Vi gör såhär att vi varje månad tittar vad vi har för gemensamma utgifter, ofta är det väldigt samma men ibland kan inkomst variera, tex om man varit föräldraledig/sjuk eller dylikt. Och sen betalar vi så vi har samma pengar kvar efter räkningar och sparande(vi har två likadana sparanden långsiktigt, pension/hus samt husbuffert). Egna utgifter betalar man själv.
Sedan fördelar vi de som blir över på våra egna sparkonton/buffert/ annat.
Jag hade nog blivit lite irriterad om jag själv hade både fått jobba mkt, betala mkt samt även fått dra stort lass hemma och den andra inte ansträngt sig lika. Så jag tycker nog ni borde prata om detta om det “gnager i dig”. Det känns som ni har olika syn på levnadsstandard så där borde ni försöka enas om något.
Har din man en stor förmögenhet och han av den anledningen jobbar mindre så hade jag sagt att han får betala lika mkt direkt. Men hade ni betalt ungefär lika mkt och du själv hade kunnat lägga undan 10-20 tkr på fonder varje månad så hade jag nog låtit de vara eftersom jag vet att även jag har väldigt bra ekonomi om XX antal år.
Vi har ungefär samma situation. Då jag tjänar betydligt bättre än min sambo så drar jag ett större lass. Hon har ju dock varit hemma med våra barn, när det var aktuellt, samt tar det mesta av hemarbetet. Vi delar lika på det som är över efter räkningarna för boende, mat m.m. Dock bekostar vi våra bilar själva. Har haft det upplägget i 10 år nu och det fungerar för oss.
I ett förhållande finns det fler saker att ta hänsyn till än ekonomin. Vem gör mest hushållsysslor? Tar hand om barnen? Bilen? Osv. Och vem får mest fritid? Jag kan tycka att det viktigaste är att båda får lika mycket tid att lägga på det de vill. För en kan det vara en hobby, för en annan jobbet, för en tredje hushållssysslor eller att vara med barnen.
Om en person drar in mest pengar, gör mest hemma och får betydligt mindre tid för att göra det den tycker om på fritiden så är det ju helt klart skevt.
Men det kan ju vara en rättvis situation om den ena älskar sitt jobb och gärna tillbringar massa tid där (och därmed drar in mer) medan den andra tar lite mer hemma och sedan får ägna sig åt en hobby.
Det är så individuellt vad man tycker är kul, vad som ger energi och vad man vill med sitt liv så det är svårt att ge tydliga råd eftersom de alltid utgår från ens egen situation och vad man själv tycker är roligt och givande.
I ett sunt förhållande bör båda vilja göra den andres liv så bra som möjligt. Om båda har den inställningen så kan man ha en öppen diskussion kring vilka “måste-sysslor” som hushållet har, vad var och en tycker är kul osv. Kanske kan var och en beskriva sin drömtillvaro både gällande utgifter planering av tiden och sedan ta det därifrån. Möjligtvis kan det vara bra att ta hjälp av någon i samtalet för att få det så konstruktivt som möjligt.
Men att bara titta på pengarna och inte ta hänsyn till allt annat tycker jag är en fälla. Ni är ju ett par, inte rumskompisar.
Vi är gifta och lever på bara min helt normala kontorsnisseinkomst med tre barn, två bilar, båt och villa.
Frun har egen verksamhet som går ekonomiskt trögt och drar in nära noll sedan +10 år. Däremot tar hon absolut det mesta hemma samt, hemlagat syr, bakar, syltar, saftar, odlar letar billiga matpriser osv. Städning delar vi på och jag sköter väl mest bilarna/mekar. Vi jobbar jäkligt bra ihop när vi renoverar rucklet.
