Förskottsarv till särkullbarn

Vardagsekonomi Juridik: familje-, arvs- och förmögenhetsrätt
1

Hej!

Jag kommer från en familj som har dett gott ställt ekonomiskt. Vi är 3 syskon varav ett är ett särkullbarn men har haft samma föräldraruppsättning som oss andra 2 sedan 3 års-ålder.

Mina föräldrar har haft ensam vårdnad över särkullbarnet och behandlat oss alla som lika, semestrar, presenter o.s.v. Vi har gått i samma skolor och fått stöd med läxhjälp o.s.v. Alltså haft samma möjligheter att lyckas här i livet.

Särkullbarnet har dock aldrig accepterat "bonus"föräldern som sin egen trots att dennes biologiska gjort allt för att undvika att stödja hen, t.o.m. gått så långt som att sagt upp sig när lönen för året blivit utmätningsbar för barnunderhåll…

särkullbarnet har skapat många klyftor inom familjen och verkligen visat otacksamhet.

Nu ska detta syskon köpa en lägenhet. Trots alla möjligheter har hen inte råd med kontantinsatsen och mina föräldrar vill hjälpa henom. Dom tänkte först låna ut pengarna men insåg att det var lika bra att ge ett bidrag till kontantinsatsen.

För att det ska vara “rättvist” så ska dom ge oss alla tre samma belopp. Från början tyckte jag att det lät trevligt och smidigt men sen började jag fundera.

Med risk för att låta otacksam och girig. Mina föräldrar har gemensam ekonomi, inga förord och gifta, vad jag förstår får vi alla tre en arvslott från den gemensamma föräldern och jag+den andra får varsin från våran gemensamma förälder.

Om utgår från hela hushållet ska alltså jag ärva 2.5/6, det andra syskonet 2.5/6 och särkullbarnet 1/6. Alltså blir det en förskjutning av arvet om föräldrarna inte skriver något i testamentet eller ger mig och den andre 2.5 ggr så mycket pengar nu?

Hade särkullbarnet och bonusföräldern haft en fin relation där det inte bara är föräldern som försöker få det att funka så hade jag inte ifrågasatt upplägget som det är.

Men som exempel om våran gemensamma förälder skulle gå bort först så är jag säker på att särkullbarnet inte haft någon kontakt med bonusföräldern eller stöttat på ålderns höst. Särkullbarnet har också behandlat bonusföräldern riktigt illa genom åren.

Särkullbarnets andra förälder är ju en sopa men har säkert någon rad på eurojackpot så potentiellt kanske hon ärver miljoner därifrån.

Är jag helt ute och cyklar? Det kanske är oetiskt att tänka som jag gör? Om jag inte är orimlig, hur presenterar jag mina tankar för föräldrarna utan att framstå som girig och missunnsam?

2 gillningar
2

Har era föräldrar bett er om denna input? Annars får du ju anta att de funderat på hur de vill använda sina pengar. Jag förstår din känsla, men upplever det som en girighet att börja räkna hem någon annans förmögenhet.

Jag har själv inga barn. Sa till mitt ena syskon att jag funderar på att ge bort allt till välgörenhet när jag dör, varpå hon tog lite illa upp och tyckte hon eller barnen skulle få ärva. Blir lite konstigt när folk vill bestämma över vad jag gör med mina pengar, död eller levande, om jag inte får säga till dem hur de skall spendera sina.

5 gillningar
3

Nja det har som förvisso inte och förstår din poäng helt. Var lite det jag var rädd för.

Hade dom kallat det gåva hade det varit en annan fråga men det är just för att dom använder termen förskott på arvet.

Jag vet inte hur insatta dom är i allt vad heter arv o.s.v. och det är väll det min oro grundar sig i. Jag är ganska säker på att bonusföräldern inte gladeligen swishar halva det belopp vi pratar om till särkullbarnet vilket han i teorin gör bara att överföringen sker från makens/makans konto och hen kallar det förskott på arvet..

Vi har samtalat lite angående arv och jag har upplevt det som att bonusföräldern helst ser att hens arv tilldelas de biologiska barnen rakt av lite därför jag blir fundersam.

