Träning, träning och ännu mera träning. Nu kan du leva sparsamt så nu är det bara att fokusera på dina intressen och slösa pengar på det.
Vi har satt en livstil och rutiner som vi vill ha och sen lever livet utifrån det. Vi är extremt sparsam på sånt som vi anser är strunt eller onödigt, typ kläder, hotellrum, halvfabrikat, flygresor, alkohol osv. Däremot är det nästan no limit när det gäller lokalproducerat mat, upplevelser, skor osv.
Det är iaf så vi har byggt vårt liv med mycket resurser på det som ger energi och väldigt fugal på sånt som inte ger energi. Vad som ger och tar energi är olika för olika personer så det behöver du fundera igenom själv…
Javisst finns det saker som du kan spendera på för att få mer energi. Det finns även saker du kan spendera på som kostar dig energi.
Dit jag vill komma är att du behöver hitta din egen “valutakurs” mellan varje sak du vill spendera på och hur mycket energi du får av det. Det tror jag kommer ur vad dina värderingar och dina mål är. De svåra och mjuka frågorna. När du väl har en växlingskurs mellan varje sak och energinettot du får från det kan du välja att prioritera de som totalt sätt ger just ditt liv mesta energi och mening.
Hade/har ett liknande problem. Under studenttiden så bodde jag hemma, sparade hela CSN-lånet och jobbade väldigt mycket extra vid sidan av studierna och sparade ihop ännu mer där målet var att spara ihop till en kontantinsats. Efter ett tag nådde jag en redig kontantinsats som vida överstiger det lån som jag ens kan bli beviljad även med två inkomster men har fortfarande inte köpt en lägenhet då jag bor i en rätt så bra och billig hyreslägenhet och fortfarande inte heller vet exakt i vilket område jag vill bo, blir nog ett köp om 1-2 år. Jag har också en bra inkomst nu efter examen. Jag får en del köpångest när jag köper grejer som jag vill ha eller till och med behöver, detta relaterat till att jag växte upp med separerade föräldrar som var för sig hade rätt så låga inkomster (15-20k-spannet).
Det som gjorde det hela lättare för mig var att jag tidigare sparade enligt principen att jag betalade alla mina utgifter för månaden, alla nöjen osv och det som blev över av pengarna precis innan nästa lön/CSN, alltså överskottet, lades i sparande, typ fonder. Det blev en uppmuntran om att spendera så lite som möjligt så att så mycket som möjligt kunde sparas. Nu kör jag istället ett autogiro där 30% av inkomsten åker direkt in i olika sparanden och allt som är över är mitt att spendera, då är sparandet redan “gjort”.
Att jag uppfattar frågeställningen som konstig har för min del samband med egna erfarenheter av att ha varit i en liknande situation för ganska länge sedan nu.
När jag var yngre uppfattade jag ungefär som du att att jag inte använde pengar på något riktigt vettigt sätt. På liknande sätt hade jag också en oklarhet i hur jag skulle få till det. Den så kallade lösningen för min del bestod av två saker:
Jag levde inte alls i nuet på den tiden utan var mycket upptagen med funderingar om vad som skulle hända senare i livet. Jag upplevde också livet som lite lätt meningslöst. Mellan studietiden och det egna familjebildandet blir det lätt så när kompisar “faller ifrån” för att bilda familj medan man själv vill leva på som tidigare. För min del var det här med “livet som skulle komma sedan” kanske inte helt sunt men just ur ekonomisk synvinkel var det ganska vettigt. Det blev för mig ett tydligt syfte att spara pengar till en framtida bättre livssituation. Jag menar då inte att pengarna skulle skapa denna situation utan att det där och då skulle finnas nya intressanta ändamål. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det var en korrekt analys.
