Har släppt det nu. Hoppet är det sista som lämnar människan. Men ni har gett bra feedback. Jag ska sluta tjata. Dock förvånad att så få människor har med sig det där med privatekonomi och investeringar. Allmänt att folk är okunniga.
Skulle nog säga att det där är normabilden. Det är vi som är intresserade och lite mer pålästa som är de som är minoritet och sticker ut ur mängden.
Jag undviker att ge råd om det inte är så att någon frågar. Skulle man tvinga på sina råd på någon och denne sedan inte känner sig nöjd pga börsnedgång eller annat så blir det bara jobbigt.
Har lyckats få ett antal flickvänner att börja spara från att tidigare bara lagt på hög. De brukar komma ett “oerhört tacksam” sms efter några år. Vänner har jag inte försökt med. Minns senaste gången jag fick någon ta klivet efter att vi gemensamt tittat på ett youtubeklipp om sparande. Tror det var något avsnitt ur Diary of a CEO.
Har du bra track record när det kommer till att övertyga andra om att byta åsikt?
Dålig trackrecord. det räcker inte med ett gott hjärta och inte fakta heller.
Jag hade tjatat länge på min brosa som bara lät pengarna ruttna på sparkonto. Fick honom att investera några hundra tusen i lysa i januari 2020. Vi minns vad som hände sen.
Haha, jag tycker det är nog svårt att få folk som redan vet om att de borde spara i fonder att komma till skott, vågar inte ens tänka på hur svårt det kulle vara att försöka övertyga någon som är motvalls.
Skulle nog vilja påstå att de flesta är ointresserade av ekonomi i allmänhet och av börsen/aktier/fonder i synnerhet. Dagens ungdom verkar också helt förlorade:
1 av 5 klarar tre enkla frågor om ekonomi (där de får tre svarsalternativ)
Lyxfällan har sitt på det torra för lång tid framöver…
Kan man ”inget” om ekonomi så är RT kanske för svårt/djupt/verkar krångligt? Det finns ju några Instagram-konton som börjar på en lättare nivå: Över-till-annat och Sparmakarna. Man kan tipsa sina vänner om att lägga till dem så dyker deras inlägg upp i flödet i stort sett dagligen. De är ju gjorda för att fånga intresse och har ett hyfsat bra upplägg….
Dito
Samma här.
Jag tror inte det utan snarare som citatet nedan …
Oj, jösses, ja det är lite Lyxfällan varning på det. Att inte ens se att man är i skiten om ett halvår och att man faktiskt kan göra en del åt det på den tiden.
Min erfarenhet är att man bara kan försöka. Åtminstone så att en vän vet att man tänkt lite på det och att man är där för att hjälpa dem plocka upp delarna om/när det havererat. DÅ kanske personen är beredd på att ta ens hjälp.
Jag håller med dig. Det är märkligt och frustrerande men samtidigt inte mycket man kan göra. Folk får göra sina egna misstag. Tyvärr.
Har också nämnt indexfonder till någon som är helt övertygad om att bara man läser nyheterna så är de lätt att köpa rätt aktie och bli rik, som köper ”memestocks” och skryter när han tajmat något åt rätt håll. Får inte så mkt gehör
När man väl har sin åsikt om något är de väldigt svårt att kunna tänka sig andra synvinklar, tex finns de många här som aldrig kommer fördjupa sig om bitcoin
Tror de har mycket med personligheten att göra hur öppen man är för förändringar. Krävs både energi och nyfikenhet för att ta till sig ny information. Är man för mottaglig blir de bara rörigt istället
Höll han i värdepapprena? För om han gjorde så har det ju gått upp sen dess.
Nu gissar jag, men coronakraschen kom två månader efteråt. Brorsan fick kalla fötter, tog ut allt vid dippen och förlorade stort?
Men hoppas han satt kvar!
Men risken är stor att om man som ny och okunnig investerar på börsen, så känns nog en rejäl dipp oftantligt hårt. Medan om man är påläst och vet att börsen nästan alltid återhämtar sig med tiden, så är det lättare att sitta kvar i båten. Även om det svider.
Hur blir livet tristare av ett par miljoner på banken? Man slipper spänningen att ha ont om pengar? Den saknar jag inte ett dugg.
