Gemensam/delad ekonomi

Vardagsekonomi
1

Är mitt i ett bankbyte och jag som är intresserad av ekonomi, kostnader osv känner att jag vill ha mer koll på vad vi faktiskt spenderar och vad vi kan bli bättre på.

Vi hade förr separat ekonomi men delade på gemensamma utgifter som hyra när vi bodde i hyreslägenhet, mat osv.

Sen kom barnen och jag tog större delen men de gjorde det fortfarande inte jämnt och irritation då jag tjänade betydligt mer.

Vi gick över till helt gemensam i samband med köp av hus. Indirekt 2 konton ett för löner och räkningar och vardagsutgifter och ett konto där vi förde över till för betala med kort vid handling osv.

Nu känner jag att vi inte har någon koll och vi lever lite för bekvämt. Ser pengar att kunna spara.

jag la upp förslaget nu om månadspeng vilket hon tycker är onödigt men vill jag ha de så är hon Ok med de. Hon är dock den som månadsvis gör ögonfransar, naglar osv. Jag lägger mest pengar på huset och knappt på mig själv.

Då jag gillar hålla saker var för sig, i ordning och ”uppradat” så är mitt drömscenario för hålla stenkoll på ekonomi att ha ett konto för varje del i vardagsekonomin..

Tex:

Huskonto - lönen trillar in på detta konto varav alla räkningar dras, oavsett gemensamma eller ej. Allt som är en faktura helt enkelt.

Matkonto - ett konto jag velat ha länge där vi föröver en fast summa varje månad för inte spåra iväg.

konto övrigt - ett konto med allt övrigt som köp till barnen, köp till hemmet, gemensamma aktiviteter osv.

Parter 1 - eget konto att göra vad man vill tex 3000kr

Parter 2 - eget konto att göra vad man vill tex 3000kr

Barn 1 - månadsspar

Barn 2 - månadsspar

Bil - sambo får ersättning för bil, tänker att alla pengar som hon får i ersättning hamnar oavkortat till detta konto som då skall täcka - avbetalning, bränsle och service m,m Försäkringen lägger vi på huskonto.

Är detta helt galet upplägg eller hur gör många andra?

Är det vettigt att faktiskt ha 6 - 7 konton att jobba mellan?

2

Här någonstans är kärnan, du prioriterar hus och din partner vill spendera på annat. Lösningen är inte fler konton utan att först ha samsyn på “budgeten”.

4 gillningar
3

+1 på detta.

En massa konton kommer inte få dig att sova bättre om natten, framförallt eftersom du redan kastat in ett ”slask”-konto för övrigt.

Ta en riktig diskussion om er gemensamma målbild med sparande (resa, trygghet mm vad vet jag) så blir det lättare att göra en budget båda är mentalt investerade i. Det praktiska med konton etc kommer sist.

Lycka till!

4

Jag tycker det låter toppen! Det är ungefär så jag och min man gör. Ett tips bara kan vara att “backtracka” alla kostnader och räkna ut vad det blir i genomsnitt per månad och se till att föra över det till det dedikerade kontot. Glöm inte bort de kostnader som kommer sällan och kanske bara en gång om året.

Skriv ner alla dessa kostnader nånstans (förslagsvis excel?) så det finns svart på vitt vilka kostnader som komma skall, om en behöver påminnas ibland. Tex om ett sug uppstår att “nalla” lite från ett konto för att man tycker där finns så mycket pengar ändå, “och nu behöver naglarna göras och min månadspeng räckte inte”. Men ni behöver sätta er ner och tillsammans diskutera budget så båda är införstådda i vad som kostar i ett hushåll. Är osäker på om din fru har koll på det?

1 gillning
5

Hon har tyvärr rätt låg koll, även om man har försökt stortsätt redovisa och förklara så är den knappt hon vet vad amortering är :slight_smile:

Därav tänker jag att man får kanske bättre koll på att istället för ha alla pengar på ett konto i en stor klump, ser att de finns en massa och handlar därefter utan riktigt tänka sig för.

