Hej
Jag funderar på att köpa en bostad för första gången men är rädd. Jag har pengar så det räcker till kontantinsats sedan måste jag låna till 85%. Dessutom har jag inte stort buffert. Enligt mina kalkyler kommer lån, amortering och levnadskostnader ligga på runt 10000 kr i månaden. Jag får ut får ut ca 25000 efter skatt. Om jag betalar allt som jag ska göra i månaden ska jag ha ca 6000 kvar. Är det tillräckligt, med tanke på alla oförutsedda utgifter som kan förekomma i ett hus.
Om jag väntar med att köpa och priserna stiger, kommer jag att ha råd att köpa något över huvud taget? Behöver verkligen råd.
Tack
Ser ut att vara bra marginal kvar efter att allt är betalt…
När jag köpte hus för länge sen va räntan bra mycke högre än idag…
Belåningsgrad va på 85% å lånesumman va 4,5 gånger års lönen… Bara räntekostnaden va över halva lönen efter skatt…
Tack för bra input.
Huset är inte besiktigat och det MÅSTE göras innan jag går vidare.
Tyvärr är jag inte händig av mig alls ., Har en bil som är 13 år gammal och funkar utmärkt( hur länge vet man aldrig).
Möbler och husgeråd har jag en del sedan tidigare.
Löneförhöjningen kommer tyvärr inte att vara substantiell.
Det är verkligen de här sakerna som du nämner som oroar mig mest.
Jag motsvarade 2månaders lön i buffert samt lite fonder, men är det enough liksom.
Har ingen som skulle kunna ställa upp om det skulle behövas- har ett bra nätverk- men ändå, jag måste klara mig med den inkomsten som jag har. Har tom funderat på att ta ett till jobb, varannan helg, kan bli 1500-2000 mer i månaden.
hur gammal är du? Utbildning? Hr du en partner? Hens utbildning? Vad jag tänker på är att ett husinköp ofta är något man gör hyfsat tidigt i livet och är en långsiktig investering. Man tänker att kostnaden är stor men tenderar ofta att glömma att man (i händelse av att man befinner sig i en sådan bransch) sannolikt kommer tjäna mer pengar allt eftersom tiden går. Dock behöver man räkna in ev barn och inkomstbortfall under de åren.
Men. Vi köpte hus 2003. Lånet var då den största kostnad vi hade och vi gick precis runt. Ett decennium senare hade vi ett helt annat svängrum.
Jag hade inte köpt, då jag vill kunna ha guldkant, kunna göra saker på fritiden, trygghet och marginaler i livet.
Jag köpte ett hus med lite liknande förutsättningar som dig, 68 % i lån, men bara tusenlappar kvar i buffert. Däremot hade jag en sambo som kan fixa med hus, kan laga i princip vad som helst på en bil och som hade pengar. Hade det inte fungerat med sambon (vi bodde ihop även tidigare) så hade jag kunnat ringa mina föräldrar för både praktisk och ekonomisk hjälp. Efter ett halvår gick en sak sönder (inget som stod på besikningsprotokollet) och jag behövde ut med 81 000, så då var det bara att låna av sambon. Ensam hade jag absolut inte köpt.
Jag är högutbildad och fyller 50 i år. Jag har en son som kommer att bo hos mig varannan vecka.
Med tanke på min ålder känns som att ju längre jag väntar, desto svårare för mig att köpa. Plus att det ger en viss trygghet.
Har kollat bostadsrätter men räknar man avgifter till föreningen och lån till banken så blir ju ganska högt belopp ändå.
Jo, sparande ingår i kalkylen.
Nöje:0, har friskvård via jobbet och älskar att promenera.
Transport: ca1500
Mat: har tendens att småhandla men de senaste två månaderna storhandlar jag och det landar på ca 4000 för tre personer.
Jag kan snåla om jag måste.
Är rädd att jag blir stressad varje månad när det är dags att betala räkningar. Kommer att bli så tight att jag kanske inte kommer att få råd att resa.
Jag har kollat hyresrätter, bostadsrätter men som jag skrev tidigare, det är dyrt det med, även om jag slipper vissa utgifter som man kan ha när man bor i ett hus. Mycket handlar om timing också. Har 17 år kvar till pensionen, med lite tur skulle jag kunna betala av lånet innan jag går i pension, det var så jag tänkte.
Tack snälla för dina kloka tankar.
., Har en bil som är 13 år gammal och funkar utmärkt( hur länge vet man aldrig).