När jag läser lite mer om din arbetssituation så låter den ju inte normal för en underläkare, känner inte igen detta från min region.
Känner du att du tvingas ha så långa arbetsveckor behöver du få stöd av chef/ handledare kring vad det beror på. Det kan så klart vara orimlig arbetsbelastning men också (alltför) höga krav hos dig själv. Det sistnämnda är väldigt vanligt.
Är chefen inte villig att stötta dig kring orsaker/åtgärder ska du omgående leta nytt jobb - det låter inte alls hållbart i längden.
Danmark. I Sverige går det inte att hitta. Bor man i Skåne känns det nästan gjutet att jobba i Danmark istället. ST - Psyk-läkare är det extremt stor brist på. Där kan du nog få vad du vill i lön.
/
Nu blir jag säkert flaggad. Funderat på att jobba svart? Gängbranschen blomstrar ju i sverige. Borde finnas gott om jobb att fixa skott och explosionsskador. 
Du är bara i början av karriären, vad förväntar man sig då.
Hög lön och privilegier, ha tålamodet så kommer ditt värde öka med tiden.
Hej!
22 idag låter lite snålt som oleggad UL. Hade 26 (visserligen i Lappland), men detta för 8-9 år sedan. 32 som AT i Lappland (7-8 år sedan). 70-110 som leggad underläkare inom allmänmedicin i Norge (eget företag som de flesta där har). 45ish som ST röntgen. 73 som spec röntgen. Samtliga ovannämnda löner var brutto och utgör den fasta lönen. Det blev ju lite mer när komptimmarna togs ut.
Oavsett! Före och direkt efter min AT, jobbade jag i primärvården. Initialt i Lappland och därefter i Norge. Jag hade en fas där jag tänkte ’jag ska vara den som går den extra milen’, ffa under Norgetiden. Tillgänglighet ansåg jag vara viktigt, vilket resulterade i att patienter kontaktade mig kväll och natt. Tog drygt 2 år efter att jag lämnat Norge innan telefonsamtalen slutligen upphörde. Är du likt mig en person som vill mycket, är beredd att ge mycket av dig själv, så kan det sluta i en kort karriär. Vissa klarar detta, men ytterst få och skulle rent av säga att sätta gränser är A och O för ett liv utanför arbetet. Jag blev aldrig utbränd, men inte otänkbart att det så hade slutat hade jag inte gjort en ändring. Mitt fokus utanför arbetstiden var på de dåliga mötena, som jag ältade i till på sent på kvällen. Glömde bort att 19 av 20 besök gick bra. Tro mig, det är alltid åtminstone 1 dåligt patientmöte per dag. Detta ledde till besvär med insomni, då jag kom till ro först runt 4-5 snåret på morgonen. Snittade mellan 2-3 timmars sömn/natt under 1 år. Det tog några år innan jag nu åter har ett mer rimligt sömnmönster.
Jag ställde en fråga. Jobbar jag för att leva, eller lever jag för att jobba? Då jag hellre lever än jobbar, och jag personligen har svårt att sätta gränser, valde jag en specialité som har mindre patientkontakt - röntgen. Jobb på röntgen är annat än det jag var van med.
- Man började om.
- Den mest sociala arbetsplats jag någonsin varit på. Tillgänglighet till specialister/överläkare är mycket hög. Du sitter inte ensam med något. Jösses, under hela din ST så definitivsignerar du i stort sett inget, utan allt eftergranskas.
- Patientkontakten är annorlunda. Patienten vill se dig. Du slipper delge tråkiga nyheter.
- Möjlighet till att extraknäcka är mycket hög (visserligen som specialist).
- Som specialist tillåts du på många arbetsplatser att åtminstone delvis jobba hemifrån
- Teleradiologi finns (privata företag) och de anställer specialister. De tillåter dig jobba hemifrån, men vill du jobba mer exotiskt, har de även kontor runt om i världen. Vill du sitta på Bali i 6 månader? Eller Barcelona? Kanske Nya Zealand? Australien är kanske inte så illa?
- Jag har vid 2 tillfällen de senaste åren behövt komma ihåg något till dagen efter. När du skrivit dagens sista svar, så går du hem. Jobbet stannar innan du ens kommit till omklädningsrummet. Du har ingen signeringskorg där gårdagens svar ligger. Du skriver inga sjukintyg eller liknande.
Nackdelar
- Lite patientkontakt. Om du värdesätter den kontakten högt, kommer röntgen inte fungera.
