Högst inkomstpotential som läkare för att fly systemet så snabbt som möjligt?

Vardagsekonomi Jobb, karriär och lön
24

Jag är också läkare och känner till viss del igen det du skriver om. Villkor och lön särskilt innan AT är väldigt dåliga och det gäller att ta sig förbi den flaskhalsen så fort som möjligt. Det låter som att du arbetar under fruktansvärt dåliga förhållanden, betydligt värre än jag hade det som vikarierande underläkare (jag slutförde min AT för ett par år sedan).

Det kommer bli bättre efter AT (men förmodligen redan när du gör AT), när du är färdig med AT kan du ju själv välja arbetsplats (både vad du vill jobba med, vilka du vill jobba med och vilken chef du vill ha) och lönen ökar till i alla fall 40k. Så mitt råd är att ha is i magen tills du slutfört AT och sedan fundera på vad du vill göra resten av livet. Det blir förmodligen ännu bättre när du är specialist, som ST är man ju fortfarande väldigt beroende av en och samma arbetsgivare vilket begränsar förhandlingsutrymmet…

(Om det bara gäller att maximera pengar och du inte vill flytta utomlands så antar jag att arbeta som hyrläkare är mest effektivt. Man kan göra det redan efter AT, men de hyrläkare som inte har slutfört en ST och som jag har träffat har haft kunskapsluckor och sannolikt även hybris eftersom de gett sig på det.)

25

Specialistläkare har bland de högsta lönerna i Sverige, tror du kan tagga ner lite. Framtiden ser väldigt ljus ut för dig om du fortsätter på det här spåret. Var lite tacksam istället att du har potentialen och drivet att bli läkare, inte alla som har det. Du kommer bli en av de bäst betalda människorna i Sverige med väldigt hög sannolikhet, i alla fall topp 5%.
Vad ska du göra med alla pengarna som är så viktigt?

image
image1044×680 33.8 KB

3 gillningar
26

Börjar med ett förtydligande, specialistläkare avseer nog överläkare i detta fall. Tågordningen är underläkare, at-läkare 2år, st läkare 5 år, specialistläkare 1-15 år, överläkare därefter.

22k i lön brutto låter anmärkningsvärt lågt.

Avseende val av specialitet och lön är det fel ingång, du väljer det som passar dig, dina intressen, fallenhet och personlighet. Det är trevligt att tjäna pengar och läkare är nog lika intresserade av det som de flesta men att ha det som utgångspunkt tror inte jag blir bra. Varken för dig eller dina patienter.

Däremot så skall du inte låta dig utnyttjas, då blir du bara bitter. VGR kan vara en region som är bra att undvika just pga detta. Mindre regioner, mindre glesbygdssjukhus och mindre populära specialiteter har generellt bättre ekonomiska villkor. Vill du slå dig in i en högstatusdisciplin får du räkna med hundår och sämre villkor - precis som i vilken annan branch som helst. Belöningen kommer när du är färdig men i läkaryrket är den inte lika starktkopplad till lön som inom finans eller juridik tänker jag, belöningen är status och akademiska titlar.

Kirurg med stundtals världens häftigaste jobb

4 gillningar
27

Jobbat själv inom patologi med eget företag fast ej som läkare. De har idag stor möjlighet att arbeta hemifrån och var iaf tidigare i topp lönemässigt.

1 gillning
28

Hej, jag tror du har goda chanser att ompröva det du skrivit framöver. Jag har jobbat i knappt 20 år och visst finns det saker som är mentalt slitiga. Det finns dock såna aspekter i alla jobb (särskilt de som är högavlönade). Yrket är också ofta otroligt motiverande men det är viktigt att hitta en bra arbetsplats (snarare än vilken specialitet) med bra kollegor och en vettig chef.

Visst, vi tillhör översta procenten lönemässigt men rik och ekonomiskt oberoende blir man väl inte så lätt. Men jag tror att känslan av att ha ett meningsfullt arbetsliv slår någon slags ekonomisk förtidspension.

