Känner mig underlägsen min partner

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
1

Hej,

Enda sedan jag och min sambo flyttade ihop för lite över ett år sedan har jag känt mig underlägsen honom då han har så mycket mer pengar än mig själv (~4 miljoner). Han har ingenting investerat på börsen och aldrig haft då han är försiktig av sig, således är det ingen avkastning bakom kapitalet förutom en lyckad bostadsaffär som gav drygt 1,5milj i vinst efter skatt. Resten kommer mer eller mindre från lönearbete med en sparkvot på ~70-75% av inkomsten, som inte heller är större än medianlönen i Sverige. Delvis har han inte levt så mycket under sitt vuxna liv utan mest jobbat och kollat serier.

Nu till dilemmat. Trots att jag sparat rigoröst, i snitt strax över hälften av min månatliga nettoinkomst i 10 år och egentligen har det ganska bra i dagsläget med drygt 700 tusen investerat på aktiemarknaden samt 500 tusen i bostaden känner jag mig extremt underlägsen och misslyckad i jämförelse. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men kan bara inte släppa hur han kan ha ackumulerat så pass mycket pengar utan att egentligen bry sig överhuvudtaget.

Har försökt att diskutera sparande och framtid med honom men får bara trötta och ointresserade svar, precis som att pengar inte betyder något. Mina ångestliknande känslor kring detta kommer nog av att jag haft intresse för sparande och investeringar i många år och sett min utveckling och känt mig nöjd att jag lyckats åstadkomma något. När jag sedan fick se vad man kan få ihop helt utan intresse och engagemang vändes min värld uppochner, fick som en käftsmäll och all min “framgång” inom sparandet blev obetydlig i jämförelse.

Han är 36 år och jag är 31.

Hur ska jag förhålla mig till detta och hur ska jag ändra mitt synsätt på pengar?

2

Investerar du klokt är du snart i kapp. Men livet är väl ändå ingen tävling. 700k + 500k till i bostaden är väl inte dåligt jobbat vid 31 och du har dessutom fem år tillgodo på honom. Sedan förstår jag att du blir frustrerad av att han inte bryr sig, men det är ju hans bekymmer egentligen, inte ditt. Fokusera du på ditt ekonomiska planerande. :slight_smile:

2 gillningar
3

Du har sparat ihop en enorm summa pengar. Du har långt mycket mer tillgångar än en genomsnittlig svensk. Du är i en Svensk kontex väldigt rik! Det är väl fantastiskt?

Varför inte fira det och gläd dig över att din partner också har stort kapital?

Det kommer alltid finnas någon annan som har mer och gjort mindre för att få det. Det spelar ingen roll. Din stora insats och ditt kämpande är inte mindre för det.

7 gillningar
4

Redan här unnar jag honom vilken ekonomisk rikedom som helst……skulle jag kunna tänka mig levt på motsvarande sätt? Nepp…

1 gillning
5

Tycker det låter som ni har en fantastisk ekonomisk situation tillsammans. Ni borde fira som @Nightowl skrev! :slight_smile:

Att spara 70-75% av sin lön som din partner har gjort kan nog inte anses som “normalt” och det låter ju som att det har varit på bekostnad av att inte göra särskilt mycket. Men det är ju hans val och han kanske är jättenöjd över det :slight_smile:

3 gillningar
6

Att jämföra sig med andra kan man bli olycklig på eftersom det alltid kommer finnas någon som lyckas bättre än dig själv. Istället kan man jämföra sig med de som har mindre pengar, vilket de flesta i Sverige har. Du har gjort det oerhört bra ekonomiskt såhär långt i livet jämfört med genomsnittssvensken och ligger bättre till än många på detta forum som är en extrem i Sverige.

Alla har olika förutsättningar, drivkrafter och mål här i livet varav de flesta inte bör vara kopplade till pengar. Pengar bör ses som ett medel och inte ett mål i sig.(även som jag själv och många andra på forumet säkerligen har problem att se det så, många på ekonomiforum har ett problematiskt förhållningssätt till pengar). Försökt att se det positivt även för dig att din sambo sparat ihop så mycket pengar, ni lever ändå tillsammans och har ett gemensamt liv vilket ger även dig en viss mån av ekonomisk trygghet, även om min personliga åsikt är att man ska försöka hålla ekonomin i parrelationer så delad som möjligt.

Om du ändå envisas med att göra jämförelsen så behöver det inte nödvändigtvis vara helt av ondo om du kan få det till en positiv drivkraft till att spara ihop mer pengar, under förutsättning att du blir lyckligare av att spara ihop mer pengar. Jag vet inte vad halva din lön blir (som du helt fantastiskt har lyckats spara), men går jag in på ränta på ränta kalkylatorn här på forumet och lägger in 700000kr i startbelopp, 4% avkastning och 11500kr i månadssparande på en femårsperiod (åldersskillnaden mellan dig och din sambo) får jag det till 1.6 miljoner, vilket endast är 0.9 miljoner mindre än vad han tjänat ihop (om man exkluderar den turliga bostadsaffären). I och med att han verkar ointresserad av investeringar skulle det inte dröja många år därtill innan du har en teoretisk möjlighet att “köra om honom” - om det nu skulle vara önskvärt men det är inget jag rekommenderar, det är lättare att ändra den mentala inställningen än att tjäna ihop flera miljoner.

