Behöver råd och tips på hur man bör lägga upp sparande till barn med särskilda behov, där barnet har ett livslångt behov av stöd och inte kommer att klara sin ekonomi själv. Någon med erfarenhet här kring hur man bör lägga upp det? Vad behöver vi tänka på redan nu?
Vi har idag månatligt sparande till barnet i KF samt en större summa på ett ISK i våra namn. Som föräldrar är man ju dock orolig för vad som kan hända när vi inte finns med längre. Hur säkerställer vi att pengarna kommer barnet/det vuxna barnet till godo i rätt proportioner genom livet. Rädd att hen ska bli lurad. God man känns inte helt tryggt, och vi vill inte heller belasta syskon eller annan släkt med allt för mycket ansvar.
5 gillningar
Spara i ISK och ha barnet som förmånstagare?
Knepigt. Hur länge är det kvar tills ni rent statistiskt gått bort. 40 år? Tills dess sköter ni allt?
Mkt lär hända tills dess men spontant borde en mkt solid släkting trots allt då vara ett tryggare kort än många andra, när ni väl inte är i livet längre alltså. Om ni har någon sådan dvs. Det är nog många som gärna skulle hjälpa en nära släkting med sådant. God man skulle inte jag heller lita på.
Förlåt om jag är klumpig men med särskilda behov gissar jag att du inte menar fysiska, utan att ert barn troligen inte kommer nå full vuxen mognadsnivå mentalt sett, oavsett ålder, och inte bli myndig? Eller är det en möjlighet att det sker men fördröjt?
1 gillning
Jag blir lite nyfiken på vad det är du önskar dig. Förutsättningarna är att ni inte finns kvar, släkt och god man känns inte rätt, ert då vuxna barn förväntas inte klara ekonomin själv… Ja då är ju allt uteslutet…?
Om man inte klarar ekonomin själv behövs en god man eller förvaltare. Det kan vara en vän eller släkting, det behöver inte vara en främling. Men om ditt barn behöver livslångt stöd så är det förr eller senare någon annan än ni föräldrar som behöver ge det.
Du kan sätta upp en lösning för månadsvis utbetalning efter din död, men ditt barn kommer ju att behöva hjälp med annat kring ekonomin, typ att betala räkningar och hantera pengar under månadens gång.
1 gillning
Jo, vi är införstådda med att det är god man eller förvaltare som kommer vara alternativet när vi är borta. Uttryckte mig kanske lite drastiskt i mitt inlägg. Vi känner väl oss i grunden trygga med att syskon och släkt kommer ställa upp och göra det med välvilja men man oroar sig ändå … vi vill mest säkerställa att vi lägger upp det så bra vi kan redan nu för att undvika framtida konflikter och oklarheter.
Vi har precis börjat att lyfta blicken framåt. Från att bara ta dag för dag och klara vardagssituationer så orkar vi nu lyfta blicken framåt och planera för den. Så vi är ännu inte så insatta i den juridiska och ekonomiska biten.
Det vi önskar är att barnet får månatliga utbetalningar för att stötta upp en förväntad låg inkomst, säkerställa ett bra boende och rätt stöd i vardagen och att det även finns en buffert för att barnet ska känna friheten att göra de resor och aktiviteter hen vill. Det vuxna barnet kommer att ha en god ekonomi men vi vill säkerställa att den kommer vara långvarig och att hen inte blir lurad av någon.
3 gillningar
Barnet kommer behöva en god man eller förvaltare, oklart vilket ännu. Och ja, det blir förhoppningsvis ett syskon eller annan släkt som går in. I grunden är vi trygga med det men man oroar sig ändå.
Rent statistiskt hoppas vi att vi är med 30-40 år till men man vet ju aldrig. Så därför försöker vi redan nu få bättre koll på hur vi bör lägga upp barnets framtida ekonomi för att underlätta för andra anhöriga och undvika konflikter. Någon borde ha gjort samma livsresa innan oss och kanske vet om det finns fallgropar man kan ta höjd för redan nu?
3 gillningar
Har förstått det som att man inte kan ha förmånstagare till ISK? Däremot är barnet förmånstagare i KF.
Detta kräver ett specifikt juridiskt upplägg som man behöver hjälp med att sätta upp.
Men jag tänker att pengarna borde vara enskild egendom för ert barn ifall hen (om möjligt) gifter sig i framtiden.
3 gillningar
Vi har motsvarande utmaning i familjen, även om vi lever på hoppet om att det kommer fungera med eget boende etc.
Det jag funderar på är om våra ansträngningar att säkra ekonomin för vårt barn ställer till det i framtiden. Vi kan luta oss mot LSS för boende och boendestöd etc, men om det även krävs försörjningsstöd har jag uppfattat att stödet minskar om man har egna pengar. Någon som faktiskt vet vad som gäller?
4 gillningar
Jag förstår precis vad ni är i. Har varit där själv.
