@MoaD är och hälsar på oss i Malmö och vi tänkte passa på och spela in ett poddavsnitt tillsammans med henne - har du något som du önskar att vi tar upp?
För dig som inte känner Moa så är hon en av våra mest uppskattade gäster och en av dem som är bäst i Sverige på den emotionella delen av pengar och det vi pratar om som ett rikare liv. Du hittar alla dessa nedan:
Hon jobbar till vardags med att hjälpa folk i olika typer av skiften i livet ofta relaterade till större summor pengar - typ: man har sålt sitt företag, man kan göra en FIRE, men har fått ett stort arv, eller motsvarande. Tillsammans har vi FLKN-nätverket sedan förra året.
Vilka är Moas bästa råd till de som inte blir plötsliga nivå 4 utan till de som faktiskt har tid att öva på allt det där man faktiskt kan göra under resans gång för att förbereda att den känslomässiga sidan av pengar hänger med den faktiska?
Vore också intressant att höra Moa reflektera över denna fråga som kom upp i forumet.
Jag älskar avsnitt med Moa, särskilt diskussionerna i #139! Pratan om att göra det man drömmer om att göra redan i dag, men i den skala som är möjlig, har varit otroligt inspirerande. Särskilt nu i mitt liv som småbarnsförälder, där både energi och ekonomiska resurser ofta är på sparlåga .
Det kanske blir för mycket repetition att ta upp det igen, men jag skulle verkligen tycka det vore kul med mer diskussion kring att ”njuta sig till framgång”, alltså att ge sig själv ett rikt liv redan på vägen mot ett mål.
Hur balanserer man sitt liv om man är påväg att bygga sig en rejäl förmögenhet som man kanske inte behöver?
Alltså om man inte “drabbas” av sudden wealth, utan istället är påväg mot mer självgenererat kapital än man någonsin behöver. Hur stoppar man det överdrivna hamstrandet av kapital i tid? Hur vet man när det är dags att begränsa hamstrandet?
Vi kör en FLKN-träff både torsdag kväll och sedan en lunch-till-lunch fredag-lördag här i Malmö. Därav att Moa är nere. Supporter / Patreon-träff blir det kanske senare i vår.
Jag har verkligen svårt för att förbruka mer pengar “än jag är van vid” (eller möjligen mer “än vad mina föräldrar förbrukade”). Pengar står för något annat … Jag kan räkna, jag har gjort mina kalkyler. Det finns en del i ladorna. Jag kan lägga pengar på “investering” (läs, man får sannolikt tillbaka stora delar av summan). Men att unna sig att “förbruka” mer än vad jag gjort tidigare i livet, det krockar med något. Värderingar antar jag. En del av mig tycker kanske det är sunt att inte förbruka, en annan del av mig tycker det är obegåvat.
Jag tycker att det brukar vara intressanta avsnitt med Moa, men att de lätt snöar in på frågor kring stora förmögenheter. Det hade varit intressant att höra Moas tankar kring att aktivt välja att vara kvar på en lägre nivå, framförallt nivå 3 som väl är en vanlig ”Svensson-nivå”. Vad finns det för fördelar med det? Nackdelar? Eller är det någon mental ”svaghet” att inte vilja sträva högre? (Gå utanför normen osv).
Håller med föregående om att vore intressant med ett perspektiv för nivå 3 (största gruppen på RT?). Är själv på nivå 3+, 40+, sambo, inga barn.
Har ingen ambition med sparandet att ta mig vidare till nivå 4 eller FIRE, utan bara ha ett gott liv. Sparrutiner och “oförmågan” att spendera gör att det ändå tickar på mot nivå 4. En bit kvar men inser att den nivån kommer nås såsmåningom.
Reser med sambon ett par gånger om året. Det är nog undantagen då jag inte håller igen. Inget överdrivet men ändå lite mer än snittet. Mycket för bekvämligheten, upplevelser och minnen.
Annars är det väl i vardagen som det är svårare att unna sig. Under 2025 har jag vid resturangbesök börjat att välja vad jag helst vill ha utan att kolla på priset, samt att alltid bjuda sambon på det hon vill ha. Sambon har heller inga dyra vanor eller önskemål utöver resor, så ingen direkt draghjälp där heller. Är inte heller intresserad av någon hemhjälp så som städning och fönsterputs eller PT-timmar. Föräldrar och syskon har det gott ställt så inte heller där finns något behov för stöttning.
Har en hobby som kan vara rätt dyr och skulle kunna spendera mer än jag gör, men hamnar oftast i slutsatsen “jag kan om jag vill, men jag behöver inte”.
Har ett roligt jobb, vänner, upplevelser, god hälsa och en underbar sambo. Kanske därför att spendera pengar inte tillför så mycket eller så missar jag något uppenbart.
Edit. Köper det som jag behöver ex ny mobil var drygt tredje år, servar bilen, nya möbler etc. när det behövs. Är ju inte snål med sådant heller, men det är ju inget som behövs nytt från månad till månad.
Vad kul, gillar Moa-avsnitt. Efter en ganska omvälvande period där jag gått från att spara-spara-spara till att börja designa livet som jag vill ha det tycker jag det skulle vara intressant att höra lite diskussioner om tid/hälsa/pengar. Som många andra varit inne på; när man smugit sig upp via nivå 1-2-3 och börjar nosa på nivå 4 - och börjar “befria sig” litegrann. Vilka beslut kan/får man fatta? Hur får man in värdet av tid och hälsa i helheten? Det tar lätt emot att välja en ekonomiskt sämre väg – även om känslorna och sinnesfriden säger ja. Hur hanterar man rädslan att man ska smittas av någon spendera-bacill och börja bli oförsiktig på flera områden. Man tänker t ex ”Äsch, jag köper den här tjänsten i stället för att göra det själv.”, men sen öppnas en ny värld och man ser pengarna som lösning både här och där…
Jag såg en podd nyligen där man pratade om unteachable lessons. Alltså insikter som inte går att ta till sig från andra utan måste upplevas för att gå in. Så att ge dem som råd är meningslöst.
Vilka såna ser hon som vanliga med att ha stort kapital. Och hur skulle hon då formulera råd i form av: När du inser detta, tänk på att…eller använd den här guiden.
Hur gör man för att landa på samma trappsteg som sin partner? I vårt fall är vi på nivå 4 men när vi skall ta gemensamma ekonomiska beslut (ex hotell, flyg, boende, bilar, pensionsålder) så tenderar vi att landa på det lägsta gemensamma trappsteget vilket är 2 eller 3 som vi kommer ifrån under vår uppväxt. Kan man verkligen gemensamt växa ifrån att “billigt är bra” och att inte spendera pengar även om man numera lever i en helt annan ekonomisk situation?
Jag är nyfiken på hur Moa ser på kreativ problemlösning i relation till ekonomiska ramar. Min erfarenhet är att kreativitet ofta uppstår när det finns tydliga begränsningar eller villkor som sätter ramar för handlandet. Om pengar inte längre fungerar som en begränsning, vilka andra typer av ramar eller principer kan då användas för att fortsatt stimulera kreativitet och nytänkande?
Apropå min fråga om unteachable lessons. Ser hon någon fördel och något sätt att skaffa sig dessa insikter fortare. Rekommenderar hon tex att köpa sig drömbilen omedelbart fast med avsikten att sälja den om ett år ifall den inte är vad man önskade. Eller liknande för andra sådana lärdomar hon kan se. Eller är just att spara en del mål ett bra sätt att undvika tomheten att ha åstadkommit allt man trodde man ville ekonomikt.
.