29

Ja, det är väl så att du blir utnyttjad när du är ny/ung och sen är det du som utnyttjar arbetsgivaren när du är erfaren/äldre. Jag vet många läkare som sätter i system att på alla möjliga vidriga sätt maximera sin lön… Två miljoner per år verkar inte räcka. Det ska helst vara tre, eller kanske går att komma upp i fyra miljoner om jag hittar något nytt kreativt sätt att skinna arbetsgivaren på pengar?

1 gillning
30

@BroderJonathan Hej! Tack för svaret.

Livet i övrigt är bra. Har tak över huvudet, råd med mat och fina människor omkring mig, så kan inte klaga på någonting förutom att jag inte har så mycket tid att njuta av det, när det ofta krävs 90-timmarsveckor för att patienter inte ska ta skada.

31

@Pareto Tack för svaret. Har arbetat som underläkare ett litet tag, på ett fåtal arbetsplatser som varit successivt värre. Såklart behöver det inte vara representativt för alla. Har tidigare i livet arbetat på fabrik och som hantverkare. Det var mödosamt på sitt sätt, men går inte att jämföra med den stress och ångest jag får när man är ensam med 20+ svårt sjuka patienter utan handledning eller stöd.

Då hade jag inte fått chefens/specialisternas rekommendationer och vitsord, och förmodligen inte fått AT på 2-3 år till med denna arbetsmiljö och lön.

2 gillningar
32

Inget fel alls med dessa tankar!

Bara de faktum att du riktat in dig humanitärt, istället för mekanik, logistik, IT, finans eller nån av alla andra inriktningar som finns, gör att du är redan före de flesta av oss moralmässigt.

Du ska inte ha dåligt samvete för att du, nu vid 30 års ålder, vill ha rimlig ersättning för många osjälviska, fattiga år av studier.

Med det sagt, så låter det lite oroväckande/brådskande att du “redan” har dessa känslor.

Jag själv var väl visserligen drygt 30 år, innan de infann sig hos mig med, men då hade jag jobbat i 15 år.
Din typ av studier är sannolikt tuffare än den typ av jobb jag hade, men oavsett, så har du relativt bråttom att se ett motiverande ljus i tunneln.

Hur man som AT/ST läkare maximerar sin inkomst har jag ingen aning om.
Norge känns ju som ett bra alternativ, om du är fri och villig att flytta.
Den svenska kronans svaga utveckling, både hittills och gissningsvis framöver lär göra kontrasten än större.

Utöver det, så fokusera på att minska dina utgifter. Det är “lättare” att vidta åtgärder där.
Gör en fullständig budget och se ditt teoretiska överskott öka.

Själv gillar jag passiva inkomster, främst aktieutdelning.
Även om det är same-same när en utdelning avskiljs, för att sen ändå återinvesteras, så är det motiverande att ha en “passiv inkomst”.

Allt handlar om att hitta alternativa inkomster och att hålla sig motiverad under resans gång.
Små förbättringar, små mål och motiverande milstolpar var receptet för mig att orka, när jag “egentligen” inte orkade.

Lycka till!

33

@Henrik79 Oj! Veckolöner på hundra tusen har jag aldrig hört talas om. Hur lyckas man med det, och inom vilken specialitet och region?

Jag avskyr verkligen inte yrket i botten, men strukturerna jag hittills arbetat i gör det svårt att uppskatta allt det fina. Därför det känns så viktigt att inte vara helt beroende på sin inkomst för att överleva - så att man har möjligheten att säga stopp när förhållandena blir osäkra för både patienterna och en själv.

34

@Jimmy2 Stort tack för ditt svar. Jag uppskattar det.

35

Har läst tråden igen.
Jag tycker att du har en på tok för stor arbetsbörda och en på tok för låg lön.
Låt inte dessa faktorer förstöra din läkargärning som du känns som rätt person för.
Finns möjlighet att flytta?

