Har man barn har man delad ekonomi. Det är med millimeter rättvisa är ett modernt påfund som jag har väldigt svårt för.
Man kompletterar varandra och är enhet som ska ta hand om barnen tillsammans. Där har vi olika uppgifter som är precis lika viktiga.
Jag har dragit in mer pengar men skulle aldrig få för mig att diskutera att vi inte äger allt vi har gemensamt. När vi fick barn så blev allt mitt också min sambos och mina barns egendom.
Vi har också barn, men delad ekonomi. Funkar utmärkt. Millimeterrättvisa uppstår inte med delad ekonomi eftersom ingen kräver något av den andres överskott.
Swishar du henne när hon betalar lördagsgodiset till barnen?
Hur orkar man?
Fokusera på livet här och nu. Livet är inte millimeterrättvisa. Så är det.
Det är precis tvärtom. Vi sätter in lika mycket vardera på ett transaktionskonto den 25:e varje månad och sen köps allt från lördagsgodis till semesterresor från detta konto. Enkelt.
Hur gör ni med de 1000 kr kontant barnet fick när det sålde Jultidningar. Vem ska swisha vem då?
Hur gör man på resan man är iväg med ett barn själv och köper en begagnad tröja till sig själv. Går det på det privata kontot?
Hur orkar man?
Säljer barnet jultidningar hamnar det givetvis på barnets konto. Vad gäller kläder är det är det väl inte så fruktansvärt svårt att handla sina egna kläder på sitt eget kort och barnens kläder på det gemensamma kortet. Ett swipe på mobilen eller smartklockan tror jag de flesta grejar.
Om jag ska ställa en motfråga, om alla pengar är gemensamma måste ni ha omröstning om vad ni ska köpa, vem får köpa vad och för hur mycket? Eller är det en smooth ride när du vill ha en ny älgstudsare men frugan en handväska för 100 tusen.
Väldigt enkelt.
Både jag och frun hade satt oss in i marknaden för det vi vill köpa. Vi hade scannat beg annonser i några månader och därefter köpt varorna.
När vi tröttnat på dem hade vi sålt dem för det dubbla.
Alltså hade vår konsumtion tillfört vår gemensamma ekonomi något istället för att kosta oss något.
Hur orkar ni 