Jag insåg att det inte finns något större samband mellan pris och kvalitet när det gäller resor och upplevelser. När man är ung är resor och upplevelser ofta det man lägger pengar på. Jag hade som ung kunnat resa till Singapore och dricka drinkar på Raffles hotel eller göra andra liknande saker. Många andra verkade göra en stor poäng av att de gjorde olika sådana saker. Själv hade jag Östeuropa som “min värld” och reste nästan uteslutande dit. Jag gjorde en rad rejäla och mycket upplevelserika resor dit, både på egen hand och med kompisar. Dock kostade resorna inte så mycket. Även om man satsade på att göra av med pengar blev det inte särskilt dyrt. Jag reste med tåg eller buss och bodde hemma hos lokala personer. Det jag lade pengar på var mat, aktiviteter och en del shopping. Efter semestern brukade jag varje år göra en större avbetalning på bolånet med alla pengar som blivit över.
När man är ung bör man inte ha för tydliga mål utan främst spardisciplin och förståelse för att målen kommer när livet senare får mer substans och mening.
Forskare i motivationspsykologi här. Jag känner igen problemet både i forskningslitteraturen och i mitt eget liv.
Jag har växt upp fattigt minst sagt, så under hela min barndom har jag lärt mig att leva och ha roligt utan att det kostar resurser. Fortfarande är de de billigaste eller gratis nöjena de som jag njuter mest av; spela rollspel, basket, eller kolla på film. Jag avskyr att åka på semester utomlands.
Idag har jag en okej lön. Om man jämför med mina barndomsvänner som jag inte längre har kvar har jag en gigantisk lön. Dessutom, jag har ett eget AB som driver in mycket pengar för lite arbete. Företaget kan dessutom ta en del av mina löpande kostnader.
Så, jag får pengar så det blir över. Jag har amorterat klart på lägenheten och kan nästan göra vad jag vill.
Men, jag har insett att jag inte blir lycklig av att spendera pengar. Det finns en tomhet i att bara spendera pengar. Det som kostar pengar för mig är lyxig mat som jag mig lycklig (och överviktig), samt andra människor. Eftersom jag kommer från enklare förhållanden själv vet jag att andra människor har det tufft, och jag vet att jag kan hjälpa till när det skiter sig för andra människor. Jag har också använt mina pengar i företaget för att hjälpa yngre förmågor som vill bli forskare eller andra projekt (som inte fungerat alls).
Jag blir lycklig av att veta att mina barn har en ekonomisk trygghet, och att mina andra nära och kära som jag bryr mig kan komma till mig för att få både ekonomiskt och annat stöd. Jag blir glad av att mina känner sig trygga och imponerade över att jag planerar för deras framtida bostadssituation när de ska flytta hemifrån.
Dotter: “Så, du planerade min framtida bostadssituation före jag ens var född?”
Jag: “Ja, och din lillebrors”
Dotter: “Pappa, du skrämmer mig…”
Jag: “Då är det bäst att jag inte säger något om aktieportföljen som jag sakta men säkert bygger upp till dina barn…Planen är ju att du också ska börja bygga på den när du är i position att göra det…”
Använd pengarna till meningsfulla upplevelser och människor. Undvik att börja konsumera prylar. Denna lycka är inte beständig, utan bara en kortvarig lycka. En oväntad löneförhöjning kan göra dig glad en stund, men sedan spelar det ingen roll längre.
Jag vill tacka för alla svar och be om ursäkt för mitt långsamma respons. Jag hör vad ni säger @Anonym och @Clebo. Håller med om att spendera pengar i sig inte är en väg framåt utan istället hitta de saker i livet som är betydelsefulla och fokusera på dem. Samtidigt är inte detta som kommer helt plötsligt uppenbara sig för mig med tilräckligt mycket navelskådande utan jag måste nog ge mig ut i världen och upptäcka mer av vad som funkar och vad som inte gör det - en resa som bitvis antagligen kommer kosta.
