelt. Äger man onoterade bolag så får man väl antingen låta en oberoende part värdera dem regelbundet eller gå efter någon sorts schablon. Man är nog hur som helst på nivå 3+ eller kanske oftast på 4+ innan man har de här bekymren.
Efter att ha läst ett antal inlägg slår det mig hur olika man ändå kan ha det på nivå 4 och hur olika man då också tänker avseende hur pengarna bör användas. Här kommer två exempel för att illustrera skillnaden:
-
Ett par med två låg- eller medelavlönade jobb nära pensionsåldern i villa i en av Stockholms medelklassförorter. Villan är avbetald sedan länge och den höga värderingen på huset i kombination med lite besparingar till ålderns höst gör att man når nivå 4. Här finns det nog många som inte alls känner sig förmögna och inte heller spenderar därefter. Nästa generation blir vinnarna när de cashar in arvet.
-
Ett högavlönat akademikerpar som gjort bostadskarriär i innerstan. Kanske har man även ett fritidsboende som ökat i värde sedan man köpte det. En hyfsad tjänstepension är en självklarhet och bara det gör att man lätt plussar på ett par miljoner på trappan upp mot nivå 4. Med drygt 100k netto på lönekontot varje månad spenderas det friskt på barnens sporter, kläder, resor, restaurangbesök och annat. Oklart om det blir något arv kvar
4 gillningar
Det här med att räkna sitt eller sina företags pengar i den privata förmögenheten, hur går det till då de ska beskattas stenhårt innan man kan spendera dem i sitt namn, om man nu skulle få för sig det?
Det är ju krasst inte en nettoförmögenhet då?
Inte heller hela vinsten vid eventuell bostadsförsäljning eftersom en stor kaka äts upp av skatt. Ska man räkna av det i sin lilla kalkyl när man räknar in dagens värde på bostaden?
Eller tänker jag tokigt?
Väldigt intressant koncept det här med de olika nivåerna. Ser fram emot många insikter för att bli bättre att ta tillvara på de fina förutsättningar man trots allt har.
Sant. Jag brukar tänka typ eget kapital * 0.75 som motsvarar 5 års träda med 25% skatt på totalen.
Nej, du tänker inte tokigt. Men jag tycker personligen att det blir lite för detaljerat, eftersom skalan är logaritmisk gör det inte jättestor skillnad. Det vill säga att att det är som ah, jag är på 3.85 istället för 4.1 på skalan. Det gör ingen skillnad. Det viktiga är att man är ungefär vid 3/4 och de skiftena som sker där. Dvs. att det är viktiga tänka “typ” än “exakt”.
Dela gärna med dig av dina tankar, det är ju det som gör det här intressant - och grattis till en fin förmodad situation. Hoppas du (och alla andra som läser) ger dig själv en klapp på axeln.
3 gillningar
Absolut! Helt rätt. Jag tycker också det är väldigt tydligt i hur många tänker och resonerar. På sätt och vis är det mer talande än själva pengabeloppet - men det är mycket svårare att mäta.
Dvs. alla kan säga jag har X pengar i nettoförmögenhet. Men det är mycket svårare att säga:
- I frågan om resultat- vs balansräkning stå står jag …
- I frågan om likviditet vs balans så tänker jag …
- I frågan om att ta hänsyn till hela min ekonomi …
Men det blir små “tells”. T.ex. är det ju tydligt för mina nivå 5-kompisar att jag kämpar på med 4-an eftersom jag inte landat insikten om hävstång och belåning. På samma sätt kan det för en 4 vara tydligt vad en 3:a inte har landat för att man kan relatera till det själv.
Så ja, livet och perspektiven skiljer enormt mycket, både mellan nivåerna men även inom nivåerna. Sedan gillade jag även det som Nick skrev att det också finns något slags “jämviktsläge”. Att det är skillnad att vara ny på en nivå och spenderat en del år på den.
1 gillning
Jag tänker så här. Om du måste göra en ganska komplicerad värdering och beräkning för att precis nå upp på en nivå(som i den här tråden 4) så hade jag nog hellre placerat mig på nivå 3 med god marginal och tagit inspiration från andra 3:or primärt.
3 gillningar
De jag känner som jag tror är på den nivån har alla antingen sålt sina företag och numera hjälper andra i form av affärsängelverksamhet eller genom att sitta i styrelser. Eller är de förmögna via familj/arv/giftemål/skillsmässa. Alla skulle jag säga har uppgraderat sitt liv i form av var de bor, resor och prylar mot när de var på nivå 1-4. Min gissning är dock den samma som din. Jag tror att det finns många olika vägar att nå nivå 5. Vi är mer lika som går från 1-4 gissar jag.
1 gillning
Att just uppgradera bilen är enligt mig ett stort lyft för välbefinnandet, som jag själv borde gjort för länge sedan. Trots en bra bit in på nivå 4 körde jag en Ford från 2005. Det var ju inget fel på den så varför byta ut den, men visst den var bullrig, trång, hade noll finesser som tex parkeringssensorer osv.
Bytte för nåt år sen till en (begagnd) Volvo XC60, och oj vilket lyft det blev för livskvaliteten! Att ta sig från A till B är MYCKET mer än att bara transportera sig. Som att säga ett hem är bara ett tak för huvudet.
Jag har för övrigt numera även en gammal Porsche som förvånande nog inte var svår att spendera pengar på, kanske för att jag ser det lite som en investering.
Jag har haft väldigt svårt med att spendera pengar men försöker bli bättre på det, för att uppgradera just livskvaliteten. Mentalt är jag kvar på nivå 2/3 i vardagen. Jag ska lyssna på de avsnitt som @janbolmeson listade ovan.
Det är fortfarande svårt att köpa ryggbiffen i affären istället för lövbiffen.
7 gillningar
Underbart. Känns skönt att det inte bara är jag som försöker navigera i vad som är möjligt på nivå 4 utifrån att man mentalt är på nivå 2 och 3. Jag kan nämna att min pappa som nu är 80 köpte en stor och dyr oled-tv för 1-2 år sedan. Han har haft råd med denna de senaste 50-60 åren men gissar att han avstod för att det kändes slösaktigt och han ändå inte kunde vara helt säker att pengarna skulle räcka livet ut. Nu har han Tv’n men det enda han vill nu är ju egentligen att umgås med nära och kära. Jag får också lyssna på de där avsnitten som listades så jag undviker att vänta med allt spenderande tills det är för sent.
5 gillningar
Hehe ja TVn går jag och väntar på att ska gå sönder så att den också kan uppgraderas. Den fungerar ju så varför byta… visst, den har sega menyer, svart är typ ljusgrått, 720p räcker och…
1 gillning
Varför räknas inte nuvärdet av framtida löneutbetalningar in i nettoförmögenheten? När vi talar om nettoförmögenhet i detta sammanhang är det ju som ett mått på vilket ekonomiskt svängrum vi har; belyses av att en del även förespråkar att framtida arv ska räknas in. I konsekvens med det måste väl löneutbetalningar räknas in. Vågar påstå att en person med 10 miljoner i förmögenhet men med 95k i lön har betydligt mer svängrum och möjligheter till avkastning än någon med samma förmögenhet men 45k i lön. Personen med högre lön kan unna sig mer i vardagen utan att behöva ta av sitt kapital. Precis som personen med hög pension kan unna sig mer i vetskapen att det finns en pensionsbuffert. Jag anser att lön är en jätte viktig faktor om A använder nettoförmögenhet som ett mått på ekonomisk frihet.
2 gillningar