Argumenten för att investera i globala indexfonder är inte baserade på historisk avkastning. Här är några:
-
Den genomsnittliga investerade kronan måste gå som en indexfond före avgifter. Eftersom indexfonder har bland de lägsta avgifterna i branschen kommer man därmed i princip garanterat få bättre avkastning än den genomsnittliga kronan efter avgifter.
-
Marknaden består av alla investerares samlade bedömning om framtiden. Prissättningen tar hänsyn till all offentligt känd fakta. Eftersom de stora pengarna hanteras av investmentbanker, hedgefonder, pensionsfonder och institut, med djupa fickor, massor av analytiker och avancerade datormodeller så har man som småsparare en extremt liten chans att göra en bättre bedömning än dessa aktörer.
-
Ovanstående innebär att om det är tydligt att en viss marknad kommer att gå bättre än en annan framöver så kommer kapital att flyttas dit, vilket driver upp priset på den marknaden och driver ned det på andra marknader. Eftersom högre pris ger sämre avkastning per investerad krona så kommer detta att fortgå fram tills dess att den förväntade avkastningen inte längre än större.
-
En marknadsviktad fond innebär att man minimerar transaktioner, och eftersom transaktioner kostar pengar så minimerar det kostnader, som är garanterad förlust i avkastning.
-
När man investerar i flera olika innehav så minskar risken på hela investeringen, men den förväntade avkastningen minskar inte. Att maximera sin förväntade riskjusterade avkastning, om man inte vet vad som kommer att gå bäst, innebär alltså att diversifiera så brett som möjligt, vilket är vad en global indexfond gör.
Det finns koherenta argument mot att investera allt i en global indexfond (jag gör ju till exempel inte det), men att säga att hela argumentet för det är baserat på historik är helt enkelt inte sant, och folk som säger ”Globalfonder har funkat historiskt så det är det man skall köra framåt också” har helt enkelt fel. Inte i sin slutsats, men i sin argumentation. Man kan ha rätt men av fel orsaker.