Vi har Ryssland som krigar för ett nytt imperium, ett USA som håller på att slitas isär politiskt, ett Storbritannien på dekis, ett Kina som vill ta över Taiwan, ett polariserat Sverige. Många länder rustar upp och kriget i Ukraina visar på grymheter vi glömt. Israel och Iran är på väg att dras in. Parallellt har vi inflation, klimatkris, strandade energitillgångar, unga som vill se auktoritära ledare m.m. Även en obotlig optimist måste nog säga att det ser lite kasst ut just nu.
Så tänk om det vi ser nu är inledningen på Tredje världskriget. Hur ska vi på bästa sätt förbereda oss? Då tänker jag inte bara ekonomiskt eller ren prepping, utan även känslomässigt och socialt. Vi är många som har barn. Vad skulle det innebära för dem?
Att leva som om ett tredje världskrig står runt hörnet låter inte sunt. Särskilt inte om man delar med sig av sin världsbild till sina barn. Jag skulle rekommendera att lyfta blicken lite från alla negativa nyheter. Har en bekant som slutat följa nyheter för att det gör honom deprimerad och orolig. Kanske ett alternativ? Eller så gör man som Hans Rosling gjorde och filtrerar bort alla negativa nyheter för att se helheten.
Auktoritära ledare har det alltid funnits. Energikriser kommer och går. Israel och Iran har båda varit med om konflikter många gånger tidigare. UKs ekonomi har varit illa förr. Kina och Taiwan har inget bra förhållande men en djupare konflikt kanske inte något som leder till ett tredje världskrig. Ryssland klarar knappt av att erövra Ukraina, skulle de ge sig på flera länder så blir det besvärligt utan fler allierade. Än så länge är de rätt så ensamma i världen. USA är polariserat rent politiskt vilket kan leda till lite stolpskott som presidenter men ännu är det inte värre än så.
Vi som varit länge på börsen vet att det ALLTID finns något att oroa sig för. Så har det väl alltid varit.
Det beror ju på vad du tänker. All typ av förberedelser måste ju leda till något. I min värld handlar förberedelser om att skapa mig ett handlingsutrymme för att hantera det nya normalläget.
Jag behöver alltså tid på mig att hantera den nya situationen. Det gäller alla i min organisation/familj. Så frågan är mer hur lång tid behöver du för att få upp din självförsörjande grad till säg 50%?
Mindre barn kommer nog ha enklare att hantera det nya läget än äldre. Yngre barn har inte så mycket att relatera till.
Om du ställer dig frågan vad vill jag överleva och hur lång tid behöver jag för att öka min grad av självförsörjande tillfredställande. Kan jag försöka hjälpa dig att hitta rätt?
Jag tycker det ser lugnare ut på en del håll. Jag har i flera år skämtsamt sagt att vi skulle må bra av lite bistra tider så folk slutade bry sig om bagateller. Blir ekonomin sämre och omvärldens hot kryper närmare finns en tendens av mer omtanke. Det påminner mig om uppväxten under tidigt 80-tal. Det flög Viggenplan i formation på himlen när man satt i sandlådan, det strandade en sovjetisk ubåt i svenskt skyddsområde, man såg minst lika mycket skit på nyheterna från t ex Afghanistan och Iran/Irak etc. Man såg “War Games” och diverse kalla kriget-serier på TV, som om verkligheten inte var nog…
Så, jag blundar inte för verkligheten, men är det ett tredje världskrig vi diskuterar så är det ändå mest tur som får en att klara det. Man kan preppa till en viss gräns, ha flyktstrategier och självförsvarsdito, men mot svampmoln och ändliga resurser i form av mat och vatten är svårt att värja sig.
Kidsen då? Ja, de har redan uppfostrats med en stor dos förståelse för att det inte alltid finns ett skyddsnät i alla lägen. Jag kan väl bara hoppas och be att de slipper krig och har vett att bruka ord framför vapen så länge det går. Alla som är inblandade i konflikter på alla nivåer är ju i grund och botten människor. Jag kan bara få mina närmaste att tänka vettigt i dessa frågor.
