Jag är precis i vägskälet med att välja utbildning till hösten, en master som jag tycker är jätteintressant och en yh-utbildning som jag tror är bättre för jobb och möjligheten att starta eget så småningom. Snälla hjälp mig i min process!
Jag plugga till lärare direkt efter gymnasiet och har nu efter 5 år i yrket (man måste ju testa det man pluggat) blivit på det klara med att jag inte kan fortsätta med detta (inte minst pga löneutveckling). Jag har länge tänkt på att välja något IT-relaterat, men spenderar ärligt talat gärna så lite tid som möjligt med problem på datorn och det är ju för det mesta det man gör. Nu har jag istället kommit in på en master i kognitionsvetenskap i Lund och ett yh-utbildning som heter solenergiprojektör.
En yrkeshögskola ska vara anpassad för jobb och den framtida arbetsbeskrivningen passar mig utmärkt (jobba som projektledare, mot kunder och ha helhetsplanen för arbetet). Dessutom känns det som en växande marknad och något jag kan stå för. I framtiden verkar det också rimligt att kunna starta ett eget företag där jag kan bygga upp ett arbetsklimat jag tror på.
En master i kognitionsvetenskap är en akademisk utbildning och mitt intresse för att forska är svalt. Dock är ämnet extremt intressant och jag har många relaterade intressen som jag kan spinna vidare på i examensarbetet och eventuellt skaffa mig en egen karriär som konsult eller egen företagare. Min oro är att det kommer vara mycket svårt eller omöjligt att skapa mig en väg kring detta (digital hälsa, AI och big data är sånt som jag skulle vilja jobba med, men kanske är min kompetens efter två år ingenting jämfört med många ingenjörers eller med praktiska kognitionsvetare). Samtidigt har jag tänkt på denna utbildningen sedan jag började mitt lärarjobb och finns det bra jobb så skulle jag föredra detta.
Vad tror ni? Ska jag följa mitt sug och gå på kognitionsvetenskap eller ska jag vara lite mer rationell och välja yh-utbildningen?
Är det lärare så var lärare. Lön får du ändå. Är det solcellsprojektör så välj det osv. Men välj inte yrke efter lönelkuvertets storlek, då lär du snabbt bli missnöjd med livet helt och hållet.
Så länge du inte kör fjortisstuket och utbrister: “Jag ska bli känd!” eller “Jag vill jobba med meeeeeediaaaaaa!” så blir det säkert bra oavsett karriär, så länge det är något som lockar.
Till hösten? Nästa höst? Eller har du sökt båda och kommit in?
Kognitionsvetenskapen låter ju väldigt intressant men om du inte vill jobba med data:
Så tycker jag att det låter märkligt att du vill jobba med AI och big data. Kan det var så att du hellre vill ha titeln än det faktiska jobbet? Jag menar inget illa med det, tycker du beskriver ärligt dina känslor, och alla har väl en titel dom skulle älska att ha. Samtidigt måste du gilla jobbet. Låter rätt specifikt och akademiskt med kognitionsvetenskap. Om du vill in i en karriär med projektledarskap inom IT gör du nog bättre i att skaffa dig en ingenjörsexamen.
Med det sagt, om du har driv kommer du hitta något oavsett, min master låter jävligt fint och jag är stolt över att ha den, det gör det enkelt att prata om den vid anställningsintervjuer och var absolut en orsak till att jag valde den. Men om du ser dig själv som framtida arbetsgivare istället spelar det ju inte någon roll i det avseendet.
Många universitetsutbildningar är i grunden ”forskningsförberedande” och ganska breda. Tanken är att det ska vara en bra grund att stå på om/när man senare forskar inom ett specifikt område. Dvs de är ganska teoretiska och ibland en bra bit ifrån att ge konkrera verktyg för användning i verkliga yrkeslivet (som är betydligt mer ”hands on”).
En ”Yh-utbildning” är på sätt och vis tvärt om. Hands on och hur funkar/jobbar man i verkliga yrkeslivet inom ett specifikt område. Min bild är att de ofta har ett samarbete och tydlig koppling till företagsvärlden med inslag av praktik osv. I vissa fall dessutom en slags ”beställningsutbildning” från t ex en viss sektor (tänk tex typ Scanias industriskola). Så de är på sätt och vis skräddarsydda utifrån arbetslivets konkreta behov/förutsättningar.
Så utifrån att skaffa ett ”yrke/jobb” så stämmer din beskrivning bättre på Yh-utbildningen. MEN utifrån ditt intresse (som alltid är värdefullt att koppla till jobb) stämmer det bättre på det kognitativa området.
Har själv suttit på skolbänken 21år men upplever ändå att själva arbetslivet i regel lärt mig betydligt mer användbara saker och dessutom både snabbare och djupare. Är fd yrkesmilitär dessutom med teknisk bakgrund och pluggat 5år ekonomi på högskola.
5års ekonomistudier har t ex varit till förvånansvärt liten praktisk nytta när jag sen startat och drivit eget företag sedan 2006. Utbildningen som yrkesmilitär (ledarskap mm) har dock å andra sidan varit värdefull i många sammanhang som chef osv. Utbildningen som yrkesmilitär kan sägas ha mer likheter med en Yh-utbildning.
