Idag är bostadspriserna höga. Det innebär att nästan alla som bor på ”tillväxtorter” och äger sitt boende har ett hyggligt kapital. Det innebär också att många som har äldre släktingar med ägt boende kan räkna med betydande arv.
Hur det ser ut med den här frågan har alltså främst att göra med vår familje-, geografi- och klassbakgrund och mindre med hur framgångsrika vi själva varit.
I den här undersökningen tänkte jag kolla av det samlade uppskattade värdet på alla tidigare och latenta (framtida) arv som ni räknar med att få. Jag tänker här främst på arv från föräldrar men kanske också från andra äldre släktingar utan egna barn. Undersökningen är helt anonym.
Min familj kommer från småorter i Norrland där boendena kostar mer eller mindre ingenting, så jag räknar inte med något mer än kanske ett par hundra tusen att dela mellan 5 arvingar.
Notera att både tidigare och framtida arv ingår. Även en låg summa räknas ju. Jag tänker att det för många är svårt att uppskatta annars. Det går inte längre att ändra alternativen.
Samma här.
Nu bor mina föråldrar i ett hus vid norra stockholm av värde av 15 miljoner cirka men jag skulle ej ha något emot att de säljer huset i framtiden och använder upp pengarna.
Bör.även nämna att de kämpat för sina egna pengar.
Jag kan dock förstå att folk blir “lacka” om ens föräldrar bränner bort ett släktarv som gått i generationer som de aldrig kämpat för och lämnar sina barn barskrapade.
Glad att min mamma, som blev änka vid 50, använde upp det de hade sparat ihop för att kunna resa och ha det gott som pensionärer. Det blev ett par hundra tusen över för oss att dela på.
(Bor vi kvar lär vi lämna efter oss en obelånad bostad i Stockholms innerstad och då blir det ett antal miljoner. Om vi flyttar till hyresrätt så kanske vi lever upp det mesta.)
Pappa kommer förhoppningsvis kunna bo i sitt hus tills han dör. Det är idag värt ca 2-2,5 miljoner, inga lån. Mammas del i hennes är värt ca 2 miljoner men hon kommer nog sälja inom kort och troligen hyra. Hoppas och tror att hon kommer leva upp en del av pengarna. Hon har en del sparpengar också men jag vet inte hur mycket. Vi är tre syskon som ska dela. Jag tror och hoppas att mina föräldrar kommer leva länge till (fyller 76 resp 78 iår) och är pigga, aktiva och friska än så länge. Allt kan dock hända och jag vill inte räkna in nåt arv i min egen framtidsplanering pga osäkert.
Jag svarade vad jag tror, men räknar inte med något eftersom man aldrig vet vad som händer. En kompis farsa sålde bostadsrätten och spelade bort varenda spänn på gamla da’r. Jag hoppas inte mina päron och moster gör så, men jag unnar dem att göra som de vill med sitt så länge de finns kvar.
Frågans grund är att många brukar undra över att ”alla på forumet verkar ha enorma fantasilöner. Är det bara jag som är normalinkomsttagare?”. Samtidigt är det vanligt att medlemmar skriver att de kommer från en väldigt enkel bakgrund men nu själva har en lön över 100.000 kr.
Utifrån ovanstående vore det rimligt att bilden av forum-medlemmarnas bakgrund skulle avvika från att ”alla är jätterika”. Bilden av de latenta arvens storlek borde vara mer genomsnittlig.
Samtidigt ser jag det som viktigt att prata om de latenta arven. Många som kommer från en enklare bakgrund verkar glömma bort denna faktor. Det är ju en enorm skillnad mellan att ha ett bolån på (låt säga) 5 MSEK om du har ett latent arv i samma storleksordning och om du inte ha något alls, och implicit förväntas amortera hela lånesumman.
Med de fastighetsvärden vi har idag gör latenta arv stor skillnad. Poängen är inte i första hand att vi ska jämföra oss med varandra. Det säger ju sig självt att den som är ensambarn har en högre summa, till exempel. Poängen är mer att visa på att många har latenta arv på hyfsat relevanta belopp.
Jag tycker själv att det är viktigt att ”vara sin egen lyckas smed” när det gäller ekonomin. Jag menar då att ha råd med allt man behöver utan att räkna in några arv. Arv är mer som en bonus men är förstås bra för att betala av stora bolån eller att ha när man går i pension. Att på något sätt vara beroende av arv för att tillvaron ska fungera känns inte önskvärt eller vettigt.
Tror inte det blir mycket arv att hämta. Föräldrarna lär sälja och flytta till hyresrätt innan de blir för gamla. Pengarna från försäljning och sparande medel har vi barn uppmuntrat dom till att spendera medans de är friska och har energi.
Det kan ju vara som med Hitler - att man gärna gör en poäng av sin väldigt enkla bakgrund för att bedriften att sedan ha blivit ”en riktig Fuhrer” ska framstå som desto mer märkvärdig.
Detta är ironiskt uttryckt men alltså sant gällande Hitler. I Mein Kampf finns det ett flertal påståenden som syftat till att ”förminska” hans rätt hyggliga bakgrund till att framstå som enkel och fattig.
Håller med.
Min mamma dog när jag var 21. Hon hade haft cancer sen jag var 14. Jag fick hundra tusen från någon försäkring hon hade genom facket. Ett par veckor efter jag fått pengarna ringde dom å frågade om jag var nöjd . Jag blev helt ställd, fortfarande i stor sorg. Svarade att jag skiter fullständigt i pengarna, men kan ni ordna så att jag kan få tillbaka min mamma så skulle jag bli nöjd. Tycker lite synd om handläggaren nu i efterhand, men hoppas dom lärt sig att man inte kan ringa å fråga en sådan dum sak.
Att kapital skulle ställas mot att ha föräldrar i livet var inte riktigt det som var tanken med den här tråden.
I min värld är både livet och döden naturliga saker. Jag har diskuterat pengar och arv med mina föräldrar. Det tycker jag är en rimlig grej att göra. Mitt liv är bra som det är utan några ytterligare pengar. Samtidigt är arv något som kommer, vare sig man vill eller inte. Att stoppa huvudet i sanden gör inte läget bättre.
Jag har pratat arv med min mamma och har sagt åt henne att inte snåla för att vi syskon ska få några kronor när hon går bort. Vi fyra syskon har varierande ekonomisk IQ, men ingen av oss vill att hon försämrar sin levnadsstandard för oss. Hon har gjort mer än tillräckligt.
Tror det är viktigt att prata ekonomi och även arv med sina föräldrar, i mitt fall för att förtydliga att inga förväntningar finns. Jag har också börjat vägleda min mamma kring olika uttagsstrategier och att hon ska vara försiktig kring råd från bankerna.
Har även sett till att hon inte har sin buffert på sin gammelbank, för att försvåra för bluffare.
. Jag blev helt ställd, fortfarande i stor sorg. Svarade att jag skiter fullständigt i pengarna, men kan ni ordna så att jag kan få tillbaka min mamma så skulle jag bli nöjd. Tycker lite synd om handläggaren nu i efterhand, men hoppas dom lärt sig att man inte kan ringa å fråga en sådan dum sak.