Oavsett önskar jag lycka till och jag hoppas du kan må bättre kring din situation, vilket du rent objektivt borde (vilket många borde :slight_smile:).

1 gillning
7

Först och främst, grattis till att ni båda har det gott ställt vad gäller pengar.

Din sambo påminner lite om mig själv, jag jobbade som en gris och glodde mest på tv under 10 år innan jag träffade min fru. Dock lyckades jag inte spara några sådana summor, då jag hade en ganska dålig lön som programmerare typ, runt 25000 kr brutto. Gissar jag sparade kanske 8000 kr per månad, resten gick till fasta kostnader. Jämfört med mina kompisar som slösade sin lön på resor, kläder, restauranger levde jag ganska snålt, men var supernöjd med det. Sparade en del pengar i fonder, men den resan gick både upp och ner, det tog en bra stund innan mina sparpengar återhämtade sig efter 2008-2009.

Nåväl, min fru hade kanske 3000 kr sparade när vi flyttade ihop. Hon kommer från ett annat land och hade det ganska fattigt, trots att hon hade en collegeutbildning i bagaget. Vi har dock aldrig levt med delad ekonomi på det sättet. När hon flyttade in hos mig fick hon nån sorts a-kassa, men räkningarna o och det vi gjorde och levde med betalades med både hennes och mina pengar. Det var även vid denna tiden (ca 12 år sen) som jag lyckades få upp min lön med ca 10000 kr mer. Nu är den förmögenhet som vi har våran tillsammans, skit samma att merparten av pengarna kommer från min lön.

Ni verkar ha ett ganska ungt förhållande, men förr eller senare tror jag ni är illa tvungna att sitta ner och prata om denna elefant i rummet, pengarna. Vad är din sambos plan för pengarna? Ska ni använda dem tillsammans, kanske för att köpa drömhuset, eller en fin resa? Eller bara spara dem på något vettigare sätt än ett konto? Vill han använda dem för att bygga erat gemensamma liv?

Jag känner tyvärr folk där mannen smusslade undan en massa pengar från sin lön genom att dra alldeles för mycket i skatt, sen fick han enorma skatteåterbäringar som gömdes undan på ett eget konto. Dessa pengar kunde användas för att rusta upp det hus de bodde i, som var förfallet, istället levde de båda extremt fattigt och idag är han dement och har ingen större nytta av allt detta han undanhöll sin sambo. Ingen av oss släktingar fattar än idag varför han gjorde så. De hade haft betydligt bättre livskvalitet om de hade använt pengarna till att t.ex. borra en bättre brunn så de hade vatten på sommaren, fixa till toaletten, fixa taket på huset som läckte, köpa en bil som faktiskt startade varje gång osv.

Jag tycker inte du ska tycka du är underlägsen. Alla har vi gjort vår egen resa här i livet, men det är inte läge att sitta och ångra tidigare val. Min fru kunde inte ett ord svenska när hon kom hit, men redan efter 5 år pratade och skrev hon duglig svenska, hade läst in högskolekompetensen och kom in på en treårig kandidatutbildning till sjuksköterska, där merparten av litteraturen är på ganska svår svenska. Idag tjänar hon +30000 kr och jobbar. Vill man så går det. Vänd istället den förmögenhet ni nu besitter till någonting bra. Det är igen tävling när man ska leva sitt liv tillsammans, då samarbetar man istället, annars kommer det att bli mycket svårt tror jag.

/H

7 gillningar
8

Dilemmat är inte din eller hans sparkvot/ekonomi (det är ju en toppsits ni har!) utan det låter som om det är dina känslor kring det hela.

Vad är det du tänker som gör att du får känslor av underlägsenhet? Vilka värderingar om bra/dåligt grundar det sig på? Uppriktigt nyfiken eftersom jag tror att många skulle vara nöjda med den situationen, med tanke på alternativet!

1 gillning
9

Vissa barn är födda med en större förmögenhet än din sambos, vad spelar det för roll? Man kan tänka så här kanske: din intresse och kunskapen som du skapade kommer inte att försvinna, om något händer så kan du återskapa din sparande. Din erfarenhet och vilja är din tillgång.

2 gillningar
10

Han har 0% avkastning på 10 år och du har sannolikt 70%?
% avkastning är det enda som spelar roll. Vad man börjar med för nummer spelar absolut ingen roll på hur bra investerare man är. Sen är vissa mer förmögna än andra av olika anledningar (arv, lön, kontakter, osv) men då jämför man äpplen med päron tycker jag.