- Hantverk - vi tar prover, lägger drän i abscesser etc, men mycket av det interventionella är nu i andra specialiteter (kärlkirurgen har tagit en del). Merparten av jobbet är granskning av bilder.
- Listan tar aldrig slut. Det finns inget scenario där du kan säga ’det finns inget mer att göra’. Den elektiva listan är alltid full.
- Som ST upplever man ofta att man inte bidrar till kliniken något nämnvärt. I stort sett allt eftergranskas, vilket i sig är dubbelarbete. Hade inte du skrivit något svar, hade granskande specialist gjort det, och dessutom snabbare, då hen slipper ge dig feedback.
- Lätt att bli cynisk och ifrågasätta klinikers kompetens (vi får en insjö av dåliga remisser). Man måste försöka komma ihåg att det är tufft att vara kliniker idag.
Så. Lång historia :). Glöm som sagt inte att det finns specialiteter som har mindre patientkontakt. AI kommer inte bli ett problem på länge ;). AI klarar i dagsläget knappt av 6 st vågiga sträck. När det väl färdigutvecklats så hade det bara underlättat vårt jobb.
Bara det faktum att någon tar sig rätten att moralisera över andras utbildnings- och karriärval gör att jag känner mig lite extra bäst som valde att skippa läkarutbildningen efter en termin och istället läsa en omoralisk dubbelexamen på de kapitalistisk onda civilingenjörs- och civilekonomprogrammen.
Vilken ”trollarmé” tycker du att du ser, om man får fråga?
Hej!
Jag är läkare, färdig i början av 2000-talet. Jag jobbade som ett svin för väldigt lite pengar under de första 5 åren (inkl AT). Sedan lossnade det. Jag känner igen det du skriver enormt mycket. Väldigt mycket slit för väldigt lite pengar. Jag valde att så snart som möjligt starta ett AB och fakturera allt. Nu drar jag in 300kkr/månad inkl moms och ska till hösten gå ner till 4 dagar/vecka för att testa på. Hälften av min arbetstid arbetar jag helt utanför landstinget.
Hade någon berättat detta för mig när jag var i sin ålder hade jag trott att de skämtade. Läkarjobbet är lite som läkarutbildningen eller vägen dit. Det handlar inte om att vara snabbast, det handlar om att vara segast. Kanske gäller det livet i stort? Det jag tror att du måste köpa är att man är lite livegen fram tills dess att man är färdig specialist.
Pm:a mig om du vill, jag avskyr att höra om kollegor som mår dåligt.
Stort lycka till!
“Valde att skippa…”
Poängen är att det är okej att vara “kapitalist” eller ha FIRE som mål, även om man är läkare.
Man har ingen skyldighet att prioritera varma värderingar mer än i andra karriärval, bara för att man jobbar humanitärt.
Vilket en del kommentarer antydde.
Det gäller att bli specialist i något.
Psykiatriker, Arbetsmedicin .
Läkare med specialistkompetenshar enormt stora fördelar med en bredd på arbetsgivare.
En åldrande befolkning och samhällskritisk tjänstbarhet med stor utvecklingspotential både löne och kompetensmässigt gör att du aldrig kommer bli arbetslös.
Trivs du inte är det bara byta arbetsmiljö.
Sjukvården har verkligen skapat ohanterliga miljöer och kommer implodera.
“Vilken ”trollarmé” tycker du att du ser, om man får fråga?”
Svar: Vart vill du komma med dina frågor eller frågar du för frågornas skull? Din meningslösa fråga här är bara ännu ett exempel på utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart. Beteendet involverar ofta inslag av bluff, lögn eller överdrifter
Frågan var allvarligt ställd. Du slänger ur dig långa haranger om ”trollarméer” men jag tror att du är väldigt ensam om att göra den observationen. Utveckla gärna så att vi andra också kan få lära oss att känna igen dessa ”lögner och överdrifter”.
Det fanns aldrig anledning att diskutera mig personligen från början eller något om vad jag har gjort. Det är osakligt och borde begripas att det är idéer och saker som ska diskuteras, utan oseriösa konstiga påhåpp bara för att någon kritiserade. Uppfattas kritiken som obefogad så kan man ju svara så och förklara vad är fördelen med kommentarer som liknar troll, dvs meningslösa diskussioner, t.ex. frågor om mig personligen och vad jag har gjort.
