Hej. Ligger i soffan på julafton och funderar på fossilfria fonder. Har de potential att öka bra i värde på tio års sikt och längre?
Jag kan alla argument mot att frångå marknadsviktat index (och att ESG-fonder inte räddar världen), men leker ändå med tanken att “betta” på att klimatpolitiken framöver kommer missgynna fossila bolag. För om politiska regleringar förhindrar dessa bolag att ta upp olja och kol ur marken så tjänar de inga pengar.
Mitt resonemang bygger på en artikel med följande citat: ”Om vi lyckas begränsa användningen av fossila bränslen i nivå med vad som krävs för att uppnå målet om 2 graders uppvärmning, kan (de fossila) aktörerna bara utvinna och sälja en fjärdedel av sina tillgångar. Investerare i dessa bolag bär därmed en finansiell risk att 75 procent av det fossila bränslet blir obrännbart och alltså värdelösa tillgångar”.
Det finns ingen teoretisk anledning för varför bolag som går sämre framöver skulle ge sämre avkastning till aktieägarna.
Det är bara om bolagen går sämre än marknaden utifrån nuvarande informationsläge förväntar sig som aktierna kommer ge sämre avkastning. Och en del av nuvarande informationsläge är att fossila bränslen kommer möta nya utmaningar från klimatpolitiken.
Så ett sådant aktivt val behöver bygga på att du tror att marknaden beter sig irrationellt och att du vet bättre än marknaden när det gäller hur bolagens framtid ser ut.
Och så kan det förstås vara. Men du kanske kan börja med att göra sådana förutspåelser på papper? Skriva ner vad du tror kommer hända, hur marknaden kommer ha fel. Och sedan följa upp om det oftast är du eller marknaden som haft rätt.
Jag är skeptisk med tanke på de politiska vindar som nu blåser. Det är inte biogas i tankbåtarna utanför Venezuela eller raffinaderierna på ockuperad ukrainsk mark.
Även om jag gärna vill ha fel så tror jag att jag har rätt…
Jag tror inte att definitionen av vilka “vi” är, är det centrala här. Det handlar nog mer om andra övertygelser, mer eller mindre inkluderande ihoprullade sjok av tunn metall som ofta återfinns i kökslådan.
Den olja som finns kommer användas upp. Det är rätt uppenbart. Tror du Indien, Kina, Ryssland, Braslien, Afrika, osv är lika inne på vindsnurror som man är (eller snarare kanske var) i Sverige?
Politiker tänker i allmänhet kortsiktigt på att vinna röster. Den enda möjliga lösningen på klimatförändringarna är tekniska innovationer typ koldioxidlagring och sotpartiklar som skjuts upp i atmosfären.
Det där är inte helt givet. Det görs mycket bra på det här området. Dock tror jag att en central poäng är att den/de lösningar som utgör det verkliga genombrottet inte är här än. Att bygga batterianläggningar eller liknande är sannolikt nästa steg men det kommer inte sluta där. Exakt hur fort allt detta kommer att gå och hur det kan påverka olika aktier är förstås svårt att bedöma. Sannolikt kommer det att finnas olika konkurrerande tekniska lösningar. De saker som slår igenom leder till hög avkastning och de andra köps upp billigt eller går i konkurs. Det är vi alltså mycket av ”allt eller inget”, inte någon generell framgång för aktier inom ”fossilfritt”.
Det är rätt givet om man vågar se verkligheten för vad den är. Hur länge har politikerna flugit sina privatjets till klimatmöten nu? Definitivt minst tjugfem år.
Och hur ser grafen ut över koldioxidutsläpp under tiden? Den fortsätter snett uppåt höger i en närmast rät linje förutom en liten svacka under 2020 vid COVID-utbrottet.
Frågan handlar inte om symbolpolitik utan om större strukturer. Uppvärmning, metaller och betong är de tre viktigaste områdena. Att ta tåget eller återvinna förpackningar kommer inte att göra någon avgörande skillnad. Det betyder inte att det är dåligt men det är inte där den stora utmaningen finns. Det finns också betydligt fler miljöfrågor än enbart klimatfrågan.
En hel del av arbetet på klimatområdet har handlat om att olika aktörer frivilligt ska ta på sig dyrare energilösningar än nödvändigt och välja att göra investeringar som har hög risk. I praktiken fungerar det inte så.
Jag är relativt optimistisk när det gäller teknik och att olika faktiska lösningar kan komma på plats. Däremot är det väldigt tydligt att en rad ”oljeländer” gör allt de kan för att blockera utvecklingen. Det gör att den planerade och inkluderande utveckling som FN försökt lansera inte blir verklighet. Istället riskerar oljeländer att på sikt drabbas av kriser och nedgångar. Det lär då hända snabbt och okontrollerat och kan lätt leda till krig.