I mina ögon ser jag att ekonomi hade vart roligare med göra på detta sättet.

Sen är ju frågan, då vi idag har en konto för löner och utgifter och ett konto med 2 kort som vi för över till vid handling så är min undran om man skall fortsätta ha det så eller om man skall sätta korten under varderas egna konto (Parter 1 och 2)? Så att våra kort ej är kopplade till samma.
Sen är ju tanken att i banken ska vi kunna vara helt öppna för varandra men bara att vi har två olika egna konton.

6

Min erfarenhet är att det blir lite rörigt med många konton och överföringar hit och dit. Särskilt om man dessutom har flera banker. För oss har det också blivit så att efter ett tag har vi omvärderat olika poster och behövt skifta användning för olika konton vilket inte har gjort det klarare.

Dessutom: 3000 per månad i månadspeng låter väldigt lite, beroende på vad som ska ingå där. Är det tex träningskort, kläder, hårklippning, “fika på stan” mm så är det i mitt tycke för lite om man inte har en extremt tight budget. Minst 5000 är mer rimligt. Men ni kan ju testa er fram. Jag tror dock att man helt ska förkasta idén om milimeterrättvisa. Irriterar man sig på att partnern använder för mycket pengar är det bättre att inte ha gemensam ekonomi utan semigemensam.

2 gillningar
7

Håller på dividera fram och tillbaka, det är bara jag som gillar hålla koll på budget, lite som för och efter kalkyler. Jag jobbar med siffror och gillar siffror :slight_smile:

Vi kommer nog nu i slutändan ändå köra

  • Lönekonto/utgiftskonto
  • Gemensamt konto som förs över till vid handling, ifrån utgiftskontot.
  • Gemensamt spar
  • Barn 1
  • Barn 2
8

Att ha två olika konton för att handla mat tycker jag låter onödigt krångligt. Min man och jag har alltid haft ett kreditkort som vi betalar omgående i slutet på varje månad (för att slippa betala ränta). Men det är ingen av oss som “slösar” (även om vi unnar oss tex goda ostar, bra kött osv) så det funkar för oss. Men är det en i ett hushåll som lätt springer och köper exempelvis en massa dyr hämtmat, eller ny mat utan att göra åt det som finns i kylen (så att det istället får slängas) så är det nog inte så lämpligt. I ert fall låter det som att det är bättre att det dras direkt från ett konto. Bestäm en summa. Titta tex på konsumentverkets hemsida där de har räknat ut vad ett hushåll kostar i mat-och bestäm er för att det är det som gäller. Håll ert öga på hur snabbt pengarna försvinner, och när/om pengarna börjar sina och du inser att det blir svårt att få matpengarna att räcka månaden ut får ni sätta er ner och kolla hur ni ska klara resten av månaden. Det ska egentligen inte behövas, men hon kanske behöver få in en rutin och aha-upplevelse av vad saker och ting kostar om hon nu handlar onödiga saker (ex take-awaykaffe eller liknande). Har ni bestämt en rimlig summa så ska det inte behöva skjutas till extra pengar någon annanstans ifrån.

Men jag tycker verkligen det är en bra idé att ha flera olika konton för olika ändamål. Jag tror även stress kan minska när man inte hela tiden behöver hålla koll på att det finns tillräckligt pengar kvar för vissa ändamål, utan det är redan avsatt på ett separat konto. Det ska inte vara så att den ena lägger en massa pengar på sig själv, medan en annan knappt kan unna sig något själv utan måste prioritera det gemensamma. Jag tror inte din fru gör det medvetet, och den inställningen verkar du inte ha heller. Men hon behöver nog lite struktur och “aha”, vilket jag tror olika konton kan ge.

1 gillning
9

Det här var en het fråga när jag och min nuvarande fru skulle gifta oss. Hur skulle vår privatekonomin bli. Vårt upplägg är relativt simpel men har fungerat bra nu sedan vi gifte oss.