Skit i målet att bli ekonomiskt oberoende. Hitta ett jobb du tycker är givande och kul istället. Du tjänar bra som läkare i Sverige men du kommer aldrig bli rik på det. Hitta en bra balans mellan arbete och fritid och ett liv du trivs med
Jag tror du behöver byta arbetsplats, till nåt ställe som är trivsammare.
Och du kan absolut bli ekonomiskt oberoende på läkaryrket men du behöver specialisera dig och vara beredd på att fara dit jobben är.
Du kan inte kräva skyhög lön innan du är erfaren och skicklig, men när du blivit det är det fullt möjligt att tjäna 150.000/vecka som stafett/vik särskilt på mindre orter. Bra ST att satsa på är medicin, kirurgi, ortopedi, iva/narkos, barn, OB/gyn, psyk, allmänmedicin. Det kommer alltid behövas överallt från norr till söder, och speciellt i norr.
Blir väldigt nyfiken, vad för typ av läkare är du?
Tacksam för svar!
Känner samma sak som dig. Tog examen 2020. Hade velat slippa vara tvungen att jobba för regionen som ju i princip har monopol på ST. Inkomstpotentialen har varit en av de viktigare anledningarna till val av ST för mig. Har turen att jag har ett brett intresse. Hade önskat att jag var intresserad av allmänmedicin men tyvärr klickade vi inte.
Är nu ST på Hud sedan ett tag tillbaka, vilket passar mig hyfsat väl. Bristspecialitet och enkelt att starta mottagning. Relativt lätt stafetta i Norge/danmark, behöver inte prata så mycket med patienterna. En frustration nu är den tämligen svala löneutveckling under ST som ju är ändå 5 år (jobbar i en av sämst betalda regionerna). Samtidigt som man ser sina jämngamla (är också nästan 30) med förmånsbilar, högre lön, jobba hemifrån m.m. Lyckligtvis för min del är det inga jourer och det finns tid för konsulta extra för dubbla timersättningen. Vad gäller intresset för dermatologi är det blandat, kan definitivt se mig själv inom andra områden(rtg,plastik,orto, m.fl.) men har insett att alla specialiteter har för- och nackdelar.
Om pengar är viktigt för dig(och du vill jobba kliniskt) tänker jag förenklat: specialiteter med många elektiva procedurer = bättre betalt. Tänk ex katarakt, höftprotes, plastik, skopier m.fl. Undvik i regel specialtieter där du är bunden till regionen/få patienter med privat sjukvårdförsäkring; tänk typ barn, infektion m.m
Hej!
Jag har inte hunnit läsa alla svar.
Jag blev läkare 13 år sedan, idag, med nattjourer som specialist har jag en lön mellan 80-85k/månad. Med kompledigheter 55 dagar “semester”.
Jag jobbade utomlands (EU) tom 2020 och jag kan säga att belastningen i Sverige är inte alls för hög.
Som läkare, efter att man har fått lite mer kött på benen, får man oftast känslan att man har världens bästa jobb, oavsett belastning.
Vi kommer aldrig jobba 6 timmar/vecka om man jobbar på sjukhus (vilket är trevligt med mpnga kloka kollegir, diskussioner, samarbete mm) och eftersom vi jobbar med människor med kroniska respektive akuta tillstånd, kan vi räkna med varierande belastning dag efter dag. Det gör jobbet mer spännande tycker jag. Sedan, har vi oerhört stort ansvar alltid och utbildningen är lång. Om man är bra, förtjänar man de högsta lönerna i Sverige tycker jag. Å andra sidan, man behöver erfarenhet för att nå dit.
Jag var i din situation ett tag, det kommer att bli bättre. Bara hitta den specialiteten du kan brinna för.
Som hyrläkare med nattjourer, en vecka kan man tjäna 110-150k på AB. Belastande men ok ett tag.
Om man vill jobba utan nattjourer, privatmottagningar är ett ok val, tidsmässigt och lönemässigt - för mig är de de tråkigaste som kan finnas om man tänker på heltitsjobb. Men lugnt. Jag tycker om operationer och adrenalin på jobbet (nätterna är spännande fortfarande).
Så det får du känna vad du behöver. Men det är viktigt att det är inte pengar som styr ditt val, då är det fel yrke tycker jag.
Att bli läkare lönar sig på sikt på alla sätt, man ska inte jämför med andra yrken.
Hur har det gått för dig förresten?
