Jag började med aktier precis innan IT-kraschen och brände mig rejält. Sen brännde jag mig igen 2008 när bankkrisen kom. Köpte SEB, för 42 kr och när det sjönk till 39 så sålde jag allt och lade allting på ett räntekonto. 2016 råkade jag kika på Rikatillsammans och kollade på klipp som Jan hade lagt upp. Det där med pengamaskinen och allt. Själv blev jag frälst och försöker numera få vänner och bekanta att också påbörja den här resan. Jag hade bra inkomster så jag hade ett rejält sparande på räntekonton som jag sedan växlade över till fonder.
Min största utmaning idag är att försöka få riktigt nära kompisar att försöka strukturera upp sin ekonomi, men det går bara inte. Jag kan inte nå personerna. Det ska skjutas upp. Det är för svårt. Det är inte något för mig. Det är så himla lätt och tydligt med ränta-på-ränta-effekten. Jag menar, vilken idiot som helst kan bli rik. Bara man köper en globalfond månadsvis på en ISK och forsätter göra det i 15 år. Då blir man ju rik.
Jag tänker att min pedagogik måste vara något problem med. En annan vän häromdagen ville säga upp vänskapen pga mitt tjat på budget och struktur. Man kan inte sitta kolugn och samtidigt veta att i September när ens bolån går ut så kommer ekonomin inte gå ihop. Han vill inte ens se problemet. Kanske har det något med cope att göra. Sjukt oansvarigt och hur kan man sätta sig i baksätet och tror att allting löser sig själv.
Man kan leda en häst till vatten men inte tvinga den att dricka det.
Det måste finnas ett frö av vilja och intresse, finns inte det och personen inte är mottaglig så blir det inget.
Om förståelsen dessutom är låg kan de inte skilja på vad du säger och någon som försöker att få dem att gå all-in i krypto.
Att de då struntar i rådet när de inte kan bedöma om det är vettigt är inte så konstigt.
En idé kan vara att fokusera på de som är mottagliga eller att på något annat sätt försöka väcka intresset först.
Många personer uppfattar att missionärer som ouppmanat ska sälja på en religion / livsstilstips / träning / diet m.m. är jobbiga, mig själv inkluderad, lite beroende på vad det gäller för något. Privatekonomi och investeringar är väl samma typ av grej om man inte är intresserad eller kan något.
Sedan kan man också reagera olika på informationen.
Din och min reaktion på insikten att investerade pengar dubblas vart tionde år är kanske inte samma som en Svenssons som vill ha den där fördubblingen imorgon om det ska vara värt att stoppa in något.
De flesta har nog en uppfattning om börsen och investerandet som något av gambling. Man hör och läser om många som bränt sig och så vågar man inte ge sig in i det för det känns krångligt och riskfyllt.
Jag fick min syster och mina föräldrar att börja investera genom att först berätta om hur det gått för mina egna investeringar. Jag hade då investerat i fem, sex år och visade på hur mycket det hade gått upp. Sedan lät jag det vara, så att tankarna hos dem kunde marineras. Några veckor senare lyfte jag upp det igen och sa att det var väldigt enkelt att komma igång och att det räckte att man lade in någon tusenlapp i månaden.
Till en början gick det bra men så småningom kom 2022 och då blev det tuffare på börsen. Här var det väldigt viktigt att påvisa att de skulle sitta still i båten och fortsätta investera. Även här visade jag att jag själv fortsatte att månadsinvestera och stöttade dem i deras mentala resa. Vid ett tillfälle ville farsan sälja men jag övertygade honom om att det kommer att vända.
Vilket det gjort nu och de är väldigt tacksamma att de fortsatte att lägga in nya pengar varje månad.
Det handlade för mig om att föregå med gott exempel utan att sätta press på dem och sedan stötta dem genom hela resan tills de själva insåg att detta var en bra långsiktigt strategi.
Jag tror att du har problemet här. Många av oss tål inte när nyfrälsta försöker lägga sig i vårt liv. Minns när jag var rökare och träffade på de som slutat röka och missionerade - aldrig har väl en cigarett smakat så gott. Det som fick mig att sluta röka för gott var med hjälp från en fd rökare som erkände att livet blir bra mycket tristare men man slipper tjat, ens värde blir bättre och man har en större chans att slippa vissa hälsoproblem framöver.