Kallakrigets upprustning va klart mer skrämmande me alla kärnvapens misiler som befann sig på var sin sida om järnridån… Första som man vart rädd för som liten va när föräldrarna lyssnade på radio om Cubakrisen… Då va de jävligt nära till tredje världskriget…
De är inte sagt att dagens läge är krävande då…
De va väldigt skrämmande för jag har hört väldigt mycke genomlevda historior från andra världskriget av mina mor å far föräldrar samt även mina föräldrar som kom till Serige som barn…
Det var mycket spännande som hände, speciellt att kolla på ubåtsjakterna här på västkusten med helikoptrar som hovrade och skickade ner hydrofoner.
Ständiga militärövningar både till lands och sjöss var väldigt spännande att kolla in som grabb, det var vardag på den tiden.
U137 incidenten var ju också en sak som man kommer ihåg från barndomen, spännande saker.
USA på deken rejält efter ett våldsamt 60tal. Politiskt kaos med Watergate skandalen.
USA allt djupare in i Vietnamkriget
Kinas kulturrevolution som ingen visste var det skulle sluta
Energikrisen då OPEC stängde kranarna
Polariserat Sverige höger vänster med en stark vänster sväng
Hög inflation
Miljökris mht allmän förstöring, BT Kemi, DDT osv
Sverige la 5% av BNP på försvaret för att hänga med i att kunna försvara sig (vi kan hamna på de nivåerna igen om vi inte kommer in i NATO)
Israel anfölls av 7 arabländer i Yom Kipur kriget och alla trodde Mellanöstern skulle explodera
Iran med ökade spänningar som ledde till revolutionen 1978
Ärligt talat, det var INTE bättre förr
Bara det att vi levt i relativt lugn sedan muren föll (om vi glömmer bort allehanda krig, terrorism och ekonomiska kriser)
Med det sagt, det är ALLTID bra att bygga upp sitt liv på ett så robust sätt som möjligt och med marginaler att klara vad nu världen slänger i ansiktet på oss. Så har vi designar våra liv, ibland kallade ”för försiktiga”
Gissar att det är denna rubrik du har skrollat förbi?
Vi får inte glömma att mediernas största önskan är att få många klick med hjälp av bl.a rädsla och i detta fallet att få folk att betala för “Aftonbladet plus” för att kunna gotta ner sig i sina nojor.
Framtiden är osäker och världsläget känns ju väldigt instabilt. Så klart man är orolig, men att planera för ett tredje världskrig tror jag är omöjligt eftersom att krig är så oberäkneligt. Sänker ju livskvaliteten något oerhört om man ska gå runt och oroa sig för det värsta. Kommer det så kommer det. Det enda vettiga tycker jag är att förbereda sig enligt MSB,s “om krisen eller kriget kommer” och sedan försöka uppskatta att vi inte är i krig i dagsläget och att vi har det hur bra som helst i jämförelse med nästan hela världen.
Har svårt att förstå den typen av tänk. Varför skulle livet bli dåligt för att man blir medveten om risker?
Tänk om du har person A och B.
Person A har vatten och mat för 2 dygn hemma aldrig tänkt tanken på att världen är ömtålig och skulle vid störningar bli allvarligt påverkade.
Person B har kartlagt sina största risker. Har mat hemma för 3 månader och vatten för 7 dagar. Alternativa värmekällor och frilufsutrustning i form av spritkök och vinter sovsäck. Person B är inte orolig 24 h för att världen ska gå under men klarar av stora störningar i produktionskedjorna.
Båda personerna lägger lika mycket pengar på mat och vatten varje år ena har bara ett större lager hemma. Varför skulle dessa personer oroa sig olika mycket bara baserat på deras nivå av beredskap?
Att vara förberedd är något som varje hushåll i hela världen bör vara. Att vara orolig har inget med beredskap att göra.
Ukraina har nog satsat lite mer på sitt försvar än t.ex. Sverige gjort, som mest har ett försvar på pappret och har diskuterat värdegrunder och inkludering men inte haft råd till ammunition till övning. Samtidigt grävde Ukraina fullt med vettiga värn och bunkrar med kevlarförstärkt liner på insidan.