11

Bedöm inte dig själv utifrån vad andra gjort. Du har inte gjort det din partner gör eftersom att du gjort aktiva val att spendera dina pengar på saker som gjort ditt liv värt att leva, i.e upplevelser, resor osv.

Du har utöver det ingen aning om hur din partner känner egentligen. Han kanske i sina mörkaste stunder om 5-30 år ångrar sig något så djävulst att han inte levt i sina yngre dagar och är extremt avundsjuk på personer som vågar leva sina liv till fulla, ta risker, utforska världen etc.

Med råge på allt måste pengar vara den minst viktiga saken att bli avundsjuk på. Pengar = frihet, men om din partner använder friheten till att fortsätta löneslava och titta på serier bör det föga väcka någon känsla av avund.

12

Det kanske inte har varit ett vinnande koncept för min hälsa då jag som 29-åring sitter med två diskbråck i nacken, en hel del ärr i ansiktet, begynnande flint och ett hjärta som aldrig tycks varva ner men att jämföra mig andra är nog den största anledningen till att det har gått så bra för mig inom de områden jag har velat lyckas.

Jag plockade hem SM-guld i en kampsport enkom för att för att alla mina polare tyckte att min närmaste träningskamrat var bättre än mig. Vi var bra vänner men jag hatade honom varje gång vi tränade och om det inte hade varit för honom hade jag nog aldrig offrat så mycket som jag gjorde då.

På samma sätt har jag känt mig fattig och utblottad när jag har jämfört mig med farsan, farbröder, kusiner och vissa bekanta. Som tjugoåring blev jag totalt knäckt i flera dagar när jag fick reda på vad min äldre medgrundare till vårt bolag hade dragit in på sitt förra bolag.

Jag har fortfarande inte kommit ikapp farsan men min tidigare affärspartner och flertalet kusiner är passerade och det hade aldrig någonsin hänt om jag hade varit nöjd eller jämfört mig med snittsvensken.

Jag tror jag har skrivit det tidigare i det här forumet men om man är redo att offra lite inre lugn så är nog mitt bästa tips till rikedom att börja omge sig av rika människor. Dels knyter man kontakter och får goda råd men det kommer vara alldeles för påfrestande att vara en snittsvensk att det inte är värt det att inte kämpa med näbbar och klor efter mer.

Eller så gör du som alla andra har svarat och slutar jämföra dig med honom. Jag skrev mest det andra för ett till perspektiv på saken. I slutändan måste man göra det som känns bäst.

2 gillningar
13

Lycka har väldigt lite med pengar att göra. När jag var 36 år hade du inte behövt vara avundsjuk på mig. Jag hade sparat en slant, men inte var det mycket.

Jag var däremot en bra skidåkare och en hyfsad golfspelare Hade gjort ett tvåsiffrigt antal resor utanför Norden och var inne på min andra villa. En del andra fritidsintressen hade jag också.

OK, även om jag sparat rejält och haft ett par, tre miljoner till som pensionär, hade jag varit lyckligare då? Svaret är ett rungande NEJ. Jag och min fru klarar oss utmärkt ändå.

Släpp fokuseringen på pengar, och njut istället av livet.

1 gillning
14

Gift dig utan äktenskapsförord, problem solved!

15

För mig, personligen, låter det lite tråkigt att endast leva sitt liv genom att kolla på TV och spara, spara, spara…

Sen kan man fråga sig vem som är rikast:

  • Den som har 2M på banken
  • Den som har lagt 2M på en Harvard Law utbildning och som kan se fram emot ett arbetsliv där man antingen kan jobba precis med det man vill, eller tjäna extremt mycket pengar om det är det man vill
  • Den som lagt 2M på resor och därmed besökt 100 av världens länder.

Allt i livet är en balans, alla ha sina livsmål.
Men att fokusera på att någon (i detta fall din partner) lyckas spara sådär mycket pengar trots att “han inte bryr sig”, skulle jag personligen inte vara särskilt avis på.

Sen du är yngre än honom. Vem vet vart ditt sparande tagit vägen om 20 år?
Då har du med största sannolikhet sprungit om honom med råge… Men tycker inte det är ens partner man ska “tävla” med. Sålänge båda bidrar, på sitt sätt och att man är överens om fördelningen, så är det ingen tävling “inom familjen”:

1 gillning
16

Hej, jag och min sambo har inkomster som börjar på samma siffra men hon har en till siffra på slutet, dvs hon tjänar ca 10x min inkomst. Mitt sätt att förhålla mig till detta är att jag är jätteglad för hennes skull och har jättestor respekt för att hon lyckats så bra, även glad för vårt barn som kanske kommer ha rätt till en bra arvslott :slight_smile: Vi har lagt vikt på att man får förvalta sina egna pengar så som man trivs bäst med själv, men samtidigt planerar vi ju för saker tillsammans som både då måste kunna finansiera tillsammans.

Jag tror kanske inte det är ditt synsätt på pengar som är problemet, kan det va nått annat som gör att du känner dig underlägsen ?