36

@Hanson Tack för svaret! Jag formulerade mig nog en smula bittert i trådstarten efter en lång natt. Jag har inte tillräckligt beslutsstöd och backning från erfarna kollegor. Misstagen jag begår när jag står där ensam med instabila patienter orsakar människor smärta och ibland irreversibel skada. Det är nog det som tär mest. Att sedan få denna lön med arbetsveckor på 80-100h, och att inte kunna byta arbetsplats eller säga ifrån (för att då hade man inte fått rekommendationer och behövt vänta i flera år till på AT) är bara grädden på skitmoset. Mina tankar går då åt att bli ekonomiskt oberoende så snabbt som möjligt för att ha möjligheten att säga ifrån och/eller byta arbetsplats när det känns osäkert och dåligt för både patienter och mig själv. Får ju höra här att det kan vara otroligt tillfredställande och utmanande på bra sätt när man har rätt struktur och miljö på kliniken, men jag har nog bara fått uppleva den andra sidan.

37

@K-Mart Jag hoppas verkligen du har rätt. Anledning att jag vill bli ekonomiskt oberoende är att jag vill ha möjligheten att säga ifrån eller till och med byta arbetsplats när arbetsmiljön och/eller belastningen blir farlig för både patienterna och mig. Just nu är det enorm konkurrens om vikariat innan AT, eftersom väntetiden på AT är flera år. Gör man sig jobbig för chefen finns risk att ens AT-ansökan hamnar längst ner i högen. Har fått höra på ryktesvägar att detta händer inte allt för sällan. Jag har ju lyckats ta mig ur träsket och fått min AT nu, men har flera vänner i liknande situationer. Det är trevligt att läsa svar som dina, då det inte varit självklart att det blir bättre sen. Det ger mig lite ljus i den långa tunneln.

38

@Rewzen Jag vill vara oberoende av min lön för att ha möjligheten att säga ifrån eller till och med byta arbetsplats när jag tvingas arbeta på sätt som riskerar att skada patienter eller mig själv. Jag orkar inte leva i ett system där jag har en timlön strax över 70kr, och sedan gå hem om undra om det var mitt fel att patienten dog, eller blev förlamad, eller fick genomlida mycket mer smärta än nödvändigt eftersom jag tvingas ta beslut långt över min kompetens och utbildningsnivå. Jag tror din lönetabell är lite missvisande. För att få den lönen måste man arbeta som specialist länge och troligtvis doktorera (vilket tar allt mellan 4-10 år, och som man sällan får lön för nuförtiden). Åtminstone om man är regionanställd, vilket är varför jag undrar över alternativ.

39

@And1 Tack för båda dina svar. Jag har bytt arbetsplats ett fåtal gånger, och ska göra det snart igen. Behövde lite uppmuntran och vittnesmål om att det finns ett ljus i slutet av tunneln. Syftet med att vara oberoende är att kunna byta arbetsplats eller säga ifrån när det inte känns säkert för patienterna eller mig själv.

1 gillning
40

@Linda12 Tack för dina tankar. Jag är verkligen inte läkare för lönens skull, men jag vill bli ekonomiskt oberoende för att ha möjligheten att säga ifrån eller byta arbetsplats när det blir som nu när jag ofta är ensam med 20+ svårt sjuka patienter utan bra handledning och tvingas ta beslut långt över min kompetens. Osäkerheten och ångesten både på och efter jobbet tär mer än jag kunde tro. Det är skönt att höra att det kan bli bättre sen, för det har inte känts självklart.

41

@Nucleardoc Hej! Tack för svaret.

  • Både oron och det tuffa måendet är nog adekvata reaktioner på arbetssituationen, och kanske inte en karaktärsbrist som jag trott. Bilden är säkerligen färgad av de få arbetsplatser jag haft, som bara blivit successivt värre och värre. Är ofta ensam med 20+ sjuka patienter som snabbt kan försämras, och sällan med rimlig handledning. Osäkerheten och ångesten över beslut jag tvingas ta och hur de påverkar mina patienter tär så mycket mer än jag trodde möjligt.