Förhoppningsvis så inser vi som land att vi bör fokusera på det viktiga först. Vi behöver stärka vårt för försvar, både det militära och det civila, för att skydda oss mot yttre hot. Vi behöver även stärka t.ex. ordningsmakten för att skydda oss inre hot. Långt senare kommer Kamelcenter i Göteborg, en tyst inspelning av Ljudet av Malmö, och genuscertifierade dagis.
Helt enig, med bra förberedelse så kan man oroa sig mindre. Därför jag också menar att det känns skönt att ha en slags mall att följa såsom den från MSB för att hålla det rimligt. Det känns trygt och bra tycker jag att förbereda sig enligt myndigheternas rekommendationer, men bara stark oro skulle få mig att preppa för många månader. Men här är väl gränsen olika för alla. När är man naiv och när är man övernojig?
Jag reagerar iallafall starkt emot retoriken från media såsom artikeln jag länkade till där skrämseltricket används vilket lätt driver en över till den övernojiga sidan. Inte förvånad att det är en “plusartikel” heller. Det är så lätt att bli påverkad och oroa sig mer nödvändigt.
MSB rekommendationer bygger på ett lokalt strömavbrott i några dagar. Inte en global katastrof som tex fullskaligt kärnvapen krig skulle utgöra. Min personliga uppfattning är att följer man MSB och stannar där kommer du klara av en kris med högre komfort men med samma överlevnadsbarhet som en helt oförberedd person.
Just nu ligger Europa i defcon 2 och USA i defcon 3 så västvärldens samlade underrättelsetjänster tror att ett angrepp är nära. Det betyder inte att de kommer ske bara att sannolikheterna för ett försämrat omvärldsläge just nu är högre än dom någonsin varit, iaf under min livstid.
Jag håller med om att dom skrämmer mer än dom hjälper då folk idag behöver vägledning i hur man hanterar denna information. Personligen lägger jag 5% av min årsinkomst varje år på att förstärka min förmåga i fredstid. Brukar innebära frilufts utrustning och bra vinterkläder lite extra mat osv. Men då vi inte är i fredstid utan som jag tolkar det, väldigt nära förestående väpnat angrepp i vårat närområde lägger jag nu allt mitt överskott på detta.
Betyder det att jag sitter och gråter på kvällarna? Nej jag lämnar fortfarande min dotter på dagis jag pensionssparar enligt plan men parallellt med det lär jag mig om kärnfysik samt kemiska stridsmedel. Det är kul, jag lär mig massor och jag kommer kunna hantera sämre tider på ett bra mycket bättre sätt.
Jag vänder mig alltså enbart mot påståendet att man måste deppa och vara tråkig för att hantera ett kärnvapen krig. Nej det är kul och lärorikt att hantera alla typer av påhittade katastrof scenarion som aldrig behöver inträffa.
Defcon 1 är att ett angrepp är nära eller omedelbart förestående, tom i pågående. Möjligen Defcon 2.
Defcon 1 har bara uppnåtts en gång då USAs missilförsvar felaktigt detekterade fullmånen som ett angrepp med flertal ballistiska robotar från Sovjetunionen (alla fall publikt) . Det är samma läge som Stanislav Petrov befann sig i.
Defcon 2 var bla Kubakrisen och i början av Irakkriget då de allierade styrkorna angrepp Iraks i Kuwait.
9/11 var Defcon 3.
Defcon 3 motsvarar en förhöjd hotnivå pga USA kan bli inblandat. Sannolikheten för ett angrepp är förhöjd.
Att skydda sig mot konsekvenserna av ett globalt kärnvapenkrig blir svårt. Det går inte att preppa för civilisationskollaps eller ialla fall sammanbrott av global handel.
Men trösta med att någon atomvinter blir det INTE, och så länge man evakuerar ut från närområde vid kärnvapenbrisaderna så kommer man inte dö i strålsjuka pga radioaktivt nerfall. Ett kärnvapen ger mer kortlivat nerfall, men farligare pga högre strålnivå. Våra moderna städer kommer inte försvinna i deflagrationer som täcker hela norra hemisfären med stoft och det blir vinter i åratal. Det blir helt enkelt inte de effekterna.
Det stora hotet är påverkan på samhället och strukturen och med tiden brist på förnödenheter. Men man kan inte preppa åratals matförbrukning.
