Hittade nyckeln för att prata ekonomi med maken!

Hej gänget!
Jag hänger här i forumet rätt ofta men det är mitt första inlägg. Det har varit en stor del av min personliga ekonomiska resa, så tack för det!
Här kommer ett långt inlägg som landar i insikten av vad jag behövde göra för att kunna prata med min man om vilka pengar vi faktiskt har, snarare än hur lite vi (och framför allt han) tycker blir över på en månad.

Jag har sen några år tillbaka jobbat för att få koll på ekonomin, excel är min vän, o.s.v…
Det är först i år som jag städat upp mitt beteende tillräckligt för att faktiskt kunna spara och investera, vilket känns jättehäftigt. Jag lägger också undan för nöjen och att kunna spendera pengar på det som faktiskt är meningsfullt, något som jag verkligen fått inspiration av från det här forumet.

För några år sen träffade jag min nuvarande man och vi är rätt olika när det kommer till att prata om pengar, vilket också gjort att den resa jag har gjort varit på egen hand och inte gemensam. Jag längtar efter att prata ekonomi tillsammans med honom på ett sätt som utgår ifrån vad vi faktiskt har, kan och vill göra med siffrorna på bordet liksom, snarare än utifrån känslan att pengar är en bristvara.

Vi tjänar ungefär lika mycket och har ett delat räkningskonto där vi varje månad för in en fast summa utifrån alla fasta+aktiva kostnader vi har gemensamt. Det vi sen har över på våra egna konton har varit" våra egna pengar", fast vi har alltid pratat som att vi har gemensam ekonomi (vi är ju ändå gifta med en massa barn tillsammans) men jag har upplevt att vi blivit mer och mer isolerade snarare än gemensamma ekonomiskt.

För räkningskontot har jag ett excelark för kalenderårets inkomster och utgifter, som jag gjort några tappra försök att visa maken men jag har fått acceptera att alla inte går igång på excel. :sweat_smile:

Jag har också känt att det är lite löjligt med det där räkningskontot. Att jag, som nu efter systematiskt aktivt arbete att vända kreditskutan börjat få pengar över på mitt lönekonto ser att den jag lever med har 0:- på kontot när allt är betalt, p.g.a. egna krediter som ligger och släpar månad efter månad.

INSIKTEN!
En kväll satt jag och tittade över siffrorna om vi skulle anta att vi istället fick in löner och inkomster till räkningskontot direkt och sen tog ut varsin fickpeng därifrån, vilket jag vet att många har varianter på.
Utifrån de siffror vi har i budgeterade utgifter i år skulle vi ha ett, för oss, stort belopp över i slutet av året.
Så jag tog en miniwhiteboard och skrev upp beloppet XXX XXX:- på tavlan, följt av vad den summan skulle vara om vi plockade ut den som månadsvis “fickpeng” på våra respektive personkonton: XX XXX:-.

Detta följdes av hisspitchen: “Vad skulle du göra om jag sa att detta kunde vara vad du hade på ditt konto att göra vad du vill för, VARJE månad?”
Makens reaktion: Det skulle vara fantastiskt, jag lyssnar.
:partying_face:

Så, vi kommer sätta igång med detta fr.o.m. nästa månad. Vi kunde även lägga hans krediter på bordet och föra in den återbetalningen till det gemensamma. Att vi båda har pengar på kontot kommer vara så himla bra för båda. Sen är det lite läskigt för mig att inte ha 100 % koll längre, men det innebär ju att vi båda faktiskt måste prata med varandra om ekonomi och är ju faktiskt toppen.

Är det någon mer som känner igen sig i det här? Kanske någon som identifierar sig mer med min man och vill komma med klok input för att vidga mina perspektiv? :blush:

36 gillningar

Spar bör ses som en utgift. Man tar 10% av det som kommer in (eller godtycklig del) sedan.är.den norta så jobbar utefter det som är kvar, alltså säg 30,000 in 3,000 till spar innan man börjar. Så finns 27,000 att jobba med till resten. Då har du alltså 27,000 i lön inte 30,000 så ser jag det. Dessa 3,000 är en faktura till dig själv = bortglömda

Detta ger 2 positiva delar.