  • Syftet med att bli oberoende är att kunna säga ifrån eller sluta när arbetsförhållandena blir som beskrivna ovan.

  • Det har inte varit självklart för mig att det inte skulle fortsätta vara såhär. Har inga läkare i släkten eller närheten. Så det är väldigt skönt att höra att det kan bli bättre sen. Det går såklart inte att ändra någonting innan AT, då det är sån enorm konkurrens över vikariaten. AT-väntetiderna har ökat markant på bara några år. Men du, och andra i tråden, har ändå gett mig ett litet ljus i slutet på denna långa tunnel. Tack!

1 gillning
42

Vad kul med så många kollegor i en tråd! Jag har jobbat kliniskt, inom akademin, inom läkemedelsindustrin både i Sverige och utlandet så vill dela med mig lite.

Misstagen jag begår när jag står där ensam med instabila patienter orsakar människor smärta och ibland irreversibel skada. Det är nog det som tär mest.

När jag var AT-läkare sa vi alltid att ”lönen är för dålig för att gå hem med ångest” samt ”lönen är för dålig för att vara flexibel”. Acceptera inte situationer där patientsäkerheten blir lidande pga din egen oerfarenhet! Kräv stöd av erfarna kollegor, och gå gärna igenom det du gjort under dagen med erfaren kollega (tex bakjour) innan du går hem. Det visar mognad och omtanke om patienter och verksamhet, så se det inte som ett misslyckande att be om hjälp. Omgivningen ser det inte alls så, utan tvärtom anses man ibland kass för att man tar på sig mer än man klarar och sedan misslyckas.

Våga vägra obetsld arbetstid. Det ska inte finnas på fungerande arbetsplatser. Rösta med fötterna.

Här tror jag du tänker fel. Att bli specialistläkare innebär att du är MYCKET mer produktiv än du är just nu. Det är därför du kommer tjäna mer och lägga mindre tid och energi på jobbet som specialistkompetent. Därtill skiftar snabbt relationen till arbetsgivaren, särskilt i en bristspecialitet eller på en mindre enhet (tex landsortssjukhus). Där bärs ofta verksamheten helt på axlarna av ett litet fåtal högproduktiva specialister. I detta läge har man MKT att säga till om på arbetsplatsen och det är busenkelt att fixa nytt jobb. När du är där behöver du sålunda inte vara FIRE för att organisera ditt liv som du vill eller bara avsluta en anställning direkt när ngt inte passar.

Slutligen vill jag tipsa om två saker:

  1. När kliniska arbetet är för tungt, så hoppa på forskningsspåret ett par år. För mig var doktorandtiden supermysig. Under ett antal år hade jag varken väckarklocka eller arbetstid, utan man gjorde sin forskning under stor frihet och ansvar, och drevs framförallt av sin egen nyfikenhet - dvs ett liv väldigt likt vad många vill uppnå genom FIRE…
  2. Om du blivit duktig specialist och disputerat så öppnar sig möjligheten till industrijobb där ingångslönen oftast överstiger 100k/månad + bil + bonus. Därifrån stiger lönerna brant upp till många 100k per månad om det går bra och man kan flytta utomlands. På den lönenivån måste man dock både vara flexibel och beredd att gå hem med ångest ibland :flushed:. Dessutom är anställningstryggheten inte optimal. Däremot är det där man tjänar absolut bäst, om det är det som är viktigast. För mig smäller det också högt att man kan hjälpa många fler patienter genom att ta fram en ny och revolutionerande medicin än man hinner träffa under en hel karriär som kliniker.

På det stora hela är läkaryrket ett fantastiskt och underskattat yrke med många fler olika karriärvägar än vad alla tror. Det handlar bara om att hitta den väg som är rätt för dig! Och lönen är med start efter AT på det hela taget ganska bra.

Mvh

F

6 gillningar
43

Det verkar som du råkat ut för riktigt dåliga chefer.

Du bör snarast byta arbetsplats.

Jag förstår inte - är det inte jättebrist på läkare i Sverige?

3 gillningar