Känns som du är resilient till tusen. Och det är ju underbart.
Önskar fler vore så, men tyvärr tror jag det är ganska vanligt att många istället deppar ner sig alldeles totalt och fastnar i ett vakuum, ett stillestånd, där de inte agerar proaktivt och kanske tom slutar göra sånt som gör livet värt att leva.
Med tanke på hur hyper-ångestfixerad vår omvärld är i denna stund misstänker jag att fler hade gjort som ovan och färre som du. Hade varit gött om det vore tvärt om dock!
Precis. På sin höjd. Jag har (tyvärr) inte mycket till övers för svensk civil beredskap. Under covidpandemin gjordes detta ytterst uppenbart. Det visade sig att man hade extremt låg beredskap för i princip allt. Man var nästan segast i världen på att rekommendera munskydd, eftersom man inte hade några som helst bevis för att de skulle hjälpa. Sedan, plötsligt, var det hoppsan väldigt viktigt att ha dem, men först efter att myndigheterna hunnit köpa upp lagren. Det blev brist på sjukvårdsutrustning, när just-in-time-systemet inte längre höll och myndigheter, kommuner, och landsting (och inte minst politiker) pekade på varandra och skyllde ifrån sig.
Vi som privatpersoner ska absolut inte hamstra något, för då tar det slut och myndigheternas långsamma inköpsprocesser hinner inte med.
Var det inte MSB (eller var det SVT?) som gick ut med att alla skulle ha en krislåda, och så lite videos i TikTok-format där man glatt visade en glad familj med sin krislåda på typ 20x20x20 cm med 10 värmeljus och två chokladkakor, ett spritkök (men dock inget bränsle!) och en powerbank som säkert hade räckt att toppa upp 30% av en mobiltelefon. Och så klart en vevradio, men inte någon frekvenstabell så hur de skulle ställa in den på rätt kanal i en tid där desinformation kan spridas och/eller radio störas lämnar vi till var och en at klura på…
Bra vore om MSB går ut med en konkret lista på allt man behöver för att klara sig i någon månad utan att gå utanför dörren, och dessutom få den approved av räddningsverket (som annars omedelbart så klart konstaterar att så mycket bränsle för ett friluftskök på gasol får man inte ha hemma).
Snart konstaterar väl myndigheterna att det inte alls är någon idé att gemene man har jodtabletter hemma för det behövs verkligen inte. Tur att jag redan har
Samma här. Jag har flera veckors friluftsmat hemma, det förbrukas ändå ändå. Vandringsryggsäckar packade för långvandring, tillika förvaring av utrustning Tre friluftskök, både för gasol och flytande bränsle och i nödfall bensin. Portabla solpaneler med växelriktare, adaptrar etc för att kunna koppla detta till bilen som fungerar som generator i nödfall. Skrev ett lite längre inlägg om sådant här: Vad har du gjort för din beredskap idag (i det lilla) - Nr 27 av Erik
Det stämmer bra. Defcon 2 som Europa (EUCOM) ligger i innebär mer bara att dom militära styrkorna ska kunna mobiliseras på 6 timmar eller mindre samt ökad skarp bevakning av luftrum.
Jag är dock inte en militär enhet använder mig bara av defcon nivå i min egen beredskap för att komma bort från godtyckligheten. Prepp har ingen övre eller nedre gräns och vill inte hamna i en situation där jag inte har några vänner eller familj men en domedagsbunker. Lika lite vill jag stå helt oförberedd den dagen som bomberna faller. Defcon är alltså bara ett sätt för mig att åka snålskjuts på andras underrättelsekostnader typ.
Kärnvapen krig är det ingen som vet konsekvenserna av som tur är så din gissning är lika bra som min. Men jag vill kunna skapa mig ett handlingsutrymme att kunna bli mer självförsörjande på, för som du säger kan man inte lagar mat hur länge som helst och det är en kul hobby fler borde hoppa på.
Tre friluftskök, både för gasol och flytande bränsle och i nödfall bensin. Portabla solpaneler med växelriktare, adaptrar etc för att kunna koppla detta till bilen som fungerar som generator i nödfall. Skrev ett lite längre inlägg om sådant här: