En av mina föräldrar (skilda) har pratat om det. Att vi ska veta att vi kommer få x antal miljoner när personen dör. Att det kan vara bra att veta inför pension. För att slippa egen oro inför låg pension. Personen har också givit mitt syskon och mig ca 1 milj var i förskott på arv. Vi fick frågan om vi ville ha det. Jag skulle inte själv ta upp frågan om det inte gällde en kris el att gå i borgen pga omständigheter så som ex egen sjukdom.
2 gillningar
Jag ser det lite som att arv gör ett generationshopp. Pengarna jag kommer ärva från mina föräldrar kommer ha större påverkan på mina barns liv än mig själv. Arvet lär komma när jag är 50-60 år gammal och redan har bra ekonomisk situation. Då är mina barn 20+ och i det skedet av livet då pengarna kan vara till störst nytta (eller en risk).
Det känns lättare att diskutera utifrån den synvinkeln än ur ett personligt perspektiv, tycker jag. Mina föräldrar tycker det är roligare att se det så och jag sätter nog mina barns ökade livskvalitet liv före min egna lyxkonsumtion som pensionär.
2 gillningar
Själv är jag tacksam över att man inte ärver skulder efter dödsbona 
Jag hade inte tagit upp frågan om förskott på arv med en rik släkting. Hade jag sett att personen gjort “investeringsmisstag”, typ allt på sparkonto eller i dyra aktiva fonder hade jag väl dock inte kunnat hålla mig från att ge lite tips om hur jag hade gjort om det varit mina pengar. Sen är det väl inte omöjligt att det hade kunnat mynna i diskussioner kring hur man ska använda pengarna på ålderns höst och hur man ska tänka kring arv. Men nu saknar jag rika släktingar så det är egentligen inget jag behöver bekymra mig kring.
Själv hoppas jag kunna ge arv i förskott när jag blir gammal, verkar jäkligt mycket roligare att få uppleva delade nöjen (och kanske lite tacksamhet) medan man fortfarande är i livet.
Jag har pratat med båda mina föräldrar om olika juridiska och praktiska aspekter kopplade till arv. Vi har en del olika sådana frågor. Det har alltså inte handlat om frågor kopplade till belopp specifikt utan mer om olika lösningar. Det har inte varit några problem med det.
Jag har tankar på att skaffa sommarstuga och där kan arv underlätta något. Det skulle lösa sig ändå på sikt men här finns en potentiell lösning serverad. Jag skulle inte säga att det annars skulle/kommer påverka så mycket annars. Det känns överlag positivt att ”vara sin egen lyckas smed”. Att vara beroende av yttre faktorer för att ha råd med grundläggande saker i livet känns ungefär som att vara ungefär som att leva på socialbidrag.
1 gillning
Frågan kan definitivt vara relevant. Finns tex många änkor i ålder 80+ som börjat tackla av och definitivt inte kommer leva loppan med pengarna hursomhelst. Begynnande demens etc.
Ett förtida arv kan hjälpa framförallt barnbarnen med familjebildningen, bostad typiskt. Att pengarna är låsta i 10-15 år medan åldringen ligger på ålderdomshemmet är kanske inte bästa användningen. När arvet väl skiftas är barnen kanske pensionärer och barnbarnen närmare 40.
Jag kommer ge bort det mesta av mina pengar till barn och/eller barnbarn när jag inte längre har glädje av dom.
1 gillning
En anledning varför jag tycker man ska prata om det är för att man vet inte hur skattesituationen ser ut i framtiden.
Idag har vi ingen arvsskatt eller gåvoskatt men vem vet hur det är i framtiden? Det enda som kan vara säkert är att det inte kommer vara bättre än idag då skatten är 0
1 gillning
Man skulle kunna be om ett lån, men man kan inte be om pengar i termer av ett förtida arv, det skulle vara osmakligt. Detta kan bara föräldrarna ta upp.
4 gillningar
I såna här fall kan ett förtida arv göra stor skillnad. Kanske har anhöriga som bor långt bort större möjlighet att komma och hälsa på om de får ett förtida arv?
Det kan alltid bli bättre, faktumet att man ärver/får överta anskaffningsvärdet vid arv/gåva skulle kunna slopas, samtidigt som ingen arv/gåvoskatt tas ut.
Eller, t.om., även fast arv/gåvoskatt tas ut, så kan det vara bättre, beroende på situationen.
Ganska osannolikt, såklart, men helt säker på någonting kan man inte vara.
Förälder köper bostad för en miljon, barn säljer den för 3 miljoner efter arvskifte. Vinstskatten baseras väl isf på 2 miljoner eller menar du att man får skatta på 3?
Ja, idag baseras vinstskatten på två miljoner, eftersom kontinuitetsprincipen ger att anskaffningsvärdet är en miljon även för barnen.
Men det är ju ingen naturlag, skattereglerna kan ju ändras så att barnens anskaffningsvärde sätts efter värdering vid arvskifte. Dvs, tre miljoner i exemplet, och vid direkt försäljning skulle 0kr tas ut i vinstskatt.
Som anekdot på ämnet, kan nämnas att för ditt exempel, så blir arvskatten i Finland ca 360 000kr, ingen vinstskatt, medan i Sverige är det ingen arvskatt, men 440 000kr i vinstskatt.
1 gillning
Hur har resonemanget gått med dina barn? Har du diskuterat arv med dem? Om ovanstående gäller som argument så gäller det ju även nästa generation.
Jag har motvilligt tagit emot en liten andel i förskott, men framförallt argumenterat för diewithzero till släktingar.