Livet blir inte ett himmelrike för att man har ett antal miljoner “på banken”, det kan till och med bli lite tristare men det ger en trygghet - en trygghet som jag uppskattar i ett rätt grått liv.
Inget jag hade lagt energi på om mottagaren inte är intresserad inte ditt ansvar att styra upp dina bekantas ekonomi. De flesta är helt ointresserade och nöjda så när det gäller investeringar.
För att jag bryr mig och jag ser att det går åt helvete för de.
Det får nog bli så. Man vill ju så gärna väl hos ens vänner. Att de ska få det bra.
Jag tror att ni har rätt om det. Tråkigt, jag får fokusera på mig själv helt enkelt.
En glad nyhet var att det var en som lyssnade för en herrans massa år sen och jag mötte honom härom dagen och han var glad då det blev en väldigt bra tillväxt.
Når du inte fram så ge upp. Om de får upp intresset i framtiden vet de vem de kan fråga. Jag har försökt med mina syskon att lämna kasst fondspar i storbank med höga avgifter och istället öppna Lysa eller ISK hos Avanza. Det har fortfarande inte blivit något. Jag har försökt få mina föräldrar att inte ha enorma summor på lönekontot (de har inte ISK eller annat sparande), detta har inte heller gått att påverka. Pratade fondsparande med en kollega några gånger som ändå verkade intresserad av fondsparande. Jag erbjöd hjälp att sätta igång något och han verkade intresserad men sen blev det ändå aldrig något. Jag tror de flesta i min umgängeskrets vet hur det fungerar med investeringar i fonder och ISK. Jag tror också de är medvetna om att de borde titta lite på det och överväga investeringar. De är lika medvetna om att de borde fundera något om framtida pension och vad det innebär. Problemet är nog mest att intresset inte finns där helt enkelt eller så hamnar det väääldigt långt ner i deras priolista.
Jag har två intressen jag prioriterar mycket. Hälsa/träning och spara/investera. Ingen av detta två intressen har jag lyckats få någon annan i min bekantskapskrets att hoppa på. Inte ens min sambo.
Jag nämner RT ibland, att jag sparar till pension i indexfonder och pratar om roliga projekt jag sparar till. Sen så pratar jag ibland om att jag säljer prylar på Tradera och att det i längden gör min kolonilott ”gratis”.
Numera vet de flesta kring mig att jag har ett ekonomiskt självförtroende, även om jag klassas som låginkomsttagare. Kanske kan det ge dom en öppning om de själva vill öka sin ekonomiska koll i framtiden.
Men för många är det normalt att betala hög ränta på lån för saker de egentligen inte behöver, att pengarna är slut innan månaden är det och det är en rutin. De trivs troligen ok med sina liv, ändras det så tar de förhoppningsvis tag i det.
Men jag vill inte att dom ska lägga sig i mina livsval, så jag agerar hellre som inspiration om att det finns andra sätt att agera kring sin ekonomi än predikar för döva öron.
Men som många skrivit, nyfikenheten och viljan att lära sig måste komma från dom.
Jo, han har ju inga andra kompisar så jag får sluta tjata. Det är svårt att förklara för de som inte begriper. Lyckligtvis så är frugan och jag på samma bana och jag hanterar strategin.
Tanken är ju väldigt fin från dig och jag förstår att du vill väl och vill hjälpa till med kunskap
Men finns det inget grundläggande intresse från början så är det svårt. “Påtvingat” intresse håller inte heller. Personen måste själv få ett intresse på egen hand.
Sluta kasta pärlor åt svin är mitt råd. Om någon är intresserad går jag in helhjärtat, annars inte. Verkligen noll uppsida.
Jag ser det istället som något positivt när omgivningen hedonistiskt bränner sina sista slantar. Om alla investerade skulle värderingarna gå upp och vinsterna sjunka, nej tack.
Tänkte en annan situation där det var dina vänner som istället moraliserade över hur du lever ditt liv. Skulle det vara kul om de ständigt påpekade att du äter för mycket sötsaker eller inte tränar tillräckligt mycket? Jag skulle nog också distansera mig från en sådan vän.