Varje månad så erhåller jag och min fru 8 000 kr var för “egna lekpengar”. Dessa ska räcka till nöjen, egna resor men även egna räkningar som mobil, prenumerationer osv. Resterande del av våra löner går till gemensamma kostnader + gemensamt sparande.

För oss har det funkat och jag känner att jag själv kan göra egna prioritering. Om jag vill lägga pengarna på hög och sedan göra ett större inköp är det helt okej samtidigt som frun kan äta på stan varje dag utan att jag blir påverkad.

2 gillningar
10

Det här har diskuterats i andra trådar och många gör det galet svårt för sig imo, man har någon form av kompensatorisk idé där inkomsterna snarare än utgifterna måste fördelas millimeterrättvist. Jag tycker bara man gör en månadsbudget, sätter in 50% vardera på ett konto med varsitt kort kopplat till och drar alla räkningar för gemensamma utgifter från detta konto. Klart. Att lägga sig i varandras pensionslösningar etc är ju absurt, tycker jag. Överskottspengar gör var och en vad den vill med.

2 gillningar
11

När jag var singel hade jag 7 konton själv, utöver aktiesparande. Akka dessa hade automatiska överföringar varje månad.

  • Lönekonto
  • Periodavgifter (saker som hade årsavgifter delat i 12 månader)
  • Mat/hushåll (separat bank med separat bankkort)
  • Nöje (för köp av “onödigt”, ny dator konserter osv)
  • Resa (Avskilt från nöje, för att “våga” resa)
  • Backup (klassiker)
  • Överblivet (säger sig själv)

Vi har uppdelat i förhållande till inkomst med egna pengar i egna konton (just nu 55/45). Gemensamma utgifter sammanfattas och försöker dra från vårat gemensamma konto. Har man utgifter som är delade, men går från ens egna konto kan man skriva in det och det räknas med/bort.
Utgifter såsom för bil/busskort som behövs för att man ska kunna jobba kan räknas bort från nettoinkomst.

Här har jag satt upp vår ekonomi i vår familj enligt länkat. Nyttja gärna. (Tror det är denna fil…) Hoppas den hjälper.

12

Så här gör jag och min fru med. Vår struktur är ett gemensamt konto där vi sätter in för mat/bränsle/hus kostnader osv osv. Allt som håller hushållet flytande går in på det kontot. Vi räknade på vad våra kostnader var per år, delade med tolv och sen balanserade vi insättningarna för våra inkomster (fru är sjukskriven så jag lägger in mer). Känns rättvist att båda har ungefär lika mycket kvar i “månadspeng” eftersom vi har barn och bor ihop.

Sedan har vi ett större buffertkonto, ett kalaskonto (för om vi vill ta en hotellnatt, käka på stan osv) och varsina lysa-konton för pension/framtiden. Vi vet att alla pengar är gemensamma i och med äktenskap osv, men vi litar på att vi kan hålla sams i en konflikt och respektera varderas egna pengar i händelse av kris/katastrof. Sedan ett litet lysaspar till dottern och ett konto med en buffert till större inköp till dottern, typ om hon någon gång kommer på att hon vill spela oboe eller annat obskyrt instrument. Det sista vi har är ett varsitt minibuffertkonto med 20k på var för plötsliga utgifter.

Kanske låter lite rörigt, men alla regelbundna överföringar är på autogiro (ink fasta räkningar) och vill vi köpa dyrare hobbyprylar så får man spara själv. Större inköp till hus/bil/hundar osv snackar vi ihop oss om.

1 gillning
13

Är 3000 i månadspeng lite? I mina öron låter det helt otroligt mycket.

3 gillningar
14

Vi har ett system som jag tycker fungerar väldigt bra men som kräver att man har lite liknande syn på ekonomi.

