Hjälp en stressad 23-åring..!

Det är väl inga problem att gå finansiellt back när man investerar i sitt humankapital?

Således:

  • hur mycket inkomster kommer du ha under de tre åren?
  • hur mycket studielån kan du ta?
  • hur mycket utgifter?
  • om utgifterna är större än inkomsterna, täcks de av dina 275 000 som är sparade?

Om ja, inget problem tänker jag. Om nej, hur kan du täcka diffen?

15 gillningar

Tack för svar!

Jag är medveten om ovissheten kring andrahandsuthyrning. Tror du att valet av studieämne påverkar ett sådant beslut dock? Tanken är i alla fall att jag börjar med ett års nationalekonomi och statistik för att sedan komma in på ett masterprogram med inriktning management.

Att sälja bilen kanske blir den bittra verkligheten när jag väl står i det. Men helst inte liksom. Förstår din poäng med att lösa lånet till mamma av rent principiella skäl men eftersom det är pengar min mamma inte har något behov av så känner jag inte att det är aktuellt förrän jag är färdigpluggad oavsett om jag behåller bilen eller inte. En av anledningarna till att jag vill behålla bilen är ju dessutom för att lätt kunna åka och besöka dem så ofta som jag gör idag. Kollektivtrafiken till dem är inte mycket att hurra för.

Eftersom jag tar partiell tjänstledighet från min nuvarande tjänst tänkte jag ju jobba kvar där. Att “jobba helger” funkar inte riktigt i den branschen men jag har kommit överens med min arbetsgivare om hur jag ska jobba och det är en plan jag är nöjd med. Man blir lite låst men å andra sidan har jag mycket roligare på mitt nuvarande jobb och så tjänar jag bättre än om jag t.ex jobbat kassapass på ICA.

Ja men precis. Lite så jag tänker. Samtidigt svider det dock lite att inte längre kunna spara en krona under tre år. Därför får jag väl kanske egentligen avvakta och testa en period innan jag kommer till ett definitivt beslut. Tänker att jag kanske omvärderar situationen när jag väl ser pengarna rinna ur fickan.

Men förutsatt att jag räknar med att förbruka 100,000 under tre år. Finns det några synpunkter kring min buffertkvot i förhållande till värdepapper? Borde jag göra bufferten större för att t.ex kunna köpa värdepapper vid ev. nedgång, eller kanske se till att det finns en buffert kvar efter att mina 100k är förbrukade? Eftersom prognosen är att det tar slut först efter tre år kanske jag inte behöver sälja av några mängder i dag i alla fall…?

Alla är ju olika men jag hade nog prioriterat ungefär såhär:

  1. Försökt maxa inkomst/CSN-lån, upplevde extrajobb jämte studier som ett välbehövligt avbrott när man egentligen kan studera 24/7. Det hjälpte mig att fokusera på studierna :slight_smile:

  2. Behållt lägenheten

  3. Betalat av lånet

  4. Behållt bilen, men blir det för dyrt så sälj den.

Om du sen behöver nalla lite på ditt sparkapital så är det inte hela världen. Du investerar i dig själv de kommande åren.

Hur ser dina föräldrar på saken?
Det känns spontant som att du utnytjar dom lite grand. Jag tror du kan stå på egna ben och investera i dig själv.

2 gillningar

Jag förstår - och här kommer lite oombedd coaching - det är något som inte är optimalt utifrån ett emotionellt perspektiv. Du är 23 år gammal och har redan nu mer pengar än median-70-åringen(!) på Avanza och du har dåligt samvete för att - inte ens spendera pengarna - utan investera dem i dig själv och ditt humankapital som kommer ge dig en högre intjäning över din livstid.

Om det är något pengar som pengar ska användas till så är det just att öka sitt humankapital, sina färdigheter, erfarenheter och kunskaper.

Så här tänker jag (och för att citera @MoaD):

Det kommer gå ekonomiskt bra för dig i livet. Låt livet kännas lika fantastiskt som det är. Unna dig att njuta dig till framgång.

De eventuellt 100 - 200 000 SEK du lägger på att ha en högre livskvalitet kommer du tjäna in många gånger om. Du är redan nu på väg att vinna det ekonomiska spelet på sikt, du kommer få mest ut att träna andra muskler.

Lycka till, grattis till dig och din fina ekonomiska situation!

PS. Har du ens firat din fina ekonomiska situation?

7 gillningar

Jag hade definitivt INTE flyttat hem till föräldrarna! Usch och fy för att flytta hem när man en gång flyttat därifrån. Jag älskar dem otroligt men är man vuxen så är man.
Hade jag verkligen varit tvungen hade jag så klart gjort det och de hade välkomnat mig men för egen del hade jag vänt på alla stenar innan det alternativet hade blivit aktuellt.

Bilen hade jag valt bort men förstår att du kan vara sätt beroende på hur man bor. Annars hade jag försökt sänka utgifter generellt.

Finns möjlighet att ha en inneboende?

1 gillning

Att jag utnyttjar mina föräldrar är det väl ingen tvekan om. Utan dem hade jag ju inte haft förutsättningar till att spara så pass mycket under studietiden och det får man ju vara ödmjuk inför. De är mest glada över att kunna hjälpa till när bostadsmarknaden i storstäderna ser ut som den gör och säger att jag gärna får flytta tillbaka hem om jag skulle vilja det. Samtidigt förstår dem att jag kanske inte är så värst sugen på det.

