Jag såg hela serien igårkväll med Gina Derawi. Väldigt intressant för den som likt mig gillar autenticitet, personlig utveckling och funderingar på livet och döden. Känner igen mig väldigt mycket i hennes situation och funderingar (som bl.a. f-ing over-achiever, rädslan och behovet av autenticitet).
Framförallt avsnitt fem är riktigt bra (men går nog inte att se utan att ha sett de andra först). Jag har aldrig sett liknande autenticitet av någon svensk så här på tv. Jag har upplevt sådant på olika kurser i personlig utveckling, men inte så här på TV. Hatten av och mycket respekt till Gina.
“Den hyllade profilen och programledaren i SVT Gina Dirawi har tidigare stött på kritik för sina jämförelser mellan Israel och Nazitykland. Nu kritiseras hon av den anti-rasistiska tidskriften Expo efter att hon tipsat om en bok av en antisemitisk konspirationsteoretiker som ifrågasätter Förintelsen.” Gina Dirawi kritiseras av Expo - Resumé
Såg klart serien igår kväll. Tycker att den var mycket sevärd och gav många uppslag på saker att fundera på.
Mina takeaways
Björn sa något i stil med - “gör det du dras till utan att tänka så mycket på varför”. Det resonerar med mig. Ibland kanske man skulle tänka lite mindre och bara göra det som känns rätt för stunden.
Intressant hur många från väldigt olika perspektiv var inne på meditation (munkarna, druiden, forskaren i USA) eller liknande som ett sätt att få lite distans till sina egna tankar. Det verkar finnas något väldigt kraftfullt där
Så himla härligt hur glada munkarna var (och Björn). De gör ju något rätt!
Hade gärna sett ett avsnitt till där man fick se lite mer hur Gina tar det hon liksom kommit fram till och gör något av det. Jag tycker serien slutade lite med “Jaha, och nu då?”
Ja, det verkar inte vara en slump. Är ingen expert men meditation verkar vara ett länge beprövat sätt att hantera ångest genom att få tyst på sina tankar en stund och pausa den inre monolog som annars hela tiden pågår.
Jag tycker scenerna med munkarna var rätt frustrerande. En skrynklig äldre man som inte lyssnar och mansplainar sina ytliga standardråd till en ung kvinna, en nunna som uppenbarligen inte har koll på någonting som sker utanför hennes tempel. Det gjorde det rätt tydligt för mig att man inte blir vis genom att blicka innåt och isolera sig i ett tempel hela livet, man blir vis av att se världen.
Jag har dock väldigt svårt för Ginas problem och syn på världen. Det räcker med att man läser lite historia så inser man snabbt att världen har alltid varit full av problem och lidande, snarare mer då än nu. Vi har hållit på här på jorden i hundratusentals år, och nu helt plötsligt är det inte värt att leva i världen längre? Är det inte per definition ett underkännande av alla människor som tidigare levt? Det blir en helt ohållbar ståndpunkt tycker jag.
Håller inte riktigt med om det. Anser att munken försöker förklara för Gina vad hennes verkliga problem är. MEN Gina är inte där och hon måste själv ta sig dit och få insikten kring att hon inte kommer att få svar på sina frågor genom att resa och träffa folk som ska ge henne svaret utan måste resa inåt och hitta sina egna svar. Utmaningen i att munkens ”floskler” också är svaret………
Jag vet inte, jag tycker du är för alldeles för snäll när du läser mellan raderna vad munken sa. Han sa inte ”Du ställer fel frågor, svaret du letar efter måste du hitta själv, det är inget jag kan ge dig". Utan han sa “Jag har precis varit på en retreat där vi pratat om att släppa egot - prova det, kanske funkar”. Han flyttade direkt fokus till sig själv - “Jag har varit på…”. Sen avbröt han henne mitt i en mening och svamlade något om att dina känslor (som ilska, ledsenhet) kommer inifrån vilket gör att du själv helt har makten över hur du vill känna. Vilket är ett riktigt bra koncept, nästan stulet ifrån boken Man’s Search for Meaning, men helt irrelevant i situationen och mer ett råd utifrån hans egen senaste upplevelse.
Ah håller med om att just det vi såg inte var så uttömmande men jag utgår från om/att samtalet var längre så skulle diskussionen handla om just hur hon kunde finna det.
Tycker inte att det var irrelevant.
Nånstans behöver alla förhålla sig till sin omvärld, besluta sig hur man vill agera och lära sig att välja hur man vill känna kring sitt agerande. Sen att Gina inte har kommit dit
än att hon förstår det är en annan sak
För mig är det här I-landsproblem. Dom flesta människor på jorden har fullt upp med att få mat för dagen.
Jag har en släkting vars fru håller på med healing, reiki och enligt min mening annat flum. Lurar en massa vilsna människor på pengar. Jan! Ibland undrar jag vad du söker. Är det materiell lycka eller är det själslig lycka? Har lyssnat på många av era avsnitt, men det känns som en upprepning som har pågått i många år. Investerar man i indexfonder är det väl bara att luta sig tillbaka och njuta av livet. Det behövs inte en massa excelkalkyler om man placerar i indexfonder.
Det är klart att alla existentiella och filosofiska problem i någon mån är ”I-landsproblem”. Högt upp på Mazlows behovstrappa. Men likväl behov.
Just den här serien tar dessutom avstamp i hur andra människor har det materiellt och socialt, inte Ginas egna situation. Det handlar just om den särskilda tid vi lever i när vi kan ha det så pass objektivt bra ställt i västvärlden men samtidigt absorbera så många dåliga nyheter globalt.
Rent intellektuellt kan man ju tex läsa Hans Roslings alster och förvissa sig om att vi aldrig haft det bättre. Rent objektivt. Men det är lättare sagt än gjort när världen belyser de problem som existerar mer än någonsin.
Alla är inte lagda på det viset Men det är praktiskt!
Jag kan inte gå och må dåligt för att det finns en massa problem på den här planeten. Skulle jag ta åt av mig allting som händer så skulle jag också må skit. Jag är bara en av cirka 7,7 miljarder människor på jorden och har väldigt svårt att påverka utvecklingen.
Jan predikar att man skall investera i indexfonder, men kan ändå inte låta bli att köpa enskilda aktier.
När man jobbar 80 timmat per vecka blir man inte effektiv. Förmodligen jobbar man så mycket för man vill inte tag i sina egna problem. Dessutom är människan av naturen lat.
Mitt bästa råd, utan att ha sett TV-serien, men läst Björns bok “Jag Kan Ha Fel”, är att det pratas en väldigt massa dravel. Livet blir bäst om man minimerar sådant som stjäl energi från en och maximerar det som ger en energi. Vad som faller in i respektive kategori kommer att vara olika för olika personer. Personligen har jag testat meditation och akupunktur och yoga och några grejer till, men det är det absolut värsta jag vet…
Jag har sett stora delar av serien. Den är häftig och bra gjord, men har hela tiden haft en naggande obekväm känsla av att jag tycker det är så… ytligt, självupptaget på något sätt.
Sen läste jag två bra texter i dag som sammanfattade och satte ord på mina tankar.
