Man kan ju också göra så att den som har mer pengar betalar för båda. Om vi hade haft gemensam ekonomi skulle min hustru tycka att det vore onödigt att flyga businessclass fast vi har råd men eftersom vi har nästan helt separerade ekonomier kan jag betala för biljetterna med mina pengar. Hon kan vilja köpa någon heminredningssak för några hundra som jag tycker är helt onödig men eftersom hon använder sina pengar behöver jag inte bry mig om det.
3 gillningar
Vad härligt! 
men 50% av alla äktenskap slutar i skillsmässa efter i genomsnitt 11.7 år. Då får man hoppas att alla inblandade har samma inställning. Det är lätt att tänka att man själv är annorlunda och inte kommer drabbas.
Så ska man vara realistisk bör man ha en
plan och då har iallafall jag insett. Att det är klokt att ha en del av ekonomin som är gemensam och en som är personlig. Den gemensama ekonomin bör vara generös och här är det verkligen vi som du beskriver.
4 gillningar
Det blir ju väldigt individuellt om det just är det bästa, att ha allt gemensamt och sen dela allt 50/50 kan ju vara det absolut mest optimala för att ingen skall gå ur förhållandet bitter vid eventuell uppbrytning.
1 gillning
Siffran 50% stämmer för alla äktenskap men dras upp av de som har varit gifta flera gånger. För första äktenskapet är det 40%. Par med gemensamma barn skiljer sig också i lägre utsträckning än de utan.
Så om man ska spela sannolikhetsspelet bör den som är gift för första gången snarare planera utifrån ett livslångt giftermål.
6 gillningar
Det skulle vara otroligt intressant att se om det finns någon statistik på hur skilsmässopar haft sin ekonomi.
1 gillning
Håller med, det kan självklart finnas fall där 50/50 är det mest rimliga. Var och en får göra sin egen analys. Om man tittar strikt objektivt på äktenskapet. Är det ett bra avtal igentligen. Din partner kan bryta det närsomhelst och dra med hälften av dina tillgångar. Fast man lovar varandra evig trohet tills döden skiljer oss åt! 
1 gillning
Jag är en av de skilda 
Idag är jag väldigt tacksam att vi inte hade gemensam ekonomi i äktenskapet. Vi delade 50/50 på de gemensamma utgifterna, hade en gemensam buffert och målsparande (resor mm) i övrigt mitt och ditt oavsett skillnad i inkomst. I vårt fall tjänade jag betydligt mindre men hade ändå betydligt mer.
Förutom det känslomässiga är det en kostsam process att skilja sig som kan bli än dyrare både känslomässigt och ekonomiskt utan att ha en överenskommelse båda är trygga med oavsett hur den läggs upp.
Skulle jag leva tillsammans med någon igen så är en förutsättning att ha pratat igenom allt sånt innan och även skrivit papper på allt. Man förstår inte hur det är förrän man är där även om man tror att man aldrig hamnar där.
Så oavsett hur man vill ha det, skapa bästa möjliga förutsättningar för alla scenarion som kan hända oavsett om det är en jämställd pension eller möjlighet till nytt liv om någon går bort eller det blir en separation.
7 gillningar
Fast det är väl bara de kristna som lovar det?
Korta borgerliga vigseln innebär inte så mycket av löfte
Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra.
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
Den långa innehåller nöd och lust men ingen död
3 gillningar
För att någon ska kunna dra med hälften av någons tillgångar förutsätter det ju ett synsätt som säger ”ditt och mitt”, och dessutom att någon då teoretiskt inte skulle ha något ”mitt”.
Det kanske är jag som drar med hälften av partnerns tillgångar? Det kan till och med vara så att båda tycker att så är fallet, om man har lite olika syn på vad som är mitt och ditt.
2 gillningar
Fast om jag säger så här då. Är det så smart att sudda ut gränserna för mitt och ditt helt. Jag menar att äktenskapet är ett dåligt avtal. Både sambolagen och äktenskapet skulle behöva uppdateras till den tid vi lever i.
Det bästa exemplet är väl om den ena har stora tillgångar innan man gifter sig. Efter giftermålet blir ju tillgångarna gemensamma, om man inte skriver äktenskapsförord. Ett annat exempel är ju större löneskillnader. Där den ena kunnat spara stora belopp och även bidragit mest till den gemensamma ekonomin.
Det gäller helt enkelt att tänka till så att man inte blir lurad. Prata igenom saker innan man gifter sig och skriva på det. Är överens om vad som är mitt och ditt.