Mitt privatlån verkar ha fått oförtjänt mycket uppmärksamhet i denna tråden. Detta är en liten del av ett större arv som mamma ändå inte nyttjar just nu och därför var det bara rent taktiskt att hon puttade in en slant när jag köpte bostad. Skulle hon behöva pengarna har jag ju som sagt möjlighet att lösa lånet på studs men det behovet finns inte och därför är det en icke-fråga i nuläget.

2 gillningar

Vill bara säga grattis till allt du åstadkommit hittils! Känn ingen stress, jag är så imponerad av att du vid 23 års ålder redan skapat så goda ekonomiska förutsättningar och gjort smarta val. Jag skulle inte flytta hem igen.

Om jag förstår det rätt så har du idag 30 000 i lön, dvs ca 22 000 efter skatt. Sparar 5000 kr, amorterar 4000 ( är det inkl 2000 kr till mamma? Utgår ifrån det och att du under studietiden alltså amorterar endast 2000 kr.). Levnadskostnader alltså ca 15 000 kr under studietiden. Du bör kunna få merkostnadslån från csn om du har en lön sen tidigare och med lite jobb utöver det bör du inte gå så mycket back? Eller vill du inte ta mer csn?

Om du ändå går back skulle jag räkna på buffert 3 månadsutgifter, dvs ca 45 000 kr att ha kvar när du är klar, låta värdepapprena ligga kvar och fram till studiestart (antar i augusti?) lägga allt sparande till buffertspar istället för att utöka sparandet i fonder. Lycka till!

4 gillningar

Tack…!

Ja precis, jag räknar på att jag förbrukar 15-17k i månaden i dagsläget. Utökat lån omfattar inte mig pga min ringa ålder vill jag minnas, kanske bör kolla upp det igen.

En idé jag haft är att jag försöker täcka för amorteringen på bostadslånet med sparpengarna. I sådana fall flyttar jag bara pengar från ett sparkonto till ett annat.

45,000 är en idé ja. Tack för input!

1 gillning

Den stora utgiftsposten bilen kan du sälja och köpa en elcykel. Stor besparing och bra motion, själv elcyklar jag 13km om dagen till jobbet. Dessutom tar småärenden till stan (4km) och liknande snabbare än bilen då man cyklar ända fram dit man ska, inget krångel med parkering och promenad sista biten.

Tack för svar! Har tänkt exakt samma tanke. Provcyklade en modell härom veckan. Har dock en mil till jobbet och ungefär detsamma till föräldrarna. Nu de närmsta månaderna är det ju inget problem men under vinterhalvåret blir det mindre skoj gissar jag. Men det är inte ett orimligt alternativ.

1 gillning

Otroligt att så många orkar engagera sig och sätta sig in i situationen! Tack allihopa!

Inser att jag tänkt på detta en hel del vändor och att jag kanske inte kommer så mycket längre i tankarna. Men väldigt trevligt med input och synpunkter kring att investera i humankapital etc.

Kan konstatera att alternativen är många och att alla har sina olika för- och nackdelar. Får väl se vad det blir av det när det väl närmar sig.

Lycka till och berätta gärna för oss hur det gick. Vi älskar uppföljningar i forumet. :slightly_smiling_face:

Ps. Jag ser att du duckade min fråga om firande… :wink:

2 gillningar

Intressant läsning. En spontan kommentar. Jag hade INTE velat ha mina barn inneboende hemma vid 23 års ålder. Då skall navelsträngen vara kapad sedan länge.

4 gillningar

En mil fixar du lätt på cykel ÄVEN på vinterhalvåret, säger jag som bor i Malmö där det ofta är ganska ruggigt på vintrarna. Värsta is-gate-dagarna tar jag hellre andra alternativ än min (vanliga icke el-)cykel men annars funkar det finfint. Och som sagt, en mil gör du på en halvtimme, vilket för mig åtminstone är görbart tidsmässigt (gratis motion på kuppen).

Så det känns definitivt som ett bra alternativ i mina ögon!

Jag noterade också det. :wink:

1 gillning

10km är inga problem med elcykel, jag har 13km till jobbet det tar 30-35min. Det är inte jobbigare än en snabb promenad, man blir inte svettig. Se till att ha vindtäta kläder så är vintern inga problem heller.

3 gillningar

Ostressad 55 åring i Umeå, el-cyklar på vintern kalori-cyklar när det är snöfritt , bra kläder är förhållandevis billigt jämfört med bil omkostnader. Kör buss till vardags därför så många timmar bakom ratten, går inte på gym utan nöjer med vardagsmotion vilket också sparar pengar.

3 gillningar

Där är vinter på riktigt!

1 gillning

Jo faktiskt… Brukar fuska och ta bilen vid -20 eller sanslöst snöandet, och vissa dagar när det är snöblandat, har visserligen dubbat fram men brukar ramla varje år. Har 8 km till jobbet, startade timer 1 gång och jämförde hur mycket tid jag sparade på bilen, den står i garage i och cykel utanför dörren, gick cirka 45 sekunder snabbare med bil ! Visserligen är cykel inställd på USA hastighet… (32km)

1 gillning