  1. Konto där lönen sätts in (med vanligt kort kopplat till det) och alla kostnader dras
  2. Buffertkonto med ränta (SBAB), här har vi ~100k i buffert för oförutsedda utgifter
  3. Varsitt “fri hopp och lek”-konto där vi sätter över 1000kr per månad, detta skall täcka typ presenter och resor som ej görs tillsammans
  4. Avanza-konton där vi månadssparar både till oss och barnen

Det viktiga blir att ha lite samma syn på vad som är saker vi vill lägga pengarna på och bygger på en nivå av förtroende att den andra inte kommer spåra ur. Jag använder absolut mindre pengar sett över ett år från den gemensamma bufferten men det är inget som stör mig. Om man tycker att detta är ett problem så får man istället sätta över mer pengar på konto 3 och ha en bredare omfattning på vad som skall betalas från det kontot.

15

Hade liknande läge. ( ca 40 år sedan nu )
Vi hade i början av vårt förhållande mer eller mindre direkt gemensam ekonomi så att vi poolade alla intäkter med en summa avsedd för egna utgifter avsatt varje månad. (Vi turades om att försörja varandra några år vilket gjorde upplägget extra rimligt.)
Det visade sig inte helt oväntat att min flickvän och mycket snart fru hade betydligt större önskad burnrate på kläder, skor, hårvård, hudvård , mm än jag som är helt ok med en hemmaklippning av henne och att köpa ex 5 par same same byxor eller skjortor på rea. Fullständigt ointresserad av modets växlingar etc.
En hel del månad kvar i slutet av allokerade nöjespengarna för henne.
Inte så att hon klagade eller tyckte något var orättvist men Jag tyckte synd om henne (Kärlek) och lät henne få en betydligt större summa än jag varje månad att spendera på sig själv.
Om jag nu inte uppskattar visst spenderande på mig själv varför inte låta henne som verkligen njuter av att vara fin etc få ett trevligare liv.
Med åren blev ekonomin riktigt bra och vi kunde sluta hålla detaljkoll och spara kvitton etc vilket är lite trist. Vi är båda födda på 50-talet och är i grunden sparsamma så inga excesser var att vänta. Fungerade bra nog. Alltid lön kvar i slutet av månaden även med sparande etc.
Man fick en hyfsad känsla av hur den andre spenderar över tid. Ingen av oss hade några dyra laster eller hemlisar.
(spenderandet jämnade nog ut sig en del med tiden då jag hade motorcykel långa perioder och en äldre hobbybil, två garage etc när ekonomin vart bra).

4 gillningar
16

När det gäller månadspeng så resonerar min man och jag såhär: när det gäller kostnader relaterade till hälsa (träningskort, mediciner), eller som i mitt fall tex glasögon, eller nödvändiga saker för att “leva” (ex när en mobiltelefon eller dator behöver bytas ut). Då går det från det gemensamma, även om det egentligen kan räknas som “egna” kostnader. Men vi är också överens om att inte lägga onödigt mycket pengar på de posterna. Tex: min man tränar, men det gör inte jag. Jag tycker det är vettigt att satsa på sin hälsa, även om inte jag (tyvärr) orkar. Jag har annat som ger mig energi istället. Men det är därför den kostnaden (träningen) går från vårt gemensamma istället för hans egna. Men hade han velat vara medlem på något exklusivt gym (jag har sett att det finns såna som kostar flera tusen i månaden) så hade han fått betala den mellanskillnaden själv. Men nu tränar han på Friskis & Svettis, och tycker det är toppen- och det tycker jag med.

Behöver vi ex en ny mobil så är vi överens om att inte byta förrän det verkligen är nödvändigt, vi tex accepterar spruckna skärmar så länge mobilen fungerar som vanligt. Vi byter när vissa funktioner slutar att fungera, tex om den blir seg som sirap eller om kameran helt plötsligt lägger av. Och så har vi sagt att max 3000 kr är rimligt att lägga på en mobil, vill vi ha en dyrare får vi ta det från våra egna pengar. Vi resonerar samma med datorer tex. Nu är min dator så gammal att den skaffade jag innan vi hade gemensam ekonomi, men den är en ordentlig pjäs sin kostade mer än en normal dator (jag har ett fotointresse som kräver en bättre dator för bildbehandling). Men skulle jag behöva en ny dator så betalar jag mellanskillnaden för en bättre dator. Osv. Därför kanske vissa skulle tycka vår månadspeng är lite liten (den är just normalt sett 3000 kr)- men det är för att vi ändå använder en hel del av våra gemensamma pengar till sånt som andra kanske köper av sina egna pengar. Min studielitteratur går från det gemensamma tex. Men såhär resonerar vi iaf.