1 gillning
Haha du missar ju vad ett äktenskap är. Resonerar man som du gör så är ju inte äktenskap något för dig, vilket också är helt Ok… Man kan välja att leva i en vanlig parrelation också , men att skilja på ditt eller mitt i ett äktenskap är som att beställa in en räkmacka utan räkor.
Det finns inget ditt och mitt i ett äktenskap. Its not a bug, it’s THE feature.
Du beställer en carbonara, men vill ha grädde och bacon i istället, och dessutom plocka bort ägget. Vilket är helt ok, men kalla det inte en carbonara då
11 gillningar
Handlar det inte rätt mycket om tid? Ju kortare/längre äktenskap ju orimligare/rimligare blir det att man delar. Tycker att det är väldigt rimligt att ett par som varit gifta i 25 år delar 50/50. 5 år är det mer orimligt.
3 gillningar
Behöver det verkligen kosta något? Vad är det som kan kosta?
Det värsta, ekonomiskt, som skulle kunna hända mig vid en skilsmässa är väl att alla tillgångar slås samman och delas på hälften, eller?
1 gillning
Att skilja på mitt och ditt i ett äktenskap är som att beställa en räkmacka med extra räkor!
För mig finns det egentligen inga fördelar med att även slå ihop ekonomin men någon slags samsyn kring ekonomi kan förstås vara bra, speciellt om man har barn.
Jag vet att det finns många som bråkar om pengar men vi har aldrig gjort det, varför skulle vi göra det? Hon får göra vad hon vill med sina pengar och jag får göra vad jag vill med mina pengar.
Jag tror att risken för att någon blir utnyttjad och/eller får svårare att klara sig efter en skilsmässa ökar om man har en helt gemensam ekonomi.
Jag säger inte att det är det bästa för alla men för oss är det det.
4 gillningar
Är väl rätt troligt att du(kvinnan) håller på med en pipedream som aldrig kommer leda till en vettig försörjning men det finns som inga bra råd. Antingen kommer mannen få betala för en vuxen persons drömmar som sedermera går i kras eller så kommer drömmarna slå in och i så fall kan ni på ett mer balanserat sätt lösa ekonomin då. Vilket det blir kan inte den oinsatta veta. Det enda jag kan säga är att vanligtvis betalar vuxna människor för sitt uppehälle och jobbar på drömmen på fritiden inte jobbar på drömmen och låter någon annan betala. 3000 är inte ens ett rabatterat pris utan ett skämt oavsett boende standard.
9 gillningar
Hur kan risken öka att någon får det svårare att klara sig efter en skilsmässa om man har gemensam ekonomi? Det säkrar ju att båda, oavsett vad de gick in med eller dragit in till hushållet, få samma summa.
Tyvärr missar många att räkna den markservice kvinnor ofta bidrar med, och är en förutsättning för att mannen ska kunna tjäna sina pengar
2 gillningar
Den enda jag säger är att det nog inte finns en one-size-fits-all.
Om vi återgår till ursprungsfrågan så har jag och min fru ungefär liknande löneskillnader, men vi har jobbat som ett team i 25 år för att uppnå vår ekonomiska situation och använt bådas styrkor för att komma dit. Vems lönekuvert som det står mest i spelar inte så stor roll längre.
Rent praktiskt gör vi så att jag betalar alla löpande utgifter, min fru lägger undan sin lön på sparande och jag gör samma med det som blir över från min.
Skulle vi gå skilda vägar i det här skedet så är det mest naturliga att vi delar 50/50 på kakan vi bakat tillsammans, eventuella fördelar eller nackdelar i avseende på bakkunskaper får då var och en ta med sig.
Skulle jag sedan slå mina påsar samman med någon annan är det möjligt att jag skulle välja att ha den halva kakan jag redan bakat utanför den nya kakan jag börjar baka då.
10 gillningar
Om en sköter allt kan den lura den andra, medvetet eller omedvetet, och när de ska skiljas kan den ena få problem.
Helt korrekt! jag gör skillnad på kärlek och äktenskap. Äktenskap är främst juridik för mig och min sambo. Men vi skulle vilja ärva varandra vilket ju inte går fullt ut som sambo. (Lite roligt är ju att som gift man blir man automatiskt far till sin hustrus barn. Fruar är väl aldrig otrogna 
).
Jag vet inte hur gammal du är men detta känns nog mer naturligt om man blir ihop när man är ung och ingen har ett stort kapital.
Det är skillnad om båda har ett eller ett par spruckna relationer bakom sig och den ena har ett kapital på 10+ miljoner och den andra har 1000 kr på bankkontot.
Inte rimligt att varje partner ska ha hälften efter en sprucken relation i dessa lägen.
10 gillningar