4

Rent juridiskt har du räknat rätt. Om era föräldrar skulle dö samtidigt så blir delningen så att hälften tillfaller arvingar till förälder 1 (3 st) och hälften arvingar till förälder 2 (2 st). Resultat alltså
Barn 1 till båda föräldrar 2,5 /6
Barn 2 samma sak
Barn 3 till ena föräldern 1/6
Om en gåva är tänkt att inte ändra fördelningen så finns två lösningar

  1. Tydligt ange att det är förtida arv från den ene föräldern som senare avräknas
  2. Fördela gåva så att arvsbelopp inte rubbas, som innebär högre belopp till de båda barn som har båda föräldrarna
    Trots detta så kan föräldrarna ge vilka gåvor man vill som inte rubbar laglotten som är hälften av arvet så visst kan man göra så. Det viktiga är väl att föräldrarna noga tänker igenom konsekvenser ochiffrerat man vill ha det
2 gillningar
5

Tack för input. Det är väll just det, varken jag eller det andra syskonet har behov av pengarna. Utan dom ger ju oss pengarna för att det ska vara rättvist. Egentligen hade det ju känts bättre om dom skrev av det i testamentet men det tar ju inte hänsyn till inflation eller liknande.

6

Tycker inte att du ska diskutera detta med föräldrarna. Så länge de lever har de rätt att bestämma helt på egen hand vad som ska hända med pengarna. Särskilt inte om du ska komma och ha synpunkter på särkullbarnets beteende och huruvida hon förtjänar pengar eller inte. Lägg inte energi på detta. Fokusera på din egen ekonomi, inte ev framtida arv.

4 gillningar
7

Jag tänker att det alltid bör vara okej att fråga dom hur dom vill göra den dag någon eller båda dör. Jag tänker även att det kommer vara skönt både för dig och dina syskon att ha hört det direkt från föräldrarna så ni inte står där och undrar nån dag ”var det verkligen detta dom ville” eller än värre att ni sinsemellan blir ovänner.

1 gillning
8

Nej jag tror många har lätt att förstå dig.

Det kan göra ont att se en förälder man älskar bli illa behandlad av ett barn, och ändå fortsätta belöna det barnet.

Sanningen är väl att det är ett val dina flräldrar gör själva. Baserat på vad du beskriver hade det barnet nog fått ca 0 av mig om jag var förälder i den situationen.

Juridiken kan andra bättre, men att skänka bort arv till någon annan är vad jag förstår inte möjligt. Så en rimlig tolkning är att X förskott I arv till deras särkullbarn innebär X+ för er övriga. Inflationsjusterat om de inte görs samtidigt, är mitt förslag.

quote="Ingentingjoren, post:5, topic:125830"

arken jag eller det andra syskonet har behov av pengarna

/quote

Det handlar om rättvisa, inte pengar.

Man kan nog utgå ifrån att många inte förstår hur arv vid särkullsbarn, fungerar. Finns ett avsnitt på just det som bara är några månader gammalt. Skulle föreslå du lyssnar på den.

9

Att en gång respektfullt ta upp något kan man göra i en fungerande relation. Även känsliga ämnen.

Jag tror du missar en poäng här; hur det känns med orättvisa.

Hade mina föräldrar snedfördelat arv I sån grad hade jag sett det som en orsak till uppsägande av kontakt. 0% pga girighet, 100% pga att det vore en så taktlös/respektlös handling av dem. I just mitt fall lär det inte hända, mamma var med om just en sådan händelse och jag har sett den sorg det gav henne att hennes föräldrar favoriserade hennes syskon. jag tvivlar på att folk som kör ditt argument “det är deras pengar sluta vara girig” varit I samma situation och vet vad man pratar om.

3 gillningar
10

Jag är inget fan av bonusfamiljskonstellationer och tack och lov har jag aldrig behövt befinna mig i den sitsen.

Men likafullt så kan jag inte riktigt tycka att du resonerar helt schysst. Har detta sk särkullbarn, dvs ditt halvsyskon, varit en del av familjen sedan hon var bara 3 år och båda vuxna parter har agerat som hennes verkliga föräldrar så tänker jag att det inte spelar någon direkt roll att det är just hon som betett sig som hon gjort, hur lågt det än kan ses. Det kunde lika gärna varit ett biologiskt helsyskon som varit en helt annan personlighet än ni andra två verkar vara och betett sig illa… för hur ofta händer inte det.

Era föräldrar verkar båda två ha haft och fortfarande ha som mål att vara rättvisa med er alla tre och se er alla tre som likvärdiga. Egentligen så tror jag att den som haft det svårast är den du kallar “bonusförälder” och att denne ändå har lyckats så bra och hållit fast vid sin ambition att ta till sig och inkludera det bonusbarn som kom som litet barn sas. på köpet och att sedan fortsätta att göra det trots besvikelser är ju i alla stycken beundransvärt.

