Det blir ju svårt att kvantifisera vilken av metoderna som är känslosammast lättare.
Eller det kanske finns nån studie på det här?
Ditt argument tycker jag fortfarande bygger på att man rationellt ska förstå att skillnaden i utfallet inte är stort, och att DCA kan vara sämre. Jag håller med.
Problemet som jag ser det är att känslor är inte rationella.
Det är en för stor förenkling enligt mig. Helt enkelt kan vi kontrollera våra känslor till viss grad. I detta fallet pratar vi även om framtida känslomässiga reaktioner på saker bortom vår kontroll. Saker som man behöver ta höjd för och vara beredd på att hantera.
Känslorna i detta fall är ju förlustaversion (för låg risk) eller förlustaversion (rädslan för krasch vid för hög risknivå).
Det enda DCA gör är att successivt öka risken fram tills pengarna är inne. Det kan leda till för låg risk till en början som sen över tid (under inputtandet) leder till för hög risk. Såväl känslomässigt som rationellt.
Alltså först förstå hur stor/liten skillnaden DCA/LSI faktiskt är på ett rationellt plan. Sen få en uppfattning om hur stora riskerna faktiskt är på börsen generellt. På ett rationellt plan.
Sen kan man börja utforma något som passar på ett känslomässigt plan. Om man inte har kunskapen på det rationella planet, då kommer man i framtiden inte känslomässigt kunna hantera en situation som ligger utanför det man förväntade sig. Helt enkelt eftersom man inte hade förväntat sig utfallet som en möjligt utfall på ett rationellt plan.
Det som behövs är alltså kunskapen att kunna hantera osäkerheter på ett känslomässigt plan. Vilket man inte kan skaffa sig genom känslor idag utan kunskapen på ett rationellt plan.
Därför tycker jag man hellre ska rekommendera typ 80/20 portfölj snarare än DCA. Eller kanske ännu lägre risk utan plan att öka risken över tid framöver.
Om jag skulle gå in med allt så hade det i så fall varit i en RikaTillsammans portfölj med
25% Globalfond
25% Guld
25% kort ränta
25% lång ränta.
Värsta scenariot som jag ser är att kriget i Ukraina pågår mer än 3 år med först 1) hög inflation (olja, livsmedel) som sänker företagens vinster och sedan 2) höjda räntor som gör det dyrt för företag att låna/investera.
När konjunkturen sedan 3) vänder ned p g a allt är dyrt för företag och privatpersoner då går långa räntor ner (vinst!), innan börsen vänder upp.
Alltså, det finns skäl att äga guld + räntor av olika löptider.
Halverar börsen sitt värde under de närmaste tre åren så måste den som investerat hela sitt kapital på börsen få en uppgång på 100% för att få tillbaka investerat kapital.
Jag gjorde för något år sedan en backtestning på historiska data (nasdaq) där jag höll två tillgångar, säker ränta och aktiemarknad och rebalanserade varje vecka till fix proportion.
Vad jag upptäckte var att i de svåraste tidsperioderna 2008-09 och 1929-32 då var kontinuerlig rebalansering varje vecka ett sätt att accelerera sina förluster, för det tog sååå lång tid och gick ned så mycket innan det vände.
I de perioderna behövde man ha en ränteproportion på 60% av portföljen för att inte gå bankrutt när man kontinuerligt köpte mer som bara föll.
I perioder där börsen rörde sig sidledes som 1960-70-talen, då kunde man tjäna runt 6% i årlig avkastning genom att rebalansera och köpa mer aktier veckor då börsen fallit.
När börserna gick upp och man rebalanserade varje vecka då bidrog det till att man missade en del av uppgångarna, det hade varit bättre att rebalansera en ggn om året.
Om det är bäst att gå in och köpa mer, allt nu eller kontinuerligt över tid, det beror på hur framtiden kommer utvecklas.
Vi vet inte idag, men kommer bli efterkloka.
Nej. Det anser jag inte om det är en stor summa pengar. Det krävs inte jättemycket jobb att sätta upp 4 hinkar t.ex. för att få en lämplig riskexponering.
Är det en mindre summa pengar, ja då är problemet inte så stort.
Fine, jag håller med, det här är en bra lösning (kanske den bästa).
Men här ändrade du på andra parametrar än vad vi hade från början av diskussionen, vilket också är helt ok, det finns ofta olika sätt att nå resultat.
Men, jag anser fortfarande att man kan ha en diskrepans mellan det rationella och emotionella planet, även med tillräckliga kunskaper, och att ha en strategi som håller känslorna i schack kan vara en fördel, även om den inte är den mest optimala.
4 hinkars principen har ju till och med inslag av detta med lekhinken, vilkens funktion till viss del är att distrahera en från att bli uttråkad av de andra hinkarna.
Kanske
Fast det finns ju trots allt en skillnad i att med rason hantera sina känslor i en situation och att med rason undvika situationen där känslorna uppkommer.
Men du har ju en poäng i att båda är en form av rationell känslokontroll.