Så utifrån att du redan har erfarenhet av en högre utbildning (lärare), att du skriver att du har ett svalt intresse för forskning skulle jag säga välj Yh-utbildningen Det kognitativa intresset kan du kanske istället bejaka på andra sätt/ställen än i det dagliga arbetslivet. Tex via kurser, litteratur, hobbyintressen och andra sammanhang.
Jag skulle råda dig att hålla dig borta från kognitionsvetenskapsutbildningen, och det kommer från någon som har ett flertal akademiska examen (examina?) i ett närliggande ämne, som har ett extremt stort intresse för det själv och som till och med har gått på en kognitionsvetenskaplig utbildning en liten stund en gång i tiden (och sedan hoppat av).
Enligt min erfarenhet så smäller det inte speciellt högt med en såpass ”mjuk” akademisk examen när det kommer till jobbmarknaden. Om du vill jobba inom fältet så tror jag att det är bättre att bara försöka få in en fot någonstans direkt och börja klättra i hierarkin eller starta eget. Det känns som att det alltid är lättare att lägga till någon mjuk arbetsuppgift till en hård färdighet än tvärtom. Till exempel så finns det rätt många matematiker som också sysslar med filosofi men rätt få filosofer som också sysslar med matematik.
Jag skulle ta masterprogrammet, det ger bredare möjligheter. Dock var jag inne och kollade på det och jag måste säga att det såg inte ut som det roligaste och mest innovativa på området. Tycker att du ska kolla om du inte kan bli sent antagen till mastern i interaktionsdesign i Malmö istället (om det är i den delen av landet du vill vara). Det brukar inte vara omöjligt eftersom platserna på masterprogrammen inte alltid är fyllda.
Intressant ämne! Ska jag bara ge ett råd blir det självklart att studera det du tycker är kul. Och fundera på hur det i kombination med din lärarutbildning kan bli något unikt och värdefullt på arbetsmarknaden. Kan se flera synergier med både yrkesutbildningen och mastern men det är bara fantasin som sätter begränsningen.
Ska jag försöka ge ett mer detaljerat råd så är min erfarenhet av sådana här val att man behöver sätta upp en prioriteringsordning för de olika parametrar som påverkar valet. Ex
Kan jag tänka mig att flytta?
Utbildningen behandlar ämnen/områden som är intressanta och engagerande?
Bredd. Finns många karriärvägar efter examen?
God löneutveckling
Är utbildningen av sådan karraktär att jag kan ta examen längre fram i livet.
osv…
När valet ska göras mellan två eller flera utbildningar låter du de bara passera genom “filtrer” och så får du “rätt” val på ett silverfat. Kan även vara bra med ett färre antal parametrar för att grovfiltrera om man inte har några specifika alternativ. Men i ditt fall när du tvekar mellan två utbildningar behövs inte det.
Förstår om ovan blir lite abstrakt men kan kort redogöra för min beslutsprocess inför utbildningsvalet.
Parametrar i fallande prioriteringsordning
Ämne/område som intresserar. (Given prio 1 för mig. Hur ska jag annars kunna studera i flera år och sen jobba i ännu fler år inom området)
Finns det jobb efter examen
Bredd. (Saker förändras, då är det viktigt att inte bara besitta kunskap inom ett specifikt område. Många möjliga karriärsvägar minskar risken för att man tycker yrkeslivet blir tråkigt)
Kan jag med rimlig insats ta denna examen senare i livet
Potentiell löneutveckling
Flyttar helst inte till annan stad eller utomlands
Utbildningsval
Civilingenjör i energiteknik
Räddningstjänst/brandman
Kustbevakningen
Det blev civ.ing. De övriga föll bort främst pga punkt 3-5. Smalt, korta utbildningar med lägre trösklar, sämre potentiell löneutveckling.
Metodiken funkar utmärkt på allt från husköp till jobbval och vidare till vilka relationer man vill prioritera. Det luriga är att identifierar vilka parametrar som påverkar valet samt att lägga dem i rätt prioordning. Det första brukar lösa sig om man tar fram penna och papper och brainstormar lite. Det andra, dvs. prioordningen, brukar jag ibland bolla med partner, föräldrar eller nära vän med ingången “vad de tror är rätt för mig” (inte hur de själva skulle tänkt).
Önskar dig stort lycka till och hoppas du kan få någon nytta av ovanstående tankar.
Tack! Och tack för fin input! Ja, det är en bra fråga:) Jag trodde att jag ville vara lärare, men har fått lära mig den hårda vägen att det nog inte är så. Missförstå mig inte, det finns mycket som jag verkligen gillar: att lära ut, se elever utvecklas, att vara en extra vuxen i barns/ungdomars liv och de långa loven. Lönen spelar roll men är inte så viktig, dock har jag inte orkat jobba heltid som lärare och då blir det lite för snålt.
Ja, beslutet ska ju redan vara taget men jag tvivla i sista minut (har kommit in på båda). Fattar vad du menar:) Jag har inget problem med att sitta vid en dator, men knacka kod hela dagarna är nog inte min grej, men jobbar gärna med något lite mjukare. Bra idé, har tänkt på en systemvetenskapsutbildning också men lagt den åt sidan av någon anledning.
Det kognitativa intresset kan du kanske istället bejaka på andra sätt/ställen än i det dagliga arbetslivet. Tex via kurser, litteratur, hobbyintressen och andra sammanhang.