Jag har nu landat i att dra ner min sparkvot något varje månad och avsätta en summa till ett livsstilskonto. Mycket av dessa pengar kommer att gå till att försöka må bättre på olika sätt samt aktiviteter som låter mig upptäcka och lära mig nya saker samt träffa nya människor. En del kommer även gå till att mata min fåfänga.
Lycka kan inte köpas för pengar. Om man inte är lycklig idag, med dagens förutsättningar, blir man inte lycklig senare heller även om man då skulle ha mer pengar.
Pengar kan underlätta, men lycka kan man inte köpa för dem.
Lyssnade för ett tag sen på en podd där (kanske det var Johannes Hansen) nån sa att:
”Att hitta sin mening i livet, vad man är bra på eller vad man vill spendera sin energi på är ingen akademisk eller intellektuell fråga. Det går inte att tänka fram de svaren. Man behöver prova och testa sig fram.”
Kanske budgetera det här? =)
10% av nettolönen går till att testa nya saker.
Många verkar ha svårt för att hålla i pengarna om de inte budgeterar eller för kassabok. Jag funderar på om det kan ha med det automatiska sparandet att göra. Pengarna styrs automatiskt in till samma fonder eller samma robotar hela tiden utan att man känner att man behöver engagera sig. Det är förstås bekvämt men det finns risk för att man släpper kontrollen över sin ekonomi.
Oftast tycker jag det är två personlighetstyper som har dessa problem.
Typ 1 är impulsiva och köper det som faller in en för stunden, typ a la lyxfällan. Typ 1 mår oftast bra av att föra kassabok och planera sin ekonomi då det annars lätt rinner iväg mycket pengar på skit.
Typ 2 söker trygghet och då ska allt planeras, budgeteras samt man känner sig otrygghet om något oväntat sker. Typ 2 skulle må bra om de lär sig att acceptera viss osäkerhet i livet.
Vi kör hel hjärtat med att vi lever livet som vi vill och sparande är det som blir kvar vid slutet av månaden och håller en sparkvot på 40-50% med den taktiken men vi är alla olika.
Det beror vell på hur du definierar ‘‘lycka’’ Jag tycker det är ett knasigt begrepp för det ända som pågår är olika flöden av dopamin, oxytocin, seretonin i hjärnan och om du får lite extra av något av dessa hormon så är du ‘‘lycklig’’ Så i princip kan du ju köpa lycka i form av en flaska vin, choklad, massage eller något liknande vilket då skulle göra dig ‘‘lycklig’’
Vad baserar du detta på? Det finns studier som visar att pengar har en korrelation med upplevd lycka. Det innebär ju inte nödvändigtvis att det det föreligger ett orsakssamband där men fynden är problematiska för teorin om att pengar inte kan köpa lycka. Jag upplever att denna fras ofta framförs av gammal vana och utan någon riktig förklaring.
janbolmeson
(Jan Bolmeson)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
35
Jag tror att du är på rätt spår när det gäller hitta nya hobbies eller aktiviteter som du känner mening med. Pröva dig fram bland fysiska (motion i naturen), sociala (gå med i olika föreningar, träffa nya vänner med nya gemensamma intressen) eller intellektuella (läsa poesi, spela schack eller tävla i e-sport) aktiviteter, Det finns mycket att pröva. Jag skulle däremot avrekommendera att mata din fåfänga. Det i sig kommer inte att göra dig gott eller enklare för dig att hitta en stark mening i din vardagliga tillvaro.
Den som börjat tjäna lite pengar, från att ha haft det knapert, kan nog skriva under på det här.
Jag växte inte upp i fattigdom men mina föräldrar fick verkligen vända på slantarna. Vi pratar semester i lånad husvagn vart fjärde år, första gången jag var utomlands var jag sexton.
Jag fick mestadels ärvda kläder och att köpa t ex en ny cykel var liksom inte att tänka på.
När jag själv nu har en helt annan levnadsstandard njuter jag i fulla drag av att kunna ge mina barn upplevelser (inte så mycket prylar) och det de behöver.