Pga hennes yrkesval har det fallit ut såhär. Vilket krävt låg skuldsättning och gör-det-själv, gamla bilar, inga utlandsresor och ett allmänt lågt konsumtionsläge. Vi har också kapital för att betala av bolånen om vi har lust (små lån). Pensionen för henne blir en senare fråga, men garantipension är ju mer än noll åtminstone
Men det har funkat…vi kallar det “Lågprestandaliv” ™
Vi har bara gemensamma pengar på gemensamma konton varav ett som båda har kort till. Så vi behöver prata med varandra om vart pengarna ska gå åt. Lite fonder som ligger på mig, men som gifta är det ju gemensamt. Jag drar in alla pengar och hon gör väldigt mycket annat. Lite udda kanske?
Så till saken: Förutsättningar för detta är att vi fullständigt och över tid accepterar varandras livsval med de effekter vi skapar för varandra, både bra och dåliga. Om vi inte kan acceptera dessa val eller komma överens om upplägget så är det nog skilsmässa och Tinder som gäller.
Men vi är fortfarande gifta och barnen blir nog rätt okej.
Blev tvungen att skapa ett konto efter att ha lurkat i flera år när jag läste detta. Den jäveln lever ju gräddfil på dig?
Hahaha men va 240k per år är ju ingenting? Aldrig att han hade haft råd att leva ensam och försörja tidigare barn, betala för sommarstugan samt permanentboende och allt vad det heter?
Nej förlåt men den här situationen är i mina ögon totalt oacceptabel.
Jag tjänar mindre än min sambo, för jag väljer att jobba mindre (har utmattning i grunden, men vägrar sjukskriva mig, så jobbar mindre istället). Vi betalar gemensamma kostnader (bostad/räkningar/mat etc.) 50/50, men jag vet att min sambo skulle betala mer om det behövdes.
Jag känner lite att det beror på din man, gör han mycket arbete i hemmet etc.? Eller förväntas du jobba mycket sedan sköta allt hemma när du kommer hem? Underlättar hans livsval för dig i jobbet, gör hans ledighet att du kan arbeta mer? Har han pengar låsta i företaget men väljer att ta ut en lägre lön? Tänker att du får fundera på allt det människor svarat i tråden, sen diskutera med din man. Men som sagt, bara för att man självvalt jobbar mindre ska man inte förvänta sig att ens partner står för allt det ekonomiska hemma, om man inte kommit överens om det.
Är det så att du också skulle vilja gå ner på mindre än halvtid, kapa dina utgifter och ha mer fritid? Eller vill du hellre leva med högre levnadsstandard och därmed nu känner dig tvungen att gå heltid för att ni ska gå runt?
Frågan är ju då om det egentligen är ett problem/konkurrens om fritidsutrymme eller om du känner att ni har det knapert pga hans livsval?
Eller om det egentligen inte är något problem utan mer en känsla av att det på något sätt är orättvist? Jag menar, på närmare en miljon i gemensam inkomst måste det ändå gå att hålla en rimlig standard?
Tröska igenom dina egna känslor runt situationen först innan du börjar diskussionen, så att du själv vet vad och varför det alls är en fråga att diskutera?
Och försök att diskutera sakligt, drar känslorna iväg kan det bli jobbigt fort
Vi delar på utgifterna, hälften var. Jag tjänar mer än frugan. Mina påhitt som att åka motorcykel och båt betalar jag 100%. Resor betalar jag då alternativet är att jag får resa själv vilket blir lite konstigt om man är gift och har 2 barn ihop:).
Jag följer tråden med intresse eftersom jag är i ungefär samma situation. När jag räknade ihop insåg jag att jag har ungefär samma siffror som ni har, men jag är egenföretagaren som tjänar mer, medan min partner är anställd med lägre inkomst. Dock har vi inga egna delar utan bara två gemensamma barn + hus.
När barnen var små lade min partner mer tid i hemmet, men ju äldre barnen blivit behöver de ju inte så mycket tillsyn. Idag är de tonåringar och mycket går av sig själv. Dock har vi skaffat ett husdjur där jag på vardagar har det absoult största ansvaret - så nu är det jag som lägger mer tid i hemmet, med stora skillnaden att jag jobbar och drar in pengar. Under hela tiden har vi delat ganska lika på hushållssysslor överlag.
