Känns som du har viljestyrka och positiv inställning, detta räcker långt. Tycker du redan har fått med han i båten och nu skall ni tillsammans ro den framåt. När han ser förändringar på det ekonomiska planet och finner en tillfredsställelse av inga mer krediter kanske även nyfikenhet att investera mera blir större. Tror det kommer gå jätte bra för er, lycka till.
1 gillning
Tack för de uppmuntrande orden! Om jag väger krediten som skvalpar så är den ingenting mot det stora steg som var upprinnelsen till den här tråden; att vi äntligen startat ett nytt sätt att kommunicera kring ekonomi som känns så himla fint och hoppfullt!
3 gillningar
Skeptiker eller inte så stämmer det absolut att vi gjort lite olika prioriteringar. Jag har ensam gjort min ekonomiska resa för att inte bara betala av krediter utan även ändra mitt ekonomiska beteende steg för steg. Jag måste också se mitt ansvar i att vi inte kommunicerat, och då blir det lite orättvist att använda mitt nuvarande beteende som en hård måttstock gentemot honom.
Det du skriver om gemensamma mål och rörelse ditåt är det jag känner att vi plötsligt har möjlighet att komma till nu, upprinnelsen till trådstarten! Siffrorna jag visade på whiteboarden var just siffror, och glädjande sådana. Ännu mer glädjande är att skapa gemensamma mål utifrån att båda delar helheten, sånt vi inte kunnat göra hittills. Vad drömmer vi om tillsammans, hur vill vi ta oss dit, o.s.v. Vi har visioner men nu kan vi förhoppningsvis börja göra planer för dessa. 
1 gillning
Gemensamma barn=gemensam ekonomi är min åsikt. Inget mina eller dina skulder. Om ni har pengarna så betala av skulden och gör sedan upp en gemensam plan för hur ni ska kunna spara lika mycket var varje månad. Och lika mycket till mat och övrigt. Vi har varsitt sparande som dras automatiskt och sen 10000 kr på ett gemensamt konto till mat och övrigt under månaden (7500+2500).
2 gillningar
Helt enig!
Bra tips, tack för att du delade med dig!
1 gillning
Jag kan uppdatera här:
Det har gått suveränt. Makens kredit är avbetalad. Nästa månad steppar vi upp och kan börja med ökat gemensamt buffrande.
Vi har varsin ”fickpeng” som är relativt hög vilket jag är bekväm med då vi har rätt olika köpbeteenden, där får vi själva avgöra vilken nivå våra egna sparanden ska läggas på i förhållande till vad man vill ha kvar till övrig konsumtion.
Det som känns skönt är att vi mycket oftare kan ta upp något ekonomiskt utan att det blir en stor grej. Så har det inte varit förut. Det nallas inget från räkningskontot och vi pratar igenom gemensamma ekonomiska beslut och löser dem.
Vi hade lite småkris i början av sommaren med 2 bilverkstadsreparationer á 8000:-/bil plus en trasig tvättmaskin och ett takfix som vi kunde betala direkt tack vare det här och det känns så otroligt skönt. Aldrig mer ska vi befinna oss i den situationen säger jag bara 
Personligen känner jag att jag får förståelse över att jag är intresserad och nördig gällande vår privatekonomi och kan pyssla på i mitt excelark och veta att maken uppskattar det vi gör, vilket han uttryckt. Jag känner mig stolt!
16 gillningar