  1. Cashflow.
    Du har alltid positivt belopp varje månad garanterat. Och blir meme-personen med 0 på kontot med 1,00,000 på avanza med tiden.
  2. Du börjar utgå från 27,000 i alla andra uträkningar och således skapar en comfortzone lite under dina tillgångar.

Men det är bara så jag gjort men funkat bra.

Skall du sedan investera tas de från de 27 inte 30 osv.

Sedan är det inte alltid lätt utifrån vad man kanske får in etc.men varje år har du en månadslön extra vilket skapar bra ekonomiska mönster.

Sedan är det ju olika löner och utgiftsbilder i landet, men detta är exempelsffror.

Med 20,000 tar man 2000 och har 18 etc
Med 50 tar man 5 och har 45 etc

Betala sig själv först

1 gillning

Hmm…

Om jag förstår det rätt har ni båda tidigare tenderat att spendera lite mer än ni har råd med och hamnat i en kreditfälla?

Och du har nu med envetet arbete, excellande och budgeterande vänt din del av ekonomin till tydliga plussiffror, medan killen fortsätter gå back?

Och detta i ett sammanhang där ni har väsentligen lika inkomster och har delat lika på gemensamma kostnader?

Och planen nu är att slå ihop ekonomin mer, släppa på kollen och hoppas att utgifterna faller ut som budgeterat (av dig) och att ni då båda får pengar över…?

Jag ser framför mig en risk att det hela istället resulterar i att ni båda går back igen, då din kille inte verkar särskilt intresserad av att ta hand om sin ekonomi. Hans invanda beteende att spendera mer än vad som kommer in kommer då bara dränera ditt plusresultat.

Att vara intresserad av att få mer pengar på kontot är inte så svårt, det är de flesta… speciellt om man inte alls behöver jobba för det.

Jag tycker nog att du borde fortsätta ackumulera pengar på ditt eget konto tills han blir intresserad på riktigt och undrar hur du egentligen gör för att få till det.

9 gillningar

Grattis @lillaloppan! Nyckeln är verkligen att börja prata, för kommunikation är lösningen till allt. :raised_hands::clinking_glasses:

Sedan handlar det om att börja bygga därifrån. Det fina som du gjorde var att du skapade både ett eget incitament för honom att vara intresserad men än viktigare du hämtade honom vid busshållplatsen där han står.

Jag upplever nämligen att man ofta glömmer bort att man kan så mycket mer än andra och att de som inte har intresset står vid en annan hållplats än en själv.

Så himla bra jobbat! Grattis till er! Fira! :heart:

Ett tips för dig, kan vara boken: ”Money for couples” av ramit sethi som jag och Caroline haft glädje av.

1 gillning

Nja, vi gör lite som du beskrev först, nästan. Vi har gemensam ekonomi men med en twist att mest hamnar hos mig pga vårt upplägg. Men hon vet om det och hejar på mig, vill se mitt resultat springa ifrån. Hon vet att allt ändå blir hennes eftersom jag enligt planen ska dö först…
Och ca en gång per kvartal sätter vi oss ner och jämför vårat utfall.
Mest för att se att båda går “up and to the right”.
Avslutas med varsitt flin och en skål.

2 gillningar

Haha, kul med kvartalsskål! :slight_smile: Jag uppskattar verkligen att höra om vilka varianter folk har som fungerar.

Tack! Och bra med påminnelsen att fira! :raised_hands:
Jag ska få fatt på boken, har blivit nyfiken på den tidigare när jag hört er prata om den! :hugs:

1 gillning

Tack för att du skriver ärligt, jag uppskattar omtanken och förstår nog vad du menar med risken du tar upp eftersom just såna tankar gjorde att det tog mig lite tid att komma till skott att ens föreslå det här upplägget.