Jag hör grannarna bråka om pengar i denna stund.
Genom att man inte kostar på sig en massa saker i vardagen. Till exempel att åka på semester flera gånger om året istället för kanske vartannat år.
Inte heller jag saknar att ha ont om pengar för som jag skrev om ett par millar på banken
Man ska inte glömma att även folk som inte har ekonomiska problem bråkar
Har ett flertal vänner jag fått att börja investera på LYSA bland annat, Men har även ett flertal som vägrar börja. Har haft långa konversationer med dom om hur börsen fungerar, avkastning över tid, risk osv. Jag får alltid 2 svar.
1: Tror du verkligen på det där?
2: Men tänk om det går ned!
Vill förtydliga här att jag absolut inte pratar om enskilda aktier, krypto eller annat utan enbart om att investera i breda indexfonder / lysa. Vissa människor vill bara inte. Så då får man släppa konversationen. Det är dock många fler som ser poängen med det än som fastnar i vinkelvolten och repeterar de 2 ovanstående frågorna om och om igen. (I min vängrupp)
Har hjälpt en del vänner och kollegor.
Bland kollegor så är det mer att diskutera hur man sparar åt barn(själva låg de hårt i aktier) och diskutera ränta på ränta i foner med låg avgift kontra de med hög avgift(förklara att bankens rådgivare = säljare) samt köra nån simulator med RT’s ränta på ränta kalkylator för att hitta en nivå som ger dem rätt kapital tills deras barn är i ålder för att köpa bostad.
Ofta smiter jag en lite fråga om deras eget långsiktiga spar/investeringar i aktier. Då passar jag på att köra en simulering av hur deras kapital skulle se ut vid pension om de låg fullt ut i LF Global.
Brukar vara en ögonöppnare. Framför allt när jag förklarar att jag själv bränt mig på aktier(man har ju valt fler förlorare än raketer över åren). Sen kommer det nån/några veckor senare ett sms/samtal där de frågar om vilka fonder som det var jag rekomenderade.
När det gäller nära privata vänner så landar det ofta i samtal om drömmar och framtid. De flesta har accepterat att man sitter fast i lån och ekorrhjulet. Men jag berättar om mina mål/drömmar och hur jag på ett rimligt vis kan nå det. Om upp och nedgångar i index och hur man får skjuts i uppgångarna av det.
Framför allt också i hur jag lägger alla löneökningar i sparande eftersom jag är nöjd med livet som det är och att det som kommer extra ändå inte gör nån skillnad annat än att få mig att köpa mer skräp som jag inte behöver.
I samtliga fall så gäller det att inte gå på utan att berätta om mina egna mål och drömmar. Det gör situationen mer lättuppnålig. Sen berättar jag inte hur mycket jag faktiskt sparar varje månad. Jag brukar dra ner det lite så det landar i pengar som blir hanterbara för folk som inte sparar alls. Och jag är noga med att förklara att det är efter buffert/semester sparande så man aldrig behöver röra det långsiktiga.
Det är inte lätt att övertyga folk om detta nej. Av alla försök jag gjort har jag lyckats med en. Å andra sidan har ju en annan kompis lyckats övertala mig, så chansen finns ju såklart.
Den högst anekdotiska gemensamma faktorn på mina två fall är nog just bristen på tjat. Det var mer saker som gjordes och sas som väckte en nyfikenhet.
Också avsaknaden av ordet sparande som väcker obehag av många inklusive mig själv. Spara = inte spendera = dötråkigt.
Investera = spendera för framtida bättre liv = köpa en extra inkomst = inspirerande.
Det jag gör nu är att när jag unnar mig nåt speciellt och folk frågar vad det kostar, så svarar jag: Inget, det är bara avkastning från min pengamaskin.
Jag pratar aldrig om och har inget sparande. Jag har ett investerande.
Jag har också alltid boken Vägen till din första miljon liggandes framme hemma och ger bort den till alla som får syn på den.
I övrigt är jag tyst om det. Lite hemlighetsfullhet väcker mer nyfikenhet än tjat som väcker avsmak.
Om man hör att grannarna bråkar om pengar bor man för nära.