Jag är lite frustrerad. Jag försöker hålla nere min konsumtion, dels för att vara oberoende av att ha hög lön, dels av miljöskäl. Men gång på gång hamnar jag i situationer där jag gör av med mer pengar än jag tänkt. För att jag inte orkat planera, eller för att mitt sociala liv “kräver” det, etc.
Frågan är kanske lite för vagt ställd, men jag ställer den ändå – vad kan jag göra för att orka göra det som krävs för att minska mina rörliga utgifter? Det handlar ju oftast om att hitta tid och energi att förbereda t ex matlådor, att stå emot inverkan av reklam, osv.
Ett tvärtomperspektiv skulle vara att det är min önskade utgiftsnivå som är problemet. Dvs att jag är orimligt snål och bara borde lita på att det jag lägger pengar på är saker som är viktigare för mig än vad en hög sparkvot är. Hur vet man om man hamnat där?
Jag har automatiskt sparande på ca 30 % av min inkomst. Nu handlar det om att jag vill minska på mina rörliga utgifter, de som jag tar beslut om löpande under månaden.
Mm, jag gör det men livet följer inte alltid min planering. Så kanske är min utgiftsnivå nu faktiskt helt enkelt enklaste/mest bekväma vägen igenom livet som det ser ut, som du påpekar i del 2.
Det är en balansgång. Du beskriver bristen på planering, vilket ofta är nyckeln. Sen behöver man ju inte lägga upp en stenhård sparplan, det handlas också om balans. Om du inte har energi, går ofta mer pengar, i form av bekväma lösningar exempelvis.
Panic on the streets of Stockholm…eller girlfriend in a coma?
Jag ber om ursäkt för The Smiths.
Dina val är dina…och du bör äga dem.
Vad med detta menas är att jag läser i ditt TS meddelande att du synes tvingad till konsumtion.Det funkar inte pa mig.
Du äger dina beslut som den individ du är.
Du säger att du vill försöka halla ned pa din mestadels hjärndöda konsumtion(som jag läser det).
Grejen är att du uppenbart är medveten om att det är en hjärndöd konsumtion…sa vad är det som haller dig tillbaka att atgärda dina personliga problem annat än dig själv…satillvida ingen affärsidkare literally haller Palmepistolen emot ditt huvud?
Du äger problemet.
Du har insett frageställningen…och du vet vad du skall göra.
Låter som att det handlar mer om att lära sig bygga vanor, disciplin och allmän självutveckling som behövs här.
Se livet som en process att ständigt söka förbättring av dig själv och livet i allmänhet , gör val prioriteringar med tydlig intention för livet som helhet, vilka problem vill du inte ha och vilka problem väljer du.
Lästips att börja med Atomic Habits av James Clear och Meditions av Marcus Aurelius.
Viktigaste insikten för varje individ att skapa acceptans för är att man själv är ansvarig för precis allt som händer i sitt liv.
Kan du inte hitta liknande triggers för t ex maten. Laga egen mat är garanterat bättre för hälsan, särskilt i jämförelse med uteluncher som i nio av tio fall är riktigt onyttigt.
Generellt kan du ju pröva att ”trappa” ner. Istället för att direkt lägga dig på en nivå som du inte klarar att hålla - lite som att börja träna sju gånger i veckan när man inte tränat alls på flera år - det funkar sällan särskilt länge.
Samma med konsumtion. Om du lägger hela lönen på rörliga utgifter kan det vara svårt att gå direkt till noll eller nära noll.
Om du nu har något konkret som du sparar till är väl en strategi att försöka mentalisera vad det nu är och påminna dig själv om det. Om du däremot inte har det men ändå inte tycker att en spargrad på 30% av din inkomst är bra nog så kan du nog gott ignorera den tanken och gott konsumera och leva lite.
Vi har byggt vårt liv, sociala kontakter samt vanor utifrån hur vi vill leva vårt liv.
Personligen skulle jag fokusera på hur vill jag leva mitt liv sen genomföra förändringar för att uppnå dit.
För oss finns inget självändamål med fast sparkvot eller automatiskt sparande då jag ser det mer som att man sätter upp hinder för sig själv istället för att fokusera på hur man vill det ska kännas.
För oss så räckte det med att vi byggde vårt liv utifrån hur vi ville det ska kännas för att uppnå en okej sparkvot.
Intressant. Innebär det tex att endast umgås med personer som för en sparsam livsstil så man själv inte ska känna social press på att hålla en kostsam livsstil, eller misstolkar jag det hela?
Beror nog lite på kring definitioner men några exempel på hur vi umgås socialt,
Vi umgås främst med personer där vi träffas genom att bjuda hem varandra på middag alternativ gratis aktiviteter (typ picknick eller grillning vid ett vindskydd) istället för att träffas på resturang eller någon dyrare aktivitet.
Resor gör vi inom Sverige ihop med vänner där vi bor i tält och våra vänner i husvagn eller tält som alternativ till utlandsresor.
I vår umgänges träff ses det som mer imponerande att komma med egen gjorda prylar än någon köpe pryl.
Detsamma gäller mat där vi anser det är imponerande att få mat direkt från hens bekantas trädgård.
Sen skulle jag inte säga att vi lever detta liv utifrån att vi vill leva sparsamt utan mer utifrån att vi vill leva vårt liv enligt vad vi anser är viktigt för oss.
En extremt DETALJERAD budget på ett excelblad gör det svårare att överspendera.
För då ser man tydligt att det sker på bekostnad av någon annan post.
Jag lovar, man räknar ören o blir lycklig när man hittar en peng på gatan - överskott i bugeten
Viktigt! Budgetera även för en summa som inte behöver redovisas - slösarpengar - din belöning för att du följer budgeten.
Skulle jag träffa personer som är roliga och intressanta som hela tiden föreslår umgängesformer utifrån sina intressen som jag inte gillar så skulle jag tacka nej till dessa.
Istället skulle jag försöka föreslå aktiviteter utifrån gemensamma intressen om det inte fungerar hade vänskapen dött ut av sig själv då vi saknar gemensama referensramar.
För mig är det viktigaste att leva ett liv som jag gillar.
En Crock-Pot är fantastisk hjälp i vardagslogistiken.
Man laddar den med rotfrukter, grönsaker, kryddor och någon form av kött (+märgben) på morgonen och blir glatt överraskad av en välsmakande, färdig middag på bordet när man kommer hem på kvällen.
Tyckte det jag skrev var ganska tydligt. Tyckte också ditt svar var tydligt.
Dvs du umgås bara med sparsamma personer, och undviker personer som inte är det, även om de är intressanta och trevliga. Men missförstod jag dig får du gärna förtydliga.
Så kanske är min utgiftsnivå nu faktiskt helt enkelt enklaste/mest bekväma vägen igenom livet som det ser ut, som du påpekar i del 2.