Problemet är att många ser bostaden som en investering, utan det tankesättet hade inte priserna stuckit och belåningen (hävstången) varit så kraftig.
Håller med dig helt om att det är fel att noja över situationen.
Problemet är att många ser bostaden som en investering, utan det tankesättet hade inte priserna stuckit och belåningen (hävstången) varit så kraftig.
Håller med dig helt om att det är fel att noja över situationen.
Hur ska man kunna veta?
Vi beställde virke till en altan i våras precis när kriget i Ukraina drog igång, bäst att passa på då många skrev att nu kommer virkespriserna att öka ännu mera mot de redan groteska priser vi hade då. Ha, priserna sänktes med upp till 50% istället, så tji fick vi för att försöka lura marknaden. Altanen har vi dock mycket glädje av.
/
Det här med “dåligt” bostadsköp verkar vara vanligare än jag trott. Min fru hade ångest i över ett år för sitt lägenhetsköp efter en separation. Hon fick kommentarer från ordförande att de hade varnat om de vetat det höga priset hon betalade. Tre år senare (strax efter pandemin) flyttade vi in till gemensamt boende och sålde hennes lägenhet till förlust. Ångesten hade då varit borta i några år och det blev ännu lättare när den blev såld. Mycket för att vi pratade om hur det kändes och att hon trivdes/trivts mycket bra i den.
Jag hade själv svårt att få tillbaka min insatts men gick iallafall något plus så det betalade större delen av mäklararvodet.
Det är ett boende som du förhoppningsvis trivs och kommer att trivas i några år framåt. Glöm inte att njuta av boendet och försök att släppa paniken.
Se det från den ljusa sidan. Du har tagit dig igenom en separation. Du har inget osålt boende du står kvar med. Du har låst en bra ränta. Du har någonstans att bo. Du bor i en stabil förening. Om du köpte den till ett högt pris och det var budgivning innebär det att intresset antagligen kommer vara bra även när du säljer.
Skulle även säga att det blir mer och mer intressant börja kolla på föreningarnas siffror, så där är du kanske lite i framkant vilket är postivt. För 10 år sen var det få som kollade, idag kollar fler. Om 2-5 år till kanske ännu fler kollar just på dom siffrorna vilket gör din lägenhet mer attraktiv.
Priset går upp och ner och man fattar beslut utifrån den kunskap man har vid besluts-tillfället. Vi köpte också för dyrt men har bott väldigt bra i 8 år. Just med boende tycker jag det är mindre viktigt göra bra affärer, det är ett boende. Viktigast är att man trivs, att livet får ha sin gång, så länge man har råd och bra marginaler är det bara köra.
Med tanke på att priset har rasat på 6 månader så borde det vara möjligt för priset att rusa under en framtida 6-månadersperiod. Det känns som du oroar dig över något som kanske inte ens kommer hända.
Har du ens räknat på vad sannolikheten är att du skulle vilja sälja den om 2-3 år och om priset är lägre eller högre då? Har du jämfört det med risken att du är död då? Eller att Sverige dragits in i ett krig med ryssen och du är en flykting på en vingård i Frankrike och värdet på din fastighet saknar relevans? Eller att vi övergått till Bitcoin och din skuld försvann för den var i kronor som ändå saknar värde då?
Jag skulle gärna vilja se din analys är ut 
Har inte sett att det nämnts tidigare i diskussionen, men att man säljer och köper på samma (fallande) marknad är inte alltid en tröst. Jag har bekanta som sitter i sitsen att man pytsat in ALLT sitt kapital i kontantinsatsen, och faller bostaden tillräckligt mycket i värde kan då hela kontantinsatsen gå förlorad om man tvingas sälja. Ponera följande scenario:
Nyligen köpt bostad på pristoppen för 10,0 mkr
Samtliga livsbesparingar 1,5 mkr går till kontantinsats
Värdet på bostaden sjunker med 20% till 8,0 mkr
Hushållet tappar den ena av de två inkomsterna, vilket innebär att man inte har råd att behålla bostaden och tvingas sälja i sämsta möjliga läge
Hushållet står nu utan ny kontantinsats, med skulder på 0,5 mkr samtidigt som det på grund av lågkonjunkturen och därpå följande längre arbetslöshet inte heller har möjlighet att spara ihop till en ny kontantinsats inom förutsebar framtid.