Vet att jag(och övriga syskon) klarar att tjäna egna pengar. Tror dessutom att man mår bra av att tjäna egna pengar, och jakten på det stärker humankapital såväl som självkänsla. Med ärvda pengar skulle man inte ha tryggheten i att veta “skiter sig allt kan jag bara göra samma sak igen”. Så är för mig viktigt att tjäna egna pengar.
Skulle dessutom känna att jag var i skuld om jag hade ärvda pengar, plötsligt skulle någon annan kunna ha åsikter kring hur jag spenderade dem och vad som var värt det eller ej. Bokade en större/dyrare resa 1 månad innan jag fick förskottsarv, innan jag visste att det skulle ske. Utifrån ser det dock ut som att jag brände arvet på resa då jag reste några månader efter arvet. Ingen har visserligen lyft frågan, men efter att jag fick arvet är jag mycket mindre benägen att diskutera resor/lyxkonsumtions pris med släktingar som känner till det, trots att pengarna sitter på konto med ränta.
Ser mycket hellre att släktingar bränner pengarna på saker som ger dem känslomässig avkastning, om än marginellt. Skulle de skänka pengarna till välgörenhet istället för att testamentera det till mig hade jag nog känt mig friare, och samtidigt sett det som en förtroendedeklaration för att jag klarar mig själv.
Skulle aldrig få för mig att be om förskottsarv, och skulle dra mig för att föra arv på tal. Vill inte belasta mina släktingar som har sin intjänande period bakom sig med oro för min ekonomiska framtid.
2 gillningar
Och som skrivits tidigare de har större behov av att etablera sina liv än att ts ska göra en fire, så antar att ts förklarat förskott av arv och att de borde kräva det av ts för att få en rivstart på sitt/sina liv. 
Personligen kommer jag och min fru att hjälpa våra barn medan vi lever med målet att vi når die with zero för att få ta del av hur vi hjälper dom i deras liv. Men skulle de ta upp förskott på arv skulle jag bli både besviken och ledsen. Det är i slutet av dagen våra pengar som vi har slitit ihop, som vi tänker göra vad vi vill med.
3 gillningar
Håller inte riktigt med dig. Jag tjänade mycket pengar när jag var i 20-års åldern då jag både jobbade heltid och drev företag, jobbade varje helg osv. Idag känner jag att jag inte kan göra det igen av argumentet att det helt klart är för slitigt, däremot kan jag såklart jobba betydligt smartare idag och använda erfarenhet på ett annat sätt.
Känslan av att ha en inkomst från en faktiskt arbetad insats är häftig första gångerna men för mig avtog det ganska snabbt. Beror säkert på vad man har jobbat med.
Till viss del, men inte angående pengar egentligen.
Jag har fått en tomt i förtida arv och den finns såklart en värdering för så det ska bli rättvist mot min syster.
Tomten ligger i anslutning till familjegård, gården i sig har vi pratat om.
Ja men vi har pratat lite i familjen. Till min mor har vi sagt att vi vill att det är tomt på kontot när hon går bort.
En annan släkting som tyvärr är barnlös har berättat vart testamentet finns samt hur de har fördelat, och mellan vilka. Framför allt för att det inte skall bli snurrigt när dem går bort.
Men förskott har jag aldrig lyft eller efterfrågat. Det är ju inte mina pengar och det är inget som jag räknar med, även om det är sagt att det kommer.
1 gillning
Generellt tror jag det pratas för lite om framtiden i sådana här frågor, för att det uppfattas som jobbigt med döden. Föräldrarna (oftast) lämnar helt enkelt evt. problem till de efterlevande att lösa, när det ofta hade varit enklare att planera i god tid för t.ex. generationsskiften i familjeföretag/släkthus etc.
1 gillning
De få gånger detta har varit uppe på ett eller annat sätt så har mitt budskap varit enkelt. Lev upp pengarna a la “Die with zero” ! Jag behöver inget arv och räknar inte med något heller.
Att det sedan i praktiken kan bli det iaf med tanke på värden i bostäder osv är en annan sak.
Har någon i den äldre generation lust att dela ut något i förtid eller spara på hög för att föra vidare så är det deras sak. Att som ev arvinge be om eller kräva något känns helt absurdt och väldigt egoistiskt.
2 gillningar
Min pappa är idag 84 år. Han har slitit med hårt kroppsarbete i hela sitt liv. Hade ”läshuvud” men inte ekonomisk möjlighet att studera. Mina föräldrar har levt sparsamt hela sina liv, men vi har aldrig saknat något vi verkligen behövt.
För ett par år sen, efter att min mamma gått bort, sa han att han sparat så att jag och min syster kommer att kunna lösa våra bostadslån. Själv har han löst sitt bostadslån för många år sen (byggde hus -74). Det är vad som är viktigt för honom. När det blir aktuellt kommer jag att respektera pappas önskan och använda arvet till att lösa mitt bolån.
Jag har själv en stabil ekonomi (mycket tack vare RT) och kommer hjälpa mina tre barn ekonomiskt i den mån jag kan och det känns vettigt. Prioriterar också att göra roliga saker tillsammans med dem. Förhoppningsvis kommer det barnbarn så småningom som jag också kan ”slösa” tid och pengar på.
Så mina barn ärver en obelånad bostad och det jag inte konsumerat upp. De har skaffat sig bra utbildningar och har hittills inte haft problem att försörja sig själva. Skulle någon av dem börja prata om förtida arv skulle jag bli djupt besviken. Mina pengar är mina så länge jag lever. Om jag inte investerat på optimalt sätt är det fortfarande MITT val.
8 gillningar