Andra kan ge bättre tips om juridiskt upplägg, men här är lyssnings- och lästips för att börja få ihop tankar, känslor och planer:
7 gillningar
Ja, om personen har egna tillgångar så är försörjningsstöd uteslutet (i princip) till dess tillgångarna är slut. Livet blir något drägligare om man istället har sjukersättning. Den kan man ha och samtidigt ha sparade medel/få gåvor.
4 gillningar
Har liknande situation och samma funderingar🤔. Det vi gör för tillfället är att vi sparar i en kapitalförsäkring i mitt namn med barnet som förmånstagare, hur det kommer se ut när barnet är myndigt (15 år idag) återstår att se. Men vi kommer troligtvis aldrig att ge hen några pengar som står i hens namn så länge vi själva är friska och krya, vi är i 40 års åldern så förhoppningsvis kan vi hjälpa vårt barn väldigt länge till. När jag känner att jag orkar tag i de här jobbiga tankarna, ska jag läsa på juridiken och eventuellt kontakta en jurist för att diskutera olika upplägg.
6 gillningar
Nu är detta ett annat fall men generellt angående enskild egendom så är det lite underligt att även föräldrar med barn utan särskilda behov ibland är så snabba att vilja tvinga in ekonomisk misstro och spänningar i sina barns relationer genom att göra arv enskild egendom, utan att ha en dialog med sitt barn först om vad de vill i frågan som trots allt berör dem mer än föräldern. Enskild egendom har i sådana fall inte bara fördelar.
Jag förstår till fullo förälderns synvinkel och att man vill gynna sina barn. Som jag skrev handlade min reservation om balansen mellan detta och vad ens myndiga barn själva har för önskemål, huruvida man som förälder ska vara lyhörd för detta, samt en förståelse för att enskilt arv potentiellt ur en psykologisk aspekt inte bara kommer med fördelar.
Min grundläggande poäng är en föräldrageneration som (om de inte först fört ett samtal med sitt myndiga barn och vet att det är vad denne själv vill) tvingar in betydande ändringar i en relation som inte är deras. Dynamiken i barnets relation ändras oavsett vad barnet väljer att sen göra. Somliga vill dela exakt allt och med den här sortens arv är man inne och petar i det, oavsett vad de sen gör.
För egen del hade jag endast gjort arv enskilt om det myndiga barnet själv önskade det. Jag hade annars känt mig klåfingrig.
Sen fungerar vi alla olika. Just därför hade jag också hört efter med mitt vuxna barn.
Jag är förälder och förstår din rädsla. Även om din reservation var lite min poäng. Ens barns partnerval har vi som föräldrar under normala omständigheter väldigt lite med att göra.
Om de tar illa upp behöver det inte betyda att de är dåliga människor med hemliga planer på att roffa åt sig pengar utan det kan handla om de signaler det hela sänder. Får ditt agerande dem att känna sig mer eller mindre som en i familjen?
Och som sagt, det kan även vara ditt barn som inte vill ha enskilt arv, kanske pga de signaler de känner att det sänder till deras livspartner. Eller så kanske de älskar enskild egendom, vad vet jag. Men huvudpoängen är att de borde få välja själva. För egen del hade jag försökt få mina föräldrar att tänka om, jag delar allt med min fru oavsett slut, och vill inte ha en situation där hon vet att hon är beroende av min nåd för detta, hon ska veta att hon har rätten på sin sida. Då är jag säkrare på att hon är med mig för att hon vill, inte pga de ekonomiska konsekvenserna det annars kan ge.
Jag ser arv som en gåva, och gåvor kommer förbehållslöst. Annars är de något annat.
1 gillning
Skulle ni kunna sätta upp ett sparande som täcker en “lön” för den släkting/syskon som blir den som kommer kliva in när ni föräldrar inte längre kan? Är det “bara” det ekonomiska som (det vuxna) barnet kommer behöva hjälp med eller även sjukvårds-/myndighetskontakter, tillsyn, matinköp, kläder, hushåll, städning, hygien?
1 gillning
Jag är i en liknande situation med ett barn som behöver och kommer att behöva mycket stöd livet igenom.
Barnens pappa har psykiska och ekonomiska problem, på grund av detta har jag upprättat ett testamente med hjälp av en jurist. Min bror kommer fungera som särskild förvaltare om jag går bort i förtid.
Men vad händer när både jag och min bror inte finns längre? Jag hoppas få finnas kvar länge till, och att lösningar och alternativ uppenbarar sig längs vägen.
9 gillningar
Jag tänker också att den som ska ta det ”jobbet” bör ersättas, just för att säkerställa en god social balans.
Det behöver ju inte alls bli fallet men det skulle kunna upplevas som lite bittert under vissa förutsättningar om det funktionsnedsatta syskonet sitter på mycket större delar av arvet än övriga syskon och de dessutom behöver serva hen löpande med ekonomiska och praktiska spörsmål.
2 gillningar