Hantera ens kompisars och familjs olikheter

Hej, det har hänt att jag har läst här om hur man får sin släkt/partner/kompis att börja spara, investera eller liknande och i de fallen utgår ofta fallet ifrån att personen som startar tråden har rätt i sak.

Jag är i mitt personlighetsdrag också på det här sättet, jag är ganska övertygad om att mitt sätt är det rätta och jag vill gärna övertyga folk i min närhet att det är fallet och att de ska komma över till min sida. I vissa fall är det ju såklart bra att hjälpa sina bekanta men i andra fall kan det också vara bra att låta dem få tycka som dem vill. Jag har ibland svårt för just det när jag är övertygad om att det skulle hjälpa dem att göra på mitt sätt.

Hur gör ni och hur skulle ni vilja göra för att hantera såna situationer på bästa sätt?

Om man säger nej, så är det nej. Annars tar man till slut avstånd.

Jag skulle nog jobba på att acceptera att folk är olika istället för att pracka på dom för mycket, även om det är av välvilja.

Bättre att sköta sitt eget :slightly_smiling_face:

11 gillningar

Kanske låtsas att de har rätt? Se det som en lek att fråga om råd och spela okunnig.

I värsta fall får du lära känna dem lite bättre. I bästa fall så lär du dig något nytt.

Om någon ber om råd, ge dem råd.
I övriga fall försök att låta bli.

5 gillningar

Du menar att den man försöker övertyga tar avstånd?

Ja jag håller med dig om att man måste acceptera att folk är olika och att man måste sköta sitt eget. Men hur gör jag det bäst?

Ofta påverkar ju beslut som andra tar även mitt liv och det kan nog vara då som jag har som svårast att acceptera och släppa

Ja det kanske är något. Och det är ju solklart att man inte alltid har rätt så man kan nog behöva träna på att öppna sinnet

Det är nog en bra tumregel, använder du den även när det är saker som påverkar dig?

Tänk att din sambo inte bryr sig om ekonomin men du gör det och har därför möjlighet att vara ekonomiskt fri men inte tillsammans med din sambo.

Kan du låta det vara även då?

Vad är ”rätt” då?

Varför är det kategoriskt fel att inte spara en krona över huvud taget i Sverige om man vet att man har en allmän pension/tjänstepension som väntar? För jag antar att det är mycket det du syftar på.

Jag tycker både sparare och slösare har poänger och det är inte nödvändigtvis rimligt att investera så mycket som gemene man på RT gör.

Med risk för att låta som en klyschig ordtavla: Memento mori. Carpe diem.

2 gillningar

Långvariga relationer brukar må bättre av kompromisser och samsyn, men det är bara baserat på mina 30+ år som gift.

1 gillning

Ja du har helt rätt, balansgången är ju väldigt viktig och jag håller med om att det är många på det här forumet inklusive jag som går åt sparhållet lite för mycket.

Och i den här frågan är det en av de saker jag syftar på men inte det enda. Men där vill jag ju hellre bli övertygad om att jag ska ändra mig än att vi ska göra på var sitt sätt.

Det kan jag tänka mig! Men hur lär man sig då att kompromissa?

Om vi nu tar exemplet med spendera/spara, hur kan jag bli bättre på att uppskatta att min sambo är bättre på att spendera och se att det hjälper mig?

Steg 1 är att lyssna, ta in och försöka förstå motpartens syn på vad det än kan vara.

1 gillning

Du har skaffat fel sambo. Jag känner igen personlighetsdraget som du har. Du kommer aldrig blir nöjd om du inte får allt på ditt sätt. Ta ett jättekliv tillbaka och fokusera mer på dig själv. Personligen skulle jag aldrig kunna leva med en person som bara slösar för man måste ju vara ett team när det gäller ekonomi. Annars går man isär förr eller senare.

Är folk inte mottagliga finns det ingen poäng att försöka ”övertyga” dem om något. Däremot är jag inte sen med att slå folk över huvudet med lite ”hate to say I told you so” när tillfälle uppstår om någon sorgefri dagslända uttrycker ekonomisk oro över något som är en struntsumma för någon med ordnad ekonomi. Vissa behöver hålla handen på spisplattan personligen, det räcker inte med att de sett exempel i omgivningen eller kan resonera sig fram.