Hur jag funderar, som är i liknande situation …
Jag tänker att man i ett äktenskap/hushåll ska kunna luta sig mot varandra i sysslor/känslor/ekonomi. När den ena partnen “hänger” på den andra, istället för att luta, bör man börja fundera på ifall det är hälsosamt.
Vi har alla olika förutsättningar och behov. Hur mycket man orkar jobba, hur mycket man behöver vila, hur bra man är på att omvandla jobb till pengar. Det måste man alltid ta hänsyn till. Men när en partner, utifrån sina förutsättningar, anstränger sig mindre än den andra partnern och den andra partner får lida - då är det inte hälsosamt.
Hur ser framtiden ut?
Är detta en tillfällig svacka av inkomst/fritid och kommer det se annorlunda ut I framtiden?
Ifall ni skiljer er - hur kommer det då fungera att dela på allt? Är du nöjd med en 50/50 lösning och vad tror du det skulle innebära? Är ni båda spara-personligheter eller kommer det börja gnissla ifall den ena lagt undan mer pengar (eftersom ni har så olika inkomst)?
Ifall ni inte skiljer er - hur kommer ert liv vara som 50 åringar då barnen är vuxna? Hur kommer livet vara som pensionärer - ska du försörja din partner med din pension som antagligen kommer vara betydligt högre?
Jag blev lite paff av @Raksob kommentar om att partnern lever “gräddfil på dig”. Inte så att jag säger emot honom, men en sådan här setup tänker jag inte är så ovanlig - åtminstone inte förr i tiden. Switcha könen så är det ett hushåll där mannen dragit in stor del av pengarna medan frun skött hemmet. Men det kanske är där skon klämmer - att den partnern som inte drar inte pengar förväntas sköta om hemmet…
Vi har helt gemensam ekonomi även om min man tjänar mer än dubbelt så mycket som jag gör. Vi diskuterar vid större inköp men är överens i stort. Vi har alltid tänkt att om båda gör sitt bästa för att bidra till försörjningen så har vi allt gemensamt.
Tror att det är ett måste med en öppen och ärlig diskussion kring ekonomin och hur de val man gör påverkar relationen och framtiden.
Jag kanske var lite väl aggressiv med den kommentaren men när jag läser inlägget får jag flashbacks från väldigt många dystra historier jag läst om andra kvinnors förhållanden med vad jag skulle kalla mediokra män.
Jag kan verkligen inte tolka det på annat vis än vad jag skrev men kunde uttryckt mig lite finare Tycker många av oss män kan göra betydligt bättre ifrån oss i relationer, särskilt denna karl
Väldigt svåra frågor tycker jag när ni har så väldigt olika situation. I vår familj ( numera pensionärer) hade vi båda jobb vi verkligen gillade och dom drog länge ungefär samma ansträngning/tid. Jag tjänade 50% mer men vi slog ihop både utgifter och inkomster. Det hade vi gjort även om hon tjänat bara 1/3 eller varit arbetsoförmögen långa tider. Känner sådana par.
Bygger på ideen om att bidra till familjen intäkter och arbetsuppgifter hemma efter förmåga och åtnjuta samma levnadsnivån vilket har kännts rätt för oss. Ingen av oss är lat eller överdriven shoppare…
Men att dra ner på intäktsgivande jobb och lägga tid på energi och penningkrävande och energikrävande hobbies istället låter som det verkligen behöver förhandlas.
Det skulle jag göra i ditt fall…
Hur mycket skulle hans business dra in om han jobbade heltid på den?
Är det rimligt. Finns kunderna därute, för ansträngande ,slitsamt?
Beroende på svaret kan jag tycka att du borde kunna få en hel del extra tilldelat för helt egna roligheter
Tycker många av oss män kan göra betydligt bättre ifrån oss i relationer, särskilt denna karl