Roligt och motivation tycker jag är olika saker 
Man kan ju vara motiverad att t.ex. komma i form men inte fasen är det roligt att göra det 
Vad exakt har du motivation till då?
Både träna och spara är ju två väldigt konkreta, synbara, saker som just ger motivation av sig själv. Man kan justera, nörda ner sig i data, förbättra, man kan sätta upp delmål, nå sina mål.
1 gillning
Det kan initialt finnas motivation, men det är inte den som tar dig i mål. Det gör disciplin och hur väl man kan hålla sig på vägen utan att köra helt i diket. Absolut, kan man trilla omkull, så länge man reser sig igen och fortsätter på vägen.
Hur starkt vill man uppnå sina mål?
1 gillning
Har kommit till en del slutsatser efter allas input:
- Förlita dig inte på motivation, fokusera på ”disciplin” istället. Kanske innebär det att automatisera sparandet i perioder som det känns extra ”tråkigt”.
- Skapa en ”ha kul pott”- kanske med investerat kapital (om jag kan leva med risken att det gått ner när pengarna ska användas) för att undvika att inte vara fullinvesterad.
- Testa och se om det känns mer givande/motiverade att följa mer data.
- Sätta upp delmål och kanske unna mig att fira lite extra när jag når målen
Action points:
• Bygg en kalkyl för att följa upp investerat kapital, minskning av skulder osv.
• Sätt upp tydliga delmål
• Öppna ny ISK för ”Ha kul potten”
• KANSKE unna mig en väska om pengaångesten tillåter ”Risk mitigation”= kan vara att kanske välja en beggad.
5 gillningar
Jag kan både förstå och inte förstå det här med motivationsbristen.
Å ena sidan är vårt investerande automatiserat vilket kräver noll och inget av motivation och disciplin. Det bara knatar på.
Å andra sidan är jag inte längre så sugen på att investera mer än det vanliga. Vår portfölj avkastar numera lika mycket eller mer än vad vi sätter in. Och då investerar vi ändå rätt mycket. Om vi då ökar sparandet med några tusen i månaden gör det knappt någon skillnad. Då blir det istället roligare att spendera.
Det var liksom lite roligare att spara när varje månad innebar en tydlig ökning.
Av den anledningen tycker jag att det är roligare att spara på sparkonto, tex fylla på buffertkontot när det behövs.
2 gillningar
Håller helt med i resonemanget. Nu är min portfölj inte så stor och den årliga avkastningen är väl typ 2/3 av min bruttoinkomst men det känns sällan som de där extra tusenlapparna som jag puttar in varje månad (genom att t.ex snåla in på uteluncher, hämtmat eller annat ”onödigt”) gör så jättestor skillnad 
Det jag däremot älskar att se är när bolånet minskar varje månad…
Men eftersom det rationella är att inte amortera mer än nödvändigt så minskar ju lånet väääldigt lite varje månad
Av någon oförklarlig anledning gör minskningen av lånet mer för mig rent emotionellt jämfört med att se portföljen innehålla några tusen till 
För mig är det tvärt om! Hur får man igång ett konsumtionssug? Finner ibland att jag sitter med telefonen och scrollar nytt hus, bil etc men landar alltid i att allting jag har är så bra och att jag inte orkar byta ut något 
Tycker alltid det är lustigt med typ fotbollsstjärnor som har en bildamling med 30 bilar, jag skulle bara tycka det var jobbigt att ha så mycket ”prylar” att tänka på även om kostnaden för dem är försumbar i sammanhanget.
Jag tycker utvecklingen går rätt långsamt inom de flesta områden så känns ungefär som att man enbart behöver konsumera vart 20 år haha.
Har en idé om att kanske rensa ut alla strumpor med hål i och sedan köpa massa nya strumpor så alla är fräscha
Man har bara 24 timmar per dygn och kan enbart befinna sig på en fysisk plats i taget och mentalt vill de flesta nog bara vara på ett ställe per gång samtidigt som det är svårt för de flesta att hålla sig där…de flesta miljardärer byter förr eller senare konsumtion med meditation, det säger en hel del.
/ ofrivillig sparare
2 gillningar
Att du måste bli trött på det första för att kunna förlora dig i det andra?
1 gillning
Ja de jobbigt att konsumera när man tänker på allt i alternativkostnad 
och andra sidan konsumerade jag inte så mycket innan heller men jag tänkte iaf inte på alternativkostnaden för att resa lite då och då. Bil har jag vägrat köpa länge nu men ändå kan jag tänka att det hade varit smidigt ibland men får bli hyra en så länge om något drar.
