Är det någon annan som dras med i känslorna kring sin privatekonomi? På senaste har vi knaprat på buffertkontot pga renovering, och jag sover som bäst när där finns en viss summa som täcker våra gemensamma utgifter i tre månader (vi bor i lägenhet utan barn, är 28 respektive 29 år). Samtidigt har vi på kreditkortet en skuld om 20 000 kr som uppkommit genom att vi bokat en resa, där räntan efter förfallodatum är 8.75 procent. Kreditkortet användes för att det innehåller bättre reseförsäkringar än debitkortet.
Så, på kort tid har båda kassan minskat och en skuldpost lagts till. Det rationella som jag ser det vore att betala av skulden så snart som möjligt och öka kassan därefter. Samtidigt är det något med att det “känns” bättre att lägga 10 000 kr i buffertkontot och 10 000 kr på skuldposten, men sett ur ett kostnadsperspektiv har jag svårt att försvara det. Någon annan som kan känna igen sig? Att det upplevs bättre att ha pengarna på kontot? För att fördumma mig själv ytterligare har vi även en aktieportfölj med betydligt högre belopp, men den låtsas vi om som om att den inte existerar då den ska stå för framtida husköp och trygghet. Dela gärna med er!
Ha aldrig en kreditskuld med hög ränta om du kan betala av den - dvs betala skulden först och sedan fylla på buffer igen. Ni måste ju ha räknat med att ha råd med semestern (hoppas jag) och att köpa semester på krita rekommenderas inte.
OM det plötsligt skulle hända nåt ytterligare där ni behöver beta av er buffert ner mot noll så kan ni säkert använda kreditkortet för iaf vissa inköp då & ta räntesmällen då istället för nu när ni faktiskt har pengar.
Betala av kreditkortsskulden! Nu har du två exceptionella händelser som kostat mycket, förstår att det är trisst att se bufferten sjunka, men ni har kortsiktigt levt över era tillgångar och det är bara ta nya tag och bygga upp bufferten igen. Det skulle aldrig falla mig in att inte betala av kreditkortet om jag hade kontanta medel att göra det med, både av rena kostnadsskäl men också för att man ‘döljer’ hur mycket man gjort av med via kreditkortet.
Så ja, det är lätt att känslorna dras med när saker blir dyrare än man tänkt eller bufferten sjunker. Men ditt jobb är att tänka rationellt kring det här.
Bor i en billig hyresrätt (<1300 kr/kvm/år) i bra skick i charmigt och attraktivt område, har bara en liten skvätt studielån. Kör kreditkort för att få cash bonus, men betalar av varje månad. Lever i frivillig enkelhet (mer och mer sedan länge), mest för att det känns bra, låg stress etc, men även för att jag har nått insikten att prylar inte gör mig lyckligare. Eventuellt är det mer sannolikt att jag kör igång egen firma och jobbar till 70 års ålder än någon tidig pension, men skulle njuta av känslan (där var den igen) att kunna checka ut…
Jag har inga skulder förutom bolån och studielån. Jag har ett kreditkort, Icabanken med 20000kr kredit, av någon anledning används alltid krediten när jag handlar i andra affärer än på Ica. Dock för jag alltid över pengar så fort jag ser att det dragits från krediten (trots att det är räntefritt en månad).
Jag förstår psykologin med lån. Har själv funderat på å köpa ny bil. Jag har tillräckligt för att köpa utan att låna, men på något sjukt sett känns det lättare att ta ett lån för så är det inte ens ”egna” pengar för dom ligger fortfarande på kontot . Jag kommer dock inte ta lån för jag vet att det är min hjärna som luras. Genom att tvingas att använda sina egna pengar på kontot blir man också lite snålare/sparsammare!
Tips till dig är att betala av hela kreditskulden, spara sen upp din buffert igen
Krediter är bara till för att göra andra rika med dina pengar.
Som de andra redan skrivit, betala av kreditkortsskulden.
Om ni mot förmodan skulle få oförutsedda utgifter högre än resterande buffert så får ni sälja av från portföljen.
I min humbble opinion… Som man säger på svengelska, så har ni gjort fel direkt när ni drog kortet utan att ha pengarna att betala av på lönekontot. Ni hade bufferten men den är inte till renovering eller resa. Eftersom ni använder den hela tiden har ni faktiskt ingen riktig buffert.
Men gör om gör rätt. Betala av allt, sätt upp ett sparande föra fylla en riktig buffert. Och om något riktigt händer och ni behöver en buffert finns ju kreditkortet med noll saldo kvar.
Risken att ni imorgon blir av med alla inkomster så att ni just nu behöver tre månaders buffert för utgifter bör väl vara mer eller mindre noll?
Betala kortet och fyll upp bufferten kommande månader.
Vi började som ni HokoPinne. Hade jag startat en tråd här om det hade jag använt exakt samma ord så, vår situation är sjukt lika när det gäller kreditbeteende. För vår del slutade med kreditkortsskulder på nästan 200 000 med mer än 10 procents ränta i många år.
Mitt tips. Klipp kortet och betala sv skiten medan ni kan.
Jag tror att er tankesätt är ganska vanligt.
Man lånar pengar fast man egentligen har möjlighet att betala kontant utan lån men då försvinner surt ihopsparade pengar i ett nafs.
Skaffade själv kreditkort först när jag fick en bättre ekonomi som innebär att kreditkortsfakturorna alltid betalas fullt ut. Kanske borde de med god ekonomi egentligen ha kreditkort istället för dem med sämre ekonomi?
. Jag kommer dock inte ta lån för jag vet att det är min hjärna som luras. Genom att tvingas att använda sina egna pengar på kontot blir man också lite snålare/sparsammare!