Jag vet inte om detta handlar om enkel matematik eller om det är en svårare värderingsfråga. Jag är i vilket fall tacksam för all tänkbar input (såväl matematisk som filosofisk).
Jag och min familj (fru och två barn) har ca 500 000 på ISK (mest indexfonder typ Swedbank Robur Access USA, Europa osv). Total utveckling sedan köp är ca 50 %.
Det finns ingen brist på planer för ISK-pengarna. Alltifrån renoveringar till resor. Det är alltså inte ett planerat arv till barnen eller liknande extremt långsiktigt sparande. Men det är heller inga akuta livsnödvändigheter som de är reserverade för.
Samtidigt som vi har denna - med mina mått mätt - trevliga buffert för drömmar (vid sidan om säkerhetsbuffert för oförutsedda utgifter) känns vardagsekonomi alltmer ansträngd. Vissa månader har jag t o m sålt av ISK-fonder för att kunna göra sånt jag verkligen vill. Jag har dessutom pausat mitt månadssparande i jakt på marginaler av pengar in och pengar ut. Samtidigt är vi inte i ekonomisk kris, utan våra månatliga pengabekymmer handlar mycket om att vi ännu inte börjat prioritera bland utgifterna.
Nu funderar jag på om vi bör använda en del av ISK-pengarna för att minska belåning och därmed räntekostnader.
Vi har exvis vår bostadsrätt belånad till 65 procent = ca 3,5 mkr. Lånet är uppdelat i tre delar med 3,7%, 4,2 % resp 1,5% ränta (det senare bundet). Och dessa räntor lär ju stiga.
Skulle ni - utifrån den begränsade informationen ovan - använda ISK-pengarna för att minska lånet på bostadsrätten och därmed räntekostnaderna?
Säkerligen mycket info som saknas för att ni ska kunna ge bra svar, men jag hoppas att det ger en hyfsad bakgrund till frågan.
Jag reagerar på att ni både pausat månadssparande och säljer av ISK för att betala sånt ni vill ha, det låter som en obalans.
Det sparandet (ISK) bör ju vara på längre sikt än att täcka något som kan uppstå inom en månad som ett ”jag vill ha behov”. Har ni ingen buffert på vanligt/sparkonto? Jag tolkar det nästan så eftersom ni sålt av ISK-innehav, annars bör man ju plocka där innan. Var hamnar pengarna som tidigare gick till sparande? Som det låter har ni för höga utgifter för inkomsterna om ni slutat spara och sålt innehav.
Personligen hade jag först (innan sälja ISK och sluta månadsspara) sett över och prioriterat mina utgifter. Sen, om ni inte har en buffert, börjat titta på den och bygga upp, alltså spara riktat till den. Jag hade övervägt att sälja delar av ett ISK innehav om jag inte haft någon buffert alls och inte haft utrymme att spara ihop till en bekväm summa inom en rimlig tid.
Om ni inte får ihop det efter att ha prioriterat bland utgifterna så skulle jag sålt av och betalat av på mitt lån, gärna då så att man hamnar ett steg ner i amorteringen med.
Men samtidigt så behöver ni ju oavsett se över hela den ekonomiska situationen, att sluta månadssparande och nalla från ISK för, som jag tolkar det, icke-nödvändiga utgifter samtidigt som ni inte har ”pengabekymmer” låter kanske lite motsägelsefullt
Ha en rejäl diskussion om hur ni vill att ert liv ska se ut de närmaste 10 åren.
Känns det som att ni lever på marginalen? Är det något i ert vardagsliv som ni saknar? Klarar ni av att en av er blir arbetslös? Vad behöver era barn för att komma in bra i vuxenlivet? etc
Sen sätter ni upp en bucket-list - saker ni vill ha gjort innan ni blir för gamla. Nån resa? Köpa torp? Gå nån utbildning? Vara långledig? etc
Summan av dessa listorna är er livsplan. Nu beräknar ni vad ni behöver för finansiella muskler för att uppfylla dessa önskemål.
Tack snälla du för konstruktivt svar! Ja, obalans är nog rätt ord. Jag vet inte riktigt hur det har blivit så här. Lite lyxfällan-varning kan jag känna ibland. Vi har visserligen buffertar på sparkonton på olika sätt dit vi lägger undan pengar varje månad. De är strikt reserverade t ex för oförutsedda utgifter till boendet eller för kortsiktiga reseplaner. Våra inkomster borde klara av både buffertsparande och långsiktigt sparande, utan att behöva nalla av ISK. Ändå går jag back varje månad (jag valde av skam att inte nämna kreditkortsskuld på 30 000 i förra inlägget…).
Än så länge lever jag en hyfsat privilegierad tillvaro, men omständigheterna har också varit tillåtande under hela mitt vuxna liv (jag är 42) och jag är rädd att jag tränat in ett ”allt-genast-beteende” som riskerar att sakta men säkert gröpa ur vår ekonomi om jag inte styr upp saker och ting snabbt. Jag har vid ett par tillfällen försökt göra genomlysning av ekonomin, men gett upp för lätt då jag inte hittar så lågt hängande frukter att spara in på. Jag shoppar nästan inga kläder eller prylar, köper inte takeaway-kaffe osv. Däremot har jag ganska stora utgifter för middagar, AW och liknande och det är svårt att prioritera bort. Men på något sätt måste jag hitta balans, såklart. Så det blir tillbaka till excel-bladen
Ja, detta tog verkligen en oanad vändning jämfört med ursprungsfrågan. Men en viktig sådan. Tack för att du knuffade igång en välbehövlig självrannsakan.
Tack, detta låter som en mycket klok approach! Vi har gjort något i stil med detta tidigare, men då specifikt inriktat på enstaka drömmar. Det har varit effektivt för att kunna spara ihop till långresor med familjen osv, men det du är inne på är ju mer ett helhetsgrepp och det tror jag verkligen vi skulle behöva. Tack!