Jag tror att de tankar du umgås med riskerar att åstadkomma precis detsamma som du tycker att ditt halvsyskon har utsatt familjen för, dvs orsaka nya klyftor, om du börjar räkna kronor i ett kommande arv och dessutom torgför dessa tankar till föräldrar och helsyskon. Du hyser som det låter inte samma känslor för ditt halvsyskon som för ditt biologiska helsyskon trots att det halvsyskonet måste ha funnits med som ditt äldre syskon under hela ditt liv. Kanske för halvsyskonets beteenden genom åren, eller kanske för att du tycker att blod är tjockare än vatten.

Så till syvende och sist så tycker jag att du bör försöka komma förbi de här känslorna du har och istället supporta dina föräldrars beslut och på många sätt så avstår du ju därmed från att indirekt underkänna den sk. bonusförälderns livslånga ambition att räkna sitt bonusbarn som ett av sina barn, precis som dig och ditt helsyskon.

Om ni alla tre kan försöka hålla sams och se er tre som syskon först och främst och försöka dela “bonusförälderns” ambition att ni alla tillhör samma familj på lika villkor, då tror iaf jag att det gagnar hela familjen framöver.

6 gillningar
11

Blir osäker på hur du menar här.

Menar du att TS’s föräldrar agerar elakt genom att behandla alla tre barn lika när de ger alla tre samma summa pengar och att de därmed snedfördelar det (redan mindre) formella arvet till halvsyskonets fördel, eller menar du tvärtom :thinking:

1 gillning
12

Jag håller helt med om detta, att det låter som att föräldrarna fortsätter att behandla alla lika, (oavsett biologi, personlighet och beteende) och det är väl fint ändå? Vill de ge er lika mycket nu så har de all rätt att göra det, känns det väldigt knepigt att du skulle ha åsikter om det.

Du kanske inte vet; men de kan ju hända att de har eller vill testamentera så att särkullsbarnet i framtiden ärver lika mycket som er. Det kan eventuellt vara något att ta upp, att om det ska fortsätta vara exakt lika mellan er tre så behöver de skriva testamente, de kanske öppnar upp för ett samtal kring deras önskan kring fördelning av arv.

Att ens ta upp att särkullsbarnet kanske kan få någon slant av den andre biologiska föräldern som verkar ha skitit i barnet hela dens liv känns lågt, jag gissar att särkullsbarnet mycket hellre hade velat ha en fin relation till sin biologiska föräldern än några pengar i arv..

1 gillning
13

Föräldrarna kan välja det ena eller det andra, men har man inte adopterat så är ett särkullbarn just det.

14

Okej, men det är ju likafullt samma (halv)syskon som funnits i familjen redan innan de andra två kom, oavsett om det är adopterat eller inte.

Jag ser inte på vilket sätt som den formalian skulle underlätta känslorna hos TS av att riskera att bli missgynnad inför faktumet att halvsyskonet får samma summa pengar som de andra två…

För jag läser det som att detta inte huvudsakligen handlar om den exakta juridiken kring arv för särkullbarn, utan att det företrädesvis handlar om känslorna hos TS att ett av de tre syskonen både får mer än den har förtjänat och mer än den “har rätt till”. Och där fyller juridiken kring vad ett särkull-syskon har rätt till sin funktion i att späda på dessa känslor.

Men jag kan såklart ha missförstått hela frågan.

Jag hade aldrig velat ha några bonusbarn… men hade jag ändå åtagit mig det ansvaret till ett så litet barn redan innan jag hade några egna och sedan emotionellt betraktat det barnet som mitt och ett av alla mina barn i både praktiskt och känslomässigt avseende, då hade jag nog känt det som väldigt svårt att ett kommande arv plötsligt skulle göra påtaglig skillnad mellan dem. Men det är ju lätt att teoretiskt sitta och gissa hur man skulle göra, men svårt att sia om hur det hade blivit i slutänden. Just den här sortens problematik är stor del av grunden till att jag är så innerligt tacksam över att aldrig ha behövt deala med dessa emotionellt otroligt svåra bonusbarnsfrågor.

3 gillningar
15

Jag förstår inte riktigt heller hur du menar?

Om du hade ”tagit dig an” en 2-3åring och sedan på heltid levt i en familj tillsammans med den genom hela uppväxten, och hela tiden försökt ge det barnet samma förutsättningar som dina senare biologiska barn, hade du då ändå hade gjort skillnad på att dina pengar/arv ändå skulle bara gått till dina två biologiska barn?