Som tur är sitter jag inte i denna situation själv, och även om den må vara till stor del självförvållad för de som gör det, genom skygglappar och små marginaler i samband med köpesaffären, känns det ganska tröttsamt att ständigt höra mantrat “du säljer och köper ju på samma marknad så det går på ett ut”. Sanningen är inte alltid så enkel.
Det som du nämner är klassiskt mäklarsnack, det tillsammans med inställningen ”räntan kommer aldrig gå upp igen” och ”att äga sin bostad är alltid en bra affär oavsett tidsspann” har gjort att folk belånat sig långt högre än vad som egentligen är rimligt. Vi får hoppas att de allra flesta klarar sig utan att behöva göra usla affärer.
De du beskriver va värklighet för 30 år sen… Värdet på fastgheten sjönk så pass mycke att folk fick sälja med förlust å skulder kvar…
Är medveten om detta. Min poäng är dock inte huvudsakligen att en bostadsaffär kan sluta med skulder, utan att en fallande marknad kan knuffa ut dig och/eller ditt hushåll från den marknaden. Kontentan av mitt inlägg är, återigen, att det inte är så enkelt som att man säljer och köper på samma marknad och därför gör det inget att vi ser en sättning i bostadspriserna.
I sista änden är det i vanlig ordning lite i stil med “den enes död, den andres bröd”. De som står utanför marknaden och vill in, liksom potentiellt de som vill och kan stanna kvar, tjänar på det medan de som nyligen kommit in och vill eller måste ut förlorar på det. Inget konstigt med det, så har det varit i alla tider. Det jag motsätter mig är just det där svepande och raljerande uttrycket - möjligtvis för att jag har personer jag håller av som riskerar att falla hårt i dessa tider.
Jag skrev på kontraktet för min första bostadsrätt i februari, kunde inte skriva på lånet förens i maj när räntan redan börjat rusa, tog beslutet att inte binda vilket jag står för, att binda hade redan blivit för dyrt. Jag avundas dig som kunde binda precis när oroligheterna började. Tror det kommer visa sig vara en superaffär för dig långsiktigt.
Tack för diskussionen och de motiverande orden! Lite nya tankeställare för mig grubbla på.
Jag skrev på kontraktet för min första bostadsrätt i februari, kunde inte skriva på lånet förens i maj när räntan redan börjat rusa, tog beslutet att inte binda vilket jag står för, att binda hade redan blivit för dyrt. Jag avundas dig som kunde binda precis när oroligheterna började. Tror det kommer visa sig vara en superaffär för dig långsiktigt
Håller tummarna för dig med Fabian! Att räntan är bunden är skönt, men sen kanske det inte hjälper när den löper ut och jag tvingas betala 3-5k mer i månaden. Vi får se vad som händer helt enkelt…men sitter lite lugnare i båten efter denna tråd.
Jag håller helt med dig, och det behöver inte ens gå så illa. Jag känner själv att man blir lite fastlåst i sin bostad nu. (Som tur är vill jag inte flytta!) Nu när värdet har minskat så skulle vi troligen inte kunna köpa en lika bra bostad då vi skulle få en för liten handpenning, även om vi inte skulle få någon restskuld. (Än?)
Känner någon som vill flytta till en ny stad just nu, och det är inte helt enkelt, om de säljer för billigt har de inte råd med något dit de flyttar, även om den nya bostaden gått ner ännu mer än deras. Man måste ju ha 15% i insats och det äts upp fort för oss som är unga.