1 gillning
17

Det låter väldigt likt hur vi lever. Men till skillnad från din fru (som är sjukskriven) så studerar jag, och det är ju självvalt. Men jag har ju också mindre i inkomst- men det påverkar inte vår uppdelning. Dock allt vårt sparande står i mitt namn, och det är inget jag tycker om. Men min man är amerikansk (och svensk) medborgare, och vill inte behöva deklarera sitt sparande. Det är 711 sidor för varje konto han öppnar, så han har bett mig stå på sånt. Han får inte ens ha ISK. Han säger han litar på mig (och det kan han göra), men det känns ändå lite olustigt. Men han är på väg att lämna sitt amerikanska medborgarskap, så snart kommer det ordna sig!

1 gillning
18

Jag och sambo med hus utan barn kör:

1 Privat konto - Jag

1 Privat konto - Sambo

1 Gemensamt konto

1 Gemensamt kreditkort som betalas automatiskt från gemensamma kontot sista varje månad

1 Gemensamt sparkonto

Egna lönerna kommer in på privata kontona.

Vi har våra egna utgifter (gym, försäkringar, Akassa, nöje) från privata kontona.

Alla gemensamma kostnader som ränta, amortering, vatten, el, bil o.s.v. dras direkt från gemensamma kontot.

Vi handlar all mat, bensin, möbler, restaurangbesök, resor från gemensamma krediten.

Vid löning varje månad summerar jag i excel alla kostnader som kommer gå på gemensamma kontot. Fasta kostnader är återkommande men krediten varierar. Då lägger vi in hälften var, av det som behövs på gemensamma kontot direkt vid löning. Vi har alltid marginal på ca 4-5k.

Det man bör komma överrens om innan är vad man tycker ska handlas på egna kortet eller kreditkortet innan så både är på samma plan där. Om man är på AW med polare utan partner, ska de då gå på gemensamma eller privata? Sånna saker.

Vi lägger även in lika slant på gemensamma hussparkontot varje månad, det använd sen vid behov.

Funkar bra för oss och bråkar aldrig om ekonomin.

Om vi får barn skulle vi nog köra samma upplägg men att man justerar hur mycket var och en ska lägga in på kontot. Förmodligen blir det då att vi lägger in en summa så båda får ungefär lika mycket över på privata kontot (vi tjänar ungefär lika). Det är vad jag tror dock och lär visa sig om vi får barn.

19

Jag tycker att det är fascinerande att det finns par som kan leva med så pass integrerad ekonomi. Varken jag eller min fru skulle känna oss komfortabla med något gemensamt konto. Och vi delar aldrig på återkommande utgifter, däremot delar vi upp utgifter mellan oss. Min fru betalar avgiften för bostadsrätten, medan jag sköter amorteringen och räntan. Ibland säger hon att hon har fått betala lite för mycket för mat och säger åt mig att swisha 500. Då gör jag det.

Numera är vi lite förmögna, men vi levde så här även när vi var fattiga. Men det bygger säkert på att vi båda är rätt bra på att spara. (Jag kommer från Småland, hon från ett U-land).

2 gillningar
20

Jag skulle känna mig betydligt mindre komfortabel med en helt gemensam ekonomi. Ett transaktionskonto för gemensamma utgifter håller aldrig några större summor. Att hålla på och swisha varandra för utlägg skulle däremot göra mig vansinnig då jag tycker att förutsägbarhet är av största vikt.