Det är synd att det inte finns något försäkringsbolag som bara försäkrar mot riktigt elände. Vattenskador står för typ hälften av bolagens kostnader, och därmed premien, och är ganska lätta att förhindra om man har ett nytt system enligt moderna regler och kollar till det lite då och då. Plus att det kanske kostar 200-300 tusen att fixa om det är ett större badrum som blivit skadat, vilket är mycket men ändå hanterbart. De allvarligaste vattenskadorna är ofta från inträngande vatten och det täcker ändå inte försäkringarna.
Hade gärna skippat stöldskydd, krishjälp och allt smått och bara försäkrat mig mot brand, husbock, hussvamp och hästmyror.
Ett litet inlägg, hos allmännyttan jag hyr min lägenhet av är det krav att ha hemförsäkring. Jag vill helst inte ens tänka tanken om vilka kostnader jag skulle kunna bli tvungen att betala om jag skippade den.
Skulle någonting i min lägenhet börja brinna och branden spreds sig, eller om något började läcka ner i våningarna under mig. Det är inga små belopp det handlar om.
A-kassa, sjukförsäkring och en hemförsäkring är nog det vettigaste man kan lägga pengar på vad gäller försäkringar. (För oss utan bil.) Skulle hellre skippa en streamingtjänst per månad, om det nu skulle bli riktigt knivigt och jag verkligen satt helt utan marginaler.
Men jag gissar att det inte är riktigt den sitsen TS sitter i.
“Samlargrejor” skulle jag fota eventuella serienummer, utgåva eller liknande som kan datera de till en viss tidsperiod eller en viss version. Sen dokumentera skicket, ev årsmodell på något lämpligt sätt. Vore det något “speciellt” på just mitt exemplar som gör det extra värdefullt hade jag nog dokumenterat just det noga. Samma sak med ett utförligt kvitto hur jag fått tag i det (Proviniens) Eventuellt tagit in någon slags “värderingsman” vid något lämpligt tillfälle för att skriva ett utlåtande eller en inspelad muntlig redogörelse om det hade ett högre värde.
Sen hade jag definitivt hållit reda på var/vem som är en “auktoritet på området” så att man vid en eventuell värdering gärna redan haft en kontakt med denne.
Hade en period en stor Märklin bilbanesamling. Värd 10000-20000kr. Hade en komplett lista på alla delar och mailkontakt via ordföranden i Märklin Sprint Club om värdet. Hade den försvunnit hade den konversationen och kontakten säkert varit värdefull för en värdering. Sen hade jag hyfsad nytta av det när den väl såldes också.
För mig är det idag mest verktyg och annat som har serienummer och ett hyfsat “bruksvärde” begagnat =500-5000kr för många grejor. Trots att de säkert skulle kosta 150 000kr att köpa nya är begagnatvärdet realistiskt <50 000kr.
Precis så, fast här rör det fler nollor. Jag har f ö tillfrågats som nå’n sorts auktoritet i liknande ärende åt en bekant i samma samlarbransch. Men dokumentation är alltid A och O. Och ja, det som har serienummer finns registrerat också.
Exempel: Säger man “en synt från 70-talet” så tror jag en värderingsman säger en femhundring, max. Säger man “vintage MiniMoog” så blir folk i svängen knäsvaga. Det funkar likadant med modelljärnväg, bilentusiaster, boksamlare, porslinskonnässörer etc. Men det är där jag menar att nätet gör nytta. På Ebay och andra auktionssajter sparas färska försäljningssiffror.
Men till syvende och sist hoppas jag såklart slippa brand…
Det är därför jag aldrig har förstått varför man kan ha en hemförsäkring som täcker lösöre för ett värde på 1 miljon kronor. Vem har lösöre för 1 miljon kronor hemma? Och hur ska man ens lyckas bevisa det? Hur jag än räknar har jag svårt att få fram ett högre lösörevärde än ca 50 000 kr per rum, och då räknar jag nyskick. Det mesta man äger är ju knappt värt hälften av nyskicksvärdet.
Hur stor bevisbörda har man om man ska få ut pengar ifrån hemförsäkringen för lösöre vid t.ex. en brand? Måste man specifiera varje enskilt föremål?
Håller med, verkar vara ett sorts trygghetsknarkande. Många verkar tro att gravid-, barn- och olycksfallsförsäkringar ska ge någon sorts medicinisk förmån, bättre tillgång till vård eller specialistsjukhus etc, vilket inte är fallet. Ungefär som att försäkringsbolaget skulle flyga in en hjärtkirurg ifrån Johns Hopkins eller nått. Det handlar egentligen enbart handlar om ekonomisk kompensation om något inträffar. En inkomstbortfallsförsäkring helt enkelt.
Skulle tro att Försäkringsbolagen är ganska “schablonmässiga” i sin värdering om kvitton mm saknas. Utifrån det hamnar de nog hyfsat rimligt om där inte fanns något speciellt.
Precis som du skriver så räcker beloppet nästan alltid till mer än väl. Är nog mer att se som en slags “försäljningsargument” vid köp av försäkringen, eftersom många antagligen inte inser hur lite värt deras “vanliga” lösöre är.
Kolla upp Gjensidige om du vill ha en minimalistisk försäkring. Jag gjorde själv en genomgång av mitt försäkringsskydd för några år sedan. Gjensidige utmärkte sig då för att ha de viktiga bitarna men att slippa allt lull-lull som man ofta får med i t.ex. hemförsäkringar.
I mitt fall blev det bästa att ligga kvar hos Folksam. Med de priser jag hade att jämföra blev merkostnaden för allt lull-lull obetydlig. Det är dock fullt möjligt att någon annan kan få ett annorlunda utfall.
Bedömningen av lösöret görs ifrån schabloner. Även om du enbart har prylar på den lokala loppisen hemma så räknas värdet utifrån att allt skulle vara köpt i en dyrare butik.
Skulle du i slutänden få en skada räknas allt utifrån dessa schabloner och om du slår i taket blir din ersättning reducerad i motsvarande mån.
Tänker samma sak. Och varje runda med ett försäkringsbolag när DE ska betala ut pengar, och inte kunden, är en riktig brottningsmatch enligt egna erfarenheter.
Noterar att det inte är ovanligt arr läsa i tidningsartiklar i samband med inbrott att de utsatta “även hade en större summa kontanter hemma” som försvunnit. Syn på den. Vem kan kolla det? Känns som ett sätt att gardera sig mot det man vet försäkringsbolaget drar av i värderingen.
