Jag är 85 år och har således inte någon längre “sparhorisont”. Jag har f.n. drygt 2.5 mille på bundna sparkonton med kort löptid (3-6 månader och månatlig kapitalisering av räntan). Ger c:a 1.5 procent ränta, vilket behövs för att dryga ut min något magra pension.
Vill naturligtvis att mina barn och barnbarn skall ha fått så bra avkastning som möjligt.
Det bjuder mig därför emot att börja spela med pengarna på aktier och dylikt. Vill ju inte heller få eftermälet att farfar hade pengar men spelade bort dem på börsen.
Men å andra sidan om nuvarande inflation och kanske recession fortsätter kanske eftermälet blir att farfar hade mycket pengar men det blev nästan inga kvar då han hade dem på sparkonton.
Finns det någon lösning på detta dilemma? I dagspressen nuförtiden finns det ofta varningar för att ha pengar på sparkonton, men vart skall man få ha dem om man inte vill spela med dem?
För undvikande av missförstånd vill jag påpeka att vare sig barn eller barnbarn f.n. lider någon ekonomisk nöd.
Vet att det finns skepsis mot hedgefonder. Men kolla fonden Alcur. Kanske lämplig för en liten del åtminstone.
Och skulle du våga dig på mer volatila värdepapper så kan du ju tänka att de kommer fortsätta utvecklas även i barnens och barnbarnens händer. Jag själv hade nog kollat på hyfsat breda fonder med hög sharpekvot och bra CAGR över längre tid, se Morningstar.
En mindre mängd fysiskt guld, köpt vid ett tillfälle som verkar rätt, kanske också kan vara en liten del.
Min mer tekniska syn på det här är att om du mentalt redan gett bort dessa pengar i ett arv till barn och barnbarn, och om dessa kommer att investera pengarna (det vet du bäst) så kan de ju lika gärna vara investerade nu. Dvs, dra bort det du behöver säkrat för dig själv (för att känna dig bekväm, finns ingen sanning i vad det skulle vara) och sedan investera och se dig själv som t.v. förvaltare. Om du däremot tror de skulle spendera pengarna så blir det en annan situation.
Om jag däremot talar med hjärtat så tycker jag du ska spendera pengar. Det behöver inte vara att köpa en Tesla till dig själv, utan kan vara att ge pengar till barn och barnbarn. Jag har lite svårt för resonemanget att man inte vill slösa pengarna på sig själv utan att det ska gå i arv, men samtidigt inte vill ge pengarna (eller hjälpa till eller köpa gemensamma upplevelser etc) innan man lämnat in (om det inte handlar om att de inte är mogna för att ta emot kapitalet, då är det en annan femma). Visst, kul att få stålar när farsan lämnar in (nope), jag har någon slags hang-up på arv tror jag bara…
Jag tycker du ska tänka på dig, din pension och vad du vill göra. Det låter som att vardagstrygghet med mer pension är din prioritering. Arv är en bonus och ser man det så, så tycker jag du valt precis rätt lösning. Lever du till du blir 106 behöver du slantarna på vägen. Lever du till 86 så får dina barn dem. Har du då placerat dem klokt och börsen backat så kanske barnen tar ut dem på lägstanivån oavsett hur smart du än placerat.
Har man en fin relation i familjen så lär avkomman i alla led uppskatta ett arv, men ännu mer att far och farfar inte satt och surade som Joakim von Anka på en hög med stålar.
Ge bort rättvist redan nu. Det kan alltid bli fel och missnöje att vänta tills man trillat av pinnen. Du vill undvika bråk mellan syskon osv. Fördela rättvist och med kanske ett förbehåll till minsta barnen såsom dedikerat till körkort, studier eller boende som exempel. Ingen uppskattar riktigt de pengar som det kan bli bråk om efteråt. Kanske ge en stor del nu och bjud på nån trevlig upplevelse typ resa när du nu är frisk och kry.
Är inne på samma spår som övriga. För det första tycker jag inte du behöver begränsa dig vid att endast dryga ut pensionen med räntan - man får nalla på kapitalet.
Sen att du kanske gör något annat kul. Anordna en fest? Och med det menar jag att låta anordna, inte att du ska göra det själv. Eller bjud familjen på en kryssning. Eller gör det själv för den delen.
Min morfar köpte en fabriksny blå Toyota innan han gick bort några månader senare. Nu är det ett otroligt fint minne för mig hur glad han var över den och visade alla funktioner, och egentligen första gången jag såg honom vara glad och pigg efter min mormor gick bort något år tidigare. Jag tänkte aldrig på något arv då och har tänkte inte på något arv efter det heller.
Tro mig, jag gör en hel del för både barn och barnbarn. Det här är egentligen en principiell fråga. Skall jag sätta sprätt på pengarna nu till mig själv och barn/barnbarn eller få dem att växa på längre sikt och skapa någon form av framtida trygghet för dem?