Nu är jag väl ”biased” eftersom jag inte heller gillar att konsumera men jag tror ju ändå att de som kan konsumera hur mycket som helst ganska snabbt inser att de inte mår bättre eller blir lyckligare av det. Och när man inser det så vänder sig alla inåt och börjar meditera för att hitta tillfredsställelse i livet
Jag tänker att det är som lyckoforskningen kring löneutvecklingen, upp till en viss nivå blir du lyckligare av en högre lön men när du når en viss nivå så blir det inte bättre, tror det är samma sak med konsumtion 
Har du det du behöver och av den kvalitén du vill ha så ger det nog ingenting att ha fler eller nyare grejer.
En gång gjorde jag en dum grej för att jag var dumsnål. Gick från en premiumbil till en sämre bil (tänkte att jag skulle spara några hundralappar på försäkringen per månad) men det var det dummaste jag gjort. Även om nya bilen var helt ny och hade alla funktioner jag behövde så var det som att åka i en konservburk, på motorvägen hörde man inte ens vad som sas när man lyssnade på podd (och man var helt slut efter längre resor pga av ljudnivån). Bytte tillbaka till en premiumbil efter ett år och har behållit den i fem år nu & är fortfarande nöjd 
2 gillningar
Jag tänker också ofta på alternativkostnaden men inte riktigt när det gäller bil. Tycker det är sån jäkla frihet att ha bil (hade inte kunnat ta mig till t.ex. lantstället om jag inte hade bil) så den alternativkostnaden köper jag liksom med hull och hår på något ologiskt sätt
Hade jag inte haft bilen hade jag antagligen behövt bo i hus för att inte bli tokig av att bo i lägenhet, och då är bilen en ganska billig kompromiss om man jämför med kostnaden att köpa ett hus i Sthlm
För varannan miljon jag sparar tillåter jag mig en hel sked, istället för en halv, lingonsylt till dagens blodpudding… 
5 gillningar
Hahahahaha
1 gillning
Detta kör jag också med! Älskar när det är löningsdag och jag får räkna ihop alla mina tillgångar haha.
Vill man inte skapa något själv så har jag även börjat använda den här sidan sedan något år tillbaka och gör en mer gedigen genomgång varje kvartal: https://www.minbalansrakning.se/
Tack för tipset! Jag byggde ett eget kalkylblad (mha copilot på jobbdatorn ), så när jag vet hur mycket pengar som blir över efter semestern ska kalkylen börja användas ordentligt Kommer bli kul att fylla i när höstens utdelningar börjar trilla in också
Den inre snåljåpen
2 gillningar
då kanske du sparar lite väl mycket? För om du lever så snålt nu, vad ska du göra med alla pengar när den riktiga hävstången börjar komma sen efter 10M och uppåt?
Låter som du ska tagga ner lite, halvera din sparkvot och sen lita tiden läka alla sår (eller fylla sparbössan till bredden)
1 gillning
Jag gillar mitt sparande i aktier enormt mycket. Hade jag bara haft fonder eller liknande hade jag tappat intresset. Men att följa bolag, läsa rapporter och nyheter och fundera över värdering och direktavkastning är superkul. Därför lyckas jag spara, det har blivit som en bisyssla till jobbet.
4 gillningar
Förgyll vardagen med du är intresserad av.
Resor till platser du vill spara till senare, men som kommer att visa sig att kroppen kanske inte klarar av när du blivit äldre med krämpor. En plats jag själv drömt om är Machu Picchu. Men tyvärr inte kommer att bli av för kroppen kommer inte klara av det.
2 gillningar
Jag läser detta ofta men för snittpersonen tänker jag att de flesta resmål borde vara tillgängliga även för äldre (läs: 40-70) givet att man tränar, äter ok, dricker måttligt med alkohol, röker inte etc.
Sen kan man såklart ha oflyt med hälsoproblem men jag tror att många som säger detta egentligen skulle ha kunnat göra något åt det.
I så fall är jag mer orolig för att upplevelsen blir annorlunda även om man orkar med fysiskt.
Gör man något tidigt finns det med i huvudet och ger avkastning i form av minnen över tid. Jag kan ha mer nytta av minnet av en resa jag gjorde vid 25 än att göra den vid 65 när jag redan är färdigbakad som person.
Intrycken blir nog också på gott och ont annorlunda, både p.g.a. att man själv är en annan person men även att platser hinner förändras över några årtionden.
1 gillning