Menar du att det är fel av den icke-biologiska föräldern att försöka behandla alla tre som sina egna?

Tänker att omständigheterna att barnet bott heltid, inte har en annan närvarande biologisk förälder och att de träffats när barnet var så litet faktiskt spelar stor roll här, inte bara ”särkullsbarn”.

1 gillning
16

Som jag förstod TS har personen valt att ta avstånd till det mesta förutom pengarna, och konsekvent arbetat för att förstöra familjen.

I en sån situation sviker en förälder i mitt tycke sitt föräldraansvar gentemot övriga, vänliga, familjemedlemar om man tillåter ett sådant inkorrekt beteende att frodas och uppmuntras. Återigen misstänker jag att någon som inte ser det problemet nog saknar egen erfarenhet av hur det känns att vara ett barn i en sån familj.

Har man ett barn som agerar rimligt så är det något annat, särkullbarn eller ej. Men här vill man tilldela extra medel till ett barn bortom lagens råmärken samtidigt som barnet agerar djupt problematiskt. Det är problematiskt oavsett vilket barnet var.

Barnet kommer även ärva sin andra biologiske förälder, kommer den dela de pengarna med sina halvsyskon? Eller ska fördelarna bara gå åt ett håll och kraven bara åt det andra? Varför? Hade bonusföräldern velat dela ut arv lika hade en adoption lätt löst det, men det har man valt att inte göra.

Vi har särkullsbarn med vissa likheter om än lägre åldrar och jag kan säga att som förälder i en sån familj så sköter man de här sakerna transparent.

17

Man kan ju vinna striden och förlora slaget, frågan är vad det är värt. Ska man ta upp detta till diskussion så gäller det att man har en mycket god fingertoppskänsla för hur detta kan tas emot av de inblandade. Finns det misstanke om att det kan bli infekterat (troligen, eftersom TS tar upp det här och inte bara rakt upp och ner pratar med sina föräldrar) är det bättre att fundera över om någon neutral person kan dras in och förmedla budskapet. Tex en farbror/faster man har förtroende för.

18

Då förstår jag dig bättre :+1:

Vi tolkade ursprungsinläggen rätt olika. Jag tog mer fasta på den hårda infon typ åldrar osv och du tog mer hänsyn till beskrivningen att särkullsbarnet ”skapade klyftor” och var ”otacksam”. Jag valde faktiskt att blunda för det, för det är så olika hur sådant uppfattas från olika personer och vi hör bara en del av storyn. Hade särkullsbarnet skrivit så hade det förmodligen beskrivits helt annorlunda och föräldrarna har kanske en tredje version. Vem har ”rätt” att bedöma hur illa som är så illa att man ska gå ifrån att behandla alla tre lika? Vart är gränsen för att arv ska delas rakt av på alla tre eller inte? Hur orimlig/otacksam/problematisk/otrevlig behöver särkullsbarnet vara för att inte få dela arvet på tre?

Har själv ingen personlig erfarenhet av detta, kan säkert kännas annorlunda när man är mitt i det.

Håller absolut med dig om att det är bra om föräldrarna kan vara tydliga och transparenta med vad deras avsikt är kring arv och fördelning.

4 gillningar
19

Hade jag varit i TS situation hade jag försynt frågat mina föräldrar om de har koll på arv och särkullsbarn och helt enkelt givit dem rådet att vända sig till en familjerättsjurist för att säkerställa att denna gåva likväl som det framtida arvet fördelas på det sätt de vill. Jag hade inte i TS sits tagit upp någonting om halvsyskonets beteende genom åren eller lagt synpunkter på fördelning - det får föräldrarna själva värdera. Arv skapar ofta konflikter inte bara inom särkullsfamiljer - jag har sett arvstvister där helsyskon blivit osams p g a ett syskon inte ställt upp för de åldrande föräldrarna och därmed inte förtjänat sitt arv. Därför tycker jag också att man har ett ansvar gentemot sina framtida arvtagare att vara tydlig med hur man vill ha det. Till syvende och sist kokar det ändå ner till att lagen föreskriver hur ens framtida arv kommer att fördelas och vill man ha en annan fördelning måste man åtgärda det medans man lever i form av testamente eller på annat sätt men allt sådant måste man ta juridisk hjälp för att tillse att det blir korrekt och inte fröet till en framtida tvist mellan syskonen.

7 gillningar