Vi hade en rätt rejält högre inkomst när vi träffades och överkonsumerade i nykärlekens tecken. Vi har alltid kunnat betala, ingen har några betalningsanmärkningar eller så men samtidigt är det mentalt jobbigt att alla pengar går till förra månadens utsvävningar när lönen kommer. Det är det läget jag verkligen arbetat för att inte behöva stå i längre.
Vi båda månadssparar också ca 10 % av bruttolön vardera. Skillnaden är väl att jag bygger egen buffert, har mitt nöjeskonto och han sätter in allt på fondspar.

P.g.a. orsaker (inte slarv den gången) minskade inkomsterna sen en hel del i ett svep samtidigt som vi stod med hus och lägenhet, men sen ett par år har den tagit höjd igen. Ett par sjukskrivningar har det varit på vägen också, en skatteskuld som jag inte hade tagit höjd för och sånt tillfälligt som faktiskt råkade hopa sig vilket innebar att jag satte en stenhård återbetalningsplan för mig själv under 1,5 år.

En del av det som gör att maken har en kredit som ligger och guppar är inköp som egentligen varit gemensamma till hemmet men inte alltid förankrade innan inköp, samt att samma kreditkort används till arbetsrelaterade utlägg vilket gör det minst sagt snurrigt att hålla koll på. Så han har väl känt att det är hans ansvar och inte tagit upp det med mig förrän jag frågade.

Vi väntar en månad med att köra igång, och då ska vi innan dess ta en titt på krediten för att göra en plan för det som faktiskt är det gemensamma där. Det rör sig om ca 20’, så det går rätt fort att betala av.
Resten av krediten får han äga, precis som jag har ägt och arbetat bort mina. Det blir också fler kostnader som tas från vårt räkningskonto i nuläget när han inte ens har pengar att köpa mat under en lång arbetsdag, vilket innebär att jag i praktiken ändå betalar hälften av såna utgifter när istället går från räkningskontot via t.ex. matkontokortet (coop mastercard).

Samtidigt har jag ju min ursprungliga egna plan för “mina pengar” utifrån den tidigare modellen där jag inte planerar att gå back eller behöva minska mitt sparande i jämförelse med vad jag har planerat.

Skiter det sig så får vi gå tillbaka, men kommunicerar vi så kommer vi båda kunna göra så himla fina saker i livet, såväl själva som tillsammans! :smiling_face:

3 gillningar

Jag är lite osäker på vad du syftade på utifrån mitt startinlägg? :slightly_smiling_face:

Jag sparar ca 10 % av min bruttolön. Även min man. Samma dag som min lön kommer dras sparande till sparkonto och Avanza. Jag skulle aldrig kunna vänta en dag efter löning med att dra sparande från kontot :smile:

På vårt räkningskonto för vi varje månad över en summa till det vi kallar “barnkonto” som fungerar som en buffert för barnens träningsavgifter, skor och kläder, aktivitet under semester/lov, julklapp o.s.v.
Från samma konto har vi också ett månadsfondparande till vårt “Hus-ISK” eftersom vi har amorteringsfritt bolån.
Vi ligger också alltid plus några tusen på räkningskontot när alla utgifter är dragna för oförutsedda utgifter, det är så vi bestämt den fasta summan vi fram tills nu fört över.

Att ha krediter på kreditkort med hög ränta som inte betalas av vid varje månadssskifte är något ni måste fokusera på. Sluta spara i fonderna och lös skulden. Det finns ingen plats för nöjeskonto, fondsparade eller annat så länge krediten finns kvar.

Det är viktigt att ni båda börjar från noll.

7 gillningar

Jag är medveten om det. Kom själv inte igång med mitt eget sparande förrän i år vilket var en målbild som motiverade mig under tiden jag betade av krediterna från 2023 så jag anser mig nog välförtjänt av såväl nöjen som fondspar.

