Hej på er, har en fråga som jag funderat på som känns väldigt olustigt på något vis men har letat i forumet utan att hitta någon som riktig frågat denna fråga.
Om jag har riktigt otroligt tur så får jag ha kvar mina föräldrar i livet i ytterligare 20 år till (då är dom bra mycket äldre än vad deras föräldrar blivit). Då är jag drygt 50 år och skulle i så fall ärva en ansenlig summa pengar som skulle göra allt övrigt pensionsspar ganska onödigt.
Känns som en väldigt jobbig fråga att fundera över och har i alla mina tidigare beräkningar/prognoser/framtidsplaneringar tänkt att ”dom kommer att leva för alltid” men tänker att det ju gör enormt stor skillnad. Hur tänker ni andra?
Jag står lite inför samma dilemma. Det jag försöker framföra till mina föräldrar är min önskan att de själva lyxar till livet och unnar sig. Men på något sätt har de blivit ”snåla/ekonomiska” och vill inte slösa på pengarna på saker som inte är nödvändigt.
Tror de känner så för att de själva jobbat ihop detta från ingenting.
Jag gör som du och sparar som om det inte kommer något arv. Vem vet, går jag bort före mina föräldrar så går ju hela arvet till brorsan och min familj blir utan.
Det man kanske kan göra om det nu blir ett arv är väl att spara på ett sånt sätt så man kan tex sälja av eller liknande.
Jag hade nog pensionssparat, men absolut inte tills “sista blodsdroppen”. Ligger du över brytpunkten för statlig skatt kan löneväxlling vara ett alternativ.
Mina föräldrar gör som tur var detta. De lever det liv dom vill, reser mycket, har fester, bor där dom vill osv. Är väl mer att dom lyckats väldigt bra ekonomiskt i livet också.
Personligen tycker jag du ska köra på som om det inte fanns någon arv. Sen om det blir ett arv så kan du ta ställning till vad det medför. Det är för mycket som är osäkert i livet och saker ändras längs med vägen. Se arvet som ett eventuellt bonus.
Det är så jag gör nu. Funderar mer på att jag ofta är enormt snål mot mig själv och sparar väldigt mycket, vilket jag börjar tro är helt onödigt egentligen.
Var inte snål det kan ta ett tag att hitta en bra balans. Tror det har nämnts tidigare att man dra ned brutalt på det som inte ger en så mycket och vara generös på sånt som ger en mycket.
Som Mattias A skriver glöm inte att leva. Vissa saker kan du endast göra vid en viss ålder, sen har tåget gått. Balans är nyckelordet men kan ta tid att hitta den. Tog 4-5 år för mig.
Det är vanskligt att räkna in arv i framtidsplaner av huvudsakligen två anledningar, osäker tidshorisont och osäkert framtida värde.
Medellivslängden som pensionsinstitut använder ligger någonstans kring 86 år, men några människor blir mer än 100 år gamla.
Sedan kan allt framtida kapital som du har räknat med blivit bortskänkt till det lokala katthemmet.
Vi är i exakt samma situation som du/ni. Vi har haft en dialog med föräldrarna om någon form av grundnivå som vi kan förvänta oss i arv. Diskussionen utgick från att det så klart är helt ok att ge bort allt till välgörenhet men då behöver vi redan nu börja planera för det. Den diskussionen har landat så att vi kan räkna med mer pengar än vad vårt sparande kommer att bidra med.
Vi har ändock bestämt oss för att fortsätta spara 30% (10% amortering, 20% fonder) av våra inkomster. Den största drivkraften är att vi inte vill vara beroende av någon annan utan ha ett eget sparande och en egen livsekonomi. Vi klarar oss dessutom väldigt bra utan dessa pengar.
Vi hade sänkt sparandet om vi kände oss orimligt begränsade i vardagen av sparkvoten.
Jag kan sakna den diskussionen rent generellt om vad man har för pengar i sitt närmaste nätverk och hur det hör hemma i ekonomin. Varför skulle man inte räkna med släkten alls? Det är överdrivet försiktigt så länge man har en någorlunda god relation samt vet något om utrymmet i deras ekonomi.
Jag vet tex att närmaste släkten skulle hjälpa till om det blev en riktig kris. På samma sätt finns det inget som pekar på annat än att jag kommer att få ett arv. Jag har koll på, mellan tummen och pekfingret, hur stort det sannolikt blir.
Vi sparar ändå men hade möjligen varit mer agressiva om vi inte hade haft framtida arv och lite andra tillgångar som vi kan använda vid behov. Det största skälet till att spara ändå är om man vill ha möjligheten att gå i pension på deltid eller heltid riktigt tidigt, kanske tom innan det är aktuellt med arv.
Nu vet jag inte om trådskaparen är enda barnet, men arvskiften kan förvrida huvudet på människor (och deras respektive). Familjerätt tror jag tyvärr är ett framtidsyrke med alla typer av familjekonstellationer som förekommer idag.
Vi har haft diskussion om det och bett dom båda skriva testamente så att det blir tydligt hur dom vill ha det. Våra föräldrar är skilda och har nya respektive. Vi har två syskon. Även om båda blir 100 år så kommer det hur vi än vrider och vänder på det handla om mer pengar än vad vi (troligen) kommer kunna spara ihop till pension på egen hand.
förälder blir sjuk och hinner slarva bort pengarna innan hen blir så sjuk så hen får hjälp att sköta sin ekonomi?
Finns massor med osannolika scenarion som kan ställa till det för en som planerat sitt pensionssparande efter ett framtida arv. Även om summan av riskerna skulle vara någon enstaka % är det inte värt att riskera sin egen pension för att ”slippa” spara nu.
Sen är det ju en glidande skala. Finns det gott om pengar inom familjen är det en fördel man kan ha med sig in för framtiden. Men man får ju se till att man själv krattat för åtminstone en miniminivå.
Att riskera den ekonomi man ska ha från pensionen och sedan i bästa/värsta fall kanske 50-60 år framåt är osunt. Även om man bedömer risken still bara någon enstaka %.
Jag räknar inte alls med något arv från mina föräldrar. Med tanke på deras nuvarande ekonomi så kommer inte jag och mina syskon gå direkt lottlösa om man säger så, men allt kan hända.
Jag vill inte vara beroende av någon annans pengar.
Så om/när jag ärver mina föräldrar så kommer jag låta dom pengarna hoppa över en generation till mina barn som då troligtvis kommer vara mitt i livet med barn o hus och i större behov av dom pengarna än vad jag som då nybliven pensionär kommer vara.