Så det kan svida lite, den där krediten som maken kommer in med om vi gör som jag skrev inledningsvis. Det är därför vi behöver prata igenom det ordentligt och inte kasta oss in i det sätt jag föreslagit. Och kanske är det klokare att han får arbeta av krediten och att vi drar med den nya planen när vi båda är på noll, som du skriver. Då är det ju han som får minska sitt eget sparande för att beta av det han har gjort, och det kanske är så han vill göra. Han har också en hyfsad summa investerade som han skulle kunna nolla krediten med nästa vecka om han ville och fortfarande ha en hel del kvar, men det känns som en mindre smart grej. Han kan ju i samtalet också komma med förslag som jag inte tänkt på, det är ju grejen med att prata tillsammans.

Det är lite som @Walion var inne på också:

Ett steg i taget med andra ord. Kanske är det mer hjälpsamt i längden för oss båda att han äger den där krediten och ser målbilden med start om några månader.

Det är öppningen för kommunikation och glädjen över vad det kan innebära för oss tillsammans som är spännande, men det tekniska behöver inte hända på en gång och som individer kan vi samtidigt ha våra egna resor.
(Det som inte ryms i såna här forum när man formulerar ett case i skrift är ju det som finns mellan två personer i en relation, och jag känner mig varken utnyttjad, orättvist behandlad eller i avsaknad av tillit ekonomiskt till min man.)

Kommunikation i all ära. Min erfarenhet är att det är lätt att sätta upp mål, men svårare att genomföra planen. Det behöver inte vara så mycket ”fluff”. Inte att den perfekta planen sätts upp, utan att han faktiskt börjar beta av skulden/krediten.

Det är ett beteende som måste förändras och det är det som är utmaningens kärna.

2 gillningar

Så om jag tolkar dig rätt föreslår du att vi väntar med att iscensätta det hela tills han också arbetat fram mot målet?
Det låter inte helt orimligt det du skriver. Beteenden är verkligen utmaningen, det håller jag med om 100 %!

1 gillning

Han behöver visa att han menar allvar och det inte är en grej han lovar för att blidga dig.

1 gillning

Svårt det här. För å ena sidan har några här rätt i att han bör äga sina skulder och betala av dem först.

Å andra sidan tappar ni helt momentum om ni först ska vänta på hans förändrade beteende innan ni börjar på den gemensamma förändringen.

Det kanske är den gemensamma satsningen som kan förändra beteendet.

Då får ni diskutera om ni kan inkludera hans avbetalning i den. De kanske kan läggas i de gemensamma utbetalningarna och han får ut motsvarande lägre månadspeng tills skulden är betald.

Och om han tycker skillnaden blir för stor. betalar av halva först med sparkapital.

Jag skulle säga att ni bör spåna på lösningar tillsammans och sen sjösätta så snart som möjligt. Se det som en provsegling, utvärdera och ändra om det behövs.

Ingen vill känna sig påtvingad eller inlåst i någon annans system. Så se till att det är ett gemensamt system som inte är låst.

1 gillning

Du sätter ord på det som jag känner att jag står för. Lösningen gör vi tillsammans. Fint, tack!

Han har ju inte heller lovat mig något, vi har inte den typen av obalans i relationen.

1 gillning

Det bör ju va ett genensamt projekt att få bådas ekonomi böttre.

Om man tycker att båda bör få bättre kondition säger man inte till den andra att vi börjar träna ihop så fort du gått ner dina extra kilon runt mitten.

Man försöker få med den på lite träning för att upptäcka hur mycket skönare det är att ha fått lite kondition.

2 gillningar

Exakt!

Ingen av oss är ju okunniga eller står på bar backe. Det viktiga, och den stora glädjande grejen var just att vi plötsligt möttes i ett samtal om gemensam ekonomi på ett annat sätt än tidigare. Det kan bara bli bättre.

Sen kan jag förstå tidigare kommentarer här också, men jag känner inte igen min man i dessa utan snarare de tidigare farhågor jag själv har haft. Så det var fint att få lite styrka av det du skrev!

5 gillningar

Det behöver bara vara obalans i relationen, utan det handlar om era gemensamma mål och er rörelse i den riktningen. Skeptikern i min natur är att ni har prioriterat olika saker.

1 gillning